Varför blir det så ofta tjafs om självklarheter?

– Jag längtar till sommaren när jag kan fiska med mitt nya kastspö! 8-åringen sitter vid köksbordet, ritar en teckning och drömmer om sommaren.
– Jag får gå till bryggan själv nu, eller hur mamma?!
– Ja, det får du absolut göra.
– Och jag kan simma nu, så jag behöver inte ha någon flytväst!
– Jo, flytväst får du ha ett tag till.
– Varför det!? En gnällig ton smyger sin in i sonens röst.
– Därför att det är väldigt stor skillnad på att simma 25 meter i en uppvärmd inomhusbassäng och att ramla i 16 gradigt vatten med kläderna på. Man blir rädd. Och tung. Och orkar inte simma.
– Men jag kan ju simma!!! Det var väl ingen vits med att gå på simskola om du ändå tänker tvinga mig att ha flytväst jämt!?!?!

Känner du igen situationen? Det som börjar som ett mysigt köksbordssnack förvandlas snabbt till en trist konflikt. Glädje och gemenskap byts mot irritation och besvikelse. Du känner dig ledsen och undrar vad som hände. Du ville ju bara väl. Berätta vad som gäller. Vara tydlig. Det fattar väl vem som helst att man inte kan simma med kläderna på i djupt, kallt vatten bara för att man tagit Guldfisken i en uppvärmd innebassäng?! Varför måste det så ofta bli tjafs om självklarheter?

DSC_0075.JPG

(Foto: Rob Faber)

Svaret tror jag kan sammanfattas i en enda mening: ”tryck skapar mottryck”! Jag är rätt övertygad om att barnet själv kan klura ut att det är stor skillnad på att simma i en uppvärmd bassäng och att ramla i havet med kläderna på och att det kan vara lämpligt att ha flytväst på bryggan ytterligare något eller några år. Men han behöver mentalt svängrum för att komma till den slutsatsen. Han behöver känna att hans mamma har förtroende för att han vill sig själv väl. För det är väl klart att han vill!! Men när hans mamma pratar till honom som om han inte förstod sitt eget bästa känner han sig frustrerad, tänker att ”hon skall minsann inte få bestämma över mig!”. Hon trycker på och han trycker tillbaka. Det nödvändiga mentala svängrummet krymper.

Hur kunde mamman gjort istället? Kanske så här:

– Jag längtar till sommaren när jag kan fiska med mitt nya kastspö! Jag får gå till bryggan själv nu, eller hur mamma?!
– Ja, det får du absolut göra.
– Och jag kan simma nu, så jag behöver inte ha någon flytväst!
– Ja, du kan simma! Du är riktigt glad för att du lärt dig det va?!
– Ja! Jag tog faktiskt Guldfisken…
– Jag vet! Jag är glad för din skull älskling! Du jag undrar… hur är tanken på att ramla i vattnet från bryggan när du fiskar? Om det är kallt och blåsigt och så tänker jag… Är du trygg med att du klarar av att simma till bryggan då?
– Jag vet inte riktigt…
– Nä…?
– Jag tänker nog kanske ha flytväst i alla fall i sommar också….
– Mm… Det är viktigt för dig att känna dig trygg när du fiskar. Är det så?
– Ja, faktiskt.

Barn är smarta. De vet oftast vad som är bra för dem. Om föräldrarna lämnar utrymme för eftertanke.

_______

Nyfiken på min bok? Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus .

Taggar:, , , , , , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (8)

  • Avatar

    Katja

    |

    Haha, lycka till om ungen till den ”kloka” mamman bara sådär kommer och håller med om en flytväst. Gör den det så är det bara att gratta, eller nåt.

    Reply

    • Avatar

      petrakrantzlindgren

      |

      Nä, så lätt är det förstås inte! Allt jag skriver om här på bloggen hänger ihop. Det räcker inte att visa förståelse för barnets känslor och vips så får jag en lydig unge. Inget av det jag skriver bör läsas som enkla knep eller metoder för att få barn som lyder. Allt hänger ihop och utgör tillsammans ett respektfullt förhållningssätt som förhoppningsvis resulterar i barn och vuxna som samarbetar.

      Reply

      • Avatar

        Charlene

        |

        Kan intyga att barnen faktiskt svarar vääääldigt likt exemplen här ett tag efter att man börjat vända på hur man pratar….

        Reply

      • Avatar

        Petra

        |

        🙂

        Reply

  • Avatar

    Linda

    |

    Åhh vilket bra inlägg! Det är så perfekt med dessa ”så här var det” som avslutas med ”så här kunde man ha gjort”… Sen får man vända och vrida på det och göra sitt ehet men det här tar iaf jag med mig…. kanske kan unvika lite tjafs hemma…. 😀

    //Linda

    Reply

  • Avatar

    Lena

    |

    Vad säger du om barnet på frågan ”Är du trygg med att du klarar av att simma till bryggan då?” svarar ”Jaa!”?

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Det beror på dagsform och barn. Förmodligen frågar jag mer om hur han ser på saken. Vad som är viktigt för honom. Kanske föreslår jag att vi skall testa klädsim och se hur det är. Kanske berättar jag helt enkelt att JAG inte känner mig trygg och frågar om han kan ha flytväst för att ge mig stöd i att uppleva större trygghet.

      Reply

  • Avatar

    Caroline Hellgren

    |

    Fullkomligt älskar det synsätt och förhållningssätt du levererar så pedagogiskt till oss föräldrar. Jag läser, tar in och inser, för att sen praktisera. Barnuppfostran med rätt magkänsla och med helt klart tydliga resultat när man anammar helhetskonceptet. Tack för en otroligt läsvärd och tankeväckande blogg!

    Reply

Lämna en kommentar