Bloggar jag följer
Aha Parenting (engelska)
Doktor Cecilia
Familjekompetens
Föräldravrålet
Individen och massan
Micke Gunnarsson
Mindoff
Körlings ord
Lars H Gustafsson
Parent effectiveness training (engelska)
Prestationsprinsen
Vilda barn
Underbara Clara
Boktips
Det är lätt att drunkna i floran av litteratur om barn och föräldraskap. Här är en ganska kort lista på de böcker jag gillar mest just nu!
Kompetenta föräldrar. Margrethe Brun Hansen
Växa med ansvar. Barbara Coloroso
Att möta sitt barn – och sig själv. Ingegerd Gavelin.
Aktivt föräldraskap. Thomas Gordon
Växa – inte lyda. Lars H. Gustafsson
Flodhästen i vardagsrummet. Tommy Hellsten
Livet i familjen. Jesper Juul
Din kompetenta familj. Jesper Juul
Föräldraskap från hjärtat. Inbal Kashtan
Kommunicera med tillit. Justine Mol
Sluta bråka med barnen och lyssna på vad dom egentligen säger. Michael. P. Nichols
Nonviolent Communication – ett språk för livet. Marshall Rosenberg
Frigör barnets potential och din egen – fem egenskaper för ett friare liv. Agnetha Stagling Birgersson
Våga vara. Jana Söderberg
Länktips
Om Nonviolent Communication
Friare Liv: erbjuder kurser och föreläsningar om NVC
Center for Nonviolent Communication (engelska)
Om Thomas Gordons ”Aktivt Föräldraskap”
Vad är ”Aktivt Föräldraskap”?
Vad är ”Aktivt lyssnande”?
Läsvärt om barn och självkänsla
Grundtrygghet och självkänsla hos barn
Ge barnen självkänsla
Jesper Juul om självkänsla
Andra texter jag tycker om
Family-Lab: Artiklar skrivna av Jesper Juul
Bengt Grandelius om att våga lita på sig själv som förälder
Föräldrar måste inte vara överens om barnen
Skippa metoderna och prata med barnen
Lars H Gustafsson om time-out
Om konsten att säga nej
Två pojkar i första klass hade pratat lite för mycket under veckan och varit lite stökiga i klassrummet. I klassen har lärarna bestämt att man ska ha ett belöningssystem där klassen blir belönad om de skött sig under veckan. Denna vecka bestod belöningen i att hela klassen fick se film och äta glass. De två pojkarna som inte hade skött sig fick sitta tillsammans med en lörare i ett grupprum och skriva bokstaven, o. Så kränkande! Mamman till den ena pojken kontaktade läraren och rektor och fick till svar att de skulle fortsätta med detta. Hur går man vidare för att få stopp på detta. Vad har du för åsikt om detta?
Tack på förhand.
Anna
Hej Anna,
blir så fruktansvärt ledsen när jag läser det du skriver. Längtar efter ett samhälle och en skola med betydligt mer respekt och förståelse för barn än så! Tyvärr är det här alldeles för vanligt. De vuxna tycks tro att man får barn att bete sig bättre genom att få dem att känna sig sämre….
Tyvärr finns det ingen lag som säger att det här är förbjudet så det som gäller om man vill få till stånd en förändring är samtal och övertygelse. Jag vet att många föräldrar använder sig av mina texter som en utgångspunkt för dessa samtal. De skriver helt enkelt ut mina texter och ber lärare och rektor att läsa och sedan berätta hur de ser på saken. Länkar till de texter som jag tycker är mest relevanta:
http://petrakrantzlindgren.se/2011/03/23/belona-ratt-beteende-eller-forsta-vad-barnet-behover/
http://petrakrantzlindgren.se/2011/08/22/det-ar-svart-att-bete-sig-bra-nar-man-kanner-sig-dalig/
http://www.petrakrantzlindgren.se/pages/daerfoer-aer-jag-emot-beloeningssystem.php
Lycka till,
Petra
Det finns en superbra bok som heter ”Punished by reward” av Alfie Kohn, som tar upp just det där. Han vill i boken uppmana folk att sluta belöna/bestraffa och istället bekräfta.
Mm, den gillar jag också!
Vad barn är bra på förklara! Kul att läsa. Klokt barn.
Jag försöker följa dina råd och tips och det fungerar för det mesta ganska ok. Inom ett område har vi dock väldiga problem. Min son är 6.5 år gammal och spelberoende och TV-beroende. Vi försöker hålla det till max en timme om dagen varav spel max 30 min, men när vi stänger av blir han helt tokig, kallar oss för fula ord (som han aldrig använder i skolan), visar finger och slåss.
Likadant när vi säger nej till TV eller spel. Det går inte att prata med honom och även om han lugnar ner sig och vi sätter oss och pratar vill han inte ta in eller prata med oss om de här sakerna. Vi bjuder in honom att prata, berättar hur vi upplever det och hur vi skulle önska att det var. Ber honom att säga hur han tycker det ska vara men han säger bara att han vill spela hela tiden. Något annat kan han inte tänka sig.
Jag försöker till slut att säga till honom vad som gäller och varför och att jag inte kommer att ändra mig så vi kan sluta diskutera, men när han kallar mig jävla idiot, pekar finger och säger att han ska döda mig/sig då blir jag så ledsen och frustrerad.
Frustrationen gör att man tappar allt förnuft och börjar bestraffa med indragna roligheter – inget spel, ingen tv, ingen godnattsaga, inget fredagsmys osv. Jag vill inte ha det så här men vi vet verkligen inte vad vi ska göra. Dina annars så bra tips kan jag inte hantera här. Jag testar att berätta vad jag ser, hur jag då mår, vad jag skulle vilja osv. men det rinner av honom som vatten på en gås när det gäller den här biten. HJÄLP!!!