”Men alltså, vissa saker säger man bara inte! Det måste ungarna helt enkelt lära sig. Jag har ingen lust att hålla på och dalta och lyssna på vad de känner. Man. Kallar. Inte. Andra. Människor. Fula. Saker. Punkt. Det får de helt enkelt bara lära sig och acceptera!”
Ungefär så här har det låtit i mina kommentarsfältet på facebook och instagram på sistone, när jag skrivit om vikten av att lyssna bakom orden som barnen säger när de är upprörda. Jag har till exempel föreslagit att vi inte ska bemöta ett ”Jävla idiot” från barnet med att omedelbart svara ”Så säger man inte!” Utan kanske hellre fråga: ”Oj, du låter arg. Vill du berätta vad det handlar om?”
Men faktum är att även om du inte tycker att det här barnet är värt att bli lyssnat på – att hen helt enkelt bara måste fatta att man inte får uttrycka sig hur som helst – finns det ändå anledning att lyssna. För om du är uppriktig med att du vill att barnet ska lära sig hur man uttrycker sig, då vill du väl också maximera chansen att barnet gör just det – lär sig? Den chansen är usel när barnet är i affekt, vilket förmodligen är fallet när hen kallar andra för idiot eller önskar livet ur någon.
När vi människor, oavsett om vi är barn eller vuxna, känner starka känslor är vi inte öppna för att ta in information och lära oss. (Stanna upp ett ögonblick innan du läser vidare och fundera på hur bra du själv är på att lära nytt när hjärtat bankar, du är spänd i kroppen, torr i munnen och din andning är snabb och ytlig.) Därför funkar det riktigt dåligt att ”säga ifrån på skarpen” till ett barn och sedan tro att barnet ska ta in information om vad hen gjort fel och vad hen borde ha gjort istället.
Vill du nå fram med dina ord? Vill du att barnet ska lära sig något – mer än att du kan vara skrämmande? Då behöver du först skapa en situation som barnet upplever som trygg. Du behöver vara trygg – i barnets ögon. När du visar att du vill förstå barnet, när du visar att du är villig att lyssna och respektera det barnet har att säga (vilket inte är detsamma som att hålla med barnet) ökar tryggheten. Affekten sjunker. Och dörren för lärande öppnas.
Så visst, du kan säga ifrån på skarpen. Det känns kanske bra? Handlingskraftigt? Men om du är uppriktig när du säger att du vill att barnet ska lära sig – då behöver du tänka om och göra annorlunda.
Vill du veta mer?
Då tipsar jag om det här klippet –>
I min bok, Kramar och ramar, skriver jag mycket mer om hur man kan göra istället, för att sätta gränser på ett sätt som når fram till barnet.