Skulle du vilja att ditt barn gick i en No Excuses-skola? Och andra frågor som jag vill ställa till politiker

”Sverige måste kraftsamla mot stöket i klassrummen. För alldeles för många elever och lärare har skolan blivit en otrygg plats.” Det skrev skolminister Simona Mohamsson (L) på SvD Debatt häromdagen (28/10). Därför vill hon införa sk No Excuses-skolor i våra svenska utanförskapsområden. Tidigare har även Moderaterna meddelat att de vill införa den här typen av skolor (Aftonbladet 1/9).

Men vad är egentligen No Excuses-skolor? I den här texten kommer jag inledningsvis att ge en beskrivning av konceptet. Därefter tar jag er med till en brittisk skola där det redan tillämpas. Vi tittar vad som står i elevernas regelbok. (Spoiler alert: Det är skrämmande läsning!) Slutligen ställer jag några frågor till våra politiker. Frågor som jag förväntar mig att de har svar på, om de argumenterar för att den här typen av skolor bör införas.

No Excuses-konceptet finns redan på flera håll i världen, bland annat i USA, England och Chile. Centrala delar i konceptet är:

• höga förväntningar på alla elevers beteende och akademiska prestationer
• traditionell, lärarstyrd, undervisning, frekventa prov och sk cold calling, vilket innebär att läraren pekar ut elever som ska svara på frågor, istället för att vänta på att någon räcker upp handen
• omfattande läxor, långa skoldagar, skola på lördagar och obligatorisk sommarskola
• detaljerade regler för eleverna, som att vara helt tysta i korridorerna, inte argumentera emot en lärare, följa läraren med blicken, titta den man talar med i ögonen och klä sig propert (skoluniform är vanligt)
• konsekvenser, i ett första steg vanligen kvarsittning, för alla regelöverträdelser

En som länge argumenterat för No Excuses skolor i Sverige är Gabriel Heller Sahlgren, som är forskare i nationalekonomi. När moderaternas skolpolitiska talesperson, Josefin Malmqvist, argumenterar för No Excuses-skolor är det tydligt att hon hämtar stöd i den rapport han skrivit för Näringslivets skolforum. Rapporten har rubriken No Excuses – en skolpolitisk lösning för Sveriges utanförskapsområden? Det avslutande frågetecknet är dock bara symboliskt. Redan i inledningen är det tydligt att Heller Sahlgren driver en tes snarare än ställer en fråga: No Excuses-skolor är bra för ”elever med utländsk bakgrund i allmänhet – och i utanförskapsområden i synnerhet”.

Det enda egentliga problemet som Heller Sahlgren ser med No Excuses-modellen i Sverige är att det finns juridiska hinder för att införa den ”ordentligt”. Han skriver:

”Ett av de största problemen är just skrivningarna om elevers inflytande på skolors regler och undervisning – elevinflytandet är lagstadgat sedan 1991 – något som går helt emot No Excuses-modellen. Den baseras tvärtom på principer kring skolors organisation där elever i praktiken inte har något inflytande alls över regler och undervisning.”

Slutsatsen Heller Sahlgren drar är tydlig:

”Lagkravet på elevinflytande måste tas bort – man bör även lyfta ur skrivningar kring detta i läroplanen.”

I en fotnot skriver Heller Sahlgren: ”Exempelvis råder det ingen tvekan om att beteendepolicyn i Dixons Trinity Academy, vilken redovisas i Appendixet, skulle klassas som olaglig i Sverige.”

Jag blev så klart väldigt nyfiken på den där beteendepolicyn, inte minst eftersom Heller Sahlgren tidigare i rapporten beskriver arbetssätt och akademiska resultat vid just Dixons Trinity Academy. Han påstår också att det – på grundval av en studie av just den här skolan (som har själv genomfört) – finns ”rigoröst stöd” för att No Excuses-konceptet kan vara en lösning för att stärka kunskaperna bland elever i starkt segregerade områden.

Jag hittar beteendepolicyn på skolans egen hemsida under rubriken Familjehandbok. Det är intressant läsning. Jag drar samma slutsats som Heller Sahlgren: För att något liknande skulle kunna förekomma i Sverige krävs lagändringar. Men till skillnad från honom är jag inte positiv, utan känner bara ett starkt obehag när jag läser. I det följande beskriver jag de regler som eleverna har att följa enligt beteendepolicyn.

Dixon Trinity Academy har elever från year 7 till year 11. Det betyder att de börjar i skolan när de är 11 eller 12 år och slutar när de är 16 eller 17 år. På skolan finns sex beteenderegler, så kallade inlärningsvanor (learning habits). Under rubriken ”Autonomi”(!) skriver skolan så här om dem:

”Från den första dagen på Dixons Trinity förväntas ditt barn ta till sig och hålla fast vid våra sex inlärningsvanor, som vi anser att varje elev har förmågan att visa. Genom att göra detta kommer varje elev att blomstra på vår skola och få de färdigheter som behövs för att lyckas på universitetet.

Vi har höga förväntningar och accepterar inga ursäkter. Även om detta ibland kan vara en utmaning, förväntar vi oss att våra elever lever efter våra inlärningsvanor 100 procent av tiden. Om de gör detta kommer deras hårda arbete att uppmärksammas. Men om någon av inlärningsvanorna inte följs, kommer en rättelse att ges samma dag. Det är avgörande att detta sker samma dag, så att eleven får möjlighet att reflektera över sitt misstag. Detta gör det möjligt för eleven att ta nödvändiga nästa steg för att förbättra sig redan nästa dag.

