En bok, en författare

Jag är inte klok! Varför? Varför, gör jag det här?!

Frågan ställde jag mig själv utanför tv-huset en morgon i september. Jag skulle snart bli intervjuad av Kerstin Brunnberg, tidigare VD för Sveriges Radio, om min bok Med känsla för barns självkänsla. Jag var nervös. Tänkte att det finns en viss ironi i att jag, som skrivit en bok om självkänsla, darrar som ett asplöv inför en intervju och föreställer mig hur jag gör bort mig i svensk tv.

Igår sändes intervjun och nu vet jag varför jag gjorde det där. Jag tittar på mig själv och ser en person som brinner för något: Likvärdiga relationer mellan vuxna och barn. Jag vill att varje unge skall växa upp och veta: ”Jag är värdefull, även om ingen berömmer det jag gör. Jag är värd att bli älskad, även när jag misslyckas.” (Även om jag gör bort mig i tv…)

Gillar du inslaget? Längtar du också efter en värld med mer likvärdiga och ömsesidigt respektfulla relationer mellan vuxna och barn? Dela gärna klippet vidare!

ur-logo

Sveriges Utbildningsradio AB

 

Blir du nyfiken på boken? Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus .

Taggar:, , , , , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (13)

  • Avatar

    Karin

    |

    Vilken bra intervju!
    Håller på att läsa din bok just nu och tänker mycket på just vad det är för behov som barnen, jag själv, vänner har för att få en förståelse för ett agerande.
    Är förskollärare och brinner för just hur viktigt vårt förhållningssätt är med barnen och att just lära dem sätta ord på känslor och tankar.
    Tänk om alla kunde och vågade det…
    Ser fram emot föreläsningen i Mölnlycke den 18 november, vilken jag rekommenderar både föräldrar och vänner att gå på.
    Tack för alla fina tankar
    Hälsar Karin

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Tack Karin!

      Reply

  • Avatar

    Emilie

    |

    Underbara Du!!

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      🙂

      Reply

  • Avatar

    ingrid

    |

    Det är vår mänskliga rättighet att bli accepterade som den vi är och att våra olika åsikter blir lyssnade på oavsett ålder – kön eller klasstillhörighet.
    Mogna människor delar generöst med sig av sina erfarenheter utan att manipulera eller utnyttja medmänniskors ibland bristande förmåga att ta ansvar varken för sig själv eller andra. Vi bär barnet inom oss under hela vår livsresa och för att ta ansvar för de emotionella misstag tidigare generationer åstadkommit är det vår skyldighet att utvecklas vidare varje dag när vi möter varandra. Vår emotionella intelligens är ett av våra viktigaste fundament tillsammans när vi utvecklar våra gemensamma etiska principer oavsett politisk tillhörighet. Varma hälsningar Ingrid

    Reply

  • Avatar

    Helena Karlsson

    |

    Tack för att du gjorde det!
    Om dessa möten inte hålls, så är det bara att predika för de som redan hittat rätt väg (och försöker bemöta ALLA med respekt). Här lyckades du komma med bra instick på alla frågor baserade på en uråldrig syn gällande hierarkier.
    Följer och sprider!

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Tack!

      Reply

  • Avatar

    Viktoria

    |

    Det ger mycket att lyssna och läsa dina budskap. Blev glad när jag hörde att du kanske skriver en till bok.

    Reply

  • Avatar

    Camilla

    |

    Hej!

    Kul med intervjun, jag gillade citaten om att det var föräldrarnas som trotsade när barnen vill bli självständiga och att om man inte stöter på konflikter då och då så kan det vara att någon inte är ärlig med sina egna behov!

    Jag har själv inga barn, men ansåg att det är viktigt att kommunicera på ett bra sätt oavsett vem man kommunicerar med. Det blir därför himla kul när du kommer ut med din bok om kommunikation oavsett relation 🙂

    Reply

  • Avatar

    Jessica

    |

    Jag var ett sådant där högpresterande, depressivt barn som du nämner i videon och mina föräldrar körde mycket med beröm och bestraffningar. Det fanns ingen tid och plats för känslor och samtal i vårt hus, och det gjorde mig väldigt väldigt ont. Idag är jag vuxen, men ännu inte ”hel”, och den lilla femåringen inom mig finns kvar för alltid för att påminna mig om hur det var och hur jag inte vill bli. Därför blir jag så glad över att du sprider det här budskapet! Min inneboende femåring tackar dig 🙂

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Tack för att du berättar!

      Reply

  • Avatar

    Andrea

    |

    Hej! Såg denna intervju i min klass, jag går behandlingspedagogutbildning och jobbar med ungdomar på ett HVB hem. Jag tyckte mycket om det du sa i intervjun. Själv har jag inte egna barn, men hoppas att jag ska kunna tillämpa det du talar om i mötet med mina brorsbarn, systerbarn och ungdomarna jag möter i jobbet. Tack för dina ord och för det du gör i ditt arbete som författare och beteendevetare! <3 Kram från Andrea. (Jag ska även läsa din bok).

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Åh vad roligt Andrea! Tack för att du berättar.

      Reply

Lämna en kommentar