När du skäller på mig, mamma, är det svårt för mig att älska mig själv

Vid nattningen igår kväll hamnade jag i ett oväntat, underbart och smärtsamt utvecklingssamtal med sjuåringen. Det innehöll så mycket klokskap att jag väljer att återge det oredigerat här nedan.

H: Mamma, jag vill säga en sak till dig… Jag kommer alltid att älska dig!
Jag: Och jag vill säga en sak till dig. Jag kommer alltid att älska dig! Jag är nyfiken älskling… Älskar du dig själv också?
H: Oftast gör jag det. Men när du skäller på mig är det svårt för mig att älska mig själv.
Jag: Oj, det där vill jag gärna att du berättar mer om!
H: Jo, när du pratar med arg röst så känns det som att jag är dum och när jag känner mig dum är det svårt för mig att älska mig själv.
Jag: Vad skulle du vilja att jag gjorde istället för att skälla på dig?
H: Du vet ibland när du sjunger mamma och jag ber dig att vara tyst? Och så är du tyst en stund och så börjar du sjunga igen?
Jag: Ja…?
H: När du börjar sjunga igen då är det ju bara för att du hade glömt att jag bad dig att vara tyst, eller hur?
Jag: Ja.
H: Så är det för mig också mamma. Om jag inte gör som du vill så är det bara för att jag har glömt vad du vill. Om jag går ner på mitt rum på morgonen för att hämta kläder till exempel och så kommer jag inte upp igen. Då behöver du inte bli arg på mig för då har jag bara glömt att jag skulle hämta kläder för att jag såg något annat roligt på mitt rum och så började jag hålla på med det. Så då räcker det om du säger till mig med trevlig röst.
Jag: Tack för att du berättar det här för mig! Jag gillar när du berättar hur jag kan bli en bättre mamma för jag älskar dig och vill vara en så bra mamma som jag kan vara.
H: Mm… Mamma, ska du vara hemma med mig imorgon?
Jag: Ja, det är söndag så vi skall vara hemma tillsammans hela dagen.
H: Bra, då kan vi prata mer om det här imorgon. Du kan ta fram papper och penna och anteckna det jag säger så att du kommer ihåg det sedan.

Ibland när jag återger samtal jag haft med min dotter får jag höra kommentarer som ”men oj, vilken speciell unge du har!”. Jag tror faktiskt inte att hon är så speciell. Möjligen är hennes förmåga att sätta ord på sina upplevelser och känslor speciell, men upplevelserna och känslorna tror jag att hon delar med de flesta andra barn.

Jag tror att barn alltid älskar sina föräldrar.
Jag tror att när vi föräldrar skäller på barnen så blir det svårare för barnen att älska sig själva.
Jag tror att barn vill samarbeta med och bidra till de människor som betyder mycket för dem.

Vad tror du?

Nyfiken på min bok? Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus

Facebook
Email
Subscribe
Notify of
guest
263 Kommentarer
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan
12 years ago

Men oj. Jag började gråta av att läsa detta. Det var så…. Fint.

Barn kan vara så kloka. Oftast mycket klokare än vi vuxna faktiskt.

Tack för att du bloggar.

christina erfass
christina erfass

Låter som konversationen är hopsatt av en vuxen

Annika Svensson
12 years ago

Vilken fin liten berättelse om en stor stund för er båda. 🙂

Jag tror du har helt rätt. Naturligtvis, har du det. Barn är så himla kloka.

Sen är det inte alltid så lätt att komma ihåg hur man vill vara som förälder, där i stunden. Vi vuxna ”älskar” inte alltid oss själva heller, och när vardagsstress, känslor och den operfekta verkligheten trillar ner i huvudet på oss, glömmer även vi bort att samarbeta ibland. Fast vi vill. Jag tror inte barn och vuxna är särskilt olika på den punkten.

Tur att förlåtelsen finns. 🙂

varma hälsningar
Annika

Katarina
Katarina
12 years ago

Vilket fint samtal ni hade och vilken klok dotter! Däremot är jag övertygad om att barn inte alls alltid älskar sina föräldrar, jag vet att jag inte gör det.

Eva
Eva
Reply to  Katarina
12 years ago

Den vetskapen bär jag också på, tyvärr. När min älskade dotter föddes och hon låg på min arm, fylldes mitt huvud av ”hon skall inte ha det som jag har haft det”. Med alla minus i ryggsäcken har jag försökt göra det bästa och ändå gjort många fel. Men jag har fått uppleva hur kärlek känns och det är ovärderligt:) Så många fina människor det finns i din närhet, men som man inte tror uppskattar dig för den du är.
Nu är det bara mig själv jag skall lära mig uppskatta.

Kram
Eva, 62 år

E
E
Reply to  Katarina
12 years ago

Jag tror alla barn älskar sina föräldrar som utgångspunkt. Och jag tror att alla barn gör det väldigt långt. (Kanske i vissa fall alldeles för länge?) Det är klart att det alltid kan förändras. Det kan vara bra och nödvändigt att sluta älska en föräldrer som bara gör en illa, för sådana föräldrar finns tyvärr också. Men jag tror få barn inte älskar sina föräldrar ens i början. (och då menar jag sociala föräldrar, ej biologiska)

josefine m. ridtravaren Bellie
12 years ago

Sån himla underbar blogg du har! Jag älskar den verkligen.. Fast jag är 20 år och har absolut inga planer som helst på att skaffa barn inom de närmsta 10 åren..

Peka
Peka
12 years ago

Jag tycker det är så underbart att läsa om er.
Så inspirerande. Jag vill också att min son ska kunna uttrycka sig om allt han känner.
Han är bara 3 (snart) men jag försöker få honom att förstå och kunna sätta ord på det han känner. Men jag tycker det är så svårt..Men jag vet att jag gör mitt bästa iallafall.

CeSe
CeSe
Reply to  Peka
12 years ago

Ja, det är precis det som är pudelns kärna. Medverka till att de redskap ditt barn har fått utvecklas. Men det han uttrycker måste också tas emot på rätt sätt så att han vågar fortsätta. Kommunicera. Agera. Var närvarande. Ställ frågor.
Det är otroligt svårt ibland. Man kan själv behöva hjälp som förälder. Det man har i sin ryggsäck lägger ibland hinder i vägen.

Men du börjar redan nu, även om du tycker att han är liten, lägga en stadig grund till en bra relation.

Marléne
Marléne
12 years ago

Vilken härlig tjej du har som verkligen vet hur man förmedlar känsla uttryckt i ord 🙂 Jag tror helt klart att ju mer skäll ett barn får desto mer tär det på självkänslan, och det är väl där man måste tänka lite extra på hur man lägger fram kritik till ett barn.

Jag har själv inga barn ännu och hoppas verkligen att jag får och den dagen kommer jag göra mitt bästa för att vara en så bra mamma som jag bara kan, men jag kommer heller aldrig ta mitt/mina barns kärlek för given.

Jag vet av egen erfarenhet att barn inte alltid älskar sina föräldrar och att kärleken kan upphöra. Barn har precis som vuxna en gräns för hur mycket man kan ”stå ut med” och när den gränsen är nådd så finns det tyvärr inte alltid någon kärlek kvar.

Eva
Eva
Reply to  Marléne
10 years ago

Jag tror att hennes dotter kan uttrycka sig bra för att Petra har pratat med henne och uppmuntrar henne att uttrycka sig och sätta ord på sina tankar. Om man blir lyssnad på och känner sig hörd är det lättare att uttrycka sig – och våga uttrycka sig. Det gäller även oss vuxna. Att säga att hennes dotter är speciell är att ge sig själv och andra föräldrar en ursäkt till varför dessa barn inte kan uttrycka sig. Dom har kanske inte fått öva.

Olof A
Olof A
12 years ago

Wow, om det fanns ett föräldrakörkort skulle du bli kursetta.

Eva Maria Blomberg
Eva Maria Blomberg
12 years ago

Snälla underbara vän…jag blir gråtfärdig men så är jag känslig ochså. Underbar att ta sig tid med sina barn det skulle alla förädrar behöva lära sig av.Tack för att du finns…Kramis

Daniel
Daniel
12 years ago

Riktigt stark berättelse!

Tyvärr så tror jag att merparten av alla föräldrar idag är så stressade på framför allt morgnar och det är lättare att reagera med ett irriterad tonläge… Tyvärr!

Att vara förälder är en väldigt svår balansgång 🙂

anonym
anonym
Reply to  Daniel
11 years ago

Ja men det är ingen ursäkt!! Även fast att man är trött har man fortfarande ett ansvar och så är det bara med det!

Malin
12 years ago

Amen vad fint och TÄNKVÄRT! Så kloka ord från en 7-åring.

Peter Höjman
12 years ago

Fint. Det är klart att barnen vill samarbeta, det vill alla människor och barn är ju små människor. Varför tar vi vuxna oss friheten att prata till dem på ett annat sätt än till andra vuxna?

eva.morenius@gmail.com
12 years ago

Men det här gick in i mitt hjärta och jag tror det är så sant så… Har själv tre barn 8 – 9 och lillen på 3, vi lever ett allt för stressat liv, och hamnar tyvärr ofta i situationer där vi höjer på rösten.
JAG SKA TÄNKA PÅ DIN TJEJS KLOKA ORD…. nästa gång…

Liv M
Liv M
Reply to  [email protected]
10 years ago

Men jeg trenger jo ikke vente til neste gang det skjer! Jeg kan snakke med barnet om forrige gang jeg kjeftet (skællde) på henne…

Filippa - mamma till Liam & lillebror i magen
12 years ago

Vad fint sagt! Blir helt rörd. Ett bra tiips från din sjuåring! 🙂

Lena Ekberg
Lena Ekberg
12 years ago

Tacka din flicka för att hon är så skicklig på att sätta ord på sina känslor. Hon hjälper mer än bara dig att bli en bättre förälder…..

mcsarcne
mcsarcne
12 years ago

Reblogged this on Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te and commented:
Det här är en bra postning om det där man alltid behöver påminnas om, nu när jag har en treåring som blir mer och mer sin egen person, med sämre och sämre hörsel.

maria wahlberg
maria wahlberg
Reply to  mcsarcne
12 years ago

Börja viska till din lilla treåring 🙂 Tips från en trebarnsmamma <3

Susanne
Susanne
Reply to  mcsarcne
12 years ago

Jag känner igen det där, har varit där med min son. Det blev många ”nej” innan jag kom på att bästa sättet att bryta det negativa mönstret är att berömma när han gjort något bra istället. Efter en vecka var det som en helt annan kille. Synd att något som borde vara så självklart (att ge positiv istället för negativ kritik) glöms bort så lätt, det är ju bara att gå till sig själv för att se vad man reagerar bäst på, suck… Lycka till!

K
K
Reply to  Susanne
12 years ago

Det metod gillar jag inte barn som aldrig hör ett NEJ blir jobbiga i tonåren, Hur ska ett barn veta att det är fel att göra vissa saker och inte andra om man inte säger nej alls?
Det kan ju hända att det fungerar för er men tänk när din lilla kille kommer ut på det riktiga livet och får negativ kritik, tror du att det blir lätt för han att acceptera det?
Negativ kritik på rätt sätt är bara bra!

K
K
Reply to  Susanne
12 years ago

Kommentar var till Susanne

Kimberly Clark
Kimberly Clark
Reply to  Susanne
11 years ago

Hur kunde bloggägaren tro att kommentaren var till henne? Den var ju tydligt under Susannes och talade om en kille. Med ”!?” efter kommentaren verkar det lite aggressivt och snabbdömande. Det är ju bra att förespråka att man ska lyssna på barn, men kanske också bra att kunna läsa vuxnas texter, just sayin’. Härlig unge i blogginlägget, hur som helst.

Kimberly Clark
Kimberly Clark
Reply to  Susanne
11 years ago

Petra, helt korrekt analyserat, det är viktigt för mig att folk lever som de lär. Oftast brukar jag strunta i att kommentera dylikt. Att jag ändå gjorde det kan du nog tolka att jag tyckte att ditt blogginlägg var tillräckligt bra för att jag skulle bry mig.

Det här med administratörsvyn förklarar ju en del, tack för att du tog dig tid och besvarade min kommentar.

Sen så tror jag att det är ganska allmänt vedertaget att en blandning av utropstecken och frågetecken signalerar upprördhet, precis som att skriva med stora bokstäver. Så om du skrivit: ”Nyfiken på vad i texten du tolkar som att jag anser att man aldrig skall säga nej till sitt barn?”, så hade jag bara tolkat det som en öppen fråga och sådana kan ju aldrig ställas för många.

Nina
12 years ago

Reblogged this on nr444 and commented:
Det här ska jag komma ihåg sen då Casper inte gör som jag säger. Ärligt talat har jag aldrig tänkt på det såhär förut. Konstigt, eftersom man själ ju glömmer det ena och det andra ibland.

Jenny / Ekomamma i stan
12 years ago

Jag har inte kommenterat här tidigare, men jag läser och lär mig hela tiden! Tack för en fantastisk blogg.

Det jag tänker på när jag läser er konversation är inte bara din sjuårings kloka uttryckssätt, utan också ditt sätt att fråga och bekräfta. Önskar att jag kommer att komma ihåg att ställa rätt frågor på rätt sätt när min dotter blir större. Och framför allt, att jag kommer att kunna lyssna och ta in.

Malin Wennerhult
Reply to  Jenny / Ekomamma i stan
12 years ago

Jag håller med och det var framför allt detta jag också tänkte på. Tack vare de kloka och inkännande frågorna från dig mamman, får vi del av flickans klokhet. Tack för det fina exemplet!

cissipuh
12 years ago

Oj, jag blev så rörd av att läsa detta inlägg. Tänk om fler föräldrar tog sig tiden att lyssna på sina barn på det här sättet, och gav dem möjligheten att uttrycka sina känslor. Det skulle med största sannolikhet generera i flera kritiskt tänkande människor som älskar, och är trygga med, sig själva. Helt underbar läsning. Fortsätt så här!

equaltonone
equaltonone
12 years ago

Vilka fina tankar, fick svårt att hålla tårarna tillbaks. Visst behöver vi påminnas ibland mitt i vardagsstressen. Jag tror ändå inte att man som förälder får straffa sig själv för hårt om man ändå blir arg ibland. Mina barn är inga barn längre utan unga vuxna som lever sina egna liv så jag kan inte ändra hur jag uppfostrade dom, vi vet iallafall att vi älskar varandra vi tre!! 🙂 /Lotta

Marina
12 years ago

Klart det måste vara så, bara att minnas hur man själv kände som barn när man fick skäll.
Dock e det jävligt svårt att komma ihåg den känslan när man e arg på sitt/sina barn.
Men ska försöka tänka på det nästa gång 😉

TACK för ett mycket bra inlägg!

sofia
sofia
12 years ago

Åh vad konstigt/lustigt eller snarare läskigt. Jag hade ett liknande samtal med min 7-åring ikväll vid nattningen. Och så hittade jag din blogg av en slump. Jag kommer följa din blogg from nu. Tack!

myran
myran
12 years ago

Min son fastnar också uppe på rummet när han skall gå och klä på sig….jag skall inte bli arg nästa gång.Tack ! Kanske säga: -älskling vi måste gå nu, tjohoooooo vad har du nu hittat, kom ner och berätta om det medan vi åker till skolan, du ser så mycket som jag inte ser. Finaste barn, vad jag är glad att ni kommit till oss vuxna.

