Mina böcker
Kramar och ramar
Kramar och ramar är min nya bok, som släpps den 29 augusti på Bonnier Fakta. Den riktar sig till föräldrar som vill ha barn som:
- mår bra
- har bra relationer till sina föräldrar
- förstår och följer viktiga sociala normer
- agerar långsiktigt, istället för att bara göra det som känns bra i stunden
- hittar det som är lustfyllt, stimulerande och meningsfullt och låter det vara en del i livet
Är detta ens möjligt, undrar du kanske? Det korta svaret är ja. I boken berättar jag om hur man gör. Du får svar på frågor som:
- Hur sätter jag gränser utan att skada relationen?
- Hur bygger jag förtroende så att mitt barn vågar dela sina bekymmer?
- Hur löser vi problem tillsammans?
Här kan du läsa ett utdrag ur boken –>
Nu går det att förboka Kramar och ramar hos Adlibris och Bokus.
Med känsla för barns självkänsla
Med känsla för barns självkänsla (Bonnier Fakta, 2014) har blivit en modern klassiker. Den har sålts i över 110 000 exemplar i Sverige och den har blivit översatt till sju språk: franska, tyska, koreanska, polska, estniska, norska och danska.
Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus eller i en bokhandel nära dig.
Hur kan vi ge näring åt barns självkänsla och samtidigt ta hand om våra egna behov och gränser? Hur kan vi uppfostra barn som tycker om och respekterar sig själva, men också har respekt och empati för andra människor? Hur lyssnar vi på barn så att de vill berätta om det som är viktigt för dem? Hur får vi barn att vilja lyssna på oss? Hur kan vi stötta ett barn som har problem? Dessa och många andra frågor tas upp i boken.
Ur bokens inledning
När du skäller på mig, mamma, är det svårt för mig att älska mig själv. Så löd rubriken på ett inlägg som jag skrev på min blogg vid ett tillfälle. I inlägget beskrev jag ett samtal som jag hade haft med min sjuåriga dotter, där jag frågade henne om hon älskade sig själv. Hon svarade att hon oftast gjorde det, men att hon kände sig dum när jag pratade med arg röst till henne och ”när jag känner mig dum är det svårt för mig att älska mig själv.”
Inlägget fick en explosionsartad spridning på nätet. Under två dagar hade det 260 000 visningar, mångdubbelt fler än något annat jag skrivit både före och efter det. Varför blev det så? Jag tror att svaret finns i inläggets rubrik. Vi föräldrar älskar våra barn. Naturligtvis vill vi också att våra barn skall älska sig själva, veta hur värdefulla och fantastiska de faktiskt är. Tanken på att de skulle tvivla på det berör oss djupt och blir smärtsam när vi påminns om att vårt sätt att möta barnen påverkar vad de tycker om sig själva. Vad vi som föräldrar säger och gör har betydelse för hur våra barn ser på sig själva, vad de känner inför sig själva, vilken längtan och vilka drömmar de bär i sina hjärtan. Det kan kännas som ett stort ansvar. Och som en underbar möjlighet.
Köp boken hos Adlibris, Bokus eller i en bokhandel nära dig.
Tack för din bok! Jag testar starkt att förhålla mig på det sätt som du beskriver i boken , utan att för den skull vara helt omvänd förstås . Men det känns så rätt med de första verktygen jag kunnat använda i samtal med min son- tex igår berättade han om skitpratarproblemet i skolan!
Jag ställde honom frågor och han reflekterade öppet och kom till viktiga insikter i problem lösning!
Empati , värme,problem lösningar han själv tänkt ut att använda…
Tack! Jag är en vandrande pr maskin då jag talar varmt om boken överallt snart! Socialförvaltningen, kompisar skolan osv
Underbart! Tack för att du berättar Mia. Jag firar med både dig och sonen!
Tack för att du beskriver det jag länge tänkt men haft svårt att leva ut, barns tankar och känslor är lika viktiga som vuxnas, det svåra är bara att kunna mötas på ett sätt så att ingen förlorar! Nu har jag fått några tips på hur jag kan jobba med detta. Men det är svårt att sätta ord på sina känslor när man inte är van! Jag skulle verkligen rekomendera ALLA som har med barn att göra att läsa boken!:-) För det är konstigt att man har en tendens att behandla sina barn (det bästa som man har!) som om de vore ens värsta fiende…
Ja, det är rätt konstigt, eller hur!? Tack Ellie, för fina ord.
