Skulle du vilja bli utskälld inför alla dina vuxenkompisar? (Hälsning till fröknar från åttaårig flicka)

Idag lämnar jag över ordet här på bloggen till en av de viktigaste människorna i mitt liv. Hon har något mycket angeläget att säga. Jag hoppas att du vill läsa och väldigt gärna dela vidare! Lämna också gärna en kommentar och berätta vad du tänker om det hon skriver.

//Petra

———–

Hej,

jag är 8 år och jag är Petras dotter :-). Jag tänker skriva om lärare på skolor och förskolor.

Många barn blir skällda på av fröknarna i skolan. Så är det på min skola också :-(. Det finns en pojke på min skola som ofta får stora utskällningar av fröknarna. Jag har egentligen aldrig fått en sådan utskällning, men jag tror ändå jag vet hur det känns. När fröknar ger stora utskällningar till barnen så mår dom inte bra :-(!

Istället för att skälla tycker jag att fröknarna skall berätta vad barnen gör bra och vad mer dom kan göra bra och försöka att använda ordet ”inte” så lite som möjligt! (Fröknar säger: ”Du får inte göra ditt! Du får inte göra datt!” Och då berättar dom ju bara vad som är dåligt…)

Vi barn vet redan sådant som är fel och sådant som är rätt. (Men bara för att vi vet det betyder det inte att vi gör det…)

Det fanns två andra killar på min skola också som ofta fick utskällningar :-(. Och när dom hade fått det ett tag så blev dom ännu jobbigare! Nu har båda slutat, men jag kommer ihåg det ändå.

Jag tycker inte att ni fröknar skall ge barn sådana utskällningar. Vi mår inte bra av det!

Och om ni fröknar måste ge barn stora utskällningar så skall ni absolut inte göra det inför hela klassen. Då mår barnen ännu dåligare 🙁 🙁 ! Det är jättepinsamt att bli skälld på inför sina kompisar!

Nu har jag en fråga till er fröknar:

Skulle ni vilja bli utskällda inför alla era vuxenkompisar?!

Hälsningar åttaårig flicka 🙂

 

iStock_000011270043XSmall

(Inlägget är dikterat ordagrant för mig. Mitt bidrag består av skiljetecken och stora bokstäver. Valet av bild och smiliesar har åttaåringen gjort. //Petra)

Taggar:, , , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (107)

  • Avatar

    Cecilia Carlsson

    |

    Tack! Visst, att bli utskälld under tex en middag tillsammans med sina vänner är nog bland det skamligaste man kan råka ut för. Tack för att du gör mig ännu mer uppmärksam på hur jag vill bete mig 🙂

    Reply

    • Avatar

      Berith Cato

      |

      Att skälla ut någon är alltid fel och löser inga problem. Prata med varandra istället.

      Reply

      • Avatar

        maria

        |

        du är en mycket klok liten tjej, klokare än många vuxna o lärare

        Reply

  • Avatar

    Angela

    |

    Hej!
    Detta inlägg kommer jag att vidarebefordra till rektorn och fröken på min sons skola. Förhoppningsvis så kommer fröknarna få sig en tankeställare, för jag tror att det flesta vuxa skäller på sina och andras barn framför kompisarna, jätteskämmigt.
    Tack!

    Reply

  • Avatar

    Eva

    |

    Hej!

    Vad klok du är och vad bra att du säger ifrån! Jag har sett och hört mycket sådant i de två skolor min dotter gått före den hon går i nu. Nu går hon på Engelska Skolan i Eskilstuna och där tas alltid samtalen i lugn ton och med bara det barn det gäller och mentorn. Men även vi vuxna utanför skolan och dagis behöver tänka på det här. Jag ska absolut skärpa mig! Tack!
    Kram på dig!

    Reply

  • Avatar

    Victoria Mårtensson

    |

    Hej!

    Du har skrivet ett väldigt bra inlägg om någonting som är jätteviktigt. Jag är väldigt imponerad och det fick mig att tänka till ordentligt. Bara för att man är vuxen så ska man inte få behandla andra hur som helst. Du skriver det så bra själv. VI skulle ju inte gilla om vi blev utskällda heller.

    Man ska behandla andra så som man vill bli behandlad själv!
    Tack för att du gjorde din röst hörd. <3

    Reply

  • Avatar

    Rebekka

    |

    Tack!
    Skönt att höra detta från ett barn. Tack för att du står upp för dig och dina vänner. Ditt inlägg skall jag vidarebefordra till rektor och kurator samt lärare på min dotters skola för detta är något som hela tiden behöver samtalas kring bland lärare, föräldrar och elever så att vi beter oss gentemot varandra på ett sätt som uppmuntrar oss att vara snällare och vänligare.
    Tack.

    Reply

  • Avatar

    Robert

    |

    ”Det är jättepinsamt att bli skälld på inför sina kompisar!”

    Men är inte det lite av grejen? för att man inte ska göra om det..
    Det fungerade på mig iaf..

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Jo, det har du rätt i Robert. Det är förmodligen precis därför lärare gör så. För att det väcker skuld och skam.

      Mitt och min dotters problem är att vi anser att alla människor är värda att bli mötta med respekt. Utskällningar funkar väldigt dåligt i det perspektivet…

      Jag har skrivit lite mer om mina tankar om ömsesidig respekt här: http://petrakrantzlindgren.se/en-annan-du-2/

      Reply

      • Avatar

        Pernilla Alm

        |

        Tycker också att det här är viktigt att tänka på. För bara för att det är pinsamt är det inte säkert att det är den rätta vägen. Och jag tror, i egenskap av pedagog, att man kommer längre med enskilda samtal än med rent skäll. Därmed inte sagt att jag aldrig har skällt på elever i ett klassrum. Tyvärr.

        Reply

    • Avatar

      mamma bus

      |

      Barn som ofta blir utpekade och tillsagda blir avtrubbade och slår ”dövörat” till anser jag. Med glimten i ögat kommer man långt 🙂

      Reply

    • Avatar

      Sussie

      |

      Fast Robert, det hade kanske funkat på dig utan att behöva skämmas inför alla andra?

      Reply

  • Avatar

    Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

    |

    Bästa jag läst på länge. Kloka kloka åttaåring.

    Reply

  • Avatar

    Anonym

    |

    Heja! Vilka fantastiska insikter.

    Presentera andra lösningar för barnen (och vuxna) istället för att klaga och skälla för det dom gör. Det skapar bara skuld och skam genom att ständigt säga: Du får INTE…….!
    Tala om vad man kan göra istället för det andra. Ifall man ständigt gör om samma misstag (eller vad man ska kalla det) så måste ju det betyda att man inte vet vad man ska göra ISTÄLLET! Som sagt, presentera en bättre lösning, ett bättre sätt att göra det på. Ett sätt som kanske inte ger samma konsekvenser.

    du är min nya idol 🙂

    Reply

  • Avatar

    Mia ~Mamman i Stan~

    |

    Vilken smart tjej du är!!
    Det du skriver borde fler vuxna tänka på, inte bara lärare, men du är verkligen modig som vågar öppna ditt hjärta på detta viset! Speciellt eftersom du skriver om dina klasskamrater, det visar att du har stor empati för andra! Jag hoppas att min son växer upp och blir lika stark och modig som du, att han vågar säga ifrån och stå upp för sina kompisar – fortsätt så.