Element_Five
12 years ago

Reblogged this on Tankhunter and commented:
Mycket tankvärt blogginlägg, kändes i hjärtat!

Element_Five
12 years ago

Mycket tankvärt!

louiseinskottorp
12 years ago

TACK! För att du/din dotter förklarade så att jag förstod. Jag ska genadt bättra mig, jag kommer inte alltid att lyckas men jag kommer att bli bättre. Tack vare dig o din dotter. TACK!

Cattie
Cattie
12 years ago

Åh vilken ”eye opener” för mig. Jag har haft väldigt kämpiga morgnar med min lilla blomma senaste tiden och jag behövde en påminnelse.
Tusen tack!!

Anneli L
Anneli L
12 years ago

Tack för att du delar med dig av detta fantastiska samtal. Så vackert och träffande! Ska nog prata med min egen dotter om hur hon upplever det.

Johanna
Johanna
12 years ago

Fantastiskt! En riktig tankeväckande! Jo

johannapanna146
johannapanna146
12 years ago

Men vilket fantastiskt samtal!! Barn är så kloka. Skäll mindre och var mer trevlig är nog ett klokt råd.

De är så viktiga de här samtalen,.. livsviktiga.

Sandra Lantzfred
Sandra Lantzfred
12 years ago

Jag tror du har helt rätt!!!
Och så underbar läsning!!!!

Erik ekstrand
Erik ekstrand
12 years ago

Det där behövde jag läsa, träffade rakt i hjärtat. Tack Petra och framförallt tack H!!

textilfabriken
12 years ago

Tack för möjligheten att börja dagen med eftertanke.
Låter inte bara som om du har en fantastisk dotter, ni har en fantastisk relation med varandra.

Matilda
12 years ago

Underbart! Tänkvärt. Fantastiskt!

Marie
12 years ago

Tror också att det gäller alla barn men även vuxna. Skäller någon på dig som vuxen så känner du nog på samma sätt <3

rosendagg
rosendagg
12 years ago

Jag blir alldeles tårögd! Var stolt över din kloka 7-åring! Så rätt han/hon har… Jag har verkligen fått en tankeställare.

Sparkling Friday
12 years ago

Mycket tänkvärt… barn är så sjukt kloka!

Tack för detta!

Ewa-Marie
12 years ago

Mycket tänkvärt!

Lotta
12 years ago

kärleken är det vackraste! Så otroligt fint skrivet. Det får en att tänka till. Tack!

Veronica Lärka
12 years ago

Detta gick rakt in i hjärtat!! Tack för att du delar med dej (”;)

Monica
Monica
12 years ago

Men visst är det så.
Barn är så kloka.
Tack 🙂

Tolmia
12 years ago

Tack för att jag fick läsa ett mycket tankvärt inlägg.
Får jag länka till inlägget från min blogg?
För jag tror att många behöver läsa just det här.
Det din dotter sa gäller nog för alla barn.
Hon har bara förmågan att sätta ord på sina känslor.
Och det är inte alla barn som kan det.
Därför behöver vi föräldrar påminnas om hur det känns för våra barn när vi skäller för mycket på dem.
För jag känner mig också träffad!

Nadia
Nadia
12 years ago

Det har aldrig känts naturligt för mig att använda hot, belöning eller bestraffningar. Jag och min sambo försöker använda icke vålds kommunikation men ändå…. Vår sexåring har varit våldsam hela sitt liv. Han reagerar med att slå istället för att prata med kompisar i konflikter. Han har kört över alla barn med ett enormt självförtroende men för två år sedan sa förskolepersonalen att han har dålig självkänsla, nu säger nya personalen på miniettan samma sak och jag blir oerhört ledsen. Var har det gått fel… Jag har varit tvungen att vara ”hård” när det gäller våldet plus han har varit fullständigt orädd för vägar vatten höjder komma bort osv så för hans säkerhets skull har det blivit en hel del tillsägningar samtidigt som jag låtit honom få utforska utan att skrämma honom … Men det känns ju som att mitt ”skäll” har knäckt hans självkänsla …

Anna
Anna
Reply to  Nadia
12 years ago

Du kanske redan har testat detta, men ett tips är positiv förstärkning och ignorera (i den mån det går) dåligt beteende. Belöna och uppmuntra bra beteende och ignorera dåligt. Inte alltid så lätt, men tänk själv skillnaden på att ha en chef som påpekar det dåliga och en som berömmer det bra. Den sistnämnda ger bättre självkänsla än den första.
När han reagerar med våld så är det viktigt att du är lugn, tar bort honom från situationen, går ner till hans nivå och lugnt men bestämt säger att man inte får slåss. Att visa kärlek samtidigt som du tillrättavisar. Det är också viktigt att fråga varför han slåss, och om han tycker det är okej att slåss. Kanske han själv kan sätta ord på den känsla eller problem som orsakar beteendet.

Bara några tankar, de kanske inte passar in på er men det var så jag tänkte när jag läste ditt inlägg. 🙂

Nadia
Nadia
Reply to  Anna
12 years ago

Jag har prövat det du beskriver men känner att jag tappat tråden… och nu hittade jag den igen! 🙂
Tack!
Jobbar också hårdare för att ge honom egen tid med mig, det får han mycket sällan då han är varannan helg hos pappan och jag jobbar heltid. Men han kommer till mig varje natt så behovet finns ju…

Kattmamman
Kattmamman
Reply to  Anna
11 years ago

Klipper in det även här:

För att knyta an till tidigare diskussioner vill jag även säga att den andra sidan av detta (diskussion i senare tråd angående att uttrycka besvikelse istället för att skälla) är en missvisande positiv bekräftelse. Det är bra med positiv förstärkning, men även här är det viktigt att tydligt skilja mellan sak och person. Den dagen vi värderar våra barn, och inte dess handlingar, så gör vi oss till facit. Vi måste istället stärka barnens tilltro till sina egna värderingar, och snarare guida dem mot vad vi, rent subjektivt, uppskattar hos andra, och inte vad som är ”bra” eller ”dåliga” egenskaper och beteenden.

En konsekvens av att värdera barnet, eller för all del överdrivet berömma barns prestationer, är att avsaknadet av densamma blir påtaglig. Om vi istället uttrycker oss i termer med att ”Åh vad jag blir glad när det är städat här! Tack” Så kommer barnet förstå att den glädjen oxå finns där de dagar vi inte verbalt kommunicerar det. Om vi istället hade sagt ”åh vad du är duktig på att städa” eller bara ”Åh vad du är duktig”, så kommer avsaknaden av vårt facit riskera att istället upplevas som att hen varit dålig på att städa denna gång, eller att hen inte alls är duktig.

Mvh
En som vuxit upp med ett facit (min pappa) och en kritiserare (mamma) och alltså inte lärt mig lita på mina egna prioriteringar och värderingar utan istället alltid söka bekräftelse hos andra istället för i mig själv

Ingrid Wallon
Ingrid Wallon
Reply to  Nadia
12 years ago

Nadja ,det är inte ert fel att er sonhar det sättet att vara som han har. Han kanske behöver vägledning på ett annorlunda sätt.Jag har arbetat hela mitt liv med barn som uttrycker saker och upplevelser på ett annorlunda sätt.Deras kognitiva förmågor gör att de har lite svårare att hinna tänka först och handla sedan.Prata med barets lärare eller skolans specialpedagog eller be om hjälp av andra sakkunniga. Ni är bra föräldrar.Ni gör precis rätt när ni vägleder er son på det sätt som han kan ta emot.

Nadia
Nadia
Reply to  Ingrid Wallon
12 years ago

Tack…! 🙂
Personalen i miniettan har nyligen frågat om de får koppla in Specialpedagog och jag sa ja. Specialpedagog var även inkopplad på förskolan en tid och problemet försvann…
Han är en oerhört go och fin och glad kille med massor av kompisar – och det går jättebra för honom i skolan, bäst av alla i sin grupp! Men detta med våldet lägger ju en grå filt över allt det fina.. men nu ska jag ändra mitt beteende och hoppas på att vi vuxna tillsammans kan guida honom rätt.

Jenny
Jenny
12 years ago

Oj oj oj vad detta var jobbigt att läsa. Just idag när jag skrek på min son när han inte ville klä på sig för at t gå på dagis. Usch, så sant du skriver att barn en ju vill samarbeta. Det bara blir lyte fel ibland… Jag ska iallafall from NU ändra mitt beteende. Tack!!

Karin
Karin
12 years ago

Mycket klokt och tänkvärt! Dock är det sååå lätt att glömma när vardags-stressen sätter in för att hinna till dagis, skola och jobb. Ingen klarar av att vara perfekt, men om man kan inse att man höjde rösten i onödan kan man i alla fall be om förlåtelse. Jag brukar även förklara för mina barn varför jag blev stressad och blev så irriterad. De brukar vara väldigt förstående och förlåtande, även de kan ju tappa humöret och bli arga! 😉

stephi
12 years ago

men ojjj….. smärtsamt att läsa men så sant, vad duktig hon är att uttrycka sig och vad bra att du lyfter henen så hon vågar.

Trollpackan
12 years ago

Hej…
hittade hit av en slump och har faktiskt läst runt en hel del nu under hela morgonen och förmiddagen =) samt länkat hit i min FB grupp (skola npf)

Jag har 2 ”husgudar” om man kan kalla dom det? Men Ross.W Greene och Bo Hejlskov Elvén är det och många andra föräldrar med mig som har barn inom NPF – Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, har desamma herrar som ”husgudar” – Nu måste jag bara tala om att ditt tankesätt och det jag läst här hos dig är ju liknande och jag undrar nu lite om dina tankar kring just barn inom NPF, som just saknar vissa kognetiva, exkutiva förmågor m.m.?

För det krävs struktur och tydlighet och oftats svar på frågor som; vem, när, hur, varför, vars osv. uti allt man gör…Har du med om sånt då du föreläser och handleder eller skriver här…hur tänker du runt allt detta?

Då du föreläser, handleder osv. hoppas jag du tar hänsyn till sånt också!
För mycket av det jag läst hos dig, skulle tex. skolan kunna ha mycket nytta av då det gäller elever inom NPF – i sitt sätt att tänka och omfukusera istället för att bara se problemet se möjligheterna och barnets behov!

Tack för en bra sajt…(bloggade lite om det tidigare)

Lisa
12 years ago

Tack för detta! En värdefull påminnelse.

Din morsa
12 years ago

Men åh vad fint, hälsa din unge tack för tankeställaren!

Bo Runa
Bo Runa
12 years ago

Så sant och så klokt. I barnens värld ryms så mycket som är all anledning att ta till vara på.
Ett mycket rörande samtal.

Carina Åslund
12 years ago

Oj vad fint och tänkvärt verkligen! Har själv en verbal sjuåring som sätter ord på sina känslor. Härligt när de gör det och man får en dialog. Detta kommer hjälpa många tror jag. Fick mig på nya tankar allafall Spar den och kommer att läsa då och då.

Sök på blogginlägg
Prenumerera på bloggen
via e-post

Antal aktiva prenumeranter: 9 732

Köp min bok!
Podd för föräldrar och pedagoger!
Populära inlägg: