Poster taggade ‘självkänsla’

Med känsla för barns självkänsla i Nyhetsmorgon!

Jag gjorde det! Med mycket pirr i bröstet satte jag mig i Nyhetsmorgonstudion för att berätta om min bok Med känsla för barns självkänsla. Boken handlar om viktiga saker och därför bestämde jag mig för att låta engagemanget gå före rädslan. Nu känner jag mig lättad och faktiskt rätt stolt. Jag fick inte sagt allt jag ville (förstås), men jag är glad för det jag fick sagt!

Dela gärna klippet vidare om du tror att det kan bidra med inspiration till andra föräldrar!

Boken? Den kan du köpa hos bland andra Bokus och Adlibris.

 

Läs mer 19 Kommentarer

Om vi lär barnen att de duger som de är slutar de anstränga sig och kämpa! Eller?

Men alltså, det här med att ha en sund självkänsla låter ju fint och bra, men om mitt barn tror att hon duger som hon är – då kommer hon ju stå där i mittcirkeln på fotbollsplanen och pilla sig i naveln och inte vilja kämpa!

Pappan som satt mitt emot mig var upprörd och orolig. Vi hade pratat om självkänsla och han hade invändningar. Om hans dotter växte upp i tron att hon dög som hon var, skulle det då inte innebära att hon helt kom att tappa sitt driv? Att hon liksom skulle vara nöjd med att sitta på en sten i skogen och titta på blommorna när de slog ut? ”Man behöver faktiskt prestera i vårt samhälle för att tjäna pengar och kunna betala sin hyra och köpa mat!”

Jag får ofta frågor som denna när jag föreläser och håller kurser. Varje gång känner jag mig undrande. Jag förstår dem inte riktigt. De tycks spegla ett underliggande antagande om människans innersta natur som lat och passiv. Ett antagande om att barnen inte skulle göra något alls om vi vuxna inte ständigt bedömde deras prestationer och därigenom lärde dem att de bara duger om de presterar bra.

Little girl sleeping in hammock

Jag har både hört talas om och själv mött barn som är passiva i skolan och på fritiden. Som drar sig undan aktiviteter och hellre gör inget alls än lyfter ett finger för att anstränga sig. Men jag har aldrig mött ett barn som är passivt beroende på att hon tänker att hon duger som hon är.

Jag har mött barn som blivit passiva av rädsla för att inte räcka till, att inte duga. De tycks ha en outtalad filosofi som låter ungefär så här: ”Om jag inte försöker kan jag inte heller misslyckas”.

Jag har mött barn som blivit passiva eftersom de är övertygade om att det inte är någon idé att anstränga sig. De tror sig veta att de ändå inte kommer att lyckas. Och att lyckas är det som räknas.

Jag har mött barn som blivit passiva eftersom de saknar en upplevelse av mening och utmaning i de uppgifter de åläggs.

Jag har mött barn som blivit passiva eftersom de inte förstår uppgifterna.

Inte någon gång har jag mött ett barn som mest av allt legat på soffan och gjort just ingenting av den anledningen att hon är så attans nöjd med sig själv. Har du?

När vi bryr oss om våra barns självkänsla och visar dem att de duger och är värdefulla som de är – oavsett vad de presterar – vågar de lyssna bortom de vuxnas bedömningar om vad som är rätt och bra, fint och duktigt. Då kan de höra sina egna drömmar, sin egen lust och längtan. Handlar den lusten och längtan om att lata sig? Tvärtom, skulle jag säga! Titta på ungarna när du låter lusten och längtan styra! De snickrar kojor, bygger lego, ritar och pysslar med stort engagemang och hängivet driv.

Om vi förmedlar till våra barn att de duger oavsett vad de presterar gör vi dem inte samtidigt ointelligenta! De kommer fortfarande att förstå att man behöver tjäna pengar för att kunna betala hyra och köpa mat. Men om vi värnar om våra barns självkänsla blir det lättare för dem att höra den egna inre rösten och välja att fylla sitt liv med aktiviteter som inte bara skapar ekonomisk trygghet utan också berikar livet i andra avseenden.

Hur skulle ditt liv se ut om du tillät dig tro på att du duger som du är? Om du hade modet att följa dina drömmar, din lust och längtan?

Nyfiken på min bok? Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus .

Läs mer 25 Kommentarer

Konsten att vara respektfullt osams

iStock_000020630746XSmallSliter du ditt hår över maktkamperna med barnen? Ja, då kan det vara läge att hitta nya sätt att lösa konflikterna på. Här tipsar experten om hur ni tillsammans hittar fram till bra kompromisser och lär er vara respektfullt osams.

Vad är mer energikrävande än att morgon efter morgon få ett utbrott på fyraåringen som vägrar att klä på sig? Eller att ständigt hamna i gräl om maten vid middagsbordet? I en omröstning på Familjeliv svarade nära 47 procent att de bråkar med sina barn varje dag. En mamma berättar att hon och dottern nästan jämt är osams över läxor, mat och kläder. Hon skriver att det är tärande och att hon önskar att de kunde ha det bra tillsammans.

Men det tar tid och kraft att bryta de dagliga maktkamperna. Det finns nämligen ingen ”quick fix” när det gäller bråken med barnen.

Läs hela artikeln på Familjeliv.se –>

 

Läs mer 5 Kommentarer

Låt familjen bli en fristad från prestation!

Mycket i livet kretsar kring prestation. Det förväntas att vi oavbrutet levererar – och vi blir bedömda därefter. Låt därför familjen bli en fristad där vi fokuserar på barnens inre värde och bygger upp deras självkänsla, tycker beteendevetaren Petra Krantz Lindgren.

Det är med självkänslan allt börjar: Ett barn med en stor portion självkänsla vågar prova nya saker, misslyckas – och prova igen.

Läs hela artikeln på Uppsala Nya Tidnings websida –>

xemenia and her mom 204

Läs mer 13 Kommentarer

Längtan efter kontakt

Det har känts lite läskigt, det där att skiljas från boken som bott i mig i nästan två år. Nu lever den sitt eget liv. Inspirerar, provocerar, väcker funderingar, hopp, motstånd… Jag vet förstås inte, men jag hoppas av hela mitt hjärta att den berör läsaren. På ett eller annat sätt. Jag kan inte tänka mig något tristare än att skriva en bok som inte berör.

Därför känns det väldigt bra när jag nu börjat få mejl och fb-meddelanden från personer som läst min bok. I morse fick jag ett meddelande som jag kände mig både glad och tacksam när jag läste. Jag har fått brevskrivarens tillstånd att publicera det här nedanför.

Har du läst min bok? Jag längtar efter kontakt med fler läsare och skulle bli väldigt glad om du ville lämna en kommentar i kommentarsfältet och berätta om dina reaktioner på boken!

//Petra

Hej!

Håller just nu på att läsa din bok och om hur man kommunicerar med barnen för att få till ett samtal och ingen utfrågning och hur man gör för att uppmuntra barnen att berätta mer om hur de upplever världen.

Började dagen med att läsa. Så vaknade min minsta kille snart sju år…

Jag tog tillfället i akt och bjöd in honom att sätta sig i mitt knä vilket han ville. Jag tränade på att tillämpa en del av dina fina tips i boken och vi hade en HEEEELT fantastisk stund tillsammans och jag fick veta så mycket om hans inre värld och vad han har för tankar om allt mellan himmel och jord… Plötsligt kände jag en otrolig gemenskap med Martin. Jag var en otroligt nöjd mamma efter vår stund tillsammans. Tänk vilken skillnad det kan bli när vi använder orden på ett klokt sätt! Tusen tack för det var du som fick mig att aktivt tänka på att de små detaljerna gör så otroligt stor skillnad…

Jag avslutade vår stund med att säga:

Vet du, jag skulle tycka att det var jättemysigt att vara med dig en stund idag och göra något tillsammans. Det har jag längtat efter.Har du lust med det?
Martin: Jaaaa.
Jag: Har du någon ide om vad vi skulle kunna göra?
Martin: Vi kan pärla och baka och hälsa på Peggen (hans farbrors hundvalp).
Jag: Ja, alla de sakerna känns roliga för mig oxå. Vilken av aktiviteterna skulle du vilja börja med?
Martin; Pärla skulle va kul.
Jag: Ok, det är ok för mig oxå. Då börjar vi med det. Vet du, mamma vill ju också hinna vara en stund med Tobias så det kan finnas risk för att vi inte hinner med alla sakerna du föreslog, vad har du för tankar kring det?
Martin: Mamma, men att hälsa på Peggen, då tänkte jag mig att vi skulle kunna göra det HELA familjen så då är vi ju tillsammans allihopa.
Jag: Ja, det är sant. Då hinner vi ju i alla fall med två av de aktiviteterna som du ville göra.
Martin: Ja. Det tycker jag blir bra.
Jag: Då får vi fråga om resten av familjen vill följa med och så får vi se om vi hinner att baka annars tar vi det en annan dag.
Martin: Okej.

Jag var HEEELT mållös. Vi hade en helt fantastisk morgon tillsammans! Jag har tyckt att jag har varit en medveten mamma men de tips du gav mig i boken har hjälpt mig att förstå hur jag kan utveckla mitt sätt att vara med mina barn och även med vuxna eftersom allt egentligen handlar om kommunikation inte just att barnen är barn och jag är vuxen…

Tusen tack! ️️ Kram Anna-Lena

7031928805_11cce41712_o

Foto: Kevin Jarett

Bloggar som skriver om Med känsla för barns självkänsla:

Vimmelmamman
JoS
Lifevision
Superquinnan

Elaine Eksvärd
Nina Ruthström

Läs mer 13 Kommentarer