Syskonbråk: Varför bråkar barnen egentligen? (del 2)

Härom morgonen var vi stressade iväg till skolan. Jag höjde rösten mot sonen, som jag tyckte tog en halv evighet på sig för att ta på sig strumporna. Han fick på sig dem och gick mot badrummet. På vägen dit passade han på att ge lillasyrran en knuff med armbågen.

Jag ställde den retoriska föräldrafrågan: ”Varför gjorde du så?” och förväntade mig förstås inget meningsfullt svar. Döm om min förvåning när sonen sa:

När du har varit dum mot mig mamma känns det som att jag vill vara dum mot min lillasyster.

Jag frågade: ”är det så att när du tycker att jag har varit dum så känner du dig arg och då är det skönt att smocka till lillasyrran för då blir du liksom av med lite av det arga?”. ”Ja, så känns det faktiskt mamma.”

Jag tror att alla människor, vuxna såväl som barn, vill uppleva att de har ett egenvärde. Att de är människor värda att respekteras. När jag skrek åt min son den där morgonen var det behovet knappast tillgodosett och jag tror att knuffen på lillasyrran var avsedd att sända budskapet: ”jag är visst betydelsefull! Ta mig på allvar!”

Jag tycker mig se ett mönster i vår familj. I perioder när jag inte möter mina barn med den respekt som jag skulle önska så ökar också konflikterna mellan barnen, både i intensitet och frekvens. När jag hittar tillbaka till respekten brukar också syskonbråken avta. Ser du samma mönster i din familj?

Läs mer 3 Kommentarer

Syskonbråk: Varför bråkar barnen egentligen? (del 1)

Mamma, han slog mig!
Hon nöp mig först!
Det gjorde jag inte alls det!
Det gjorde du visst det!

De allra flesta syskon bråkar med varandra. De allra flesta föräldrar känner irritation, ilska och till sist vanmakt inför dessa bråk: ”Måste ni tjafsa hela tiden!? Kan ni inte bara låta varandra vara!?”

Varför bråkar ungarna? En del bråk handlar förstås om att de helt enkelt är oeniga om något, precis som du och din partner är ibland. En vill se på Pippifilmen den andre på Karlsson på taket. Båda vill borsta tänderna först och sitta på bästa platsen i soffan.

Men så finns det andra syskonbråk också. De där bråken när vi som föräldrar tänker: ”det där gjorde hon bara för att jävlas med sin lillasyster” eller ”men Herre Gud, hon vet väl bättre än att säga sådär till sin storebror! Vad är det med henne egentligen!?”.

De där andra bråken har vi som föräldrar lite svårare att begripa. Varför retas barnen? Varför tjuvnyper de? Varför är de ”oprovocerat” dumma mot varandra? Som du säkert vet vid det här laget tror jag att det finns ”vackra” behov bakom alla barnens beteenden. Jag tror inte att det finns något behov som heter ”att jävlas”. Jag tänkte istället lansera två andra behov som jag tror att barnen många gånger försöker tillgodose genom att ”provocera” varandra (Det finns självklart fler behov än så som barn kan försöka tillgodose genom att bråka.)

Ett behov som jag tror att många barn försöker tillgodose genom att bråka med varandra är kontakt. En vis kvinna sa till mig en gång att ”syskon använder varandra som fjärrkontroller till föräldrarna”. Trycker man på lillasyster så kommer mamma eller pappa springande med en gång! Bråkar man högljutt så dröjer det sällan länge innan en förälder undrar vad det är som händer. Det är förvisso ingen positiv kontakt man får om man retar eller slår sitt syskon, men det är ändock kontakt! Man blir sedd och hörd. Ganska mycket dessutom…

Men vänta nu… Om barnen bråkar för att få kontakt med sina föräldrar – vad händer då om föräldrarna möter barnens kontaktbehov innan de börjar bråka?! Ställer en intressant fråga, bjuder in till ett samtal, ger fysisk närhet.

Testa!

Jag har skrivit mer om syskonbråk i följande artiklar:

Varför bråkar barnen egentligen? (del 2)

Varför bråkar barnen egentligen? (del 3)

Varför slutar barnen inte bråka när föräldrarna säger till?

Vad skall man göra när barnen bråkar? (del 1)

Vad skall man göra när barnen bråkar? (del 2)

Vad skall man göra när barnen bråkar? (del 3)

Nyfiken på min bok? Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus .

 

Läs mer 6 Kommentarer