    Ta hand om dig och stor kram till dig!

    Reply

  • Avatar

    Susanne

    |

    Detta ska jag skriva ut och sätta upp på min skola! Så oerhört viktigt att bli påmind om!

    TACK!!! Mvh Susanne i Östersund

    Reply

  • Avatar

    Charlotte

    |

    TACK, du är grym!

    Reply

    • Avatar

      Sonja

      |

      Vet du vad GRYM betyder, Charlotte??? Jag tycker hon är klok.

      Reply

      • Avatar

        Bjorn

        |

        @Sonja, det är 2013 och du vet vad grym betyder. Kanske dags att ta upp det förminskande fenomenet av ordmärkande för Petra?

        Jag tycker att det är väldigt småsint av dig att använda ordmärkeri som en härskarteknik, för det är precis vad det är.

        Reply

    • Avatar

      Evelina Blomqvist

      |

      Tänkte ungefär ge samma svar som övriga två – vad för gott tillförde din kommentar världen..?! Jag håller med, åttaåringen är grym. Grym 2013.

      Reply

  • Avatar

    Mia

    |

    Hej!

    Jag har delat ditt inlägg på facebook, jag tror du skrivit något viktigt som kommer att få många vuxna att tänka efter nu.

    Kram Mia

    Reply

  • Avatar

    Anneli

    |

    Hej !

    Av barn får man höra sanningen. Ett träffande inlägg som många vuxna (både lärare och föräldrar) borde läsa.

    Kram till er båda!

    Reply

  • Avatar

    Pernilla Alm

    |

    Det du skriver är superviktigt. Det borde alla vuxna tänka på för många gånger beter sig vuxna helt annorlunda mot barn, än de gör mot vuxna. Jag hoppas att många läser det här och påminns, så att de inte skäller i onödan. Förresten, om man tänker efter, finns det någon gång det är nödvändigt att skälla?
    Jag ska försöka tänka mer på det här. Jag är både mamma och fröken och tyvärr skäller jag ibland. Både på mina barn hemma, och barnen i skolan.

    Reply

  • Avatar

    Isabell Johnsson

    |

    du är en riktig mästare! Jag tar rygg på dig. Tack!

    Reply

  • Avatar

    Malin Fölster

    |

    Hej. Gillar ditt inlägg och det är verkligen kloka ord som vuxna behöver påminnas om. Tror att vuxna också vet vad som är rätt o fel:) men inte alltid handlar efter det. Ska ha länken till din mammas blogg i vårt digitala nätverk för lärare i Södertälje! Ska du skaffa en egen blogg nu? 🙂

    Reply

  • Avatar

    Therese

    |

    Hej !

    Härliga du! Du har beskrivit något viktigt på ett väldigt enkelt sätt. Jag förstår precis vad du menar och vad jag vill försöka bli bättre på!

    Jag ska skriva ut och be mina barns dagmammor läsa dina kloka ord. De har många små ”bråkiga” pojkar hos sig just nu, och jag tror din text kan göra även dem mer medvetna.

    Tack du kloka flicka :).

    Kram Therese

    Reply

  • Avatar

    Malena Engberg

    |

    Varmt tack för påminnelsen o dina kloka ord!

    Reply

  • Avatar

    Ann-Sofie

    |

    Jättebra skrivet och jag tror det är så i många skolor, tyvärr. Jag tycker som ni, att alla är värda respekt!! Och det är viktigt att visa kidsen respekt. Annars blir dom som sina fröknar. 😉
    Hoppas ALLA fröknar och magistrar och även vuxna läser det här och tänker efter hur dom behandlar barn och ungdomar!!
    Jättebra!!! =)

    Reply

  • Avatar

    Heléne

    |

    Hej
    Jag tycker du har helt rätt i att man ska tänka på hur man pratar med varandra. Fröknarna ska tänka på att berätta för barnen vad de ska tänka på att göra istället. Som du säger tror jag att barn oftast vet vad som är rätt och fel men inte alltid gör så i alla fall. Tror du inte fröknarna skulle bli väldigt glada om ni hjälps åt och pratar med varandra i trevlig ton och att barnen försöker göra så mycket som möjligt som man ska och på så sätt visa fröknarna samma respekt tillbaka? För lika tråkigt som det är att bli utskälld inför vänner är det ju att bli struntad i hur många gånger man än ber, eller hur. 🙂 Stå på dig och fortsätt värna om ett trevligt klimat i din skola.
    Kramar

    Reply

  • Avatar

    tess

    |

    Ett klokt och klockrent inlägg. Bra!

    Mitt älskade barn gick tidigare i en skola där lärarna skrek åt barnen och behandlade de illa. Även om mitt barn aldrig blev direkt drabbad av utskällningarna tog hon förstås mycket illa vid sig. . Vi var själva med på lektionerna och reagerade starkt på deras lärare och hur de agerade mot barnen. Vi fick inget gehör hos lärarna och gick vidare till rektorn som tyvärr inte ville ta i frågan. Det slutade med att vi slutade på skolan.Tack och lov har vi nu hittat en skola där barnen blir sedda och respekterade för den de är.

    Reply

  • Avatar

    Björn Jerlin

    |

    Vilken underbart klok dotter du har! Den här artikeln delar man gärna vidare. En viktig tankeställare för många lärare…

    Reply

  • Avatar

    Anna

    |

    Så bra uttryckt! Tänkvärt för alla vuxna. Kram

    Reply

  • Avatar

    Linda O

    |

    Du har så rätt! Det är mycket bättre att inte skälla. Hälsningar från en fröken som faktiskt har slutat med det

    Reply

  • Avatar

    Stefan

    |

    Vi fostrar våra barn för att klara av vuxenlivet. Detta ska dom klara av den dagen dom fyller 21 år enligt lagen, om dom inte hoppar av sin gymnasieutbildning för då ska dom klara av det redan vid 16 års åldern. Jag tycker precis som ni att man inte ska skälla på ”varandra” oavsett om man är vuxen eller barn men vad ska man göra om mottagaren av informationen fullständigt struntar i dig och ditt svammel??? Ska vi bli passiva och låta barnen fostra sig själva, det kallar jag att göra barnen en björntjänst och är inte till gagn för någon.

    Reply

  • Avatar

    Catarina

    |

    Vad bra att du säger ifrån! När jag som vuxen pluggade på komvux så fick jag en gång en oväntad utskällning av en lärare inför min klass. Det var inte kul 🙁 Jag blev både ledsen och generad. Och arg. Och jag glömmer det aldrig fast jag skulle vilja göra det. Ros ger man inför andra, ris ger man i enrum. Var rädd om dig!

