Tre tips för att slippa gnälliga och missnöjda barn på julafton

– Jag fick ju inget Minecraftlego!
– Jag vill ha mer paket!
– Hon fick många fler paket än mig!

Känner du igen dem? De där kommentarerna från barnen, som sticker som små (eller ibland stora) nålar, rakt in i julmyset. Känslan av bitterhet som följer: ”Här har jag sprungit som ett skållat troll för att fixa en fin jul och så blir det här tacken? Liiite mindre gnäll och missnöje skulle sitta fint!”

För dig som vill undvika att det här scenariot realiseras (igen) i jul följer mina tre bästa tips:

Nöjdhet kan låta som missnöje

Häromdagen masserade min man mina trötta axlar. När han slutade sa jag, förmodligen med en lite gnällig röst: ”En minut till, snälla!” Var det för att jag var missnöjd med massagen? Nej, det var ju för att jag verkligen uppskattat och njutit av den. På samma sätt är det med största sannolikhet när barnet säger att hon vill ha fler paket. Det är inte ett uttryck för missnöje, utan för hur härlig hela upplevelsen varit.

Mitt tips: Försök att höra och svara på barnets nöjdhet, istället för på det du tolkar som missnöje.

– Jag vill ha mer paket!
– Det kan jag fatta! Jag såg hur roligt och spännande du tyckte det var att öppna dina julklappar.
– Va!? Är godiset redan slut?
– Ja det är det. Det var jättegott, eller hur? Jag skulle kunna käka minst tio bitar till om det fanns. Är det likadant för dig?

När du har bekräftat att du fattar hur mycket barnet gillade julklapparna/godiset/tomtens besök/lekarna kan du ge barnet en kärleksfull klapp på armen och sedan behöver du inte säga så mycket mer. Låt barnet i lugn och ro sörja att just det här ”braiga” är slut och samtidigt vila i att det finns en kärleksfull vuxen som såg och fattade hur nöjd hon var.

Barnets känslor behöver bli hörda och mötta med respekt

– Jag fick ju inget Minecraftlego!
– Nej, men du fick en massa andra fina presenter.

Ärligt talat. Vad är oddsen att barnet i det här läget säger: ”Det har du faktiskt rätt i. Tack för påminnelsen!” Nej, snarare är förälderns respons här en knuff djupare ner i känslan av besvikelse. Till besvikelsen över det uteblivna legot adderas en besvikelse över att föräldern inte tycks förstå. Därför fortsätter ordväxlingen utför:

– Men jag fick inget Minecraftlego. Jag hade önskat mig det!
– Önskat dig, ja. Kommer du ihåg att vi pratade om att det är en önskelista? Inte en beställningslista.
– Ja, ja!!! Sluta tjata!
– Men vad tar det åt dig?

Hyggligt trist utveckling av samtalet, eller hur?

Mitt tips: Bekräfta och respektera barnets känsla. Känslor som blir hörda och mötta med respekt exploderar sällan.

– Jag fick ju inget Minecraftlego!
– Du hade hoppats att du skulle få det och så fick du inte det.
– Nä…
– Ibland känner man sig besviken när det inte blir som man hade hoppats, eller hur?
– Mm.

Men skall man låta barnet lufta sin besvikelse så där, inför människor som lagt kraft och pengar på att tänka ut och köpa bra presenter? Är det inte viktigt att barn lär sig att visa tacksamhet? Jo, det tycker jag absolut är viktigt. Och det finns bättre tillfällen att lära barn det än just när de är överväldigade av starka känslor. När barnet står där med sin besvikelse är hon helt enkelt inte öppen för inlärning. Hon är upptagen av sin känsla. Därför måste känslan tas om hand först. Det sker genom att föräldern benämner, bekräftar och respekterar den. Därefter, om det verkar vara ett bra tillfälle, kan man föra ett samtal om tacksamhet och hur den kan uttryckas.

Lägg ansvaret där det hör hemma!

Oroar dig för vad omgivningen tänker om ditt barn när hon säger att hon vill ha fler paket? Tycker du att det är pinsamt att bekräfta ditt barns känsla, istället för att markera att ”så där säger man inte”? I hear you. Det är inte lätt att gå emot (föreställningar om) sociala normer.

Mitt tips: Det här är ditt problem. Inte barnets. Om du oroar dig för hur den vuxna omgivningen skall reagera på att ditt barn beter sig som det barn hon faktiskt är, då behöver du ta tag i dina egna känslor och omgivningens förväntningar. Prata med de vuxna omkring dig om varför du gör som du gör, vad som är viktigt för dig i relation till ditt barn, och kanske också vad du oroar dig för att de tänker och tycker om ditt agerande. Lägg ansvaret där det hör hemma, helt enkelt.

En riktigt God Jul önskar jag Dig och Din familj!

Ps. Du har väl inte missat att Mattias Ribbing och jag i vår håller ytterligare några föreläsningar på temat För barnens bästa – från tjat och skärmbråk till samarbete !?

Göteborg 22 januari
Stockholm 3 mars
Malmö 11 mars
Umeå 18 mars

Tipsa Tomten om att han kan boka biljetter på barnens-basta.se

Läs merInga kommentarer

– Hur får jag mitt barn att hjälpa till hemma?

Jag fick frågan av en pappa jag mötte häromdagen. Jag svarade med en motfråga:
– Varför vill du att ditt barn skall hjälpa till hemma?
Han tittade förvånat på mig:
– Skall barn inte hjälpa till hemma, menar du?
– Jag menar ingenting. Jag undrar vad det är som är viktigt för dig, som gör att du vill att ditt barn skall hjälpa till?
Min poäng var, och är, att vi behöver titta på premissen som ligger bakom önskemålet, innan vi kan bestämma tillvägagångssättet.

Om du vill att ditt barn skall hjälpa till hemma för att du är trött och vill ha stöd i hushållsarbetet föreslår jag att du pratar med ditt barn utifrån det:
– Hur kan vi hitta ett sätt som innebär att vi delar på arbetet som behöver göras här hemma?
Det kan bli ett samtal om vad som faktiskt behöver göras, hur ofta och vem som tycker om att göra vad. Det kan också bli ett samtal om vad som är en fördelning som fungerar för alla inblandade.

Om du vill att ditt barn skall hjälpa till hemma för att du tror att det kommer att ge färdigheter som behövs i vuxenlivet föreslår jag att du pratar med barnet utifrån det:
– Vad skulle du vilja kunna när du flyttar hemifrån?
– Det här tycker jag är viktigt att kunna. Vad tror du om det?
– Hur lär du dig bäst?

Om vill vill att ditt barn skall lära sig att lyda order och att de egna egna åsikterna inte är viktiga, då kan du plocka fram hoten, kritiken och de nedsättande kommentarerna.

Om du vill att ditt barn skall lära sig att hushållsarbete är trist och inte i sig har ett tillräckligt värde, då kan du försöka med mutor:
– Du får 20 kr för att städa badrummet.
Då förstår barnet så småningom att det inte har tillräckligt värde i sig att städa, eller att ditt önskemål om en ren toalett, i sig, inte är tillräckligt viktigt.

Så. Innan du funderar över hur du skall få ditt barn att göra något, fundera över varför du vill det. Då blir det lättare att hitta en fungerande strategi.

FÖRELÄSNINGAR:
FÖR BARNENS BÄSTA – FRÅN TJAT OCH SKÄRMBRÅK TILL SAMARBETE

Mattias Ribbing och jag håller vår uppskattade föreläsning även i vår.

Göteborg, 22 januari
Stockholm, 3 mars
Malmö, 11 mars
Umeå, 18 mars

Biljetter bokas på www.barnens-basta.se. Hälsa Tomten det!



Läs merInga kommentarer

Nya datum: För barnens bästa

Vilken fantastisk höst vi haft, Mattias Ribbing och jag och vår gemensamma turné, För barnens bästa – från tjat och skärmbråk till samarbete. Nästan 4 500 föräldrar och andra viktiga vuxna har vi träffat under våra föreläsningar runt om i Sverige. Det känns helt otroligt och var så roligt att vi har bestämt oss för att fortsätta föreläsa tillsammans även under våren (och vem vet, kanske fortsätter vi längre än så).

Vi kommer att besöka:

Göteborg, 22 januari
Stockholm, 3 mars
Malmö, 11 mars
Umeå, 18 mars
Göteborg 24 mars

Biljetter bokas på www.barnens-basta.se. Hälsa Tomten det!

Läs merInga kommentarer

Men hur gör man då?

Den frågan ställde jag mig ofta när barnen var små och jag läste böcker om föräldraskap. Böckerna var fyllda av fina formuleringar om samarbete och ömsesidig respekt och när jag läst dem tänkte jag : ”Ja, det här gillar jag! Det här vill jag!” Sedan uppkom frågan: ”Hur gör jag då?! Hur förverkligar man de där fina idéerna i praktisk handling?” Och strax därpå följde upplevelsen av otillräcklighet, när jag insåg att jag fortfarande inte hade en aning.

Den där upplevelsen av otillräcklighet ville jag inte att mina läsare skulle ha efter att ha tagit sig igenom min bok. Det visste jag med säkerhet, redan när jag påbörjade mitt skrivande. Jag ville att mina läsare, när de vara klara med min bok, inte bara skulle vara övertygade om målet – samarbete och likvärdighet i relationerna mellan vuxna och barn – utan också ha en tydlig uppfattning om hur de kunde göra för att nå dit.

Det här samtalet mellan Mattias Ribbing och mig präglas av samma ambition. Jag tror och hoppas att du som tittar finner att du får många praktiskt tips på hur du kan göra för att se mer samarbete och likvärdighet i din familj!

Blir du nyfiken? Inspirerad? Provocerad? Ta chansen att lyssna på mig och Mattias när vi föreläser tillsammans i höst! Under vår turné kommer vi att besöka inte mindre än elva orter. Läs mer och boka dina biljetter på www.barnens-basta.se

Läs mer2 Kommentarer

Nystart

Varje år i augusti – ungefär när kvällarna blir märkbart kortare och reklam på temat ”Back to School” börjar dyka upp – kommer lite svag olust krypande hos mig. Jag har det så bra här i min semesterbubbla, jag vill inte att den skall spricka. Sedan känner jag en spirande förhoppning: I höst skall jag har ordning på torpet och koll på läget. Jag skall yoga varje morgon (eller åtminstone varannan), börja konditionsträna och äta nyttigt. Dessutom skall jag bli en bättre hustru, mer närvarande i samtalen med min man. Mina planer brukar hålla en bit in i september (förutom yogan, den lägger jag ner redan första veckan). Problemet är att jag behöver kunskap och stöd för att hålla i och hålla ut.

Känner du igen dig? Brukar du också, så här års, göra planer för att nästa år skall fungera lite bättre än förra året?

Jag vet att många brukar ha ambitioner om att utveckla sitt föräldraskap:

”Vi skall bråka mindre!”
”Jag skall verkligen försöka planera bättre så att vi inte alltid blir sena varje morgon. Det är så jobbigt att börja dagen med tjat och bråk.”
”Jag skall bli bättre på att lyssna på mitt barn!”
”Jag skall börja sätta ordentliga gränser!”
”Jag skall verkligen försöka hjälpa mitt barn att få kompisar.”

Jag vet också att detta med att utveckla sitt föräldraskap är en process där det verkligen kan behövas kunskap och stöd, för att nå sina mål. Därför vill jag gärna tipsa dig om min nästa föräldrakurs, som startar den 6 september i Stockholm/Lidingö. Genom kursen får du hjälp att förstå barn och ungas beteenden (tex trots, tjat och syskonbråk) och stöd i att ett hitta förhållningssätt som passar i just din familj.

Blir du nyfiken och vill veta mer om kursen? Här finns ytterligare information och länk till anmälan –>

Så här skriver en tidigare deltagare om kursen:

Hej Petra,

Jag gick din föräldrakurs i höstas. Såhär snart ett år efter så känner jag att jag måste få säga TACK. Din kurs har inte bara hjälpt mej i relationen till mina barn utan den har hjälpt mej till att bli den människa jag vill vara mot mej själv och andra. Tror att jag refererar till dej varje dag, rekommenderat din kurs, dina föreläsningar och blogginlägg till alla jag möter och alltid kommer de tillbaka heeeelt gobsmacked.

Min man var super skeptisk till en början, tyckte att jag blev helt stolpig och onaturlig när jag pratade med barnen, tills en dag när jag kom hem efter jobbet och han var helt euforisk. ”Det funkar för mej också! Jag pratade som du och det funkar!” Hahaha!

Skulle kunna fortsätta i all evighet med exempel hur du har hjälpt oss. Istället säger jag tack. Tack för DET du gör, tack för ATT du gör det. Det betyder så mycket.

Bästa
Jessica

Läs mer2 Kommentarer