”Det blir bråk om läxor nästan varje dag! Vad ska man göra när ett barn inte vill göra sina läxor?”
”Jag är så less på att behöva tjata för att mitt barn ska sätta på sig kläderna varje morgon! Vad gör man i de här lägena?”
”Mina barn bråkar ofta med varandra. Vad gör man åt syskonbråk?”
”Vad gör man när ett barn … ?” ”Vad gör man åt … ?” Den här typen av frågor är vanliga och jag förstår att de uppstår. Eftersom väldigt många föräldrar vittnar om samma typer av problem i relationen till sina barn – läxtjafs, syskonkonflikter, klädkrig, tjat om att stänga av datorn, eviga påminnelser om att duscha, städa, gå och lägga sig osv – kan man tro att det finns generella lösningar. ”Vid läxtjafs, gör så här.” ”Vid syskonbråk, gör så här.”
Men även om många barn har ungefär samma beteenden så kan de ha en mängd olika orsaker. Varje barn – precis som varje förälder – är ju en unik individ. Och omständigheter varierar från en situation till en annan. Så att fråga vad man ska göra åt en viss typ av beteenden hos barn är lika fruktlöst som att fråga en bilmekaniker vad man ska göra åt bilar som inte startar. Det finns liksom inte en anledning till att bilar inte startar. Det kan bero på att kamremmen är trasig, att batteriet är urladdat, att föraren inte hittar startknappen eller något helt annat. Åtgärderna behöver anpassas till orsakerna. Och likadant är det förstås när det gäller barn. För att veta vad du ska göra när du och ditt barn hamnar i läxkonflikter gång på gång behöver du börja med att förstå varför det blir så.
I det följande presenterar jag tre av de frågor som jag brukar utgå från när jag hjälper föräldrar förstå sitt barns beteenden. Det finns naturligtvis fler frågor som kan vara relevanta, inte minst för att föräldrar också ska förstå sina egna beteenden och övertygelser, men idag väljer jag att fokusera på dessa tre frågor, som ofta är viktiga ögonöppnare för föräldrar jag möter.
1. Vet barnet vad du vill att hon ska göra?
”Självklart”, svarar de flesta som får den här frågan. ”Jag har sagt det säkert hundra gånger!” Men, handen på hjärtat, är det tydligt för barnet vad du menar när du säger sådant som: ”Skrik inte!”, ”Skynda dig”, ”Städa undan efter dig” och ”Gör dig i ordning för skolan!”? Om ditt barn inte gör som du vill kan det vara värt att överväga möjligheten att det du ber om inte är så tydligt för barnet som du tror att det är.
2. Är det något i situationen som är för svårt för barnet?
Vuxna utgår ofta från att barns oönskade beteenden beror på att barnet inte vill göra rätt. Men jag skulle säga att det är betydligt vanligare att barn inte klarar av att göra rätt. Därför är det klokt att analysera den situation som inte fungerar: Vad är det du förväntar dig att barnet kan? Vilka förmågor behöver barnet för att klara det du vill?
Självmedvetande, impulskontroll, arbetsminne, tidsuppfattning, affektreglering, självorganisering, samspelsförmåga, flexibilitet, sammanhangsförståelse, att hantera och stå ut med sinnesintryck… Detta är några exempel på förmågor som inte är medfödda, utan utvecklas under barn- och ungdomsåren. Förmågorna fördelas inte rättvist från början och de utvecklas olika snabbt hos olika barn. De fungerar också olika bra vid olika tillfällen, så bara för att barnet klarade något igår är det inte säkert att hon klarar samma sak idag när hon är trött, stressad eller har tankarna på annat håll.
Här följer några exempel på sådant föräldrar kan säga till sina barn och vilka förmågor som behövs för att klara det föräldern önskar:
”Lunga ner dig och vänta på din tur!”
Barnet behöver inte bara förstå vad ”din tur” innebär. Hon behöver också ha förmåga att lägga band på sina impulser och reglera sin affekt.
”Städa undan dina grejer, gå och kissa och kom hit när du är klar!”
Barnet behöver ha förmåga att bryta ner instruktionen ”städa” i olika delar (vik kläderna och lägg in dem i garderoben, lägg pärlorna i den röda asken, ställ tillbaka klistret och tejpen på hyllan och lägg alla tråd- och pappersrester i soporna). Hon behöver också kunna hålla alla delar i arbetsminnet.
”Jag har sagt åt dig att inte lägga din jacka på golvet i vardagsrummet! Du borde verkligen fatta att den inte ska ligga på golvet i köket heller!”
Det kan verka helt logiskt för dig att en regel som gäller i ett rum i huset också gäller i andra rum. Men det förutsätter en förmåga till sammanhangsförståelse som inte alla barn har.
3. Vad är det som är viktigt för barnet?
Du vill att ditt barn ska städa eftersom det är viktigt med ordning. Du vill att hon ska dela med sig av sitt godis eftersom det är viktigt med omtanke och att hon ska hjälpa till med matlagningen eftersom det är viktigt med samarbete. Kort sagt: Det finns behov bakom de önskemål du uttrycker.
På motsvarande sätt finns det behov bakom ditt barns beteenden. Och ditt barns behov är lika viktiga för ditt barn som dina behov är för dig. (En lista med exempel på behov som alla människor har finns här.) Kanske vill ditt barn ligga på soffan och läsa, hellre än att städa, eftersom hon är trött och har behov av vila? Kanske säger hon nej till att dela med sig av godiset till lillebror eftersom det lät som ett krav när du sa till och hon vill bestämma över sig själv? Och kanske är det inte en generell ovilja mot att hjälpa till som ligger bakom när hon säger att hon hellre vill spela och chatta med sina kompisar än vara med och laga mat? Kanske handlar det om att hon är väldigt mån gemenskapen med sina vänner? (Nej, jag sa inte att du därmed ska låta ditt barn spela spel istället för att hjälpa till med maten. Men förståelse för barnets behov är ofta hjälpsamt när man vill hitta fungerande lösningar på ett problem i relationen till sitt barn.)
För att sammanfatta
Om ditt barn inte beter sig som du önskar kommer du att vara hjälpt av att skapa en förståelse för orsakerna till barnets beteende. Jag föreslår att du börjar med att göra dig nyfiken på:
– om dina önskemål är tydliga för barnet
– om barnet har de förmågor som krävs för att göra som du önskar (påminn dig gärna om att förmågor växlar över tid och beroende på omständigheter)
– vilka behov som barnet försöker tillgodose/värna genom att göra som hon gör
Det slår mig ofta hur föräldrar, bara genom att föreställa sig att det finns begripliga och rimliga orsaker till det egna barnets beteenden och göra sig nyfiken på vilka de orsakerna är, skapar bättre förutsättningar för samarbete. För barn märker så klart när föräldrar vill förstå och de svarar positivt på det, inte sällan genom att bli mer intresserade av att förstå vad som är viktigt för föräldrarna. Och när förståelsen ökar så ökar också chansen att hitta ömsesidigt accepterade och långsiktigt fungerande lösningar på det som tidigare verkade vara låsta lägen.
Mer på samma tema:
Frågan jag önskar att fler föräldrar funderade över
Vill du veta mer om hur man kan förstå barns beteenden och förebygga konflikter i relationen?
Då tipsar jag dig om att läsa min bok, Kramar och ramar. Om barns drivkrafter och vägen till ett föräldraskap som funkar. Den finns på biblioteket, i din lokala bokhandel, hos Adlibris och Bokus.
Kommande öppna föreläsningar:
Ystad 4 maj –>
Sollentuna 7 maj –>