Poster taggade ‘föräldrakurs’

Gnälliga och tjatiga ungar?

– Jag har levt i tio år mamma, men det är fortfarande ett par ord som jag inte förstår definitionen på.
– Berätta!
– ”Gnälla” och ”tjata”. Jag hör vuxna säga det till barn hela tiden. Att de inte skall vara så gnälliga eller att de skall sluta tjata. Men vad är gnäll egentligen? Och tjat?

Åh, vad jag älskar när jag får frågor som dessa av mina barn! När de ifrågasätter självklarheter och det blir tydligt att självklarheterna egentligen inte är så självklara.

Jag fick fundera en stund på sonens fråga innan jag kunde svara:

– Jag tror att gnäll är ett ord som vuxna använder när de ogillar hur någon uttrycker missnöje eller obehag. Lite samma tror jag det är med tjat. Det är ett ord som vuxna använder när de ogillar på vilket sätt eller hur ofta någon uttrycker önskemål.
– Äh?
– Du, jag fattar verkligen att det här är otydligt! Olika vuxna har ju olika definitioner av vad som är gnäll och vad som inte är gnäll… Och olika definitioner av vad som är tjat och inte tjat.
– Ja, och dessutom blir du arg och säger att jag ”gnäller” vissa gånger, men andra gånger verkar du inte tycka att samma sak är någon stor grej alls!

Gnällig, tjatig, duktig, tramsig, smart, trotsig, lat, söt – listan på etiketter som vuxna använder om barn kan göras lång och jag tror att barnens förvirring är stor! Det som mamma tyckte var gulligt igår är visst tramsigt idag? Det som fröken kallar trotsigt kallar morfar modigt. Och det som pappa kallar gnäll tycks mamma inte ens höra.

Tänk vad mycket enklare det vore för barnen om vi vuxna slutade låtsas som att det finns en massa objektiva sanningar om vem som är vad och istället  var tydliga med att det är vår egen, högst subjektiva verklighet, vi beskriver.

Då skulle jag inte uppmana barnet som sitter i väggrenen och ropar att han hatar cykling att ”sluta gnälla!” – som om jag satt inne med sanningen om vad som är gnäll och vad som är legitima klagomål. Istället skulle jag utgå från mig själv, mina egna känslor och behov i just den stunden, och kanske säga:

– Nu har jag hört dig säga fem gånger att du hatar att cykla och jag gissar att du är både trött och less och verkligen vill få förståelse för det?
– Mm…
– Jag hajjar verkligen det! Samtidigt känner jag mig frustrerad eftersom jag gärna vill njuta av att cykla den sista biten hem. Har du något förslag på hur vi kan göra så att det blir bra för både dig och mig?

Då skulle jag inte sucka och säga åt barnet som för tredje gången samma morgon frågar om jag vill spela spel att ”åh, vad du är tjatig!” – som om just jag visste precis var gränsen mellan att tjata och uttrycka önskemål gick. Istället skulle jag kanske säga:

Nu var det tredje gången du frågade om jag vill spela Yatzy. Jag känner mig irriterad eftersom jag har behov av lugn och ro och att vara ensam med mina tankar. När den stora visaren på klockan står på tolv är jag beredd att spela med dig. Fram till dess vill jag vara ensam här i sovrummet. Okej?

Det finns inga lata barn, inga gnälliga ungar, inga strulputtar och tjatmumrikar! Däremot finns det en och annan vuxen som väljer att dölja sina egna känslor och behov bakom etiketter som dessa. Till stor förvirring för barnen.

Gnällig, tjatig, duktig, tramsig, smart, trotsig, lat, söt… Händer det att du sätter etiketter på ditt eller andras barn? Veckans utmaning: stanna upp nästa gång du sätter en etikett på ett barn och fundera över vilka känslor och behov som gömmer sig bakom dina ord.

Nyfiken på min bok? Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus .

I våras skrev jag en hel artikelserie om att hur man kan uttrycka sina egna observationer, känslor, behov och önskemål – med respekt för både barnet och sig själv. Jag länkar till samtliga artiklar i den serien här nedan:

Hjälp, jag vill göra annorlunda! (Gränser med respekt, del 1)
Hur tror du att ditt barn uppfattar det du säger? (Gränser med respekt, del 2)
För att bli ense i sak måste man vara ense om vilken sak man pratar (Gränser med respekt, del 3)
Alla vet hur det känns att vara ledsen (Gränser med respekt, del 4)
Brukar ditt barn göra dig irriterad? (Gränser med respekt, del 5)
Hur svårt kan det egentligen vara att berätta vad man vill!? (Gränser med respekt, del 6)
Från ”Nej” till ”Okej” (Gränser med respekt, del 7)
Curlingförälder eller egoist? Det finns ett tredje alternativ! (Gränser med respekt, del 8)
Likvärdig konflikthantering? Det låter ju bra, men mitt barn bryr sig bara om sig själv! (Gränser med respekt, del 9)
Men ibland måste väl barnen bara lyda?! (Gränser med respekt, del 10)

Nyfiken på att gå en föräldrakurs? –>

Läs mer 40 Kommentarer

Vilket intresse! Ytterligare en föräldrakurs öppen för anmälan

Hoppsan! Höstens tre annonserade föräldrakurser är fulltecknade.

Ytterligare en kurs ligger ute nu:

”Vardagskurs november”: Fredag 15 nov och fredag 29 nov kl. 9-17 samt uppföljning onsdag 15 jan kl. 18-21 (totalt 17 kurstimmar)

Du kan läsa mer om kursen (upplägg, pris, lokal osv) här –>

Föräldrakurs?! Varför då? –>

Anmäl dig genom att skicka ett mejl till petrakrantzlindgren(snabel-a)telia.com eller ring mig på 0704-298991.

barn på bänk

Läs mer Inga kommentarer

Föräldrakurs i Stockholm

Nu har jag satt datum för ännu en kursstart! 15 november i Stockholm.

Du kan läsa mer om kursen (upplägg, datum, pris) här –>

Varför skall man gå en föräldrakurs?

Är det inte bara för föräldrar som har problem med sina barn? Nej, verkligen inte. Det som förenar alla deltagare på mina kurser är ett intresse för relationer och kommunikation med barn.

En del som går kursen kommer med konkreta problem som de vill hitta en lösning på, tex:

  • vad skall jag göra åt syskonbråken?
  • hur får jag mitt barn att lyssna på mig? Jag är så trött på att tjata och bråka!
  • hur hjälper jag mitt blyga barn att våga gå på kalas/simskola/hem till en kompis?

Andra kommer med en längtan efter mer kontakt och gemenskap i familjen: ”Vi bara bor under samma tak. Jag önskar att mitt barn ville prata mer med mig, berätta om sina tankar, sin oro och sina drömmar!”

Ytterligare andra som går kursen är motiverade av ett mer allmänt intresse för kommunikation, relationer och konflikthantering med barn. ”Jag kompetensutvecklar mig på jobbet hela tiden. Självklart vill jag göra det i mitt föräldraskap också!”

Är du intresserad av att utvecklas i dina relationer med barn? Då är det här en kurs för dig!

Föräldrakurs

Läs mer 3 Kommentarer

Sluta prata ”pedagogiskt” med ditt barn!

Fredag kväll. Klockan är snart nio. Du ser fram emot en kväll i soffan med din partner. Tända ljus. Ost och vin. Men först vill du stoppa barnen i säng.

– Okej ungar, dags att gå och lägga sig!
– Nej, inte redan! Vi vill kolla på tv en stund till!
– Det blir inget med det. Vi skall åka till Kalle och Stina imorgon så ni behöver komma i säng nu för att orka upp.

