Vem är det egentligen som trotsar?

Är det barnet eller föräldern som trotsar? Varför trotsar barnen och vad kan man som förälder göra för att förebygga trots? Dessa och andra frågor pratade jag om i lördagens avsnitt av Familjeliv i svenskspråkiga YLE Radio.

Jag menar att det som vi vuxna betraktar som trots i själva verket är ett uttryck för fullt naturliga behov hos barnet – behov av självständighet, ansvar för sitt eget liv, att vara duglig, kapabel och kompetent. Om man förstår barnets beteende ur det perspektivet finns det också mycket att göra för att förebygga ”trots”. En del föräldrar jag möter finner hopp och stöd i tanken att trots går att förebygga, andra blir frustrerade och ledsna eftersom det ibland väcker jobbiga funderingar om skuld och ansvar. Och så finns det förstås de som inte håller med om mitt antagande, utan ser trots som något oundvikligt.

Lyssna gärna på programmet och berätta vad  du tänker! Jag är med från 11 min och 45 sek in i programmet och ca tio minuter framåt.

Till Familjeliv –>

(Föräldrarna som kommenterar efteråt i programmet tycks ha uppfattat det jag sa som att jag menar att man skall ”låta barnen bestämma nästan allt” och undvika att ge dem motstånd. Det är inte alls det jag menar, eller säger. Självklart måste och skall vi säga nej till barnen ibland!)

Du kan läsa mer om mina tankar om trots och att det finns behov bakom alla beteenden i följande artiklar:

Frågan jag önskade att fler föräldrar funderade över
Fem tips till dig som har trotsiga barn

Taggar:, , , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (5)

  • Avatar

    KaosJenny

    |

    Mhm, jag tänker att barn inte trotsar (det är vanligare bland vuxna;)) Barn behöver särskilja sig och det är inte bara naturligt utan bra. De ska ju klara sig helt själva sen… (även om vi mobilmorsor försöker låtsas som om de aldrig ska behöva göra det)…

    Reply

  • Avatar

    Maria

    |

    Jag följer din blogg och tycker verkligen att den är toppen!
    Föräldrarna som diskuterade efteråt verkar ha missuppfattat och drog väldigt mycket egna slutsatser. Antagligen pga att de inte alls är insatta i ämnen som självkänsla. Jag tänker framför allt på den ena mannen som sa att man inte kan låta barnen ”vinna varje strid”.
    Första gången jag läste Jesper Juuls bok ”här är jag, vem är du” ställde jag mig också kritisk till att inte säga ”nej”. Men när man förstår innebörden på ett djupare plan så blir det så självklart att det är precis så alla bör tänka.
    Tack för att du delar med dig av denna bloggen och jag hoppas att du kommer till Örebro och föreläser någon gång!

    Reply

  • Avatar

    Lisa Citaku

    |

    Hej!
    Jag tolkar inte det som att du säger/menar att barnet ska bestämma allt. Utan att det handlar om att vi som vuxna är lyhörda för våra barn, och då allra helst innan ”utbrotten” eller vad det nu är, kommer. Kunde inte passa bättre i tid att jag fick ta del av detta nu, då vår 2åriga dotter är mitt uppe i denna utvecklingsfas! Hon började göra sig självständig direkt då hon kom ut för 2 år sen så vi borde väl vara vana, men huja vad vi faller i fällan allt för ofta än. Då är det super bra att läsa dina/andras texter och höra på denna ljudsnutt som passar in på allt vad jag tror på och hur jag tror och vill att det ska vara, men som sagt för mig är det lätt att falla ifrån ibland speciellt när stressen tar vid. Vill då även tillägga att hon ännu inte börjat i förskolan och är första barnet så vi har inte så mycket stress i vardagen som kanske en familj på fyra barn och två heltids arbetande föräldrar har. Men jösses vad det kan vara tufft ändå!! =) Tack för att du delar med dig!

    Reply

    • Avatar

      petrakrantzlindgren

      |

      Mm, det ÄR utmanande för oss föräldrar när barnen växer! Lycka till Lisa.

      Reply

Lämna en kommentar