Det kommer inte att förekomma någon diskussion om rättelser under lektionstid; inlärningsvanorna måste följas under alla lektioner och varje dag. Detta kan orsaka er stora besvär. Samarbeta med oss: se till att ert barn förstår besväret som en anledning till att följa våra strikta rutiner i framtiden.”

Om en inlärningsvana bryts får eleven alltså en sk rättelse. Varje rättelse ger kvarsittning, men om eleven får tre eller fler rättelser på en dag har ”den röda linjen” (red line) passerats. Då blir eleven placerad i ett enskilt rum eller i en annan årskurs under resten av dagen. Elever kan också bli avstängda från skolan.

Här är de inlärningsvanor som eleverna förväntas följa (min översättning):

På Trinity förväntar vi oss att eleverna gör det rätta för att det är det rätta att göra – och att de gör det direkt, varje gång. Om en elev inte följer en av våra inlärningsvanor, kommer de troligtvis att få en varning eller en rättelse. I en sådan situation är det viktigt att eleven svarar på ett lämpligt sätt. Eleverna får undervisning i hur de ska bemöta detta, och dessa svar kan vara: att nicka; att omedelbart göra det rätta; att be om ursäkt eller att respektfullt be om att få tala med läraren vid ett senare tillfälle. Om en elev inte svarar på ett lämpligt sätt, får de antingen en rättelse eller kan, potentiellt, ha passerat den röda linjen.

Precis som när de i framtiden går på anställningsintervjuer för sina drömjobb, är det viktigt att våra elever är stolta över sig själva och sitt utseende. Detta innebär att de ska följa uniformskraven som beskrivs i Familjehandboken, även på vägen till och från skolan. Om en elev bär fel uniform vore det orättvist mot alla andra, och därför får eleven en rättelse. Eleven kan då antingen låna ett klädesplagg och återgå till lektionen, eller – i vissa fall – placeras på en särskild plats tills en familjemedlem kan komma med rätt kläder.

Elever förväntas göra sina läxor varje kväll, inklusive: 100 % läxor, DEAR och Sparx Maths. Att arbeta utanför lektionstid är viktigt för att befästa och bemästra kunskaperna samt för att utveckla elevernas organisationsförmåga. Deadlines för läxor måste hållas, och arbetet ska uppfylla de specifika krav som ställts. När arbete lämnas in fysiskt ska det alltid vara märkt med elevens namn. Om detta inte följs kommer en rättelse att ges.

Att uppträda fokuserat innebär att elever följer instruktioner direkt, varje gång – både under lektioner och runtom på skolan. Elever påminns regelbundet om syftet med detta: att säkerställa att de själva och andra runt dem kan koncentrera sig på sitt lärande och göra framsteg. Exempel på fokuserat beteende inkluderar: att följa den som talar med blicken, att vara tyst (grundläge) i korridorerna samt att endast ta med sig hälsosamma snacks till skolan. Om en elev uppvisar ofokuserat beteende får de en rättelse.

På Trinity förväntas alla komma i tid till skolan, till lektionerna och till uppställningarna under dagen. Varje dag ska alla elever i årskurs 7 till 10 befinna sig i Heart Space och vara redo att börja lära sig med all utrustning de behöver senast klockan 08.00. Elever i årskurs 11 ska vid samma tid vara i Lecture Theatre. Om en elev kommer för sent vore det orättvist mot resten av klassen eller årskursen, och därför får eleven en rättelse.

Varje elev måste ha med sig: ett pennfack med all nödvändig utrustning, sin planeringsbok, en utmanande DEAR-bok samt de skrivhäften de behöver fram till nästa gång de kan besöka sitt skåp. En fullständig lista över utrustning finns i Familjehandboken. Elever kan köpa eventuell saknad utrustning från Mountain Rescue före klockan 08.00.

• Vad händer med den psykiska hälsan (ångest, depression, självskadebeteenden, självmordsförsök) hos elever i en sådan här skola?
• Hur påverkas elever med bristande exekutiva förmågor (tex impulskontroll, affektreglering, tidsuppfattning, självmedvetande och självorganisering) av att bli bestraffade för sådant som de inte kan göra?
• Hur påverkas elevernas tro på att deras röst är värd att lyssna på av att gå i en sådan här skola? Deras vilja och förmåga att säga ifrån mot orättvisor?
• Vad händer med elevernas samarbetsförmåga när de hela tiden tränas i att lyda?
• Och vad händer med förmågan att fatta egna beslut och styra sig själv?
• Hur påverkas lusten att lära av att gå i en sådan här skola?
• Och hur påverkas förmågan att tänka kreativt?

Bonusfrågor

• Skulle du vilja att dina egna barn gick i en sådan här skola?
• Skulle du själv vilja ha det så här på din arbetsplats?

Vad väcks i dig när du läser den här texten? Lämna en kommentar och berätta!

/Petra Krantz Lindgren

Beteendevetare och författare till den nyutkomna boken Kramar och ramar (Bonnier Fakta). Boken bygger på forskning om barns motivation och lärande och vad som skapar goda relationer mellan vuxna och barn.

Mer på samma tema:
Alltså jösses… Mina tankar om skolminister Mohamssons senaste utspel