Hur kommer det sig att vuxna pratar om barn som ”trotsiga”, men aldrig sätter samma etikett på en vän, partner, granne, kollega eller svärförälder? Valet att beskriva ett barn som trotsigt avslöjar en hel del om synen på relationen till barnet. Det är bara i en hierarkisk relation som någon part – den underordnade – kan beskrivas som trotsig. Det är bara den som tycker sig själv vara mera värd och ha rätten på sin sida, som pratar om mellanmänskliga konflikter som i termer av ”trots”. I likvärdiga relationer pratar man om samarbetssvårigheter.
För mig är likvärdighet ett ledord i relationen mellan vuxen och barn. Det betyder inte att barnet skall ha lika mycket makt i vår relation som jag har. Eftersom jag har större livserfarenhet och en mer utvecklad kognitiv förmåga är det jag som har makten. Likvärdigheten ligger i hur jag använder min makt. Den ligger i att jag tar barnets tankar, känslor, behov, drömmar och planer på samma allvar som jag tar mina egna. På samma allvar som jag skulle ta en väns. I en sådan relation finns inget som kallas trots. Där finns målkonflikter, samarbetsproblem och ett stort utrymme för ömsesidigt lärande.
Hur omsätter man de här fina orden i praktiken, i vardagslivet med små och lite större barn? I det senaste avsnittet av podden Rulla Vagn svarar jag på lyssnarfrågor som handlar om just detta. Jag tycker att det blev ett himla bra avsnitt med många konkreta tips. Jag hoppas att du också gillar det!
Länk till avsnittet hos Acast –>
Länk till avsnittet hos iTunes –>
Länkt till avsnittet hos Spotify –>
Mer på samma tema:
Poddavsnitt om trots
Fem tips till dig som har trotsiga barn
—
På turné – för barnens bästa!
I höst drar Mattias Ribbing och jag ut på en gemensam föreläsningsturné! Vill du veta mer om orter, datum, biljetter osv? Surfa vidare till barnens-basta.se. Du kan också följa oss på vår gemensamma facebooksida. Om du klickar på ”Följ” och väljer att slå på aviseringar så missar du inga inlägg.