    Reply

  • Avatar

    Björn Carheden

    |

    Tack.
    Jag vet precis vad du talar om. Jag har varit lärare i mer än 40 år, nu är jag pensionär. Jag saknar den dagliga kontakten med mina ungdomar och har massor av bra minnen. Jag har försökt att inte ha favoritelever men det är en sorts elev som jag gillat skarpt och det är sådana som du. Jag vet att jag många gånger brustit i mitt klassrumsbeteende, vi vuxna är inte perfekta. Men jag har alltid påpekat, att när jag inte uppträder på ett bra sätt, så måste ni tala om det för mig. Och det har faktiskt en hel del elever gjort och det har jag verkligen gillat. Nu är det inte så lätt för en åttaåring att börja samtala med en irriterad vuxen och då har du valt ett mycket bra sätt. Jag har alltid också sagt till mina elever att skriv mejl till mig när ni är sura på mig, då får ni fram det ni vill säga utan att den vuxne vinner eftersom de i regel är starkare i sitt tal.
    Så nästa gång du blir arg så kan 1) försöka berätta för din lärare att hen inte varit ok 2) skriva ett brev/mejl till hen och berätta 3) skriva ett sådant här brev.
    Lycka till i din kamp mot ojusta vuxna och lär dem förstå hur de bör vara.
    Björn

    Reply

    • Avatar

      Maria Klein

      |

      Jag vill bara säga att jag blev så glad av att läsa din kommentar. Tack för att du har varit lärare under över 40 år. Tänk vad många liv du har kunnat berika under de åren. Vilken fantastisk inspirationskälla.

      Reply

  • Avatar

    Pauline

    |

    Det här är fantastiskt! Bra sagt! 🙂

    Reply

  • Avatar

    Helena

    |

    Tack för ett mycket intressant inlägg!!
    Fler bör tänka och handla som du gör!
    Du är en vinnare!
    Kram Helena

    Reply

  • Avatar

    Maritha

    |

    Hej och tusen tack för ditt kloka inlägg! Vidarebefordrar det till mina klasskamrater, som ska bli barnsjuksköterskor!

    Reply

  • Avatar

    Linda Å

    |

    Hej!

    Mycket klokt skrivet. Vi vuxna borde lyssna mer på er barn, det är ju faktiskt ni som är just barn. Jag har själv två barn och de är mycket riktigt glada och hjälpsamma för det mesta, jättegulliga tjejer. Men när jag blir arg och skäller sätter de sig direkt på tvären. Klart inte speciellt kul. Måste vara väldigt pinsamt när som du säger någon får skäll inför kompisarna, då vill man kanske visa sig lite tuff också och sätter sig alldeles extra på tvären?
    Väldigt tänkvärd text, tack!

    Reply

  • Avatar

    Kristina

    |

    Hej! Jag var tillfälligt och städade på en skola härom dagen. Jag blev helt chockad! Genom fönstret på en innerdörr ser jag en lärare ta tag i armen på en pojke i din ålder, ca 8, och skaka honom. Han blev alldeles röd i ansiktet. Hans klasskompisar såg oroligt på pojken i korridoren när han med huvudet nedsjunket går och hämtar sina saker. Sedan när jag går förbi klassrummet sitter han fortfarande nedsjunket och jag undrar om han överhuvudtaget kan ta in någon information efter den typen av kränkning. Många gånger finns det lärare som omedvetet väljer ut ett barn i klassen att bokstavligen mobba. Jag minns dessa barn från min egen skolgång, samt genom andra erfarenheter, på samma sätt som lärare valde favoriter. Detta hade ingenting med barnet att göra, utan om lärarens bristande kompetens samt dåliga självkännedom.

    För mig som planerar egna barn, blev jag helt förstummad. Detta får mig att tvivla på skolan i min hemkommun. Och jag tycker precis som du, att alla har rätt att bli respekterade! Även barn som gör annat än vad vi för stunden anser att de ska göra.

    Reply

  • Avatar

    Saskia

    |

    Bra skrivet! Hej Björn! Kul att du fortfarande håller dig uppdaterad i pedagogbranchen… Minns du mig?

    Reply

  • Avatar

    Barnambassadören

    |

    Det finns högaktade forskare som hävdar att skäll kan vara lika skadligt som stryk.

    http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/skall-lika-skadligt-som-stryk

    Det borde vara en självklarhet för varje rektor att lyfta fram dessa frågor med sin personal. Så är tyvärr inte fallet. Det finns mängder av lärare i skolan som använder sig av skäll som sin främsta pedagogiska metod. Inte sällan lovordas dessa för sin förmåga att hålla ordning.

    Reply

  • Avatar

    Kamilla

    |

    Hej,
    vilken fantastisk tjej du är. Jag önskar jag hade haft en sådan tjej i min klass när jag var 13 år. Jag blev mobbad i skolan ända sedan första dagen och en dag i 7:an bestämde sig en lärare för att skälla ut mig (trots att han hade fel) inför tre klasser. Jag minns fortfarande den utskällningen trots att det gått 27 år sedan dess och jag blir fortfarande jätteledsen när jag tänker på det.
    Tänk om det funnits en enda människa på den skolan som hade tänkt som du, det hade antagligen påverkat hela mitt liv åt det bättre.
    Du är en fantastisk människa

    Reply

  • Avatar

    Sara Böttiger

    |

    Hej
    Vilka kloka ord från dig! Blir stolt över dig trots att du inte är min dotter:) Jag har själv en 8 åring och jag har sett det du beskriver allt för ofta, inte bara från fröknar utan även från föräldrar som skäller ut sina barn inför vänner och på offentliga platser. Jag hoppas att detta är något som fler och fler vuxna tar till sig så att fler barn får möjlighet att bli bemötta med respekt och får möjligheten att lära sig något och faktiskt förstå vad man kan/ska göra istället. Som du så fint beskriver det så är det en dålig idé att hela tiden tala om vad de gör för fel. Jag tror som du att ni barn egentligen vet vad som är rätt och fel men att man ibland har olika behov att uppfylla och att det ibland kan vara svårt att styra sig själv, detta är något som även gäller vuxna. Man skapar sig ett mönster som är svårt att bryta. Så om man istället fick hjälp med att se vad man kan göra bättre istället för att bara hör vad man gör för fel hela tiden så skulle man må bättre och situationen förhoppningsvis ändras till något bättre mer långsiktigt.
    I vår familj brukar vi prata om att se glaset halvfullt istället för halvtomt och jag önskar att fler kunde inta en positivare inställning. Din mamma ska vara stolt som har en sådan klok dotter och du ska vara stolt över att ha en sådan klok mamma!

    Tack för dina ord!

    Reply

  • Avatar

    Ninnie

    |

    Hej! Du verkar vara en fin tjej som förstått något viktigt. När vi människor kränker, skuldbelägger och förnedrar varandra blir absolut ingenting bättre av det-tvärtom. Och om vi vill att människor ska förändras är det en riktigt usel metod. Om vi inte vill att de ska bete sig ännu värre och skämmas mer förstås men det vill vi ju oftast inte. Det spelar ingen roll om det handlar om vuxna eller barn, det är lika illa förutom att vuxna ju har haft längre tid på sig att lära sig detta. Då borde de ju kunna det bätttre än barnen, eller hur? Tufft av dig att skicka in det här inlägget. Fortsätt så. Kram!

    Reply

  • Avatar

    Camilla

    |

    Hej!
    Jag är pedagog på en skola i södra Sverige. Jag blev väldigt glad & rörd av det du skrev om att få skäll, kanske dagligen, och ibland även inför sina kamrater. Du fick mig att tänka till, om hur viktigt det är att lyfta det som faktiskt ÄR bra hos alla elever istället för det som inte kanske fungerar så bra!
    Igår hade jag en dålig dag på jobbet och kände när jag kom hem att ”idag har jag mest varit arg” och det fick mig att inte må så bra på kvällen! Så dina ord kommer jag att bära med mig idag! Övertygad om att idag blir det bättre. Det viktigaste är att vi hela tiden reflekterar över vårt förhållningssätt.
    Så tack, idag är jag en bättre pedagog än jag var igår!!

    Jag jobbar med äldre elever, men tänker använda dina ord till att föra diskussion kring detta.

    Hälsningar Camilla (oftast inte så ”skällig” av mig, men ändå behöver tänka till ibland)

    Reply

  • Avatar

    Ida

    |

    Jättebra skrivet! Jag minns själv hur det var när jag var barn. Det är kränkande med skäll och gör saken bara ännu värre. Vi hade två pojkar i klassen som var så kallade ”bråkiga” men det var kanske inte så konstigt i och med att dom aldrig någonsin fick höra vad dom var bra på utan alltid var fokus på att dom inte ”sitta stilla” mm.
    Ser även föräldrar dagligen som skriker och gapar på sina barn öppet framför kompisar osv, verkligen trist! Istället för att tala om hur dom vill ha det så skriker dom om vad man INTE får göra.
    Men tack igen för detta fina inlägg! Jag undrar om jag får lov att länka på min blogg?
    Kram från mej

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Du får gärna länka Ida :-). Ju fler som läser, desto gladare blir vi!

      Reply

  • Avatar

    Elin

    |

    Hej!
    JAg tycker att du har ett väldigt bra inlägg är. Speciellt som du har ett perspektiv där du inte är den som brukar bli ”skälld på”. Jag tycker inte att jag är en skälllande lärare men jag uppskattar verkligen att se hur de som inte stökar ser på saken. Jag kan tänka mig att utskällningar inte bara drabbar den utskällda negativt utan också de i omgivningen. Tack för ett viktigt inlägg.

    Reply

  • Avatar

    Lois

    |

    Bra skrivet! Min son blir också väldigt illa berörd när läraren skäller på någon annan. Pga detta tycker läraren tycker sonen är ”för känslig”. Verkar som inställningen är att barn ska tåla skäll, fel inställning enligt mig.

    Reply

  • Avatar

    Busan

    |

    Gillar verkligen flickans inställning , det kan bli nått stort av tjejen :o)
    Jag skulle inte vilja bli tillrättavisad på det sättet som vuxen heller . Sen har vi dessa fröknar i skolan som pekar med hela handen inför hela klassen och ber en speciell elev att gå ut i korridoren för det ska pratas. Min dotter åkte ut ett par gånger om dagen när det var som värst. Och det berodde inte på att hon var stökig utan fröken tyckte hon gjorde fel hela tiden. Tillslut började jag gräva i problemet och böt skola åt dottern . Hon har inte blivit utskickad en enda gång sedan dess . Så vuxna behöver oxå tänka till om man inte ser resultat i den sk tillrättavisningen. Det kanske är mitt fel att barnet beter sig på ett sätt jag inte önskar.
    Stå på dej och säg åt vuxna i din skola .

    Reply

  • Avatar

    Rebecca

    |

    Som alltid, om barnen i fråga ska få respekt och behandlas väl och som självständiga, tänkande individer då får de också bete sig därefter. Eller hur? Och skälet till en utskällning är ju oftast att de inte har gjort det. Jag skulle säga att om en vuxen såg en annan vuxen tex. sätta tuggummi i håret på någon och inte skällde ut denna vuxna så vore det ett tragiskt exempel på konflikträdsla och fel.

    Därmed inte sagt att man ska ta sig tid och ställa sig frågan -varför-.

    Om man inte säger -får inte- till barn och ungdomar, hur ska de då lära sig vad som är ok och inte i samhället? Det resonemanget (bara uppmuntra, aldrig vara sträng och säga nej) är grunden till generation ego, som inte bryr sig om vad andra tycker eller förstår vikten av samhällsansvar.

    Reply

  • Avatar

    Sandra

    |

    Att en 8-årig flicka kan va så klok som du! Jag beundrar dig verkligen och det är jättebra att du säger ifrån! Ni barn är kloka, mycket klokare än vuxna. Och bara för att de ska visa att de är äldre än er och har makten över er så tror de att de kan behandla er hur som helst och trycka ner er. Därför är det bra att det finns sånna modiga barn som dig som vågar säga ifrån! Hejja dig!
    Kram Sandra

    Reply

  • Avatar

    Rebecca

    |

    Ja, jag köper det du skriver men tycker inte det räcker hela vägen, dvs inte när individer (barn eller vuxna) är medvetet elaka och dumma.
    Om Stina 10 år trycker ett tuggummi i håret på Petra så vet hon om att Petra kommer att bli ledsen, det är antagligen avsikten. Hon vet även att det kommer göra ont på Petra att få bort tuggummit, rent av kommer hon att förlora en tuss hår på köpet.

    Att då sätta sig och resonera med Stina och säga snälla saker som hon borde göra istället är ju fruktansvärt respektlöst mot Petra. Det är att visa att hon kan bli utsatt för vad som helst utan att skyddas (för om Stina blir sur på Petra igen så lär inte nästa tuggummi vara långt borta, när bara uppmuntran och trist vuxendravel är konsekvensen).

    Jag har sett för många vuxna dalta med förövarna och sett de lidande offren och upprepningarna för att tycka att det är ok. Som sagt respekt får man för att man beter sig bra, inte som en skitstövel.

    Men berätta gärna hur du tycker att man ska hantera situationen.

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Hej igen Rebecca,

      jag förstår att det är viktigt för dig att skydda och respektera den som blir utsatt och skadad. Det är jätteviktigt för mig med!!!

      Och ja, jag skulle definitivt säga till Stina vad jag tyckte om tuggummi i håret. Däremot skulle jag försöka avhålla mig från att kränka Stina när jag gör det.

      Varför sätter Stina tuggummi i håret på ett annat barn? Att det andra barnet blir ledsen är den direkta konsekvensen, men varför vill Stina det? Jag tror inte att det är för att Stina är ond eller för att Stina inte vet bättre. Tror du det? Kanske gör hon det för att hon är riktigt ledsen och längtar massor efter att bli sedd och förstådd? (Och nej, jag tror inte att det är lätt för en 10-åring som känner sig som en usel människa att be om att bli sedd och förstådd på ett positivt sätt. Det behöver hon få hjälp med av förstående vuxna.)

      Som sagt respekt får man för att man beter sig bra, inte som en skitstövel. skriver du. Jag tror att det stämmer. Åt andra hållet. När vuxna behandlar barn med respekt så får de respekt tillbaka. Vad tror du om det?

      //Petra

      Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Tack Micke :-)!
      Läskiga bilder…

      Reply

    • Avatar

      Bjorn

      |

      @Micke, fy fan va skönt med ngn som är ärlig och berättar hur det funkar i riktiga livet! Fattar att det inte alltid blir som man vill när man reagerar, men så länge eftertanke finns, så har man ju även utrymme för förbättring!!!

      Reply

  • Avatar

    Ullrika

    |

    Men oj. Vicken klok liten tjej du har i din familj! HEJJA att du säger ifrån, att du argumenterar så fantastiskt och att du genom att sätta dig in i andras situationer visar en mognad många vuxna faktiskt inte besitter!

    Många många kramar!

    ps. jag delade på FB. kunde omöjligt låta bli!

    Reply

  • Avatar

    Bloggblad

    |

    Visst låter det trist med ”stora utskällningar” – men… att inte tala om inför de andra, om ett barn gjort nåt dumt inför eller mot andra i klassen – utan att göra det i enrum efteråt – kan uppfattas av de andra barnen som att läraren inte bryr sig om den som gör fel, utan bara struntar i det som hänt.

    Jag som har varit lärare i snart 40 år vet att det som är en tillrättavisning ofta uppfattas som ”stor utskällning”. Nu känner jag förstås inte alla tusentals lärare, men jag har svårt att tänka mig att en lärare bara ”skäller” utan att det finns en tanke om fostran bakom.

    Hälsningar
    Marianne

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Jag håller helt med dig om att det är viktigt att en lärare är tydlig med vilka gränser och regler som gäller och likaså att det är viktigt att ha omtanke om den som blir ”utsatt”. Jag vill samtidigt gärna tro att det finns andra sätt att göra det än att skälla ut den som ”felat” inför hela klassen.

      Jag är precis som du helt övertygad om att den som ”skäller ut” har en fostrande och välmenande tanke med det. Kanske finns det också inslag av vanmakt och frustration bakom utskällningen. Jag tror inte att det finns (och vill inte tro att det finns) lärare som medvetet vill kränka barn. Men att det finns välmening bakom är tyvärr inte liktydigt med att välmeningen når fram till den som blir skälld på (eller till dennes klasskamrater). Vilket brevet illustrerar.

      Reply

    • Avatar

      Helena

      |

      Under min skolgång upplevde jag många gånger hur de vuxna riktigt skällde på oss elever. Självfallet förstår jag frustrationen i att barnen inte lyssnar utan bara gör dumheter, men som barn blir man hemskt rädd och ledsen av dessa utskällningar. Enkla tillrättavisningar i normal samtalston upplevde jag nästan aldrig, utan det skälldes och slogs nävar i borden. Det var bara fjorton år sedan jag var i Hannas ålder och situationen har förmodligen inte förändrats brutalt. Naturligtvis vill jag inte dra alla lärare över en kam, men det är väldigt viktiga att veta vad det är som förekommer, och vilka kan tala om det om inte eleverna själva? Och jo, barn vet skillnaden mellan utskällning och tillsägelse.

      Reply

  • Läsvärt! « Love your life

    |

    […] tipsa om en kanonbra blogg angående föräldraskap. Länkar till ett speciellt inlägg som alla borde läsa, skrivet av bloggägarens (Petra Krantz Lindgren) […]

    Reply

  • Avatar

    Tanya Borst

    |

    vilken tjej du är!!! du kommer att gå långt i livet med den inställningen… och fantastiskt duktigt skrivet… mamma kan vara stolt… självklart kommer jag att dela ditt budskap för många vuxna har att lära mycket att dina ord… så sträck på dig ännu mer och känn dig stolt över dig själv…. massor med kramar //Tanya

    Reply

  • Avatar

    Helena Roth

    |

    Hej!
    Fantastiskt bra skrivet, och gott samarbete med din mamma tycker jag!
    Jag har spridit detta på både Facebook och Twitter och hoppas att fler människor får en lika god insikt i vad det egentligen betyder att agera utifrån en värdegrup. För det kan du verkligen!
    Jag får oxå vatten på min kvarn när det gäller vikten av att tala MED barn, och inte OM eller TILL er. Och tyvärr är det väldigt vanligt med de två sista, och lite mindre viktigt med den första. Men jag ska tänka ännu mer på hur viktigt det är – så tack för den påminnelsen!
    /Helena, samordningsgruppen http://www.barnverket.se som arbetar för att barn ska ha det bra i förskola/skola/fritids

    Reply

  • Avatar

    Helene

    |

    Jag fick tårar i ögonen. Jag arbetar som förskollärare och har sett mycket skäll. Jag har även två pojkar med Autism och den stora pojken har fått mycket skäll av sina lärare. För sådant han inte kan hjälpa 🙁
    Jag skäms på mina kollegors bekostnad!
    Du är en klok flicka.
    Många kramar till dig ❤Helene

    Reply

  • Avatar

    Håkan

    |

    Hej,

    Bra synpunkter du skriver. På mina barns förskola så har de jobbat med detta och kanske något fler skulle prova. Det hela går ut på att, precis som du är inne på, att uppmuntra de tillfällen som när barnen gör något rätt. Man uttrycker sig också på ett sätt som man kanske inte alltid tänker sig.
    Ex så istället för ”Spring inte i korridoren” så säger man ”i korridoren går vi”

    En länk till en PDF som beskriver denna pedagogik som heter LIP.
    http://www.kristianstad.se/ImageVaultFiles/id_973/cf_10/LIP.PDF

    Reply

  • Avatar

    Petra L

    |

    Jag är delägare i ett mindre företag och för en tid sedan var en av våra kunder inte nöjd med ett mejl som jag skrivit till henom. Mejlet var sakligt och affärsmässigt och handlade om vilket arbete som ingick och inte ingick i en skickad offert. Vår kund reagerade hårt och skrev ett långt mejl som hen skickade kopia av till en av sina anställda som var delaktig i projektet samt till mina båda kollegor i det. I mejlet kritiserades jag för mitt sätt att tänka som företagare, att jag inte var lika mån som henom om att bjuda på arbete, att jag borde tänka på mitt sätt att uttrycka mig för att inte ”skada” affären, med mera.

    Kritiken var inte personlig på något sätt; jag fick försöka lista ut exakt vad denna kund reagerat på och kanske sårats av. I och med kopiorna till andra projektdeltagare så var det helt likställt med en offentlig utskällning och – vuxen som jag är – blev jag alldeles matt. Jag kunde inte jobba på hela dagen och hade svårt att komma igång dagen efter. Jag kände mig så förödmjukad att all kraft lämnade hela min själ och även min kropp. Jag grät, skämdes och var arg om vartannat och tankarna var en enda stor trasslig härva.

    Så ni som tror att offentliga utskällningar på något vis skulle gagna någon – bara tänk om. Det är meningslöst översitteri som inte för något, verkligen inte något alls, konstruktivt med sig för någon inblandad.

    Reply

  • Avatar

    Maria

    |

    Nej, att bli utskälld inför andra är inte kul. Många, många – både vuxna och barn – skäller och klagar på och kritiserar sina lärare och på skolan i allmänhet. Det är klart att det finns lärare som gör fel – men det finns så många lärare som gör fantastiska saker och får väldigt lite beröm för det. Tala gärna om för dina lärare när de gör något som du uppskattar och lita på deras kompetens!

    Reply

  • Avatar

    Aspergermamma

    |

    Du har helt rätt! Vi vuxna skulle aldrig acceptera sådana metoder. Även om de funkar ibland, så finns det bättre metoder som inte klankar ner på någon. Och som inte skadar barnens självkänsla. Du är väldigt klok för att bara vara 8 år. 🙂

    Reply

  • Avatar

    Vivan

    |

    Hej,
    jag kan verkligen förstå hur du menar. Jag måste dock säga att det beror lite på situationen. Ser jag ett barn som exempelvis slår ett annat barn så kan man inte vänta flera dagar med att ta upp detta. Det kanske inte är jag som undervisar just detta barn, och ska man vänta tills rektorn och mentorn har tid så kan det ta, som jag sa innan, flera dagar. Givetvis ska man behandla alla barn och vuxna med respekt och jag försöker tänka så att jag försöker behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Att tillrättavisa är också att bry sig, det finns inget värre än vuxna som vänder bort blicken och låtsas att inte se…
    Hoppas att du förstår hur jag tänker.
    Mvh Vivan

    Reply

  • Avatar

    Helena

    |

    Heja dig! Tänk om någon i min klass skulle ha yttrat sig såhär bra när jag var åtta år (fjorton år sedan nu!) och fick utskällningar – så mycket bättre det kunde ha blivit! Jag hoppas verkligen att era fröknar, och alla andra fröknar, lyssnar på dina kloka ord och slutar upp med att vara så arga och negativa!

    Reply

  • Avatar

    AnnaDumle

    |

    Hej. Vilket bra ämne du tog upp! När jag var lika gammal som du är nu (vilket är väldigt länge sedan… det var faktiskt 1986!) så hade jag en fröken i skolan som ofta skällde och faktiskt inte hade något vett alls. Fortfarande idag minns jag hur hon en vinterdag bad min klasskompis (jag kallar honom O) att ta av sig sina skidbyxor ”för man får inte ha ytterkläderna på sig inne”. Han sa att han inte ville göra det, och så höll det på några gånger. O ville verkligen inte ta av sig skidbyxorna, och fröken blev argare och argare. Tillslut röt hon åt honom att följa med ut ur klassrummet. Och precis utanför dörren fick han den hemskaste utskällningen jag någonsin har hört. Och då berättade han att han inte hade några riktiga byxor under, bara långkalsonger. Han ville inte visa sig i dem, för det skulle vara pinsamt. Sedan kom de in i rummet igen och vi såg att O hade gråtit. Fröken bad honom aldrig om ursäkt heller….
    Som någon annan skrev här ovanför, tänker jag samma sak. Tänk om någon av oss i klassen hade haft lika förnuftiga tankar som du, och om vi hade kunnat formulera oss som du gör. Då hade vi kanske aldrig behövt uppleva alla de ledsamma känslor som vi hade i klassrummet hela den dagen. (PS Skolfröken var dum på det här sättet många gånger, mot många olika barn. Men det är den här gången med långkalsongerna som jag minns tydligast). Och självklart delar jag vidare, för det här är ett så himla bra inlägg!

    Reply

  • Avatar

    Lina

    |

    Hej! Jag tycker att du är fantastiskt klok och jag beundrar dig. Fortsätt berätta för människor vad du tänker och tycker på det här sättet! Det är sådana som du som kan förändra saker i världen. Många hälsningar från en mamma till en flicka i din ålder.

    Reply

  • Avatar

    Maria

    |

    Hej!
    Mycket bra skrivet av dig tycker jag.
    Jag tänkte bara dela med mig av en tråkig upplevelse jag var med om härom dagen.
    Vi var bortbjudna till vänner och deras son är bästis med vår son, de är 5 år gamla. Värdinnan, alltså kompisens mamma skällde ut vår pojke två gånger under kvällen inför andra barn och vuxna. Han hade väl ioch för sig varit lite livlig och haft
    sönder en leksak , men hon bara gapade och skrek att det måste vara något fel i huvdet på honom och att han inte var välkommen hem till dem om han inte kunde leka snällt och städat.
    Har aldrig känt mig så kränkt tror jag inte minst å min sons vägnar och ffa för att de andra föräldrarna såg och hörde allt detta. Usch, vilken kväll! Det är illa när vuxna inte kan kontrollera sina känslor och hantera saker på ett sansat och moget sätt!!!!

    Reply

    • Avatar

      Sofia

      |

      Det låter ju som du var passiv och lät sonen härja fritt så pass att din vän säkert kände sig tvungen att göra nåt åt det. Passiva föräldrar är väldigt jobbiga att ha att göra med tycker jag. de låter sina barn slåss, skrika och störa utan tt säga ifrån. ofta verkar de tycka ”ja men barn LÅTER, de är ju bara barn”. Gaaaaaaah!! Jag tycker att en utskällning verkligen är på sin plats när man är gäst hos någon och inte uppför sig genom att förstöra. Låter som många här är curlingföräldrar och era barn kommer tyvärr växa upp och tro att omvärlden inte kommer reagera när de gör fel. De kommer ägna sig åt gränsöverskridande beteende för ni har tillåtit det! Visst låter det sympatiskt att ”aldrig skälla” men ibland är det exakt det som situationen kräver. Blir uppriktigt oroad över er passivitet.

      Reply

  • Avatar

    Johanna B

    |

    Hittade hit via din länk hos Vimmelmamman där du gjort ett inlägg.

    Jag håller helt med din dotter och dig om att det inte är bra när lärare skäller och skriker på barn/ungdomar i skolan. Min största inspiratör vad gäller umgänget med barn är Martin Forster. Hans bok ”Fem gånger mer kärlek ” är min bibel. Tycker den boken skall skänkas till alla förstagångsföräldrar och vara obligatorisk kursbok på lärarutbildningar.

    Har själv jobbat som pedagog i skolan i tjugo år men omskolat mig på grund av att det faktiskt är omöjligt att vara lärare idag. Jag är och förblir oerhört förtjust i barn och ungdomar men det räcker tyvärr inte i för att överleva arbete i dagens skola. Skälen till detta är många och för att grundligt beskriva anledningarna krävs en uppsats omfång.

    Tyvärr klagar föräldrar väldigt mycket på skolpersonal i dag, självklart ibland befogat men lika ofta obefogat. Ett stort problem, som jag delar med många kollegor, är att vid de tillfällen man vädjar om föräldrars hjälp mycket ofta möts av orden, ”så gör/säger hen ALDRIG hemma. Vad det beror på kan jag bara sia om men ibland tror jag faktiskt det beror på att barnen inte vågar bete sig dåligt hemma…

    Det är inte heller politiskt korrekt att säga att det till största delen är pojkar som bråkar och stör i skolan men så är det. En del av förklaringen till det är att pojkar med neuropsykiatriska funktionshinder som blivit så otroligt mycket vanligare i skolan (varför finns inget entydigt svar på) blir utåtagerande medan flickor med till exempel ADD blir mer inåtvända och tröga med skolarbetet. De stör inte andra men de har ofta mycket svårt att driva sitt eget arbete framåt och får ofta mycket lite gjort (givet att de inte medicinerar). Tyvärr är det så att dessa flickor, och flickor generellt är de absolut största förlorarna i skolan som jag ser det. Många flickor försöker göra sig osynliga helt enkelt. Att ge flickor utrymme är en av de största och viktigaste utmaningarna i dagens skola anser jag.

    Det ÄR inte okej att skrika åt och skälla ut barn i skolan som pedagog och en förklaring till det är att skolpersonal många gånger är helt slutkörda och uppgivna. Att möta 30 barn i en grupp varav i genomsnitt 5-6 barn med särskilda behov ensam under flera timmar varje dag med ett leende och vänlig röst är självklart eftersträvansvärt, men ibland mycket svårt. Tänker ofta på föräldrar som tycker att det är jobbigt med femton barn på barnkals i två timmar och ofta köper sig fria. Ja, vi pedagoger har valt vårt yrke en gång i tiden, men jag tror inte många trodde att utvecklingen skulle bli som den blivit.

