Funkar den här gräsklipparen verkligen i alla kastruller?

Jag pratar och skriver om ömsesidig respekt mellan vuxna och barn. Om lika värde, om empati, ärlighet och uppriktigt intresse. Om konfliktlösning som tar alla parters behov i beaktande. Ibland händer det att jag får frågan från de som lyssnat på mig eller läst det jag skrivit:

”Men funkar dina verktyg och metoder på alla barn, Petra?”

Jag blir lika konfunderad varje gång. Vad sjutton skall jag svara på det!?

upset-534103_640

Låt mig göra en jämförelse. Tänk dig att du just har visat din nya spis för en vän. Den har en hel del finesser som du verkligen gillar och du demonstrerar och berättar ganska ingående. Efteråt pekar vännen på spisen och säger:

”Men funkar den här gräsklipparen verkligen i alla kastruller?”

Men…!? Det är ju ingen gräsklippare! Och vadå i alla kastruller? En spis är liksom inget man häller i kastrullen!

Ungefär så är det för mig att få frågan om mina verktyg och metoder funkar på alla barn. Det jag pratar om är ju varken verktyg eller metoder och det jag pratar om är inte avsett att användas några människor, allra minst barn.

Det jag vill förmedla är ett förhållningssätt till andra människor (oavsett storlek). Jag vill förmedla vikten av att utveckla relationer präglade av ömsesidig respekt och likvärdighet. Relationer är något helt annat än verktyg. Verktyg är instrument som en handlande varelse använder för att justera ett föremål, ett objekt. Men andra människor är inte objekt. Andra människor är just människor. Med egna behov, känslor och tankar. Vi varken kan eller ska (menar jag) försöka justera andra människor (vi kan bara justera oss själva). Jag längtar efter en värld där vi har ambitionen att förstå andra människor och utveckla relationer där allas behov, känslor och tankar är lika mycket värda. (Vilket inte alls är detsamma som att alla i stunden skall få det de vill!)

Har du någonsin haft en relation en annan människa? Jag trodde inte det. Relationer är ju någon vi har till andra människor, eller hur?! Relationer uppstår i samspelet mellan människor. Inte genom att en person tar fram en skiftnyckel och skruvar lite på den andra. Jag vill inte se på barnen som objekt eller halvmänniskor som vi skall ”göra något åt”. Jag vill hellre se på barnen som fullvärdiga medmänniskor som vi skall ”göra något tillsammans med”: Skapa relationer!

”Men åh, vilket ordmärkeri”, säger någon nu. ”Skit sak samma vad man kallar det, det viktiga är väl ändå att vi är schyssta mot ungarna?!”

Ja, man kan förstås tycka att jag märker ord. Min erfarenhet är ändå att orden vi använder säger något om hur vi förhåller oss till omgivningen och våra medmänniskor. Den dagen jag hör lika många människor fråga efter ”en metod som funkar på svärmor” eller ”ett verktyg att använda på min pappa” kanske jag inte lägger märke till just dessa ord, men så länge de är förbehållna relationerna till våra barn tror jag att det finns anledning att lägga märke till dem och lyfta upp frågan varför våra barn inte blir bemötta utifrån samma förhållningssätt som vi möter andra människor!

Vad tycker du?

Mer på samma tema:

Vill du ha lydiga barn eller barn som väljer att samarbeta?

Nyfiken på min bok? Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus .

Taggar:, , , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (16)

  • Avatar

    Lucie

    |

    Vilka ord vi väljer att använda säger en hel del om oss och vad vi menar. Jag tycker din iakttagelse är helt korrekt – ordvalet avslöjar ett förhållningssätt som verkligen är värt att tala om. Du, det finns faktiskt en annan grupp som ”man” talar om på detta sätt. Medarbetare. Jag arbetar med ledarutveckling i samma anda som du arbetar med föräldrar och barn. Jag får också till och från frågan om mina metoder/verktyg ”fungerar på alla medarbetare”. Och jag försöker svara på samma sätt som du – att det inte är något vi ska göra ”på” någon utan att vi behöver förstå varandra och hur vi kan samarbeta på bästa sätt. Så jag läser dig och Jesper Juul för att inte bara bli en klokare förälder utan också bättre på att förklara för ”mina” chefer hur de kan bli bättre ledare 🙂 Tack för inspiration och hjälp att hålla fokus på det som är viktigt på riktigt.

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Mm, det känner jag igen Lucie! Jag arbetar också en del med ledarskap/medarbetarskap och möter väldigt ofta precis samma frågor och funderingar från chefer som från föräldrar.

      Reply

  • Avatar

    Irina

    |

    Håller med dig, Petra om skillnaden mellan relationer och metoder. Det är olyckligt när folk i ledande positioner, oavsett om det är föräldrarollen eller chefsrollen objektifierar sina medmänniskor och reducerar dem till objekt som behöver styras. Mycket olyckligt både för de objektifierade individerna och samhället… Skönt att det finns röster som din, som vågar ifrågasätta och vidga vyerna… 🙂

    Reply

  • Avatar

    Helena

    |

    Älskar jämförelsen!

    Reply

  • Avatar

    Maths Bertell

    |

    Jag skulle vilja ha ett verktyg som funkar på mitt ex… Skämt åsido, att tänka på relationer till andra människor som något instrumentellt, där rätt redskap ordnar någon slags snabb lösning, är ju ganska skrämmande. Uppfostran är ju en relation mellan vuxen och barn, där den vuxne vet mer om världen och hur den funkar och förmedlar det till barnet. Tycker jag, lite förenklat.

    Reply

  • Avatar

    Malin

    |

    Tack för kloka ord. Du satte huvudet på spiken. Detta kommer jag bära med
    mig framöver.

    Reply

  • Avatar

    Maria Muammar

    |

    Fantastiskt bra uttryckt!

    Reply

  • Avatar

    anita malmros

    |

    Oh vad viktigt Petra och tack för att du skriver och uttrycker allt detta som vi får upprepa och åter upprepa! Det är så underbart när du skriver om ömsesidig respekt!! VI är så ”utifrånstyrda” och har tappat bort vårt eget inre barn att vi har svårt att lita på barns egna uttryck i alla former. Vi tror att vi ska fixa till och kan mer om våra barn än de själva! Vi är vuxna som har ansvar för det yttre, tryggheten i ”föräldringen”, som Iris Johansson så klokt kallar det! Vi har vuxenansvar i barnens liv, vi har ansvaret att lyssna, förstå och sedan tala, barnen berättar med ord, känslor och beteenden att det ät något de behöver och upplever inifrån! Jag tror vi vuxna har svårt att fatta för att vi inte själva blivit lyssnade på eller fått lita till våra inre röster, behov och upplevelser. Någon annan utifrån vet bättre och att det finns ett rätt eller fel, att något är bra eller dåligt……… Majoritets missförstånd som Iris också så klokt skriver om. Detta är ett så enormt stort och viktigt jobb, hela planetens överlevnad hänger på att vi slutar förtrycka barnen!! Vi vuxna behöver i mycket större utsträckning jobba med oss själva, ta stöd, våga prova terapi eller andra former av stöd och delande av våra sanna verkligheter!! Barnen är våra lysande läromästare och de vill inte bestämma eller ta över! De vill få växa och utvecklas till sina sanna, fria jag som vet vad de vill prova och utforska i sina liv. Tänka nya tankar och skapa färska nya förutsättningar för liv i kärlek och empati, glädje och lust!!!!
    Tack för att du väcker oss Petra!!! Jag kan erbjuda föräldrar i grupper eller enskilt stöd och möjlighet att jobba med sig själva!!! Har haft stödgrupper sedan 1990-talet och jobbar som samtalsterapeut sedan 2001. I psykosyntesen finns så mycket kärlek och möjlighet att jobba med sitt inre lilla bortglömda barn, det lilla barn som ofta tittar fram som en skuggsida och gör livet svårbegripligt för de små barn som är beroende av oss som vuxna! Det kan vara knepigt även för oss som vuxna att möta varandras omedvetna skuggsidor!!! All kärlek och hoppfullhet! Anita

    Reply

  • Avatar

    inger

    |

    Sant!
    Som liten och ung tyckte jag inte om att min mamma läste artiklar eller böcker om hur vuxna skulle förhålla sig/uppfostra sina barn.
    Jag tyckte att jag hade större problem att förhålla mig till de vuxna som var dag förstör den värld som jag skulle växa upp och förvalta.
    Jag tycker fortfarande att problemet är detsamma. Hur ska barnen förhålla sig till oss vuxna som inte förvaltar världen åt dem på ett hållbart sätt?
    Hur ska jag förklara att vi låter människor drunkna mitt på medelhavet?
    Hur ska jag förklara att en romsk kvinna i min ålder måste tigga för att ens kunna ge sina barn det nödvändiga?
    Hur ska jag kunna förhålla mig till att vi är så många som med vett och vilje lever ett liv som inte alls är hållbart ur ett miljöperspektiv , skulle hela jordens befolkning leva som vi skulle jorden inte finnas alls.
    Vad ska våra barn och barnbarn och barnbarns barn säga om oss?
    Det borde bekymra oss mer än vilken metod som biter en grinig morgon, för det kanske inte kommer fler mornar alls överhuvudtaget.
    Det är våra barn som har bekymmer om oss inte tvärtom.

    Reply

  • Avatar

    Lotta

    |

    Mycket bra skrivet! Det handlar ju inte om att ändra på andra så att de ska passa in i våra liv utan tvärtom. Jag och min man har haft många sömnlösa nätter då vår äldsta som på 12 år har haft stora bekymmer med sig själv och som yttrat sig i en hel del ångest.

    Inte en enda gång har vi sökt efter verktyg för att ändra på honom utan vi har alltid haft oss själva som utgångspunkt. Vad kan vi göra för att hjälpa honom, vad behöver vi ändra hos oss själva för att hjälpa?

    Barn föds som oskrivna blad och det är sedan vi vuxna och samhället som formar barnen. Händer det ngt i relationen till våra barn som inte känns bra eller att barnet börja bete sig på ett sätt vi inte gillar bör vi i första hand vända uppmärksamheten mot oss själva för att se vad vi kan förändra hos oss själva. Barn behöver inte styras, de behöver däremot någon som lyssnar (på riktigt) ,som förstår och som ser dem.

    Oavsett vilken relation man pratar om behövs omsesidig respekt och förståelse. Det handla om att fungera tillsammans inte om att styra varandra…

    Reply

  • Avatar

    Supermamsen

    |

    Jag håller med dig! Ömsesidig respekt. Alltför många tror sig kunna skrämma eller hota barn till lydnad. Det funkar (kanske) för stunden men aldrig i längden. Samtala, förklara, motivera och skapa en djupare relation fungerar så mycket bättre. Och barnet mår så mycket bättre! Tack för att du är så bra på att sätta ord på sånt!

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Tack. Skall kolla.

      Reply

  • Avatar

    Jonna

    |

    Hej Petra!
    När kommer fler inlägg? Har nyligen hittat din blogg och tycker den är superbra!

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Vad roligt, Jonna! Fler inlägg kommer när jag känner inspiration för att skriva. Rätt som det är händer det… I väntan på nya bloggposter vill jag tipsa om min fb-sida: https://www.facebook.com/petrakrantzlindgren.se

      Reply

  • Avatar

    Kicki

    |

    Jättebra artikel!
    Jag undrar om vi inte har blivit lite ”miljöskadade” som använder sådana uttryck, utan att låta ordets betydelse först få sjunka in. Man hör de uttrycken i en del sammanhang, via media, amerikanska shower typ dr Phil mm. Och sen börjar svensk media och annat folk ta upp uttrycken i lite olika sammanhang…
    Här får du Verktyg så du kan…
    Lär dig 5 nya Metoder för att…

    Klurigt det där.

    Reply

Lämna en kommentar