Blir barn mer hjälpsamma om de får belöningar när de hjälper andra människor? Den här frågan ville forskarna Felix Warneken och Michael Tomasello ha svar på. Därför genomförde de en experimentell studie med barn i 20-månadersåldern. Barnen fick, tillsammans med en förälder, komma till deras forskningslabb. De fick hälsa på försöksledaren som visade in dem i experimentrummet. Föräldern var med i rummet, men fick instruktion att vara passiv. I rummet fanns en apparat, som man sedan tidigare visste att barn tyckte var spännande. När en kub stoppades i ett hål åkte den ner genom ett genomskinligt rör och hamnade i en låda, samtidigt som den gjorde ett jingelljud. I rummet fanns också ett skrivbord där det satt en person som utförde olika aktiviteter som att skriva med en penna eller städa upp skrivbordet från hopskrynklade pappersbollar.
När försöksledaren lämnade rummet började första delen av experimentet. Personen vid skrivbordet tappade gång på gång olika saker på golvet (en penna, en pappersboll, ett gem osv) och signalerade att hon inte nådde den tappade saken. Den stora andel barn som uppfattade att hon behövde hjälp och gav henne det, bemöttes på något av tre sätt:
– En tredjedel av barnen fick en belöning av personen vid skrivbordet varje gång de plockade upp en sak hon tappat. Belöningen var en kub att stoppa i apparaten, som de fick med orden: ”För det här får du en kub.”
– En tredjedel av barnen fick beröm varje gång de plockade upp en tappad sak: ”Tack [barnets namn], det var väldigt snällt!”
– En tredjedel av barnen fick vid varje tillfälle enbart reaktionen att personen vid skrivbordet tog emot den tappade saken.
När barnet fem gånger hade plockat upp en tappad sak gick experimentet över i sin andra del. Denna del var likadan för alla barn. Försöksledaren kom in och placerade en distraherande leksak (ett färggrant instrument som blinkade och gjorde ljud när barnet tryckte på olika knappar) i andra änden av rummet, i förhållande till skrivbordet. Barnen hade möjlighet att leka med denna hur de ville. Samtidigt signalerade personen som satt vi skrivbordet, på samma sätt som tidigare, att hon behövde hjälp att plocka upp olika saker som hon tappade. I den här delen av experimentet fick inget av barnen vare sig belöning eller beröm. Hon tog bara emot den tappade saken.
Vad hände med barnens hjälpbeteenden i den här fasen? Vad tror du, var det någon skillnad mellan barnen beroende på om de tidigare fått belöning, beröm eller ingenting? Ja, det var skillnad. De barn som tidigare fått belöningar hjälpte i genomsnitt till i 53 procent av fallen i denna andra fas. Motsvarande siffra för dem som fått beröm var 81 procent och 89 procent för dem som inte fått någon reaktion alls.
En första slutsats som forskarna drog av studien var att en stor majoritet av mycket små barn (20 mån) har en stark tendens att hjälpa andra människor. De konstaterade också, för det andra, att materiella belöningar i hög grad bidrar till att reducera den här tendensen. När ett barn blir belönat för det som tidigare gjorts frivilligt minskar sannolikheten att barnet kommer att göra det igen.
En del personer jag möter hävdar att små barn saknar empati och bara kan motiveras att hjälpa andra människor i den mån som de får belöningar för att göra det. Den här studien (och en lång rad andra studier dess efterföljd) tyder på att det är fel. De allra flesta barn har empati och om det är så att ett barn inte hjälper till utan att få en belöning kan förklaringen till det mycket väl vara att barnet tidigare har fått belöningar för att hjälpa till.
Den tackar jag för. En pusselbit till.