Vill du har rätt eller vill du ha kontakt?

– Hon är 15 år. Nästan vuxen! Borde inte hon också ta ansvar för vår relation?

Frågan ställdes av en förälder jag mötte för ett tag sedan. Relationen till dottern var ansträngd. De hade hamnat i ett läge där kommunikationen dem emellan främst bestod av anmärkningar på att den andre gjorde fel.

Det är lätt att förstå förälderns sorg och vanmakt och önskan om att dela ansvaret för relationen med dottern. Och mitt svar lät kanske hårt:

– Vet du, det spelar ingen roll vilket ansvar din dotter, på ett filosofiskt plan, har för er relation. För hon tar ändå inte det ansvaret just nu. Att fokusera på vad hon borde göra kommer inte att leda någon annanstans än till mer bitterhet och sorg. Frågan är istället vilken relation du vill ha till din dotter framöver och vad du kan och är beredd att göra för att det skall bli så.

För så här är det ju. Du kan tycka massor om vad andra människor borde och inte borde. Det kommer inte att förändra själva situationen. Det som däremot kan bidra till att förändra situationen är att du ändrar ditt beteende.

I det här fallet gav jag föräldern rådet att gå hem och lyssna på sin dotter. Verkligen lyssna. Inte för att säga emot. Inte som ett knep för att sedan få möjlighet att säga det han själv tyckte. Bara för att förstå. Förmodligen (men det vet jag inte) tyckte han redan att han förstod. Men faktisk förståelse räcker inte. Det som behövs är att den andra personen upplever att hon blir förstådd och respekterad. (Vilket inte alls är detsamma som att den som lyssnar håller med!)

Ur upplevelsen av att bli förstådd kan viljan till kontakt uppstå.

Men skall föräldern verkligen lyssna på sin dotter, om hon inte lyssnar på honom!? Var finns rättvisan i det? Jag svarar med en motfråga: Vad är viktigast i relationen till ett barn: Att få rätt eller att få kontakt?

Facebook
Email
Subscribe
Notify of
guest
5 Kommentarer
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Annica
Annica
6 years ago

Jag menar att det inte bör appliceras rakt av på ”förälder” utan att definiera vilken förälder detta gäller. Jag menar att det finns en stor skillnad på biologisk förälder el ”bonusförälder”. Som biologisk förälder har man satt barnet till världen och har ett helt annat ansvar och skyldighet i relationen.

Anna i stugan
Anna i stugan
6 years ago

Utöver detta så är det väl också ofta så att mönster i föräldra-barn-relation har etablerats redan i tidig barndom, även om de kanske inte börjar skapa problem förrän långt senare. Därför kan man aldrig förvänta att barn ska ta ansvar för att ändra på sig eftersom de alltid förblir barn i relationen till föräldern, även vid vuxen eller halvvuxen ålder.

Anna
Anna
6 years ago

jag älskar detta inlägg så mycket. jag älskar alla inlägg på din blogg så mycket. tack för att du hjälper mig att läka från en destruktiv barndom <3

Jill Nyqvist
6 years ago

Ja vill vi rätt eller vill vi ha en lösning?! Att välja att ta ansvar för sin egen del av problemet och ta första steget mot en lösning kan dessutom användas i alla relationer. Många arbetssituationer skulle tjäna på det.
Dessutom är det ju rätt skönt att välja att äga ett problem för då kan man direkt börja jobba på en lösning. Man behöver inte vänta på att någon annan ska göra något först! ????

Sök på blogginlägg
Prenumerera på bloggen
via e-post

Antal aktiva prenumeranter: 9 731

Köp min bok!
Podd för föräldrar och pedagoger!
Populära inlägg: