Sitter du fast i tjatfällan?

– Glöm inte att pappa hämtar dig efter judon. Du skall vänta utanför omklädningsrummet. Och kom ihåg att ta med dina ytterkläder när ni går därifrån. Och väskan!
–  Mamma! Sluta tjata! Du har redan sagt allt det där typ 100 gånger!

Det är svårt att inte upprepa sig när man vill vara säker på att det man säger verkligen går in, eller hur? När man av erfarenhet vet att långt ifrån allt man säger faktiskt registreras och koms ihåg ligger det liksom nära till hands att säga det en extra gång. Eller två. Eller tre.

Problemet, som alla föräldrar förstås också är medvetna om, är att vårt upprepande i grund och botten bara gör saken värre. Ju mer vi föräldrar tjatar, desto mindre lyssnar barnen. (Och vem kan egentligen klandra dem för det?!) Moment 22. Du vill vara säker på att ungarna minns allt du sagt, men ju fler gånger du upprepar dig desto mindre är sannolikheten att de lyssnar.

Här kommer ett konkret tips! Istället för att upprepa det du sagt – be barnen upprepa det du sagt! Själv brukar jag uttrycka mig ungefär så här till mina barn:

– Jag vill bara kolla att jag varit så tydlig som jag vill vara. Kan du berätta vad du uppfattat att jag har bett dig om?

Det fiffiga med den här frågan är att du inte ifrågasätter eller indirekt kritiserar barnet (för att vara ouppmärksam). Det gör det betydligt troligare att ditt barn vill lyssna på dig och tillmötesgå ditt önskemål om att upprepa det du sagt.

Kanske svarar barnet:

–  Du sa att jag skulle vänta på pappa utanför omklädningsrummet. Och ta med väskan och kläderna.

Bra. Då vet du att barnet uppfattat det du bett om. Hon har dessutom upprepat det med egna ord och därmed är chansen att hon minns det ännu större!

Eller så säger barnet:

– Du sa att jag skulle ta med väskan hem efter judon.

Ja, det sa du visserligen, men du hade mer på hjärtat, eller hur?

– Oj, jag var visst inte så tydlig som jag hoppats! Jag vill också be dig att vänta på pappa utanför omklädningsrummet och ta med dig dina kläder. Var snäll och berätta vad du hört att jag har bett dig om nu!
– Vänta på pappa utanför omklädningsrummet. Ta med väskan och kläderna.
– Tack. Nu känner jag mig trygg.

Respektfull tvåvägskommunikation är bättre än envägskommunikation med en underton av negativa förväntningar – åtminstone om ditt mål är att bli lyssnad på.

Facebook
Email
Subscribe
Notify of
guest
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
View all comments
Sök på blogginlägg
Prenumerera på bloggen
via e-post

Antal aktiva prenumeranter: 9 731

Köp min bok!
Podd för föräldrar och pedagoger!
Populära inlägg: