Straff och logiska konsekvenser. Same sh*t, different name?

Vad är egentligen ett straff? Hur skiljer sig straff från gränssättning? Och är det inte skillnad på straff och logiska konsekvenser? Jag har fått frågor som dessa flera gånger idag, med anledning av min debattartikel i Expressen, där jag hävdade att det är fel att straffa barn.

crying-1315546_640

Jag skiljer, i mitt tänkande, mellan att straffa barnet (som jag tror är både onödigt och olämpligt) och att uttrycka sina egna gränser (som jag anser är otroligt viktigt). Den som straffar ett barn har avsikten att låta barnet lida (i syfte att lära henne något). ”Du gjorde inte som jag ville och därför gör jag så att detta, som du ogillar, händer nu. Tills nästa gång har du förhoppningsvis lärt dig att det är bättre att göra som jag vill.” Den som uttrycker sina egna gränser berättar något om sig själv. ”Det här ogillar jag. Det här är viktigt för mig. Det här kan jag inte acceptera. Det här är mitt behov.”

I praktiken ser straff och personlig gränssättning ofta ganska olika ut. Men det kan också vara så att två föräldrar utför samma handling, den ena föräldern i syfte att straffa, den andra i syfte att markera sin gräns.

Föreställ dig att du spelar ett sällskapsspel med ditt barn. Efter en jämn (och trevlig) inledning drar du ifrån i poängställningen. Barnet börjar sucka. Efter en stund kastar hon iväg tärningen och sedan följer några spelpjäser i samma riktning. Slutligen lägger barnet sig på golvet och skriker: ”Jag hatar det här jävla spelet”.

Du kan resa dig och gå därifrån i syfte att straffa barnet. Ditt kroppsspråk och ansiktsuttryck, kanske också dina ord och ditt tonfall berättar: ”Du är otrevlig! Nu slutar jag spela med dig så kanske du lär dig till nästa gång att uppföra dig ordentligt!” Du kan också gå därifrån som ett uttryck för att din personliga gräns är nådd. Då förmedlar du, med hjälp av både verbala och kroppsliga signaler: ”Nu är det här inte roligt för mig, så jag slutar spela.”

Om du som förälder är trygg i varför du lämnar spelet är jag övertygad om att barnet känner skillnaden mellan dessa två avsikter, även fast du på ytan gör samma sak (reser dig upp och går). Det visar sig också i barnets reaktion. Eftersom straff nästan alltid uppfattas som orättvisa av den som blir straffad kommer barnet, när straff är ditt syfte, med stor sannolikhet att försöka tvinga dig att stanna kvar, försöka hämnas eller såra dig (”Du är dum!”). När du går för att du har fått nog (uttrycker din personliga gräns) kommer barnet troligen att bli besviket, kanske be om ursäkt, men också ganska fort acceptera ditt beslut att inte spela mer.

Logiska konsekvenser då? Vad är det? Ofta hör jag föräldrar säga: ”Det är skillnad på straff och logiska konsekvenser. Straff är inte kopplade till det barnet gjort, medan logiska konsekvenser hör ihop med barnets beteende.” Ett ofta nämnt exempel på straff är att barnet blir utan lördagsgodis för att hon inte stängde av tv:n när föräldern sa till. Ett exempel på en logisk konsekvens är att föräldern avstår från att läsa godnattsaga eftersom barnet inte stängde av tv:n med en gång, när det var dags att påbörja läggningen.

(*Edit*: I en kommentar nedan kallar Josefin ”logiska konsekvenser” för ”påhittade konsekvenser”. Det är ett bra uttryck för att beskriva hur ”logiska konsekvenser” ofta används: Logiska konsekvenser innebär vanligen att något som den vuxne hittar på och ”administrerar” (gör mot barnet) för att barnet skall lära sig något, till skillnad från naturliga konsekvenser, som följer helt naturligt av barnets agerande (hon blir blöt om fötterna om hon går ut i tygskor när det regnar).)

Känner barnet någon skillnad på ett straff och en logisk (påhittad) konsekvens? Jag tvivlar starkt! Jag tror att barnet i båda fallen upplever att föräldern avsiktligt gör något som är dåligt för henne. Huruvida det föräldern gör, på ett begreppsligt plan, är relaterat till barnets förseelse är förmodligen av underordnat intresse för barnet. Det känns helt enkelt som en hämnd, alldeles oavsett vad föräldern väljer att kalla det, och därför blir barnets reaktioner också desamma. Hon känner förakt och motstånd mot föräldern, får tankar på hämnd, börjar ljuga, smyga och skylla ifrån sig för att undgå ytterligare straff.

Vad tänker du om detta jag skrivit? Lämna gärna en kommentar och berätta!

Mer på samma tema:

”Om du älskar dina barn har du en plikt att skälla ut dem när de gör något som är fel!”
Om föräldrarna inte är auktoritära blir barnen gränslösa. Eller?!
När föräldrarna inte tar ansvar för sig själva försöker barnen göra det istället

Föräldrakurs! Den 16 februari startar jag nästa föräldrakurs i Stockholm. Läs mer om den här –>

Nyfiken på min bok, Med känsla för barns självkänsla? Just nu säljer Adlibris den för endast 79 kronor!