    Reply

    • Avatar

      Drakmorsan

      |

      Är lärare sedan 26 år. Håller med dig Johanna B och andra som uttryckt samma tankar om hur omöjlig vår situation som lärare är idag. Vi ska vara snälla, glada, individualisera, inte säga ”inte”, vara ”vuxna” i alla situationer annars byter föräldrarna skola åt sina barn osv… Jag klarar det i alla fall inte!! Jag blir arg på elever som hela tiden stör lektion efter lektion. Jag blir dunder-arg!! – fast även jag förstår att det finns orsaker bakom ”störandet” (ADHD, jobbigheter i hemmet etc…), men det spelar faktiskt ingen roll där och då… Sorry… : (

      Reply

  • Avatar

    Emma

    |

    Hej

    Jag är förskollärare och gjorde under mitt examensarbete en studie om konflikthanteringar i förskolan med utgångspunkt i barnens perspektiv. Det du skriver om skäll och offentliga utskällningar Väl bekräftas med med min studie. Sorgligt, riktigt sorgligt.

    Min studie heter:
    Konflikter och demokrati i förskolan
    En studie om hur pedagoger agerar i konflikter och barns perspektiv på konflikter

    En bok jag varmt rekommenderar: Sigsgaard, Erik (2003) Utskälld. Liber AB

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Hej Emma, vilket spännande ämne för ett examensarbete! Och sorgligt resultat 🙁
      Mm, håller med om att boken är mycket bra.

      //Petra

      Reply

  • Avatar

    Tim

    |

    Hejsan

    Vad bra och fint sagt!
    Det är lätt att glömma att man måste behandla både unga och vuxna med repekt.
    Jag glömmer mig med jämna mellanrum precis som de flesta kan man tro, och tillrättavisar mina barn bland andra helt i onödan.
    Men jag försöker tänka på det så mycket som möjligt, och du understryker vad viktigt det är.
    Tack! // Tim

    Reply

  • Avatar

    Sandra

    |

    Jättebra skrivet, det märks att du bryr dig om dina klasskompisar och vet vad du pratar om. Jag vet hur mycket det kan skada med utskällningar. Jag minns i detalj de gånger jag blev utskälld av en lärare (som idag antagligen skulle blivit anmäld för alla kränkningar hon gjorde) när jag bland annat blev försenad för att ha glömt min cello hemma, vilket hände flera gånger. När jag kom hem till mamma och hämtade cellon så andades jag nästan inte, utan hyperventilerade och när jag kom fram så fick jag jordens utskällning så att jag alltid började gråta. Det har satt sina spår, för än idag får jag en klump i bröstet och halsen och får svårt att andas så fort jag är försenad, så det kan verkligen skapa men för livet. Hoppas att din lärare läser ditt inlägg och tänker efter en gång till nästa gång de ”bråkiga” försöker göra sig sedda. Kram!

    Reply

  • Avatar

    Ewa

    |

    Hej!
    Vad klok du är ❤️ du påminner mig mycket om min åttaåriga dotter. Vad bra att du tar upp detta problem. Min flicka kom hem från skolan och berättade hur ont det gör i henne varje gång fröken skäller på pojken bredvid henne hon sa det känns som det är till mig. Hon berättar även att fröknarna skäller i princip aldrig på henne men skulle hon någon gång göra något litet fel så tar de i lika mycket som vanligt vilket inte ett känsligt barn klarar av. Detta har hon och jag nu tagit upp med hennes lärare på utvecklingssamtalet och mu återstår det att se om det blir bättre. Jag delar gärna med mig av dina värdefulla ord till min flickas skola och jag förstår dig fullständigt arbetar själv i förskolan med funktionshindrade barn och skulle aldrig skälla på någon. Det finns bra sätt att förklara och använda det positiva i stället.
    Lycka till i framtiden önskar Ewa och Nicolina

    Reply

  • Avatar

    Ullis

    |

    Åh vilken klok tjej :).

    Jag är själv lärarare och håller helt och hållet med. På skolan där jag jobbar, jobbar vi som så att vi pratar med eleven enskilt om det skett något tokigt, för tokiga saker gör vi alla, vuxna som barn. Oavsett om man är barn eller vuxen förtjänar man respekt. Men detta är något vi alla borde tänka på, även de som inte jobbar i skola.

    Stor kram till en klok tjej

    Reply

  • Avatar

    Malin Lantz

    |

    Föräldrar som fröknar. Ge kärlek istället för skäll. ❤️ Tack för kloka ord från en klok flicka.

    Reply

  • Avatar

    Ulrica

    |

    Så ung och så förståndig, skulle vara superglad om många vuxna hade hälften så mycket förstånd. 🙂

    Reply

  • Avatar

    Annika Lindberg

    |

    Heja dig!
    Jag ska dela detta på facebook, länka till det i min blogg och dessutom skriva ut det och sätta upp på jobbet. Ser alltför ofta barn som får skäll bland andra vänner och skulle själv aldrig acceptera om någon skällde på mig offentligt.
    Bamsekramar och tack!

    Reply

  • Avatar

    Sara Petersen

    |

    Tack för dina kloka tankar. Jag jobbar inte på en förskola eller skola, men jag ska absolut tänka på hur jag pratar med min son om han har gjort något tokigt. Ibland behöver man ju säga till och prata om sånt som man kan göra annorlunda men jag behöver som sagt inte prata om det med andra närvarande.

    Reply

  • Avatar

    Stefan

    |

    Håller med dig, men samtidigt så om man fortsätter som idag att man inte får skälla, inte säga till, inte bestraffa m.m m.m hur skall då barn lära sig rätt och fel? Barnen har redan ingen respekt varken för vuxna eller lärare, senare ingen respekt för polis heller. Detta är ett STORT växande problem.

    Så hur skall man göra

    / pappa till 2.

    Reply

  • Avatar

    Fröken

    |

    Jag blir lite ledsen när jag läser det här. Kanske är det för att jag jobbar på andra sidan. Jag tillhör dem som försöker och försöker att göra intressanta och roliga lektioner för att mina elever ska få lära sig på ett så bra sätt som möjligt. Jag försöker variera arbetssätten så att det ska vara lagom mycket ”gammalt och vant (tryggt)” och lagom mycket nytt och spännande. Jag försöker lyssna på barnen när de kommer med förslag och oftast kommer det väldigt många kreativa och roliga idéer från eleverna. MEN så finns det de eleverna som aldrig, aldrig är nöjda. Det är precis som om de bara måste sabba allt. Som om de tycker att det är det allra roligaste med hela skolan. Jag har pratat med dem och försökt att få dem att berätta hur de vill göra istället men det hjälper inte. De sabbar även om man gör på deras sätt. När jag har försökt och försökt att få dem att inte sabba har jag bett deras föräldrar komma till skolan för att vi tillsammans ska kunna hitta på ett bra sätt att lösa situationen. Den ena elevens föräldrar kom inte! De sa att det är skolans problem och att vi får lösa det på skolan. Den andra elevens föräldrar kom på mötet men eleven sa bara att alla skylde på honom och att han inte hade gjort något och då fick jag skäll av föräldrarna. Då blev jag ändå mer ledsen. Nu funderar jag på om jag vill jobba som fröken mer. Jag vet inte längre. Det hjälper ju inte hur jag gör. Jag gapar inte och skriker MEN jag säger till de som inte sköter sig. Och jag får säga till ofta. Allt är faktiskt inte bara frökens fel. Vi fröknar gör oftast så gott vi kan.

    Ledsen

    Reply

    • Avatar

      Björn

      |

      Hej Fröken.
      Jag själv diagnostiserad med adhd allt för sent, och för att ge dig förståelse så ska jag berätta lite.
      Jag var ett stökigt barn när jag var ung, jag kämpade för att vara ”duktig”, och när jag fick skäll kändes det orättvist, för jag upplevde det inte som att jag störde mer än andra. Och därför var det enormt jobbigt för mig att få skäll, speciellt framför mina klasskamrater Då det kändes som jag var det ”svarta fåret”. Jag kände enorm skam.
      Däremot har jag stött på extremt bra lärare, som även blivit enorma förebilder. Som har hjälpt mig att förstå och format mig till den jag är idag!
      Skolan var ALDRIG utformad för att fungera för mig, det var alltid jag som behövde anpassa mig till situationen. Och man är ju bara ett barn, man reflekterar inte över sitt beteende på samma sätt som man kan när man är vuxen.

      Reply

  • Avatar

    eva bertilsson

    |

    Underbart formulerat, bästa åttaåring! Du är så klok och har så rätt.

    Jag blir dock sorgsen av att se bland kommentarerna att det tyvärr verkar finnas en del vuxna, till och med skolpersonal, som verkar tycka att tillsägelser är en vettig och rimlig strategi för att ändra barns agerande. Jag är helt säker på att ”fröken gör så gott hon kan”. Men det finns faktiskt andra (dessutom mer effektiva) strategier att tillgå!!

    Min rekommendation är att studera ämnesområdet ”tillämpad beteendeanalys”, se t ex http://www.nasponline.org/resources/factsheets/pbs_fs.aspx för info och referenser.

    Reply

  • Avatar

    Mia

    |

    Hej Petras dotter!

    Vad tråkigt att det ofta blir stora utskällningar på din skola. Det måste vara rätt jobbigt även för dig som inte blir utskälld. Jag är mamma till en sån där jobbig pojke som du beskriver. Eller, egentligen är han inte så jobbig, om man bara kan prata om det som blir fel. Och fel har det blivit mest när andra saker i livet har varit jobbiga, så han inte orkar med jobbiga saker i skolan också. Men han har haft en jättebra fröken, som inte har skällt på honom inför klassen. Om det blivit bråk så har fröken pratat med de som bråkat, så att båda fått berätta vad som ledde till bråket. Och då har det oftast visat sig vara något missförstånd. Fröken har också ringt till mig och berättat vad som hänt, så att jag har kunnat prata med min pojke om det. Han har fått berätta hur han kände sig när den kompisen sa ditt eller datt, varför just det var jobbigt, och hur det blev sen. Kanske var det inte menat som ret? Och även om någon retas, och det kanske är jättejobbigt, så blir det bättre om man kan prata med nån vuxen om det, än om man slår den som är retig. Om min pojke haft svårt att sitta still, och inte pilla i saker så det blir störande ljud på lektionen, så har han fått pilla med en mjuk boll istället. För att det ska bli lättare att lyssna utan att störa kompisarna. En massa såna saker har min pojkes fröken gjort, istället för att skälla på honom när han är jobbig. Och vet du vad? Nu är inte min pojke särskilt jobbig längre!

    Reply

  • Avatar

    nina

    |

    ett barn blev nyligen utskälld av en ”ny ” anställd på dagis framför mig å alla barn plus en annan fröken för att hen lekte för hårdhänt med ett annat barn. Jag som förälder hade tagit detta barn åt sidan å pratat med det istället för att skälla på hen! Kan tilläggas att denna nya fröken var ganska ung…..känns som att man behöver lite mer vana att jobba med barn mellan 0-3 år innan man uttrycker som hon gjorde!
    mvh en orolig mamma

    Reply

  • Avatar

    Kicki Johansson

    |

    Jag fick en tår i ögat när jag läste detta kloka inlägg.
    Har själv en son som är den som de skäller på och talar om hur oduglig han är inför hela klassen (eftersom de berättar att han inte klarar målen är speciell och därför har spec etc). Han går på utredning och KBT på BUP. Han är svårutredd då han har många drag av allt men är det tillräckligt för att få diagnos eller är han en sådan som hamnar mellan stolarna och bara stämplas som dryg, ouppfostrad och lat?
    Jag undrar, barn är så kloka, var tar den klokheten vägen när vi blir vuxna? Är det självinikten som försvinner?

    Reply

  • Avatar

    Cecilia L

    |

    Hejsan!

    TACK för att du låter din mamma skriva ner detta och sprida dessa kloka ord och tankar vidare. Tack för att du tog dig tid att lyssna på din dotter och skrev det hon sade på din blogg!

    Fler skulle behöva fundera över just detta som din dotter tar upp. Jag är övertygad om att vuxna till stor del har formats av upplevelser av sin egen skoltid och inte själva har mötts av den respekt de förtjänat. Tyvärr har inte de som blir lärare heller alltid fått den bästa förberedelsen för sin uppgift och klarar inte riktigt av just de här momenten i skolan, hur man kommunicerar – alltså talar MED – och TILL sina elever.

    Jag tycker att när någon skäller ut någon annan är det ALLTID ett misslyckande! Då har kommunikationen brustit och man kan inte längre säga det man vill i ett respektfullt och neutralt tonläge. Att skrika hjälper aldrig! Om jag vill att någon ska ta det jag säger på allvar – så måste jag tänka på att visa den personen respekt – alltid! Den respekten visar jag genom att försöka förklara på ett tydligt och sansat sätt VAD jag anser och VARFÖR jag anser att någon gjort gjort fel – och vad man hade kunna gjort i stället för att undvika att det blev som det blev. Att ta sig den tiden det kräver är viktigt. Att bara skrika ut och tillrättavisa någon – är inte något som den drabbade kan ta till sig och bygga vidare på – för att förändra ett icke önskvärt beteende. Alltså vuxna borde tänka efter före – innan de öppnar sin mun och skriker och skäller ut andra vuxna såväl som barn!

    Reply

  • Avatar

    Åke

    |

    Att skälla och ryta är lika dåligt som att inte bry sig och enligt min erfarenhet inte enbart ett frökenproblem utan i högsta grad ett lärarproblem sedan kan jag förstå att många lärare är trötta och slitna i och med att klasserna är stora. Det är dock inget skäl att få bete sig hur som helst sedan kan man se på hemförhållande efter den fria uppfostran hur många är det inte som skäller på sina barn med användandet av svordomar. Jag menar inte att barn ska få stryk men vi måste göra allt vi kan vi vuxna så dom inte kommer på kant för då kan det vara för sent förr var det kanske bättre kanske inte. Skillnaden är att fler engagerar sig i dag och fler måste det bli. En som håller på barnen och vet vad det kan ställ till.

    Reply

  • Avatar

    Marie

    |

    Mycket klokt skrivet.
    Tycker det är lika viktigt för föräldrar att tänka på, skäll inte på barnen inför deras kompisar. Blev utskälld hemma en gång när jag tog med en klasskompis hem, många år sedan nu men minns ändå hur skamlig det var och hur retad jag blev i skolan dagen efter

    Reply

Lämna en kommentar