Känslor bara är

Måndag morgon. Sjuåringen beklagade sig över ”den där jävla skolan”. Hon smällde i dörrar, svor så det osade och grät en skvätt däremellan.

När vi satte oss i bilen och hon gav ifrån sig en ljudlig suck frågade jag: ”finns det något du vill be om som kan hjälpa dig att bli på bättre humör?”. Dottern var tyst en lång stund innan hon svarade: ”nä, vet du vad mamma. Jag vill vara arg och sur.” Sedan tillade hon: ”och man får faktiskt välja det om man vill.”

Tack för påminnelsen älskling! Ibland är det skönt att vara arg och sur. Eller för den delen också ledsen, rädd eller besviken. Det finns inte känslor som är bättre än andra känslor. Känslor bara är. Men ibland är det så attans svårt att minnas det. Och att respektera det. Livet ter sig på något sätt enklare för mig om barnen är glada. Men vill jag egentligen ha barn som alltid sprudlar av glädje? Eller vill jag ha barn som är i kontakt med alla sina känslor?

Vad vill du?

Taggar:, , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (8)

  • Avatar

    Queen Tiara

    |

    Vilken klok flicka du har!
    Min dotters pappa tänker sällan så. Om jag eller vår dotter är arg eller ledsen säger han alltid: ”Du ska inte vara arg/ledsen” som om det är förbjudet att må dåligt, vilket oftast får en att må dåligt över att man mår dåligt. Det blir liksom lite som en ond cirkel på nåt vis. När min dotter är arg/ledsen pratar jag oftast med henne om det. ”Varför är du ledsen/arg?” osv. Trots att hon bara är 1½ år. Jag tycker att det är viktigt att visa att det är ok att vara ledsen, och oftast mår man bättre om man får prata om det, men ibland vill man bara vara ledsen/arg för sig själv ett tag och sedan går det över.

    Reply

  • Avatar

    Linda

    |

    Det är ju så! Jag har tänkt väldigt mycket på det nu när vår 11-månaders börjar visa känslor på mer nyanserade sätt. Det har fått mig att rannsaka mig och varför jag själv har så himla svårt för att visa när jag mår dåligt, är ledsen eller arg. Det är som att vissa känslor är mindre värda än andra och det vill jag i största möjliga mån låta bli att projicera på vår dotter. Så jag försöker tänka att högt klingande skratt och arghetsgråt är lite samma sak, två sidor av myntet liksom.

    Reply

    • Avatar

      petrakrantzlindgren

      |

      Mm, barnen speglar nog oss. Om vi själva inte visar vissa känslor blir det svårt för barnen att visa just de känslorna. De behöver ”speglar”. Om detta skriver Tommy Hellsten väldigt bra i ”Flodhästen i vardagsrummet” som jag verkligen rekommenderar!

      Reply

  • Avatar

    Maria Klein

    |

    Jag tror att vi föräldrar så gärna vill att våra barn ska vara lyckliga. Men hur är man när man är lycklig? Handlar lycka om att alltid vara glad och alltid ha det bra? Eller är det så att vi kommer att känna oss lyckliga först den dagen som vi känner oss trygga med den vi är och vad vi faktiskt tycker, tänker och känner? För mig förändrades mitt föräldraskap enormt när jag insåg att lycka är att våga känna alla känslor oavsett anledning. Att våga bekräfta barnet när det känner alla känslor oavsett anledning. Att redan när barnet är litet berätta vad jag ser och hör när det uttrycker sig. Att se deras ansiktsuttryck när jag ”träffar rätt” dvs lyckas beskriva det som barnet känner. När det lilla barnet inte får en glass till exempel. Att våga säga att jag ser att du blir arg och ledsen när jag inte ger dig en glass istället för att säga något logiskt som: Vi har inte ätit middag ännu eller idag är det ingen glassdag. Ibland blir barn väldigt arga på oss föräldrar och det kommer ett ”dumma mamma”. Förut kunde jag haka upp mig på att de kallade mig dum numera förstår jag att det är ett uttryck för hur illa de tycker om det beslut jag gett ifrån mig. Och ett uttryck för att jag inte riktigt har förstått och bekräftat dem. När jag skriver det här inser jag att det var otroligt länge sedan jag fick höra ”dumma mamma”, det var väl när min 9-åring såg Lotta på Bråkmakargatan för fem år sedan. I dag visar de snarare när de känner så än att de säger de orden. Då kanske jag säger: Nu ser jag att du blev väldigt arg och ledsen på mig, är det så?

    Reply

  • Avatar

    KG

    |

    Hej!
    Din blogg är fantastisk med många, många kloka ord.
    Mina vänner och jag har en fundering som du kanske också kan fundera på med ditt kloka huvud och sedan svara på 🙂
    Vad säger man och hur reagerar man på ett barn som sprungit bort? Min väninnas son (4½år) försvann i en stormarknad och var borta i 10 min. När hon finner honom gråter hon och visar uttryckligen sin oro, men pappan skäller och är arg istället. ”Du får inte försvinna sådär”. Min vän och hennes man bråkade om deras olika reaktioner efteråt, den ena tyckte den andra reagerat fel och så vidare. Hur tänker du?

    Reply

  • Avatar

    Delia

    |

    Det är nog bra att barn får visa sina känslor och så, absolut! Det jag funderar över är 1, hur 17 kan ungen inte gilla skolan? då är ju nåt fel nånstans! när man går på högstadiet, och börjar bli skoltrött, och det ställs massa krav, det är prov och läxor, och så drösvis av grupptryck, då är det självklart att ungarna hatar skolan! Men låg och mellanstadie, då är barnen naturligt nyfikna och vill lära, vill fråga hur allt fungerar, dom VILL helt enkelt… nåt kan inte stämma om barnen känner så på morgonen, är de trötta, fått för lite sömn? är läraren opedagogisk? är skolmiljön inget bra? och 2, att barnen lär sig massa fula ord i skolan, det är jag medveten om, men måste det tillåtas att de talar så??

    Reply

  • Avatar

    Åsa Aretorn

    |

    Detta med känslor återkommer du ju till ofta och jag vill så gärna bli flitigare på att sätta ord på både mina egna och barnens (och andra vuxnas!) känslor.

    MEN, vet du, jag inser varför jag gör det så sällan: Jag har ju inte lärt mig det själv – så jag hittar inte orden då de behövs! Jag får tänka så det knakar ”Få se nu… HUR känner jag mig egentligen? Ledsen? Nej… Rädd? Nej… ” o.s.v.
    Så hur lätt är det då att hitta känslan bakom andras ord? Nä, just det…

    Därför satt jag nyss och skrev av orden från bilden med känslo-ord – som en glosläxa för mig 🙂 Men jag ser ju inte alla ord och kanske finns det fler. Skulle du kunna lägga ut en lista med känlo-ord som du tycker är användbara? Det skulle verkligen vara en hjälp för mig!

    Slutligen ett TACK till dig som skriver så lättillgängligt och ger så konkreta tips!
    (Jag kommer också för alltid att vara tacksam för Facebook som visade vägen till dig.)

    //Åsa

    Reply

Lämna en kommentar