Tips till dig som vill slippa gnälliga barn under julhelgen

Spänd förväntan, tindrande ögon och mysig familjeharmoni. Det är, tror jag, vad de flesta av oss föräldrar drömmer om, så här i juletid. Klaschen med verkligheten gör ont när barnet i gnällton säger:

– Jag vill ha mer julklappar!
– Tomten är ful!
– Lisa fick många fler julklappar än jag. Det är orättvist!

I det här läget är det många föräldrar som ”gnäller tillbaka” eller tillrättavisar barnet:

– Var inte så otacksam! Du har ju fått massor av julklappar!
– Sch, så säger man inte om tomten.
– Nej, det är inte alls orättvist att Lisa fick fler paket! Ni fick julklappar för precis lika mycket pengar.

Brukar harmonin (åter)uppstå efter meningsutbyten som dessa? Nja, inte riktigt, va? Det som händer här är att barnet uttrycker något (- Jag vill ha mer julklappar!), som föräldern tolkar som olämpligt, felaktigt eller orättvist. Därför svarar föräldern med en uppfostrande tillrättavisning (- Var inte så otacksam!). Följden av detta blir, i sin tur, att barnet upplever att han blir missförstådd och felaktigt eller orättvist tillrättavisad. Han tycker sig uppfatta en konfliktfylld obalans, där han just nu är den som ligger på minus, känner sig sur, ledsen eller irriterad och tänker att föräldern har sårat honom. En vanlig instinkt hos den som upplever sig sårad är att vilja såra tillbaka och så sätt rätta till balansen. Därför tar det inte så lång tid innan barnet hittar något att anmärka på:

– Det här är ingen bra julafton.

Ouch! Kommentaren gör ont i föräldern som ägnat de senaste veckorna åt att skapa det perfekta julmyset och upplevelsen av att bli sårad väcker, även hos föräldern, en instinkt att såra tillbaka:

– Passar det inte så behöver du inte vara med!

Du kan se vart den här interaktionen håller på att ta vägen, eller hur? Resultatet blir knappast den mysiga, tindrande och tacksamma jul som föräldern lagt sig vinn om att skapa.

Hur kan man göra istället, för att undvika att hamna i nedåtgående spiraler som denna? Mitt tips är att lyssna med välvilja på det som barnet säger. Istället för att tolka in kritik i barnets ord, kan man försöka höra barnets fundering, känsla och behov – och svara på det.

Barnet: – Jag vill ha mer julklappar!
Föräldern hör barnets förtjusning över det som varit: – Det var kul med paket, eller hur?
Barnet: – Ja, jag vill ha mer!
Föräldern bekräftar barnets önskan: – Jag kan verkligen fatta det. Det är supertrist att de är slut redan.

Barnet: – Tomten är ful!
Föräldern väljer att se barnets ord som uttryck för förvåning: – Ser tomten inte ut som du hade hoppats och tänkt dig?
Barnet: – Han har ju inga stövlar! Och skärpet är blått. Det är fel!
Föräldern bekräftar att hon förstår barnets förvåning: – Aha, då fattar jag vad du menar! Gymnastikskor och blått skärp, det var inte vad du hade väntat dig.

Barnet: – Lisa fick många fler julklappar än jag. Det är orättvist!
Föräldern försöker förstå vad barnet menar med ”rättvisa”: – Tänker du att rättvisa är att man får lika många paket?
Barnet: – Ja! Och hon fick tre mer än jag.
Föräldern bekräftar att hon förstår barnets uppfattning, givet den definitionen av rättvisa: – Då fattar jag att du tycker att det är orättvist. Föräldern fortsätter genom att delge sin egen definition av rättvisa: Jag tänker att rättvisa handlar om att du och Lisa får julklappar för ungefär lika mycket pengar. Föräldern bjuder in till dialog med barnet genom att följa upp med frågan: – Vad tänker du om det?

Men kommer barnen inte att fortsätta uttrycka sig på sätt som är opassande, om vi tolkar deras ord med välvilja? Behöver vi inte berätta för dem att de uttrycker sig ”fel”?! Jag tvivlar. Om vi låter barnens ord (- Jag vill ha mer julklappar!) passera genom ett välvilligt tolkningsfilter och återger våra tolkningar till barnen (- Det låter som att du är besviken för att dagen redan är slut?), då tror jag att de så småningom lär sig att själva uttrycka sig med större omsorg om mottagarens känslor och behov.

Vad tror du?

F Ö R Ä L D R A K U R S ! Nästa kurs startar 1 februari i Stockholm (Lidingö). Läs mer här –>

Läs mer 11 Kommentarer

Det finns ingen ”cheat code”

– Nej, jag kan faktiskt inte det.

Så valde jag att besvara frågan jag så ofta får, och även fick av Evelina Åkerberg när vi spelade in ett avsnitt av podden Rulla vagn:

– Kan du inte bara, i tre enkla råd, sammanfatta vad man skall tänka på när det gäller det här med barnens självkänsla?

För nej, jag kan faktiskt inte det. Det finns ingen ”cheat code” för föräldrar som vill att deras barn skall utveckla en sund självkänsla. Om vi vill att våra barn skall växa upp och vara trygga i vetskap om att de är värdefulla och viktiga, precis som de är, behöver det budskapet genomsyra hela vårt förhållningssätt till barnen. Det finns liksom inget verktyg som vi kan använda på våra barn, en liten stund varje dag, som hjälper dem. Upplevelsen av att vara god nog, i sig själv, hämtar näring i det vardagliga samspelet med människor som betyder mycket för oss. Så lätt, och så svårt, tror jag att det är. Vad tror du?

