Skit i fakta!

– Men lägg av! Du har INTE önskat dig den i fem år!

Jag rycker till av pappans, i mitt tycke, hårda ton. Tittar på pojken som står vid leksakshyllan. Han ser ledsen ut.

– Det har jag visst! Underläppen putar ut.
– Du var sju år för fem år sedan. Du visste inte ens att den här sortens modellbyggen fanns då.
– Joho, det gjorde jag. Jag gick i samma klass som Samuel då och han hade ett sådant här.
– Samuel började i din klass förra året.
– Men jag vill ha det här bygget.
– Men det får du inte. Sluta tjata nu!

Pappan går med snabba steg mot dörren. Pojken följer långsamt efter. Det sista jag hör är pappans röst:

– Kom igen nu! Du har inte ens vetat om att den här grejen finns tills alldeles nyligen. Jorden går inte under för att du inte får den!

Vad som händer därefter vet jag inte, men jag anar – eftersom jag själv varit i liknande lägen med mina barn – att stämningen mellan far och son inte kommer att vara på topp så snart de kommit utanför butiksdörren. Jag anar att pappan fortsätter känna sig irriterad en bra stund, samtidigt som sonen är butter och tystlåten.

Synd på det som förmodligen var tänkt att vara en mysig eftermiddag. Synd också för att det här läget faktiskt ofta, med förstås inte alltid, är möjligt att undvika.

Undvika hur?

Genom att skita i fakta. Avstå från att diskutera sanningshalten i det just yttrade. Pappan i det här exemplet triggade igång på sonens påstående att han önskat sig grejen i fem år. Det var ett uppenbart felaktigt påstående, som han kände ett behov av att rätta till. Men sonen pratade egentligen inte alls om antalet år. Han pratade om sina känslor och sin längtan. Han var bara inte så bra på att klä dem i ord. När han sa att han önskat sig grejen i fem år menade han kanske något i stil med:

– Jag tycker att den här grejen är ashäftig. Jag har sett den förut och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde få den!

Istället för att gå in i en fruktlös diskussion om fakta kan pappan ta udden av den gryende konflikten genom att svara på det som sonen menar genom att säga ungefär så här:

– Du har sett det här bygget tidigare och tycker att det är riktigt coolt, är det så?
– Ja, jag vill ha det!
– Jag kan verkligen fatta det. Det ÄR häftigt.
– Kolla här! De skickar med allt man behöver för att bygga det.
– Jag ser. Hur lång tid tror det tar att bygga?
– Det står här: 10-14 timmar. Det skulle jag klara!
– Det tror jag också att du skulle göra.
– Kan jag få det?
– Nej, jag är inte villig att köpa det åt dig, kompis. Även fast jag verkligen fattar hur mycket du vill ha det.
– Men, snälla!?
– Nej, älskling.
– Varför inte?
– För att jag inte vill lägga mina pengar på det. (Paus.) Du, vill du stanna här och kolla en stund till eller vill du gå vidare?

Nej, det är inte säkert att pappan får gillande blickar och kommentarer av sin son här. Förmodligen får han inte det, för just nu är sonen besviken för att han inte fick modellen han så gärna ville ha. Men samtidigt, innerst inne känns det ändå inte allra värst, för han fick ändå NÅGOT av sin pappa. Något viktigt. Han fick förståelse. Pappa såg att det var en cool grej. Pappa fattar att han vill ha den.

Det tar en stund att repa sig från besvikelsen, men det går. Det hade varit svårare om pappa hade börjat ifrågasätta vilka ord han sa och inte alls verkat fatta och respektera hans känslor.

Du kan förboka/köpa den hos Adlibris och Bokus.

Om boken:

Vill du ha färre konflikter, mindre tjat och mer samarbete med ditt barn?

Kramar och ramar är för dig som vill ha nära och respektfulla relationer. Boken utgår från forskning om vad som verkligen motiverar barn och hjälper dig ge näring åt barns självkänsla, självförtroende, empati och konsekvenstänkande – och samtidigt ha tydliga ramar.

Du får svar på frågor som:
Hur sätter jag gränser utan att skada relationen?
Hur bygger jag förtroende så att mitt barn vågar dela sina bekymmer?
Hur löser vi problem tillsammans?

Oavsett om du har en självständighetstörstande treåring, en blyg och osäker sexåring eller en tonåring är denna bok en ovärderlig guide till ett föräldraskap som bygger på ömsesidig respekt och samarbete.

Bibliotekstjänst har recenserat boken och givit den betyget ”Mycket bra” (4).

Så här skriver de i sin recension:

”Detta är en tankeväckande, praktisk, användbar och handfast föräldrahandbok. Den löpande texten varvas med
faktarutor, illustrationer, punktlistor och tydliggörande exempel, vilket tillsammans med en berättande,
personlig och vardaglig ton gör boken lätt att ta till sig.”

Här kan du läsa ett utdrag ut boken –>