Handen på hjärtat – är det här påståendet riktigt sant?! Vill du att barnen skall komma i säng för att orka upp i morgon? Eller vill du att de skall komma i säng så att du får sitta i lugn och ro och prata och mysa?

När jag coachar föräldrar och andra vuxna uppmuntrar jag dem att vara (respektfullt) uppriktiga mot barnen. Vill du att barnen skall gå och lägga sig för att du skall få vara ifred, så säg det! Är du less på att lyssna på deras beskrivningar av de olika hjältarna i det nya tv-spelet, så säg det! Och vill du inte läsa en saga just ikväll, så gör inte det! Jag är nämligen helt övertygad om att barnen märker när vi inte är uppriktiga mot dem. Barn har en otrolig förmåga att ana sig till när vuxna säger en sak och känner en annan. De märker det på vårt röstläge, någon liten spänning i käkmusklerna eller vårt kroppsspråk. Jag är också övertygad av att barnen mår dåligt av vår bristande uppriktighet och att det får konsekvenser både på barnens självkänsla och på kvaliteten i vår gemensamma relation.

Låt mig börja med självkänslan. Har du någon gång träffat en person som du upplever ”spelar en roll”? En person som du instinktivt känner på dig att hon är inte uppriktig med vad hon tänker, känner och behöver? Hur kände du dig då? Personligen upplever jag ett starkt obehag vid sådana tillfällen. Jag undrar var jag har den här personen. Vem är hon egentligen? Jag känner osäkerhet, obehag och olust. Jag börjar till och med tvivla på mig själv! Är det något fel på mig som gör att hon inte säger som det är!?

iStock_000014094261XSmall

Jag tror inte att barnens reaktioner skiljer sig särskilt mycket från mina. Jag tror att de, precis som jag, känner obehag och börjar tvivla på sig själva när de möts av vuxna som ”spelar en roll” istället för att vara uppriktiga med sina egna tankar, känslor och behov. Tilliten, respekten och ömsesidigheten i relationen riskerar att gå förlorad. Om dessa vuxna dessutom är barnens föräldrar finns risken att barnen börjar ifrågasätta kärleken. ”Älskar mamma och pappa inte mig? Om dom gjorde det skulle dom väl säga som det var till mig?”

En annan konsekvens av vuxnas rollspel är att barnen många gånger reagerar med att ”sätta sig på tvären”. När de uppmanas att gå och lägga sig för att orka upp imorgon blir svaret sällan: ”Jaha, behöver jag sova? Jamen då går jag och lägger mig nu.” Istället brukar sådana här påståenden snarast trigga barnen att hålla igång en stund till. Jag vill påstå att anledning till det är att de känner av föräldrarnas bristande uppriktighet. Barnen stannar uppe för att klösa på de ”pedagogiska fasaderna” och ta reda på vad som finns där bakom. Enda sättet för dem att få reda på varför de skall gå och lägga sig är ju att stanna uppe en stund till! En timme senare får de svaret när föräldern irriterat fräser: ”Nu får ni för sjutton se till att komma i säng så att jag får vara i fred!”.

Varför sa du inte det med en gång?!

Så mitt tips är faktiskt att säga som det är till barnen: ”Vet du, jag känner mig trött och jag är mån om att prata ostört med pappa (mamma), så jag vill be dig att hoppa i säng nu eller i alla fall stanna på ditt rum. Är du villig att göra det?” Svårare än så behöver det faktiskt inte vara! Om du berättar vad du behöver finns det goda chanser att ditt barn tar dig på allvar och respekterar ditt önskemål.

Vill du veta mer?

Läs gärna min artikelserie om hur man kan sätta gränser med bibehållen respekt för både sig själv och barnet. (Scrolla ner och läs inläggen nerifrån och upp, så får du de i rätt ordning.)

Föräldrakurs?

Nästa kurs startar den 21 september i Stockholm! Läs mer här –>

Läs mer 50 Kommentarer