Vill du höra mig resonera mer kring hur vi kan utveckla relationer till våra barn, där både barnets och vår egen upplevelse av värde, hämtar näring kan du lyssna på hela poddavsnittet här –>

J U L K L A P P S T I P S !

Ge dig själv eller någon du tycker om en plats på kursen Kommunikation och konflikthantering med barn och unga –>

 

Läs mer 2 Kommentarer

Goda nyheter för dig som vill ha familjesamarbete i julklapp!

Står ökat familjesamarbete på din önskelista i år? Då har jag goda nyheter! Det går visserligen inte att köpa samarbete (bara lydnad), men du kan önska dig, eller ge dig själv, en plats på min kurs i kommunikation och konflikthantering med barn och unga. Kursen ger dig kunskaper och färdigheter, som kan hjälpa dig och din familj till ökat samarbete. På kursen behandlas frågor som:

– Varför trotsar barn?
– Hur hjälper man ett blygt barn?
– Vad gör man när ett barn sluter sig och inte vill berätta om vad som är fel?
– Hur undviker man det dagliga tjatet? Går det ens?
– Varför uppstår så ofta konflikter om småsaker?
– Skall man lägga sig i barns konflikter eller skall de få lösa dem själva?

Blir du nyfiken och vill veta mer om kursen? Här finns ytterligare information och länk till anmälan –>

För långt att åka? Många deltagare kommer från andra delar av Sverige. Förbindelserna till Stockholm och Lidingö är bra. Men för en del är det ändå inte görbart att ta sig till kursen. Er vill jag tipsa om att jag startat en YouTube-kanal. Där lägger jag upp korta filmer med tips och inspiration. Det är inte som att gå på kurs, men det är ändå något annat än att läsa här på bloggen. Kolla också listan över poddar jag deltagit i, om du föredrar talat framför skrivet ord.

Läs mer Inga kommentarer

Jag hatar ordet ”trots”!

Jag hatar ordet ”trots”! Jag känner mig trotsig bara av att höra ordet nämnas. Jag misstänker att de som använder det ordet avslöjar en hel del om hur de ser på relationen till ett barn. ”Trots” kan ju bara uppstå i en relation där den ena parten anser sig ha rätt att kräva lydnad (utan protester) av den andra parten. Vi skulle knappast – på allvar – prata om partnern, vännen, grannen eller svärföräldrarna som ”trotsiga”, även om de inte alltid gör som vi önskar. Men en del av oss säger så om våra barn: att de är trotsiga. För att vi anser att barnen borde ”lyda” oss. Göra som vi vill. Eller? Varför använder du ordet trots? Vad associerar du till det ordet?

Menar jag då att barn skall få göra som de vill? Självklart inte. Det vore verkligen inte att ta mitt vuxenansvar på allvar. För i kraft av mina större erfarenheter, kunskaper och resurser har jag ett stort ansvar för att mina barn mår bra och får vad de behöver. Det får de inte om de får göra som de har lust med. Ni har säkert märkt det: Barn har väldigt bra koll på vad de har lust med, men de har inte alltid så bra koll på vad de har behov av. De har lust med godis och behov av näringsriktig mat. Lust att stanna uppe på kvällen och behov av sömn. När jag tar ansvar för att barnen får sina behov tillgodosedda, på bekostnad av sin lust, kommer de att uttrycka sin sorg, ilska och besvikelse inför mina beslut. Om jag bemöter deras reaktioner som ”trots” kommer jag nästan helt säkert att hamna i en maktkamp med dem, en kamp som i förlängningen kommer att ger mer av det som jag vill se mindre av: skrik, gråt och tårar.

Så om vi nu inte skall prata om trots, vad skall vi prata om istället? Vad är trots egentligen? Om detta pratar jag med Helena och Fanny i senaste avsnittet av podden Life With Kids. Jag ger också ett flertal konkreta tips som kan hjälpa både föräldrar och barn. Avsnittet är tvådelat och vi hinner också med att prata lite om det där viktiga ordet ”förlåt”. Hur lär vi våra barn att ta ansvar och säga förlåt?

Du kan lyssna på avsnittet här:

Länk till Acast –>
Länk till iTunes–>

Mer på samma tema:

Fem tips till dig som har trotsiga barn
”Säg förlåt till Anna nu!” Tre tips till dig som vill lära barn ta ansvar och säga förlåt
Hur lär man barn att säga förlåt – och att mena det?

 

Läs mer 4 Kommentarer

Varför kan ungarna inte bara göra som man säger?

Svaret på det får deltagarna på min nästa föräldrakurs. Vi kommer förstås också att prata om hur man kan göra för att öka chansen att barnen vill samarbeta. Andra frågor som kommer att behandlas:

– Varför trotsar barn?
– Hur hjälper man ett blygt barn?
– Vad gör man när ett barn sluter sig och inte vill berätta om vad som är fel?
– Hur undviker man det dagliga tjatet? Går det ens?
– Varför uppstår så ofta konflikter om småsaker?
– Skall man lägga sig i barns konflikter eller skall de få lösa dem själva?

Kursen startar den 19 oktober i Stockholm (Lidingö). Blir du nyfiken och vill veta mer om kursen? Här finns ytterligare information och länk till anmälan –>

 

Läs mer 6 Kommentarer