Alla barn är olika. Därför kan vi inte bemöta dem som om de vore lika

– Du säger väldigt ofta vad föräldrar inte skall göra, men du säger sällan vad man skall göra istället!

Jag får kommentaren ganska ofta här på bloggen. Det stämmer ju att jag är mycket tydligare med vad jag anser att föräldrar bör undvika än jag är med vad de bör göra istället.

Jag föreställer mig att våra barn är som plantor och att vi föräldrar är trädgårdsmästare. Det finns viss hantering som inga plantor mår bra av: Totalt mörker, avsaknad av vatten och näring, växtgifter, att någon hackar på rotsystemet eller plockar bort alla blomblad, för att bara nämna något av allt det som skadar alla sorters trädgårdsväxter.

Samtidigt är alla plantor olika och de optimala förutsättningarna för att de skall trivas och utvecklas skiljer sig åt. Penséer, pampasgräs, löjtnantshjärtan, vinbärsbuskar och rosor behöver olika former av omsorg. Om trädgårdsmästaren följde samma metod i sin hantering av dem – placerade dem på samma ställe i trädgården, vattnade dem lika ofta och mycket, gav dem lika mycket näring och klippte ner dem på samma sätt och vid samma tidpunkt – skulle några säkert klara sig okej, men andra skulle vissna och somliga förmodligen dö.

På samma sätt som om jag vände mig till trädgårdsmästare blir min kommunikation till dig som förälder därför med nödvändighet generell och lite vag när det gäller vad som behöver göras. Alla barn är olika och behöver bli mötta och omhändertagna utifrån just sina förutsättningar. Vad vore jag för trädgårdsexpert om jag gav specifika råd om trädgårdsodling, utan kunskap om trädgården och växterna i den?! Hur oprofessionellt vore det inte om jag gav specifika råd om hur föräldrar skall göra i specifika situationer, utan kunskap om barnet och barnets miljö?

Titta på ditt unika barn, titta på miljön runt ditt barn. Vad tror du, utifrån detta, att ditt barn behöver för att trivas och utvecklas?

Taggar:, , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (2)

  • Avatar

    Visnja

    |

    Hej Petra
    Jag håller inte med – tycker visst du gett många belysande exempel om hur man kan bemöta sina barns olika reaktioner, förklarat lättbegripligt om känslor bakom reaktionerna samt gett tips på hur man kan bemöta känslorna istället så det löser upp konfliktknutar. Man fattar grejen – om barnet uttrycker sin känsla på ett diffust och svårbegripligt sätt, försöker man att intevhänga upp sig på hur barnet yttrar sin känsla utan hjälper det att omformulera vad hen känner och bemöter hens känsla sitället för känsloyttrandet – funkar varje gång och känns himelskt bra. Och snart börjar barnet självt uttrycka sina känslor på ett både glasklart och konstruktivt sätt. Jag är sååå glad och tacksam för alla dina inlägg – det har hjälpt mej enormt att styra in min föräldraskap i en harmonisk riktning. Stort tack för det!

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Tack själv för dina fina ord!

      Reply

Lämna en kommentar