Kommentarer till Vad menar du egentligen?!

Av: Mariamne

Mariamne — Mon, 16 Apr 2012 18:07:14 +0000

Jag känner också igen mig… Tack för denna blogg som lyfter fram dessa olika situationer så att man får lättare att stanna upp och tänka igenom vad som händer! Och tack till Nillan ovan! Delvis kan jag i detta fall tänka att det handlar om ”olika” rättvisor och jämförelser. Livet är inte millimeterrättvist, men inom en familj vill man ändå ha det någorlunda rättvist! När jag t.ex. förklarar för mina barn att den ena får något åtråvärt för att hon är två år äldre, och den andra får något annat positivt en annan gång för att han är yngre, så brukar de faktiskt lugna sig lite. Sedan hotar jag även med att ta bort ”tårtan” någon gång ibland och försöker trösta mig med att de kanske övar kreativ konfliktlösning…

Av: Anna Lundquist

Anna Lundquist — Fri, 16 Mar 2012 12:47:28 +0000

När jag var barn brukade vi vara med mina farföräldrar under sommaren och under de många tårtkalasen i fruntimmersveckan (min släkt täckte in nästan alla namnen), blev det ofta bråk mellan kusiner och systrar om vem som fick störst eller minst tårtbit. Min farfar tog då – med glimten i ögat – fram linjalen och mätte tårtbitarna för att se till att alla blev lika stora. Det fick tyst på oss. Huruvida detta verkligen var ett pedagogiskt knep eller inte kan ju diskuteras, men det satte saken i perspektiv. Lite skämdes vi över att vi tjafsat så mycket om lite tårta, lite skönt var det att veta att tårtbitarna var lika stora, mycket skönt var det att någon lyssnat och hört oss istället för att bara höja rösten eller hota med att ta bort tårtan.

Av: Trött far

Trött far — Wed, 14 Mar 2012 18:37:57 +0000

Jag kom faktiskt på ett tips just när det gäller tvillingar. De som tycker sig ha problem med syskon och rättvisa har inte en aning om hur det är att ha tvillingar och vara rättvis. Mitt tips till dig här är att göra precis som du gör. Gå in och styr upp. Glöm hela tanken på att vara rättvis, du kommer bara att binda ris till egen rygg för du kommer aldrig att uppnå det så det finns ingen anledning att känna dig misslyckad över det. I värsta fall riskerar du hamna i en situation som blir helt absurd (väga godis på våg, räkna antal av varje sort, klippa halva gräsmattan var, dela disken (hur gör man det?) etc etc. Livet är svårt nog utan att hitta på fler problem.

Av: petrakrantzlindgren

petrakrantzlindgren — Wed, 14 Mar 2012 07:54:40 +0000

Tack Sandra

Av: Sandra

Sandra — Tue, 13 Mar 2012 22:29:15 +0000

Fantastiska du. Tänk vad bra det är att få sig en tankeställare ibland. Jag har numera talat om för mina närmsta att jag har blivit frälst. Din blogg är min frälsning. Många av de saker du skriver om har jag reflekterat över och arbetar med. Och det är så skönt att få lite bekräftelse och styrka i det jag gör. Jag skämmer inte bort min tre åriga son som många påstår utan jag respekterar honom, älskar honom för den han är, värdesätter honom och tror aldrig att han gör något på jävelskap. Det han gör som är fel tycker jag visar mer på vart vi brister. Jag ser min son som ”en annan du” Tack för en toppenblogg.