<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till En annan du</title>
	<atom:link href="http://petrakrantzlindgren.se/comments/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://petrakrantzlindgren.se</link>
	<description>Petra Krantz Lindgren skriver om föräldrar och barn</description>
	<lastBuildDate>Wed, 19 Jun 2013 19:06:22 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.5.1</generator>
	<item>
		<title>Kommentarer till När föräldrar inte tar ansvar för sig själva försöker barnen göra det istället av Karin</title>
		<link>http://petrakrantzlindgren.se/2013/06/03/nar-foraldrar-inte-tar-ansvar-for-sig-sjalva-forsoker-barnen-gora-det-istallet/#comment-4135</link>
		<dc:creator>Karin</dc:creator>
		<pubDate>Wed, 19 Jun 2013 19:06:22 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://petrakrantzlindgren.se/?p=2572#comment-4135</guid>
		<description><![CDATA[Tack för ditt inlägg. Vi tänker mycket här hemma på hur vi ska sätta gränser så att vårt barn förstår dem med utgångspunken att han behöver gränser för att inte bli gränslöst. 

Han blir arg ibland. Och förtvivlad. Skriker och gråter. Då är det viktigt att gränsen är på riktigt o att jag lyssnar på hans gränser. 

Jag tänker, varför är vi så rädda för våra barns ilska, frustration, känslor? Jag vill lära mitt barn att hantera de känslorna, få ord på dem. Förstå att det är jobbigt men inte farligt och att livet bjuder på motgångar (missförstå inte, jag gör det inte medvetet svårt för honom men han får acceptera att vi är fler i familjen och vi ska alla må bra tillsammans). Inte skapa ett liv där rädslan för hans frustration (som är en del av att växa upp och lära sig vem man är) styr och kontrollerar allt här hemma. Om man alltid får som man vill, hur blir man då som medmänniska i vuxen ålder?]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Tack för ditt inlägg. Vi tänker mycket här hemma på hur vi ska sätta gränser så att vårt barn förstår dem med utgångspunken att han behöver gränser för att inte bli gränslöst. </p>
<p>Han blir arg ibland. Och förtvivlad. Skriker och gråter. Då är det viktigt att gränsen är på riktigt o att jag lyssnar på hans gränser. </p>
<p>Jag tänker, varför är vi så rädda för våra barns ilska, frustration, känslor? Jag vill lära mitt barn att hantera de känslorna, få ord på dem. Förstå att det är jobbigt men inte farligt och att livet bjuder på motgångar (missförstå inte, jag gör det inte medvetet svårt för honom men han får acceptera att vi är fler i familjen och vi ska alla må bra tillsammans). Inte skapa ett liv där rädslan för hans frustration (som är en del av att växa upp och lära sig vem man är) styr och kontrollerar allt här hemma. Om man alltid får som man vill, hur blir man då som medmänniska i vuxen ålder?</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Kommentarer till När föräldrar inte tar ansvar för sig själva försöker barnen göra det istället av Åsa</title>
		<link>http://petrakrantzlindgren.se/2013/06/03/nar-foraldrar-inte-tar-ansvar-for-sig-sjalva-forsoker-barnen-gora-det-istallet/#comment-4133</link>
		<dc:creator>Åsa</dc:creator>
		<pubDate>Wed, 19 Jun 2013 09:23:04 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://petrakrantzlindgren.se/?p=2572#comment-4133</guid>
		<description><![CDATA[Jag tror också att det är en väldigt stor risk att våra barn blir självutplånande som vuxna om vi som föräldrar sätter våra egna behov åt sidan.
Om vi däremot är tydliga med att våra behov *också* är viktiga, att inte bara barn utan även vuxna har ett värde, då blir det lättare för barnen att hitta sitt eget värde när de växer upp. Att känna att de också får dra gränser, och att deras behov är viktiga.

Lite grann på temat: om jag inte låter mig känna mig tillräcklig som förälder, hur sjutton ska jag kunna förmedla till mina barn att de räcker till?]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Jag tror också att det är en väldigt stor risk att våra barn blir självutplånande som vuxna om vi som föräldrar sätter våra egna behov åt sidan.<br />
Om vi däremot är tydliga med att våra behov *också* är viktiga, att inte bara barn utan även vuxna har ett värde, då blir det lättare för barnen att hitta sitt eget värde när de växer upp. Att känna att de också får dra gränser, och att deras behov är viktiga.</p>
<p>Lite grann på temat: om jag inte låter mig känna mig tillräcklig som förälder, hur sjutton ska jag kunna förmedla till mina barn att de räcker till?</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Kommentarer till När föräldrar inte tar ansvar för sig själva försöker barnen göra det istället av vattenläckage</title>
		<link>http://petrakrantzlindgren.se/2013/06/03/nar-foraldrar-inte-tar-ansvar-for-sig-sjalva-forsoker-barnen-gora-det-istallet/#comment-4131</link>
		<dc:creator>vattenläckage</dc:creator>
		<pubDate>Wed, 19 Jun 2013 06:10:14 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://petrakrantzlindgren.se/?p=2572#comment-4131</guid>
		<description><![CDATA[bra trevligt blogg :)]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>bra trevligt blogg <img src='http://petrakrantzlindgren.se/wp-includes/images/smilies/icon_smile.gif' alt=':)' class='wp-smiley' /> </p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Kommentarer till När föräldrar inte tar ansvar för sig själva försöker barnen göra det istället av Josephine</title>
		<link>http://petrakrantzlindgren.se/2013/06/03/nar-foraldrar-inte-tar-ansvar-for-sig-sjalva-forsoker-barnen-gora-det-istallet/#comment-4128</link>
		<dc:creator>Josephine</dc:creator>
		<pubDate>Tue, 18 Jun 2013 20:43:24 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://petrakrantzlindgren.se/?p=2572#comment-4128</guid>
		<description><![CDATA[Oj vilken bra bloggpost och intressanta kommentarer. Känner verkigen igen mig hos det Emlan säger, både min mamma och hennes mamma i sin tur har varit självutplånande hjälpsamma och till lags hela sina liv och det gör alltid att man &quot;tar emot&quot; med dåligt samvete. Jag försöker bryta mönstret och vara tydlig mot min dotter men är lättare sagt än gjort. Hon blir verkligen sårad och ledsen när jag inte vill leka/läsa el vad det nu är. Men hon blir desto gladare när jag föreslår att vi ska göra något ihop. Men jo, jag håller med, det är svårt sånt här!]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Oj vilken bra bloggpost och intressanta kommentarer. Känner verkigen igen mig hos det Emlan säger, både min mamma och hennes mamma i sin tur har varit självutplånande hjälpsamma och till lags hela sina liv och det gör alltid att man &#8221;tar emot&#8221; med dåligt samvete. Jag försöker bryta mönstret och vara tydlig mot min dotter men är lättare sagt än gjort. Hon blir verkligen sårad och ledsen när jag inte vill leka/läsa el vad det nu är. Men hon blir desto gladare när jag föreslår att vi ska göra något ihop. Men jo, jag håller med, det är svårt sånt här!</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Kommentarer till Varför blir barnen aldrig nöjda?! av Sanna</title>
		<link>http://petrakrantzlindgren.se/2011/09/05/varfor-blir-barnen-aldrig-nojda/#comment-4127</link>
		<dc:creator>Sanna</dc:creator>
		<pubDate>Tue, 18 Jun 2013 19:54:11 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://petrakrantzlindgren.wordpress.com/?p=1066#comment-4127</guid>
		<description><![CDATA[Är det ett sunt föräldraskap att slå sina barn?!]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Är det ett sunt föräldraskap att slå sina barn?!</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