Facebook
Email
Subscribe
Notify of
guest
20 Kommentarer
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Förskolemsmman
7 years ago

Här är ett inlägg kring mina tankar inom ämnet http://www.forskolemamman.se/allmant/vad-skiljer-konsekvens-fran-bestraffning/

Natalie
Natalie
7 years ago

Du är verkligen en otroligt bra inspirations källa!
Varje gång jag haft en mindre bra vecka på jobbet (förskola) eller hemma hittar jag ny kraft när jag läser dina inlägg!
Jag brukar skilja på bestraffningar och logiska konsekvenser på annat sätt men endå åt samma riktning. En konsekvens för mig är en påföljd av ett handlande som jag anser är väldigt bra -tex slår du mig blir konsekvensen antagligen att jag blir ledsen eller sårad. Ligger maten för länge i ungen blir den bränd! Alltså en naturlig påföljd av ett handlande.
En bestraffning anser jag är ett sätt att korrigera ett oönskat beteende eller en handling – vuxnas sätt att ”kontrollera” barnen!
För mig känns det tråkig att en del vuxna försöker förmildra deras bestraffningar och uppfostringsmetoder till att det skulle vara en ”konsekvens”

Anna
Anna
7 years ago

Jag hamnar ganska ofta i situationen att på kvällen när mitt barn (snart 6 år) skall lägga sig, att han har svårt att komma till skott och göra iordning sig för natten.
Han kommer på en massa saker på vägen som han vill göra och det kan sväva ut ganska ordentligt och då kan jag säga att vi inte kommer hinna läsa böcker om han inte kommer i säng nu, eftersom det blir för sent. Men att jag gärna skulle vilja hinna läsa i lugn och ro men att vi såklart inte måste, om han inte vill, utan hellre vill greja med annat. Men han vill ju läsa, så ofta blir det fart på honom när jag påmint om lässtunden. För det är så det är, blir det för sent blir lässtunden väldigt kort annars blir det för sent.
Blir fundersam över det du skriver, jag vill ju såklart inte att han skall uppfatta det som ett straff… Tar gärna emot förslag på hur jag kan uttrycka det så det inte uppfattas som det.

Anna
Anna
Reply to  Petra
7 years ago

Tack för svar Petra! Jag är absolut med. Då tror jag att jag (oftast) lyckas hålla mig på ”rätt” sida. Men nog halkar jag ibland och blir sur och trött och uttalar saker på ett skuldbeläggande sätt… men det är väl bara att inse misstaget, säga förlåt och försöka göra bättre nästa gång.
Jag vill tacka dig för en bra sida, det har hjälpt mig många gånger att komma hit och läsa och få lite sund, kärleksfull input.

Josefin
Josefin
7 years ago

Hej! Bra tema på diskussion. Jag skulle vilja påstå att en konsekvens är något som sker till följd av ett annat skeende. T ex, det blir inget lördagsgodis för du åt upp godiset på fredagen. Om du åt någon annans godis och då inte får ditt så är det någon annan som bestämt detta, inte en konsekvens, utan ett straff. Jag vill påstå att alla påhittade konsekvenser i själva verket är straff.

suvi
suvi
Reply to  Petra
7 years ago

När jag har stött på ”logiska konsekvenser och naturliga konsekvenser” i min utbildning inom familje-och föräldraskapspsykologi så har det förklarats att en naturlig konsekvens är att om ett barn inte har lust att äta sin mat när den står på bordet så kommer den förmodligen hinna bli kall och barnet får då äta kall mat. Ett annat ex är att istället för att tvinga ett barn att ta på vantar så får den känna efter själv och lära sig ifall den blir kall om händerna och vill ha vantar nästa gång. Man kan då ta med ett par extra vantar istället för att pressa barnet att klä på sig dem innan hen känt efter själv och lärt sig hur den vill ha det.
En logisk konsekvens är ngt de som förespråkar detta använder när en naturlig konsekvens blir farlig. Om ett barn springer ut mitt i vägen trots att föräldern bett den att inte göra detta, kan barnet bli tvunget att hålla den vuxna i handen nästa gång de går förbi den vägen.
Det finns säkert olika förklaringar till naturliga och logiska konsekvenser, men detta sätt har det förklarats i litteraturen åtminstone. Där användes det som ett sätt att inte pressa barnet till att göra det vuxna vill och det användes med förklaringar till barnet. Har inte bestämt vad jag anser om det än dock men tycker det kan vara viktigt att inte ”rata” ngt innan man vet exakt att man talar om samma sak

Cecilia
Cecilia
Reply to  Petra
7 years ago

Men hjälp! För mig är det samma sak! En påhittad konsekvens kan väl aldrig vara logisk, då hade den inte behövt hittas på! En logisk konsekvens måste ju vara något som per logik sker till följd av ngt annat… Lätt chockad om det är så att folk själva hittar på logiska konsekvenser för sina barn…

Jessica
Jessica
Reply to  Cecilia
7 years ago

Men logiska/naturliga konsekvenser är ju enligt de flesta barnpsykologer inte samma sak. Problemet är väl om föräldrar tror att det är samma sak. Om de är logiska och naturliga är de just INTE påhittade. Läs Jane Nelsen till exempel. En naturlig konsekvens är till exempel att man känner sig hungrig om man t.ex inte åt när det var lunchdags.

Lis
Lis
7 years ago

Men är följande straff eller att jag hävdar mina personliga gränser:
Mitt barn, 5 år, klippte sönder min tröja. Då ställde jag in lekplatsbesöket och vi åkte och köpte en ny tröja till mig. . Jag tyckte inte detta var ett straff att kräva att vi skulle gå I affärer tills jag hittat en ny och inte heller straff att kräva att hn skulle hålla sig vid min sida hela tiden och heller inte gnälla.

Marie
Marie
Reply to  Petra
7 years ago

Vad tänker du Petra man som förälder skulle kunna sagt/gjort/agerat efter en sådan händelse som den sönderklippta tröjan?

Lis
Lis
Reply to  Petra
7 years ago

Barnet var uttråkad därför klippte hn sönder tröjan. Jag hade lagt fram den för att ha den på jobbet nästa dag när jag ville vara extra fin. Hade inget annat lämpligt att ta på mig, tvättstugan var upptagen. Detta förklarade jag för barnet när jag tvingade med det att shoppa. Ska tillägga att jag aldrig har straffat barnet med time-out eller liknade, skäller också väldigt sällan (några ggr per år)

Agneta Lyrhagen
7 years ago

Hej Petra, jag tycker att din bok och dina artiklar är så viktiga och visar på hur vi bygger en helt annan värld. Vi har lärt oss andra förhållningssätt och kunde inte bättre. Med hjälp av dina skrifter får vi möjlighet att vakna, att se barn, människor på ett helt annat sätt. Jag kan inte nog tacka dig för allt du gör och på det fantastiskt respektfulla sätt du svarar dina läsare som är upplärda med andra värderingar. Du gör ett så viktigt arbete för vårt land, och för världen. Att det kommer att få stora positiva konsekvenser är jag övertygad om.

Eva
Eva
7 years ago

”Hårdare regler och tydliga konsekvenser”, ”tough love”, ”uppfostransprojekt”. Å ena sidan kan jag förstå frustrationen hos politikerna när de vill försvara HVB-hemmen mot de som letar fel, och visa att ”det är inte bara låt gå”. Å andra sidan knyter det sig ordentligt i magen när jag läser artikeln, då jag jobbar med att vara tydlig med mina gränser istället för att bestraffa när det gäller mina barn (5 o 7 år). Min fördom är att dessa barn kanske inte mött så mycket nära föräldraskap/trygg närhet den senaste tiden och att därtill lägga bestraffningar på dem, det känns inte uppbyggligt. Hur skulle man kunna göra istället? I det här forumet handlar det ju mest om föräldraskap, men när inte föräldrarna finns där?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=6415864

Carolina
7 years ago

Logiska konsekvenser för mig är sådant barnen kan påverka. Säg att hela familjen ska titta på en film tillsammans, ett barn är upptagen med surfplattan. Då kanske vi säger till att ”avsluta det du gör nu om du vill vara med och titta på filmen, för nu börjar vi titta alldeles strax”, kommer inte barnet så blir den logiska konsekvensen att barnen missar början av filmen för att övriga inte orkar sitta och vänta hur länge som helst i soffan.
Eller om man säger åt barnen att spara på sitt godis om de vill ha det till att mysa till ovan nämnda film och ett av två barn äter upp sitt lördagsgodis redan efter lunch och det andra barnet sparar lite av sitt till efter middagen så är den logiska konsekvensen att det ena barnet inte har något godis att äta på kvällen och blir utan.
Ett straff i första fallet för mig är om barnet inte får titta på filmen alls för att barnet inte kom när man sa till.
Ett straff i andra fallet är att barnet inte får något godis efter lunchen nästa lördag för att barnet ”inte kan spara” och blir arg för det.
Sedan kan man ju hitta lösningar så att barnet KANSKE lär sig av konsekvenserna, t.ex fråga barnet om hen vill ha fler påminnelser innan man ska titta på film nästa gång och inte bara när man bestämmer det och sedan 5 minuter innan, eller komma överens om ett exakt klockslag.
Man kan ju också nästa lördag fråga barnet om man bara ska ge det lite godis efter lunch så att det helt säkert finns kvar till kvällen också.

Sök på blogginlägg
Prenumerera på bloggen
via e-post

Antal aktiva prenumeranter: 9 731

Köp min bok!
Podd för föräldrar och pedagoger!
Populära inlägg: