Jag tror att livet kan bli väldigt svårt om man inte kan säga nej. Tror du också det mamma?

Vad skall vi egentligen med bloggar, böcker och tidningar om föräldraskap till!? De viktigaste påminnelserna, de största aha-upplevelserna och den mesta inspirationen levererar ungarna i ett ständigt flöde! Här nedan återger jag ett samtal som jag hade med min sjuåriga dotter igår – ett samtal som innebar en viktig påminnelse för min del.

H: Många barn gillar att pilla i mitt hår när de står bakom mig, men jag gillar inte när de gör det.
Jag: Jag kan förstå det. Brukar du göra något åt det, när de pillar i ditt hår?
H: Ja, jag brukar samla ihop håret i en tofs och lägga fram den över axeln. Om det inte funkar så säger jag ”låt mitt hår vara!”.
Jag: Aha…
H: Jag är rätt bra på att säga ”nej” faktiskt.
Jag: Du är nöjd med att du kan det?
H: Mm… Men ”nej” och ”sluta” är starka ord mamma!
Jag: Hur menar du då? Som att det är effektivt att använda dem?
H: Det kan jag inte svara på för jag vet inte vad ”effektivt” betyder… Jag menar att en del människor verkar tycka att ”nej” och ”sluta” är ungefär som svärord – att det är ord som är fel att säga.
Jag: Men det tycker inte du?
H: Nej… Jag tror att livet kan bli väldigt svårt om man inte kan säga nej. Tror du också det mamma?

Tack för påminnelsen älskling! Den gör mig ännu mer medveten om hur mycket jag vill ta dina nej på allvar och söka lösningar på våra konflikter till vilka vi båda kan och vill säga ”ja”.  Nutiden är ett träningsläger inför framtiden och jag vill oändligt gärna att du bär med dig modet att säga nej och erfarenheten att det är meningsfullt att göra det.  För ja, annars tror jag att livet kan bli väldigt svårt.

Taggar:, , , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (22)

  • Avatar

    Kristos Tsilkos (@KTsilkos)

    |

    ”Nutiden är ett träningsläger inför framtiden”. Oj, vad bra skrivet! Din 7-årings kloka ord gäller oss alla – oavsett om vi är föräldrar, pedagoger, coacher, chefer eller vanliga dödliga.

    Reply

    • Avatar

      petrakrantzlindgren

      |

      Känner mig glad för att du också ser det så Kristos! Jag tänker inte att det jag skriver om gäller specifikt för vuxen-barn-relationen.

      Reply

  • Avatar

    Maria

    |

    Härligt :)!
    Bifogar ett citat, sista meningen gillar jag speciellt…

    ”Learning to say no can be very difficult at first because the people around you that have been interacting with you have become used to you saying yes. The other person may get angry, and then you have to know that their anger has nothing to do with you. It has to do with them. Just remember to say to yourself: When I say No to you, I am saying Yes to me.” ~Louise L. Hay

    Reply

  • Avatar

    Jenny / Ekomamma i stan

    |

    Vad bra skrivet. Jag hoppas att min ettåring också lär sig att säga nej och sluta, för jag vill verkligen att hon ska känna att hennes kropp och vilja är hennes egen att själv bestämma över. Jag tror att kan/får man inte säga nej till ”småsaker” blir det väldigt svårt att ha mod och kraft och säga nej till de stora sakerna sedan.

    Reply

  • Avatar

    karenmarenmette

    |

    Oj, oj.. Sju år også så vakkert og fint menneske allereie… Viktig at vi klarer å sjå det. At vi forstår at vi også skal lytte til barna. Eg jobber med barn. Er så trist å oppleve gang på gang at barn berre heng med på slep, i dei voksnes verden: Voksne gløymer å lytte til barna og forstå at dei er mennesker som opplever livet annleis enn vi, og gløymer at vi kan lære så mykje av dei, med dei og om dei, om vi berre tek oss tid og lytter. Det er du så flink til å vise, her i din blogg, PEtra. Igjen takk for fine påminnelser i vår kvardag !! Er så inspirerende å lese i din blogg, både for min jobb som barnehagepedagog men også som menneske.

    Reply

  • Avatar

    Lena N-Y

    |

    Härligt samtal! Ibland tror jag att mina barn känner sig själva och sina gränser bättre än vad jag gör.

    Häromdagen skulle barnen och jag facetajma med kusinerna i Orange County. Min systerdotter Moa hade fått ett bett av en hund i huvudet och hade blivit sydd. Min 6-årige son Thor verkade tveksam till att prata med bild men förklarade att det gick bra OM han slapp titta på Moas sår. Vi ringde upp, pratade och innan jag hunnit förklara att Thor inte ville titta på såret, visades stygnen stol upp. Thor sade ingenting och jag bara antog att såret, som såg rent och fint ut med ett stort svart stygn i mitten, var mindre skrämmande att titta på än vad han trott.

    Senare på natten fick en Thor en mardröm om att pappa blivit så skadad i sitt huvud att han hade hela huvudet i gips och kanske skulle dö.

    Dagen efter pratade vi om hans dröm och vad drömmar egentligen är. Jag påpekade att hans kanske drömt om att pappa skadat huvudet eftersom Moa fått ett bett i sitt huvud. Då sade Thor:

    ”Se där mamma, jag SADE till dig att jag inte ville titta på såret!”

    Nu var det knappast jag som tvingade honom att titta, men jag blev i alla fall impad av att han visste vad som var OK att titta på och vad han upplever som för läskigt. Jag är inte säker på att jag själv vet det, ens idag som 43-åring.

    Reply

  • Avatar

    Anna

    |

    Jag hittade din blogg nu idag och har kikat runt lite grann. Kan bara konstatera att du är en mycket klok kvinna (med en lika klok 7-åring). En fröjd att läsa! Jag kommer tillbaka!

    Reply

  • Avatar

    Mamman

    |

    Tack för bra inspirerande blogg!
    Jag tycker det är svårt när barnen inte respekterar mitt ”nej” eller ”sluta”. Hur ska de lära sig att säga nej om de inte förstår att mamma också behöver säga nej ibland? Vi har superkrångliga busläggningar just nu och det kan ju bero på många saker men i dessa situationer säger jag ju ibland ifrån med ett skarpt ”nej” och förklarar då att jag är trött nu och vill inte ”tjafsa” eller säga till er hela tiden, jag vill att vi ska ha en mysig stund etc… Men det struntar dom helt i och skrattar eller fortsätter slå mig med ett gossedjur etc…
    Hur ska jag få dom att respektera mitt ”nej”? (de är i 4-årsåldern…

    Reply

  • Avatar

    Carin Palmblad

    |

    Du är klok som en bok!
    Att säga nej och även jag vill inte! Vilken EFFEKT! Nu är jag nybliven farmor, känner mig yngre för var dag:-) Mina ”barn” är oxå kloka.LYCKA! OCH mina ljuvliga kärleksfyllda och harmoniska barnbarn. Felix drygt 2 år oj oj jo så klok redan och Liv 4 månader…så harmoniska.De flyttade till Norrland, tidsmaskinen vreds tillbaka till 60-talet.Ljuvligt! Alla är vänliga, inga stängda dörrar eller låsta cyklar..De vinkar, när de kör förbi farmor med barnvagn.Min son förbjuder mig att bo kvar i Malmö…rånad…nerslagen. bara 4 ggr ..än så länge….alltid beväpnad.Jag lyder LYCKLIG!!!! .Överfallslarm och 2 lagliga försvarssprayer…Clas Ohlsson….Som skrivet. Min son-8 års helvete….rånad mobbad skjuten(paintball)mellan 8-17 år. Ack om jag hade vetat detta direkt..OCH vad jag kämpade byta skola ,annat område mm mm BUP-samtal ofta.M-öten på skolan tal med föräldrar….mm mm.
    Till slut lovade jag honom: Du ska aldrig mer behöva gå till den skolan.Höll honom hemma.Han sa:Jag ska aldrig skaffa barn! De ska inte behöva vara så rädda och se sig över axeln…hela tiden.STOR skuld jag alltid bär på.Men det HAR hänt .Idag är han LYCKLIG familjefar i Norrland och han ska hitta ett boende i byn bredvid till mig. LYCKA. TRYGGHET.Jag får inte bo i härbärget på ett av deras hus som tillhör tomten:-)Ha ha VEM vill ha farmor på heltid? Avslutar från Chicago,dvs Malmö.Blev sjuk…av detta…bröt huvudet…i 1 år. NU är ”gipset” borttaget…..OJ SÅ LÅÅÅÅNGT inlägg!!
    Kanske kan det dock hjälpa någon….klart …SLUT.PS gillar dig!!

    Reply

  • Avatar

    Linda

    |

    Hej!
    Du är superbra! Jag verkligen tar åt mig av det du skriver och försöker förändra mitt sätt att kommunicera med mina barn 🙂
    Jag har en fråga, hoppas du vill svara på den 🙂
    Min minsta är precis fyllda ett år och vi har vant oss vid att natta honom i famnen o detta gör ju att han inte vill somna själv i sin säng.
    Han delar rum med sin storebror som brukar lyssna på sagoskiva innan han ska sova. Min fråga är hur jag ska få pojkarna att komma till ro utan att börja busa o störa varandra? Jag har försökt att bara låta dem vara men lillen vill bara ”prata” o storen pratar tillbaka o när jag är med i rummet så vill lillen upp. Känner att det är dags då lillen kommer börja på förskola nån gång i höst.
    Vet inte om du inriktar dig på sånt här men vore snällt om du har nåt tips 🙂

    Mvh Linda

    Reply

    • Avatar

      petrakrantzlindgren

      |

      Hej Linda,

      inga sömntips tyvärr :-(. Ställ gärna frågan på min facebook-sida (länk i marginalen till höger här) så får du förhoppningsvis tips från andra föräldrar som varit i er situation.

      Allt gott,

      Petra

      Reply

Lämna en kommentar