Hej Petra,
Vi försöker tillämpa din metod i vardagen, men måste erkänna att det är lite svårt då min dotter är väldigt känslosam och extremt envis av sig. Sonen har en annorlunda personlighet och med honom tycker jag metoden funkar bra. Kan tillägga att min dotter inte alls har någon form av problem som adhd, stark överkänslighet i övrigt, inga andra kriterier stämmer in på de problemen. Det är mest att hon vill/vill inte vissa saker så starkt att det ofta bara exploderar innan man ens hinner säga vad man observerar.
Igår lekte min dotter med en kompis hemma hos oss och en stund innan kompisen skulle gå hem kom de ihop sig om vilken lek de skulle leka. Min dotter som inte ville leka samma lek som kompisen blev då arg och sprang skrikande in på ett annat rum och lämnade kompisen själv. Hur skulle du gjort i ett sånt här fall när en kompis är inblandad?
Jag vet att det berodde på att min dotter tyckte så mycket om den där leken och visste att kompisen snart skulle gå hem, samt att hon inte fått tillräckligt med sömn natten innan (allt blir svårare då). Det var viktigt för henne att fortsätta leka, men kompisen var ju trött och det var viktigt för henne med en lugn stund innan hon skulle åka hem. Hur gör man med sådana situationer när man inte tycker att ens barn beter sig schysst med kompisen? Även om jag förstod min dotters beteende tror jag det var svårt för kompisen att förstå det. Vill ju inte att hennes kompisar drar sig för att leka med henne pga detta. Min förhoppning är att om jag fortsätter kanske min dotter kommer lära sig att uttrycka sig bättre med kompisarna och kanske försöka ”motivera” på ett bra sätt till att leka samma lek (istället för att bli arg) och hon kanske samtidigt kommer acceptera kompisarnas behov lite bättre…
Hon är 6 år nu så kanske är det en lite extra känslig fas.
Tack i alla fall för en bok med flera konkreta tips!
Hej Josefin,
det du beskriver är en väldigt vanlig situation med barn i den åldern och jag tror inte det är rimligt att förvänta sig att hon skall hantera den ”schysst” än på något eller några år (vilket jag inte heller vet om du förväntar dig).
En hjälp på vägen i det som vi vuxna uppfattar som ”rätt” sätt att hantera den här situationen (dvs visa respekt och förståelse för kompisens önskan ) tror jag är att visa respekt och förståelse för ditt barns önskan. Det kanske låter ungefär så här: ”Blev du besviken när X inte ville leka samma lek som du?” ”Handlar det om att du gillar den leken jättemycket?” ”Vad är det du gillar så mycket just med den leken?” Dvs. prata om leken hon gillar och visa förståelse för hur viktig den är för henne. Ha inte bråttom i den här fasen! Det här är inget du kan hasta förbi för att komma till din poäng (att du tycker att hon måste visa respekt för kompisen). Det märker din dotter i så fall och ingen tycker om att bli utsatt för metoder i syfte att ändra sitt beteende. När ni når tillbaka till kontakt och samtal kan du skifta fokus till kompisens syn på saken. ”Jag tror att X är trött och behöver vila. Vad tror du?” Och sedan, när båda sidor av saken blivit uppmärksammade och accepterade: ”Hur kan ni göra nu för att det skall bli bra för er båda?”
Jag tror att din dotter på sikt kommer att lära sig uttrycka och motivera sina önskemål och behov om hon märker att det finns acceptans för det hos omgivningen. Men ofta har vi vuxna bråttom (vi tycker synd om den andra ungen och skäms själva) och kör på i 180. ”Jag förstår att du blir besviken, men du måste förstå att X är trött och nu får ni leka något som är lugnt!”
Hänger du med på hur jag menar?
Tack för ditt svar Petra! Jag tycker det låter väldigt bra men min dotter var liksom i ett låst läge nästan redan från början pga att hon ögonblickligen blev så arg och grät när hon fått nej från kompisen. Jag tyckte inte att jag kunde komma fram till henne och hon i sin tur var liksom för arg för att sätta ord på det hela (hon bara skrek att ”jag vet inte varför jag tycker om den leken, för att jag bara vill leka den leken annars är allt förstört!”). Sedan skulle kompisen hem och då blev hon ju ännu mer ledsen så konflikten blev liksom aldrig löst, sista halvtimmen tillsammans var min dotter jätteledsen och arg i ett annat rum. Jag fick lägga ned all dialog och utvänta att stormen lagt sig.
Min man skämdes! Jag känner mig mest orolig över att kompisarna kommer tröttna för det här händer ganska ofta, dock bara på hemmaplan där hon känner sig som tryggast och vågar släppa loss sina känslor. Kanske borde jag inte ingripa alls egentligen, min dotter kanske räknar med att jag ska lösa allt och att det är därför hon bara gör så hemma, men jag vill ju inte heller att kompisarna ska känna sig illa till mods hemma hos oss. Vad det gäller syskonbråk är jag helt med i artiklarna du skrivit om det men det vore jätteintressant med en artikel om kompisbråk på hemmaplan, har du skrivit någon sådan? 🙂
När min dotter var lugn och som vanligt igen under eftermiddagen kunde jag och hon och jag prata om det ungefär som du beskrev det och då kändes det värdefullt.
Jag tänker fortsätta att jobba enligt din bok. Jag tror inte att jag hittills inte sett/accepterat hennes behov utan snarare tvärtom . En anledning är kanske att jag, som säkert många andra föräldrar, har varit väldigt mån om mina barns behov och lyssnat på dem, men kanske inte tidigare tänkt på att dela med mig av mina egna behov som ofta hamnat i sista rum. Det kan vara lite därför hon kanske har svårt att inse att andra inte alltid vill som henne. Hade inte sett det som ett problem tidigare för hon är väldigt go mot alla i övrigt och jag tycker ändå hon visar att hon bryr sig mycket om andra, hon delar med sig osv och är väldigt social, men det krisar just i lägen när hon vill någonting väldigt starkt som den andre säger nej till.
Hej igen Josefin,
tycker det låter som att du har massor av funderingar att jobba vidare utifrån!
Bra att prata efteråt om det som hände, som du gjorde. På så sätt kan hon få tilltro till att du är beredd att lyssna på hennes behov och kanske på sikt också lära sig uttrycka dem i stunden. Fråga också gärna om hon har några tankar kring hur ni kan göra nästa gång för att undvika att hamna i det här läget (som ju alldeles säkert är jättejobbigt för henne.) Detta är dock en process som kommer att ta tid! Problemet kommer inte att vara löst till nästa vecka…
Allt gott
Petra
Tack för din fina bok! Vi hade problem på morgnarna när vi skulle till skolan. Läste kapitlet om jobbiga morgnar i din bok och sen dess har vi inte haft många jobbiga morgnar. Min 6-åring ville inte alls gå till förskolan innan hon hade fått tillräckligt mycket närhet. Det blev så tydligt för mig när jag läste din bok!
Tusen tack för att du skrev boken!
Karin
Åh, vad glad jag blir av att läsa detta. Tack!
Hej Petra,
driver en engelskspråkig förskola och har således många föäldrar som inte talar svenska. Finns din bok översatt till Engelska?
Nej, tyvärr inte, Mai-Kim.
Hej Petra!
Jag undrar om din bok finns översatt till franska? Var kan man köpa den i så fall?
Tack på förhand!
Hej Eleni! Min bok kommer på franska i februari. Jag tror att den kommer att finnas både i bokhandlar och nätbokhandlar. Den ges ut på bokförlaget Eyrolles.
Hej!
Jag har anmält mig till din föreläsning ”Att sätta gränser med respekt”. Men, jag funderar på om du vänder dig till föräldrar med små barn eller om detta även gäller föräldrar som har barn i nedre tonåren?
Det gäller alla barn, Anki.
Hej!
Jag undrar om din bok finns på engelska? Skulle gärna vilja att min man fick läsa den… 🙂
Tack!
Mvh,
Johanna
Hej Johanna,
det gör den dessvärre inte 🙁
Hej Petra!
Tack för en fantastisk bok! Den har hjälpt mig så mycket på vägen i föräldraskapet. Jag skulle så gärna vilja att min man (engelsman) också kunde läsa den. Har du några planer på en engelsk utgåva?
Hej Maria,
jag hoppas fortfarande på att något engelskspråkigt förlag skall vilja ge ut boken, men än så länge har det inte blivit så. //Petra
Hej!
Köpte ljudboken på adlibris och har precis läst den en första gång och är otroligt inspirerad. Du hänvisade till Bonnier Audio för en pdf, men den finner jag inte där. Var kan jag få tag på den? Låter som ett mycket bra verktyg för oss i vår familj.
Med vänlig hälsning,
Camilla
Hej Camilla, vad glad jag blir att du uppskattade min bok! Du hittar listan jag nämner i boken här: http://petrakrantzlindgren.se/behov/
Hej!
Lyssnar på din bok på storytel & i den säger du att man på Bonniers hemsida kan skriva ut en behovslapp att ha på kylskåpet. Jag kan inte hitta den. Finns den på print i boken? I så fall får jag köpa den även om jag hellre lyssnar när du läser. Det går in i huvudet lättare när jag lyssnar.
Tack för en underbar bok
Hej Yveth, tack för fina ord om boken. Du hittar listan här: http://petrakrantzlindgren.se/behov/