Hur får man ett barn att göra sådant som barnet inte själv vill göra? Det kan vara föräldraskapets svåraste fråga! Städa, hjälpa till med matlagningen, vänta på sin tur, dela med sig, göra läxor… Listan är lång.
I grund och botten har vi föräldrar tre alternativ när det gäller att påverka barns beteenden.
Vi kan, för det första, använda yttre kontroll
Hot, mutor och ilska. Den här typen av kontrollerande metoder är ofta väldigt effektiva. Barnet gör som den vuxne vill eftersom alternativet leder till konsekvenser som barnet vill undvika.
Samtidigt kan yttre kontroll också skapa problem:
- Konflikter och maktkamp kan uppstå om barnet vägrar vika sig för den vuxnes maktutövning.
- Yttre kontroll kan också göra att barnet undviker att ta ansvar för sina misstag. Börjar smyga, ljuga och skylla ifrån sig.
- Ett mer långsiktigt problem är att yttre kontroll påverkar beteenden i mycket högre grad än värderingar. Så när de vuxna slutar kontrollera är det vanligt att barnets beteende återgår till hur det var tidigare.
Det andra alternativet för vuxna som vill påverka ett barns beteende är att skuld- och skambelägga barnet när hon gör fel
– Tänk att jag alltid ska behöva bli så besviken på dig.
– Du borde skämmas.
– Din syster klarar av att duka undan efter sig.
Att säga så här är ofta effektivt i stunden. Men det är nästan ännu mer effektivt på lite längre sikt. Barnet kommer nämligen efter hand kommer att utveckla en inre kontroll och börja bete sig som den vuxne vill för att slippa känna sig som en dålig människa.
Som du säkert kan ana kommer skuld- och skambeläggande också med biverkningar:
- Det har visat sig bidra till dåligt mående hos barn och unga: låg självkänsla, ångest, nedstämdhet och depression.
- Relationen mellan den vuxne och barnet tar också skada eftersom barnets upplevelse av närhet, tillit och förtroende minskar.
Det tredje alternativet för den som vill påverka ett barns beteende är att skapa en relation där barnet får sina grundläggande psykologiska behov tillgodosedda
Samhörighet: När ett barn tycker om och känner sig omtyckt av en annan människa uppstår ett naturligt intresse att lära sig av och göra likadant som den människan. (Här kan du läsa mer om barns behov av samhörighet.)
Kompetens: När ett barn klarar av att utföra och förstår syftet med en handling, ökar viljan att utföra den handlingen. (Läs mer om barns behov av kompetens här.)
Ett visst mått av självbestämmande: Ett barn tar lättast till sig och accepterar värderingarna bakom ett beteende om det inte samtidigt finns press eller tvång att utföra beteendet. (Här finns en text om barns behov av självbestämmande.)
Att skapa en relation där barnets behov av samhörighet, kompetens och självbestämmande blir tillgodosedda är inte den enkla eller snabba vägen att påverka ett barn. Men det är den hållbara vägen. Den som möjliggör beteendeförändring som kvarstår – över tid. Den som bidrar till barnets välmående och en god relation med barnet, både nu och på sikt.
Vill du veta hur man hjälper barn att uppleva samhörighet, kompetens och självbestämmande – utan att det sker på bekostnad av andra människor? Då tipsar jag dig om att läsa min bok, Kramar och ramar. Den är fullproppad med tydliga och konkreta råd. Köp den här –>