Vi är många!

En kväll för ungefär tre år sedan när jag nattade min då sjuåriga dotter, hade vi ett speciellt samtal på sängkanten. Hon sa: ”Jag älskar dig mamma. Och jag kommer alltid att älska dig.” Jag svarade, som jag tror att de allra flesta föräldrar skulle göra: ”Jag älskar dig också och jag kommer alltid att älska dig.” Sedan blev jag nyfiken och frågade: ”Älskar du dig själv?” Hon svarade eftertänksamt: ”Mm, oftast gör jag det, men när du skäller på mig, mamma, då är det svårt för mig att älska mig själv.”

Efteråt skrev jag ner det där samtalet, för det gick verkligen rakt in i hjärtat på mig och jag var mån om att minnas det min flicka sagt. Dagen därpå frågade jag henne om jag fick dela med mig av det på min blogg, för jag tänkte att det kanske kunde beröra och inspirera andra föräldrar också. Hon svarade att jag fick det. (Du kan läsa hela inlägget här –>)

Jag hade aldrig kunnat förbereda mig på responsen! På två dagar hade inlägget mer än 260 000 visningar och hundratals kommentarer. Mångdubbelt mer än något annat jag skrivit både före och efter detta. Förklaringen tror jag är att de där orden – ”När du skäller på mig, mamma, är det svårt för mig att älska mig själv” – verkligen berör. Vi älskar ju våra ungar! Självklart vill i att de skall älska sig själva också. Att de skall veta att de är värdefulla och fantastiska. Tanken på att de skulle tvivla på det känns sorglig och blir direkt smärtsam när vi påminns om att vårt sätt att möta våra barn påverkar vad de tycker och tänker om sig själva. För så är det ju! Vad vi föräldrar säger och gör har betydelse för hur våra barn ser på och känner inför sig själva, vilken längtan och vilka drömmar de bär i sina hjärtan.

Den där bloggposten och responsen på den blev startskottet för mitt arbete med att skriva en bok om barns självkänsla. För det blev tydligt för mig att det är sååå många föräldrar som delar längtan att barn skall växa upp och veta att de duger och är värdefulla. Men hur kan man hjälpa barn med det? Det är lätt att känna sig otillräcklig som föräldrar när man vet vad man vill, men inte hur man skall göra för att nå det. Så jag bestämde mig för att samla alla de tankar och idéer om självkänsla som jag under flera år hade utvecklat och delat med mig av på föreläsningar, kurser och i samtal med föräldrar.

Nu är det ett och ett halvt år sedan boken, Med känsla för barns självkänsla, blev utgiven. Den har sålts i ca 27 000 exemplar i Sverige och översatts till norska, danska, koreanska (!) och litauiska. Jag har blivit intervjuad i tidningar, radio och tv och hållit lite fler än 50 föreläsningar under det senaste året. Självklart är jag både glad och tacksam för egen del, men framför allt känner jag mig hoppfull! Vi är många som delar längtan efter mer likvärdiga och respektfulla relationer mellan vuxna och barn! Steg för steg, dag för dag kan vi närma oss ett samhälle där barn och vuxna är lika mycket värda och där varje människa – oavsett ålder – ges förutsättningar att gilla sig själv. Och samtidigt respektera andra.

girl-603157_1280

Nu tar jag sommarlov. Jag ser fram emot vila och återhämtning, men ännu mer efter gemenskap med min familj och mina vänner: många sköna samtal, lek och bus. Jag hoppas att du vill kika in här i september igen!

En riktigt fin sommar, önskar jag dig!

Kram Petra

Ps. Vi kan läsa böcker om föräldraskap, vi kan prata med andra föräldrar och med experter, och vi kan lära oss mycket av det. Låt oss samtidigt lära av och bevara nyfikenheten på varje enskilt barn!

”Tycker du att det är viktigt att vara duktig på det du gör?”
”Berätta om ett tillfälle när du kände dig omtyckt!”
”Finns det tillfällen när du tänker att du inte är omtyckt?”
”(Hur) vill du bli tröstad när du är ledsen?”
”Hur tycker du att en bra förälder skall vara?”
”Vad känner du när vi bråkar?”
”Jag undrar om du har några förslag på hur vi kan … ?

Facebook
Email
Subscribe
Notify of
guest
8 Kommentarer
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Elin
Elin
8 years ago

Hej
Har precis hittat din sida och blir inspirerad för framtiden. Finns många bra inlägg som väcker tankar. Min son är fortfarande liten men mkt utveckling på gång. Har precis beställt din bok du nämner här ovan och väntar med spänning. Min fundering till dig eller andra mer insatta föräldrar är hur man kan bemöta sitt barn när inte språkförståelsen finns helt. Orden kommer mer och mer men att få svar på varför är lite tidigt. Den sk ”2 årstrotset” närmar sig och jag vill gärna bemöta detta utan massa ”nej”, ”inte” eller höja rösten hela tiden. Märker nu att småsaker man ber om kan bli utbrott som ex byta blöja, ta på kläder, inte kasta mat mm. Och även de stora sakerna som spisen, slåss/bitas mm. Hur kan man bemöta detta med respekt och som gör att vårt samarbete vid framtida konflikter ökar när språkförståelsen även ökar?
Ha en skön ledighet!

Elin
Elin
Reply to  Petra
8 years ago

Tack för svar. Det ombytliga känns mkt igen bra tips att ha med medans en del får användas när han kan uttrycka sig mer. Det mesta nu uppstår i situationen; vägrar byta blöja, vägrar sluta en aktivitet fast man förvarnat, puttar om han blir arg mm och är svårt att prata igenom när han precis börjat med språket. Känner att det redan nu är så lätt att bara säga nej, inte så mm. Och om jag tycker det är tröttsamt vad tycker då han får nog boken innan helgen så det blir bra helgläsning känns viktigt att tänka igenom hur man uttrycker sig samtidigt som jag suktar efter praktiska tips till ”just då” situationen

Sara
Sara
8 years ago

Hej Petra!

Jag har följt din sida i över ett år nu och hittar mycket hjälp i dina och dina barns ord. Jag försöker att sätta mig in i mina barns olika situationer och tänka på vad jag hade velat ha om jag var dom? Jag upplever själv att jag blivit en ”bättre” förälder som lyssnar och hör. Jag vill mina barn väl, men inser att jag inte kan lösa alla deras problem. Däremot kan jag stötta dem på deras egen väg.

För några veckor sedan var vi på semester och min nioåriga dotter hade fått en hårklämma som hon gillade jättemycket. Första kvällen tappar hon den i golvet och den går sönder. Hon blir jätteledsen såklart. Helst av allt ville jag säga eller göra något som skulle göra henne glad igen, ingen vill väl se sina barn så ledsna? Men jag höll om, strök över håret, kramade, sa att jag förstod att hon var ledsen eftersom jag vet hur mycket hon gillade hårklämman. Hon sa att hon kände sig klantigast i hela världen och vi pratade om att det lätt kan kännas så när man råkar paja en favoritsak. Hon grät i evigheter och just när jag började tveka på vad jag skulle göra härnäst sa hon: ”Vet du vad jag gillar bäst med dig mamma? Det är att du förstår så bra!”

Det rörde mig till tårar. Hon var ledsen och ville bara ha stöd för sina känslor! Ingen kunde göra henne glad den kvällen, men jag är säker på att hon somnade med känslan av att ha blivit förstådd, och i vetskapen om att hon är älskad för den hon är! Glad som ledsen!

Så tack för att du skriver och delar med dig av dina erfarenheter!

Cattastroph
8 years ago

minns så väl när jag läste det inlägget och frågade mina barn samma fråga. Jag fick relativt bra svar av dom då. Men jag tror att bara den frågan betyder väldigt väldigt mycket. För alla! Vi diskuterar det då och då. Du är så sjukt inspirerande! ❤️ Så klok! Och vet du! Jag tror att DU, genom din blogg har gjort MIG till en bättre mamma och människa!

Sök på blogginlägg
Prenumerera på bloggen
via e-post

Antal aktiva prenumeranter: 9 731

Köp min bok!
Podd för föräldrar och pedagoger!
Populära inlägg: