”Min kärlek till dig påverkas av vilka känslor du uttrycker.” Nej, så säger nog ingen förälder, men en del tydliggör ändå inför sina barn just det villkoret för kärlek. Det kan vara ett negativt villkor: ”Gå till ditt rum om du skall gråta så där!” eller ”Jag bryr mig inte om dig när du är ledsen”. Det kan också vara ett ”positivt villkor”: ”Sluta gråta nu och kom hit så får du en kram!” eller ”Jag tycker så mycket om att vara med dig nu när du är glad igen!”
Oavsett om villkoret är positivt eller negativt finns ett underliggande budskap som handlar om att vissa känslor är fel att uttrycka. Ett budskap som barn förstås uppfattar.
Forskarna Guy Roth och Avi Assor vid Ben Gurion Universitetet i Israel var intresserade av vilka effekter den här typen av villkorad kärlek har på barns empati. För att ta reda på det genomförde de intervjuer med barn mellan 5 och 6 år där de fick se en bild på ett ledset barn av samma kön som de själva. De fick frågor inom tre områden: 1) Hur tror du att det här barnet känner sig? 2) Känner du så här ibland? Kan du ge några exempel när du känt så? 3) Hur skulle du känna om du såg ett barn som såg ut så här? Vad skulle du göra? De bad också båda föräldrarna fylla i en enkät med frågor om hur de brukar bemöta barnet när det är ledset.
När man jämförde barn vars föräldrar använde negativt villkorad kärlek med barn vars föräldrar inte gjorde det visade det sig att de med negativa villkor i lägre grad:
– kunde identifiera att ett annat barn var ledset
– var medvetna om ledsna känslor hos sig själva
– hade en empatisk respons inför andra barns ledsna känslor
Hur var det då med de barn vars föräldrar använde positivt villkorad kärlek? Som gav barnet extra mycket tillgivenhet och positiv uppmärksamhet när barnet avstod från att visa sig ledset? Att ge barn extra mycket uppmärksamhet och beröm när de ”gör rätt” framhålls ibland som en snällare och bättre form av föräldraskap än att dra undan sin kärlek upp när de ”gör fel”. Resultaten visade sig dock vara desamma för den här gruppen. De barn vars föräldrar använde positivt villkorad kärlek var sämre på att identifiera att ett annat barn var ledsen, var mindre medvetna om ledsna känslor hos sig själva och hade en mindre empatisk respons när de såg andra barn som var ledsna.
Slutsatsen är alltså att när föräldrar villkorar sig uppmärksamhet och signalerar att kärleken till barnet är beroende av i huruvida barnet visar ledsna känslor då påverkar det barnets förmåga att förstå och svara på ledsna känslor, både hos sig själv och hos omgivningen.
Så vad skall man göra istället när barnet är ledsen? Det har den här studien inte tittat på, men mitt svar är givet: Agera på samma sätt som du vill att din omgivning skall agera gentemot dig när du är ledsen – med förståelse, respekt och omtanke.
Vad gör man när inget hjälper? När barnet bara stöter ifrån en när man försöker vara där? När man har bebis att ta hand om under tiden ens två-åring har en riktig skitdag? När allt skapar utbrott och det annars vältaliga barnet inte säger nåt. Vad gör man då? ?
Jag tolkar dig som att du skriver om en enskild dag, snarare än något som händer varje dag, stämmer det? Vissa dagar är riktiga skitdagar och då är det viktigt att vara snäll mot både sig själv och de runt omkring. Gör det som behövs för att genomleva dagen utan att kränka någon. Sätt på en film för tvååringen. Låt barnet använda iPaden mer än som egentligen känns ok. Ordna en picnic på golvet. Whatever floats the boat, sas. Imorgon är en ny dag <3
Om det är ett återkommande problem blir förhållningssättet ett annat. Då behöver du fundera över vad det är som gör att ni hamnar i den här situationen. Vad är det som är viktigt för din tvååring som gör att hen agerar på det här sättet? Behov av närhet? Att bli sedd? Självständighet? Eller något helt annat? Nästa steg blir att fundera över hur du kan hjälpa barnet att få sitt behov tillgodosett - på sätt som funkar för både barnet och för dig.