Vem har makten över dina känslor? (del 2)

– Det är faktiskt lite skönt att jag är sjuk och får vara hemma från skolan idag mamma. Det har varit så himla bråkigt med Kompisen på slutet. Han vill bara att jag skall leka med honom på rasterna. Så fort jag är med någon annan så kommer han och förstör vår lek och tjatar om att jag skall leka med honom istället.
– Du verkar frustrerad, svarade jag. Vill du att vi skall ta fram kortlekarna?
– Ja, tack!

”Kortlekarna” är två till antalet. Den ena innehåller kort med olika känsloord som glad, dyster, sorgsen, arg, nyfiken, skamsen osv. Den andra innehåller kort med olika behov: respekt, kärlek, empati, valfrihet, gemenskap osv. Jag tar fram dem ibland tillsammans med sjuåringen, när han vill prata om något som är viktigt för honom.

Vi brukar börja med känslokorten. Det gjorde vi den här gången också. Vi bläddrade igenom kortleken för att komma fram till vad han egentligen känner. Sonen fastnade för fem känslor: trött, arg, sorgsen, dyster och irriterad.

I likhet med mig så tror inte heller min son att människor kan göra känslor i varandra. Han tror inte att det är Kompisen som gör honom trött, arg, sorgsen osv. Han vet att han känner som han gör för att han har behov som inte blir tillgodosedda i den här situationen. Känslorna bär med sig budskap om att det finns behov som inte är fyllda! Tillsammans bläddrade vi igenom behovskortleken och diskuterade fram och tillbaka. Till slut fastnade sonen för fem behov som inte är mötta i relation till Kompisen just nu: respekt, lek, omtanke, vila och frihet.

Men Kompisen då? Vad har han för känslor och behov i situationen? Hade Kompisen varit med hade vi förstås kunnat fråga honom, men nu var han inte det, så sonen fick gissa. Han gissade att Kompisen känner sig ledsen, irriterad och arg. Och han gissade att Kompisen längtar efter lek och gemenskap. ”Tänk vad knasigt mamma”, sa sonen. ”Vi längtar efter samma sak och ändå blir det bråk!”

Självklart är känslo- och behovskortlekar ingen nödvändighet för att prata med barnen om saker som berör dem. Vi tar fram dem här hemma ibland för att vi tycker att det är roligt och hjälper oss att identifiera vad vi känner och behöver. Det viktiga är inte på något sätt korten, de är bara ett sätt att illustrera några antaganden som är väldigt centrala för mig när jag arbetar med familjer som behöver hjälp att lösa konflikter och problem:

Våra känslor är indikationer på vad vi behöver.
Sonen känner som han gör för att han behöver mera respekt, lek, frihet osv. (inte för att Kompisen är en egoist).  

Det finns ”vackra” behov även bakom beteenden som vi inte gillar.
Kompisen beter sig som han gör för att han längtar efter lek och gemenskap (inte för att han är ”taskig” eller ”vill förstöra”).  

När vi fokuserar på vad vi själva och andra behöver, istället för att döma andra (eller oss själva) för att vi känner som vi gör, ökar våra möjlig-heter att nå verklig lösning på våra konflikter.
När sonen blir uppmärksam på att både han och Kompisen längtar efter lek och gemenskap har de betydligt bättre förutsättningar att komma till en lösning som fungerar för dem båda än om han fokuserar på att Kompisen ”gör fel” eller ”är dum”.  

Taggar:, ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (2)

Lämna en kommentar