Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning. Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
Blir barn mer hjälpsamma om de får belöningar när de hjälper andra människor? Den här frågan ville forskarna Felix Warneken och Michael Tomasello ha svar på. Därför genomförde de en experimentell studie med barn i 20-månadersåldern. Barnen fick, tillsammans med en förälder, komma till deras forskningslabb. De fick hälsa på försöksledaren som visade in dem i experimentrummet. Föräldern var med i rummet, men fick instruktion att vara passiv. I rummet fanns en apparat, som man sedan tidigare visste att barn tyckte var spännande. När en kub stoppades i ett hål åkte den ner genom ett genomskinligt rör och hamnade i en låda, samtidigt som den gjorde ett jingelljud. I rummet fanns också ett skrivbord där det satt en person som utförde olika aktiviteter som att skriva med en penna eller städa upp skrivbordet från hopskrynklade pappersbollar.
När försöksledaren lämnade rummet började första delen av experimentet. Personen vid skrivbordet tappade gång på gång olika saker på golvet (en penna, en pappersboll, ett gem osv) och signalerade att hon inte nådde den tappade saken. Den stora andel barn som uppfattade att hon behövde hjälp och gav henne det, bemöttes på något av tre sätt:
– En tredjedel av barnen fick en belöning av personen vid skrivbordet varje gång de plockade upp en sak hon tappat. Belöningen var en kub att stoppa i apparaten, som de fick med orden: ”För det här får du en kub.” – En tredjedel av barnen fick beröm varje gång de plockade upp en tappad sak: ”Tack [barnets namn], det var väldigt snällt!” – En tredjedel av barnen fick vid varje tillfälle enbart reaktionen att personen vid skrivbordet tog emot den tappade saken.
När barnet fem gånger hade plockat upp en tappad sak gick experimentet över i sin andra del. Denna del var likadan för alla barn. Försöksledaren kom in och placerade en distraherande leksak (ett färggrant instrument som blinkade och gjorde ljud när barnet tryckte på olika knappar) i andra änden av rummet, i förhållande till skrivbordet. Barnen hade möjlighet att leka med denna hur de ville. Samtidigt signalerade personen som satt vi skrivbordet, på samma sätt som tidigare, att hon behövde hjälp att plocka upp olika saker som hon tappade. I den här delen av experimentet fick inget av barnen vare sig belöning eller beröm. Hon tog bara emot den tappade saken.
Vad hände med barnens hjälpbeteenden i den här fasen? Vad tror du, var det någon skillnad mellan barnen beroende på om de tidigare fått belöning, beröm eller ingenting? Ja, det var skillnad. De barn som tidigare fått belöningar hjälpte i genomsnitt till i 53 procent av fallen i denna andra fas. Motsvarande siffra för dem som fått beröm var 81 procent och 89 procent för dem som inte fått någon reaktion alls.
En första slutsats som forskarna drog av studien var att en stor majoritet av mycket små barn (20 mån) har en stark tendens att hjälpa andra människor. De konstaterade också, för det andra, att materiella belöningar i hög grad bidrar till att reducera den här tendensen. När ett barn blir belönat för det som tidigare gjorts frivilligt minskar sannolikheten att barnet kommer att göra det igen.
En del personer jag möter hävdar att små barn saknar empati och bara kan motiveras att hjälpa andra människor i den mån som de får belöningar för att göra det. Den här studien (och en lång rad andra studier dess efterföljd) tyder på att det är fel. De allra flesta barn har empati och om det är så att ett barn inte hjälper till utan att få en belöning kan förklaringen till det mycket väl vara att barnet tidigare har fått belöningar för att hjälpa till.
Över 6 000 personer har under det senaste halvåret sett och hört Mattias Ribbing och mig live. Tack alla ni som delat de här kvällarna med oss! Många har hört av sig och undrat om vi inte kan filma en föreställning så att de som inte kunde få barnvakt och de som bor på andra orter också kan se. Vi tog förslaget på allvar! Den 21 november, på Intiman i Stockholm, hade därför vi proffsiga Per Bifrost på plats för att filma. Resultatet finns nu tillgängligt på Vimeo. Kolla in trailern här:
Var köper jag filmen? Du köper den på Vimeos sida, här –>
Vilket alternativ skall jag välja?Om du är privatperson och skall se filmen hemma väljer du alternativet ”standard”, för 195 kr. Om du vill köpa filmen till din arbetsplats, förening eller annan typ av organisation väljer du det alternativ som stämmer bäst, beroende på hur många som skall se filmen. Filmen är lite mer än 2 timmar lång. (Den är alltså inte 6 timmar och 9 minuter som man kan få ett intryck av när man är på startsidan.)
Hur köper jag filmen? När du klickat på ”köp” ombeds du först skapa ett konto, därefter får du betala.
Hur många gånger kan jag se filmen? När du har betalat för filmen är den din för alltid och du kan se den hur många gånger du vill.
Lämna gärna feedback! När du har sett filmen får du gärna lämna en kommentar här på min sida eller på Vimeo och berätta vad du tyckte! Så här säger några av dem som sett oss live:
– Tack för en toppenbra föreläsning! Jag blev väldigt inspirerad att försöka bli en ännu bättre förälder :). – Vi hade en toppenkväll igår med många nyttiga tankar och idéer med hem. – Tack! Jag tycker att det här är något för alla föräldrar/blivande föräldrar och pedagoger – eller egentligen alla som har med barn att göra borde gå! Så skönt med konkreta tips. Och jag som endast var bekant med Petra och hennes bok tyckte även att Mattias del var mycket intressant och givande!” – Tack för en jättebra föreläsning, mycket givande! – Tack till er! Så bra! Rekommenderar starkt alla att läsa Petras bok, den är verkligen helt FANTASTISKT bra!! Mattias var också mycket inspirerande! Allt för barnens bästa! – Så fantastiskt inspirerande och lärorikt. Även oerhört berörande <3. Petra och Mattias – perfekt kombo. Uppfylld! Mina varmaste rekommendationer till alla att gå och lyssna. – De gav mig många saker att reflektera över. Återigen stort tack <3 <3 <3 – Tack för ett kanonbra evenemang!
I höstas spelade jag in ett gäng korta filmer för UR. Nu finns två av dem publicerade, en om syskonbråk och en om att sätta gränser. Det går att titta på dem här nedan, genom att klicka på bilderna på mig. Jag hoppas att ni gillar filmerna!
Jag, Producent-Caroline och Mattias på Lorensbergsteatern i Göteborg.
Det var fullsatt på Lorensbergsteatern i Göteborg när Mattias Ribbing och jag föreläste där i tisdags. 700 föräldrar och andra viktiga vuxna hade avsatt en kväll för att lära sig mer om respektfulla relationer. När jag tänker på hur många barn och unga som dessa människor tillsammans möter känner jag så attans stort hopp! Vi är många som brinner för barn och unga och respektfulla, likvärdiga relationer.
Eftersom intresset fortsätter vara så stort i Göteborg har vi satt nu satt in ett extra-extratillfälle! Den 24 mars kommer vi till Draken.
Här kan du se alla tillfällen under våren:
Stockholm, 3 mars Malmö, 11 mars Umeå, 18 mars Göteborg 24 mars
– Du säger ofta vad man inte skall göra, Petra, men vad skall man göra istället?
Det stämmer att jag sällan säger vad en förälder skall göra. Förklaringen är att alla individer och alla relationer är olika. Jag känner inte dig och ditt barn. Att försöka säga hur just ni skall lösa era problem och utmaningar vore synnerligen oprofessionellt av mig. Då skulle jag behöva anta en massa saker om er, eller låtsas som att jag vet saker om er, som jag faktiskt inte vet.
Att säga vad man inte skall göra är lättare, för det finns vissa sätt att agera som alltid naggar på tilliten och respekten i en relation. Att hota. Att muta. Att uttala sig nedsättande. Att befalla. Att inte vilja lyssna på den andre. För att bara nämna några exempel.
Så vad skall du göra? På ett övergripande plan är svaret enkelt: Du skall göra det som är bra för relationen mellan dig och barnet. Vad, mer exakt, det är, det vet du och ditt barn allra bäst själva.
– Men, säger en del föräldrar, om jag gör det som är bra för relationen mellan mig och mitt barn, då kommer min son att vara uppe tills han stupar på kvällen och aldrig städa upp sina saker? Tycker du verkligen att barnen skall få göra vad som helst?!
Jag svarar med en motfråga: Är det verkligen bra för relationen att du låter ditt barn göra som han vill? Det tror inte jag. Jag tror att om du låter ditt barn göra som han vill så kommer det samtidigt att innebära att du ger upp på dina egna behov, tex behovet av att ha omsorg om ditt barn och behovet av ordning. Att ge upp på sina egna behov gagnar inte relationen. Tvärtom. Efter ett tag kommer du att känna dig frustrerad och så småningom bitter. ”Det är då själve f-n att man aldrig får vara ifred och måste göra allt själv här hemma…”. Dina känslor märks. Barnet blir osäkert och illa till mods. Ju längre tiden går desto mer frustrerad blir du. Till slut rinner bägaren över och du blir förbannad. Troligen över något som egentligen är en skitsak, men som är droppen.
Så vad är bra för relationen? Att du tar ansvar för dina behov, att du stöttar ditt barn i att lära känna sig själv och sina behov och att du bjuder in till att hitta lösningar som funkar – för både barnet och dig.
FÖRELÄSNINGAR: FÖR BARNENS BÄSTA – FRÅN TJAT OCH SKÄRMBRÅK TILL SAMARBETE
Mattias Ribbing och jag håller vår uppskattade föreläsning även i vår.
Göteborg, 22 januari Stockholm, 3 mars Malmö, 11 mars Umeå, 18 mars
