Poster taggade ‘föräldraskap’

Gör ditt bästa!

Den här uppmaningen från en vuxen till ett barn är inte ovanlig. En del säger det som en ”push”: ”Jag förväntar mig att du gör det bästa, det skall man alltid göra.” Typ så. Andra säger det mer som en tröst: ”Bara du har gjort ditt bästa.”

”Ditt bästa”. Det är en ganska hög ribba, eller hur?

Handen på hjärtat – hur ofta gör du själv ”ditt bästa”? Hur ofta är ”ditt bästa” ens ett rimligt mål?

Jag vet barn som gråtit sent på kvällen för att de ännu inte, efter tre timmar med handstilsläxan, upplever att de gjort ”sitt bästa”. Jag vet barn som gått fullständigt i baklås för att tränaren sagt att ”idag är det viktigt att alla gör sitt bästa”.

”Gör ditt bästa”, det betyder väl att du skall använda 100 procent av din tillgängliga kapacitet, eller? Jag gör faktiskt ganska sällan mitt bästa. Jag gör det inte när jag rensar rabatterna. Inte heller när jag lagar mat, svarar på e-postmeddelanden eller viker tvätt… Faktiskt gör jag inte ens mitt bästa när jag borstar tänderna! Jag gör det jag tror är bra nog. Om jag var och varannan dag hade lagt mig vinn om att göra mitt bästa hade jag förmodligen varit utbränd för länge sedan.

Därför uppmanar jag inte heller mina barn med att göra sitt bästa. Jag uppmuntrar dem att fundera över vad de vill uppnå och att anpassa sina ansträngningar i relation till det.

Mer läsning:
Min bok, Med känsla för barns självkänsla, finns nu som pocket. Köp den hos Adlibris –> , Bokus –> eller i din närmaste bokhandel.

Läs mer15 Kommentarer

Men hur gör man då?

Den frågan ställde jag mig ofta när barnen var små och jag läste böcker om föräldraskap. Böckerna var fyllda av fina formuleringar om samarbete och ömsesidig respekt och när jag läst dem tänkte jag : ”Ja, det här gillar jag! Det här vill jag!” Sedan uppkom frågan: ”Hur gör jag då?! Hur förverkligar man de där fina idéerna i praktisk handling?” Och strax därpå följde upplevelsen av otillräcklighet, när jag insåg att jag fortfarande inte hade en aning.

Den där upplevelsen av otillräcklighet ville jag inte att mina läsare skulle ha efter att ha tagit sig igenom min bok. Det visste jag med säkerhet, redan när jag påbörjade mitt skrivande. Jag ville att mina läsare, när de vara klara med min bok, inte bara skulle vara övertygade om målet – samarbete och likvärdighet i relationerna mellan vuxna och barn – utan också ha en tydlig uppfattning om hur de kunde göra för att nå dit.

Det här samtalet mellan Mattias Ribbing och mig präglas av samma ambition. Jag tror och hoppas att du som tittar finner att du får många praktiskt tips på hur du kan göra för att se mer samarbete och likvärdighet i din familj!

Blir du nyfiken? Inspirerad? Provocerad? Ta chansen att lyssna på mig och Mattias när vi föreläser tillsammans i höst! Under vår turné kommer vi att besöka inte mindre än elva orter. Läs mer och boka dina biljetter på www.barnens-basta.se

Läs mer2 Kommentarer

På turné – för barnens bästa!

Till hösten drar minnesmästaren och hjärnträningsexperten Mattias Ribbing och jag ut på en gemensam Sverigeturné. Jag träffade Mattias första gången för något halvår sedan när han intervjuade mig i sin podd. Vi gillade varandra med en gång och kunde knappt sluta prata, vi hade så mycket gemensamt. Även fast vi har helt olika perspektiv så visade det sig att vi brinner för samma frågor: respektfulla och samarbetsinriktade relationer mellan barn och vuxna och att barndomen får vara viktig i sig, inte bara en förberedelse för vuxenlivet. Mattias har nyligen kommit ut med boken Smart Föräldraskap, där han bland annat skriver om just detta.

Nu kommer vi alltså att ge oss ut i Sverige och föreläsa tillsammans, utifrån våra respektive perspektiv. Mattias, hjärnträningsexperten och jag, beteendevetaren och utbildaren i kommunikation med barn och unga. Här kan du se ett kort klipp med Mattias:

Vi kommer att besöka följande orter:

Karlstad 15 oktober
Västerås 17 oktober
Linköping 23 oktober
Sundsvall 24 oktober
Borås 5 november
Gävle 7 november
Halmstad 12 november
Malmö 14 november
Stockholm 20 november
Göteborg 26 november
Örebro 27 november
(Håll ut Norrland, vi kommer till er våren -20!)

Ur innehållet:

– Lek smart – främja utveckling och samarbetsförmåga
– Hållbar konfliktlösning med respekt för både barn och vuxen
– Skärmar, barnhjärnan och smarta lösningar
– Relationsstärkande kommunikation

Mer information och länkar för biljettköp hittar du på barnens-basta.se

Du kan också följa oss på vår gemensamma facebooksida. Om du klickar på ”Följ” och väljer att slå på aviseringar så missar du inga inlägg.

Läs mer16 Kommentarer

Fråga barnen, för fanken!

– Har du frågat dina barn hur de tycker att ni skall lösa det här?

Jag ställde frågan till en mamma på en kurs jag höll nyligen. Hon hade berättat om en ständigt återkommande konflikt i relationen till sina två sjuåriga tvillingpojkar: deras hygien. Mamman ansåg att det var rimligt att duscha varannan dag. Det var barnen i princip överens med henne om. Ändå blev det bråk varje gång när hon vid middagen sa: – Ikväll är det duschkväll.” Barnen ifrågasatte i alla tonarter, grät och försökte förhandla. Hon var riktigt less på detta.

När jag undrade om hon frågat barnen hur de ville komma tillrätta med dessa ständiga bråk tittade hon förvånat på mig. – Nej, det har jag inte.”

Fyra veckor senare kom mamman tillbaka och berättade att duschbråken var ett minne blott. Hon hade satt sig tillsammans med barnen och sagt:

– Hörrni killar, jag är riktigt trött på våra bråk om duschande. Jag antar att ni också är rätt trötta på dem?

De nickade instämmande och hon fortsatte:

– Ni vet ju att jag vill att ni skall duscha varannan dag och jag har uppfattat det som att ni också tycker att det är okej att göra det varannan dag?
– Du säger alltid till så argt när jag skall duscha, sa den ena killen.
– Oj, det visste jag inte att jag gjorde. (Notera hur mamman avstod från att ifrågasätta eller invända mot barnets påstående. Hon insåg att det knappast skulle gagna samtalet om det som var det viktiga just nu, duschandet.)
– Jo, du säger alltid: ’Nu är det duschkväll’ med din arga röst.
– Och så säger du det alltid när vi har ätit. Nu var det den andra pojken som pratade. – Då vill jag inte duscha. Då vill jag leka!
– Åh, så bra att ni berättar det här för mig. Tack! Jag hade ingen aning.
– Du kunde ha frågat!
– Ja, det kunde jag, men jag tänkte inte på. Knasigt va? Nu har jag en fråga till: Hur tycker ni att vi gör framöver, så att det inte blir bråk?

Den ena pojken berättade att han gärna ville duscha före middagen. Den andra pojken tyckte att morgonen skulle passa honom bäst. Det där med att duscha på morgonen var mamman skeptisk till. Hon trodde inte att det skulle funka eftersom pojken brukade vara morgontrött, men hon gick med på att testa. Redan andra duschmorgonen kom han till samma slutsats som sin mamma: – Jag orkar inte duscha nu. Jag lovar att jag gör det när jag kommer hem! På nytt gick mamman med på att testa. Nu, tre veckor senare, hade vanan satt sig hos båda killarna. De duschade utan knot, den ene så fort han kom hem och den andre före middagen.

Det händer gång på gång! Jag träffar föräldrar – och pedagoger också för den delen – som berättar om ett problem eller en återkommande konflikt med ett eller flera barn och vill ha mina tankar kring hur de skall göra för att lösa upp knuten. Min första fråga är alltid om de pratat med barnet självt och om hen i så fall har några tankar kring hur de kan komma tillrätta med situationen. Häpnadsväckande ofta visar det sig att ingen har tänkt på att fråga barnet. När de vuxna väl gör det har barnet nästan alltid egna idéer. Ibland fungerar de, ibland inte, men idéerna är alltid värda att ta på allvar. Barn är alltid värda att ta på allvar. Tycker jag. Vad tycker du?

Mer på samma tema:

Har du tröttnat på att bråka med barnen?

Höstens första föräldrakurs blev snabbt fullbokad! Jag återkommer med datum för ytterligare en kursstart under hösten. Vill du ha ett meddelande så fort datum är bestämt? Skicka ett mejl till mig på info(snabel-a)petrakrantzlindgren.se så får du informationen några dagar innan jag lägger upp den i alla mina kanaler.

Nyfiken på min bok? Nu finns den i pocketformat och kostar endast 45 kronor hos Adlibris.

Läs mer4 Kommentarer

Alla barn är olika. Därför kan vi inte bemöta dem som om de vore lika

– Du säger väldigt ofta vad föräldrar inte skall göra, men du säger sällan vad man skall göra istället!

Jag får kommentaren ganska ofta här på bloggen. Det stämmer ju att jag är mycket tydligare med vad jag anser att föräldrar bör undvika än jag är med vad de bör göra istället.

Jag föreställer mig att våra barn är som plantor och att vi föräldrar är trädgårdsmästare. Det finns viss hantering som inga plantor mår bra av: Totalt mörker, avsaknad av vatten och näring, växtgifter, att någon hackar på rotsystemet eller plockar bort alla blomblad, för att bara nämna något av allt det som skadar alla sorters trädgårdsväxter.

Samtidigt är alla plantor olika och de optimala förutsättningarna för att de skall trivas och utvecklas skiljer sig åt. Penséer, pampasgräs, löjtnantshjärtan, vinbärsbuskar och rosor behöver olika former av omsorg. Om trädgårdsmästaren följde samma metod i sin hantering av dem – placerade dem på samma ställe i trädgården, vattnade dem lika ofta och mycket, gav dem lika mycket näring och klippte ner dem på samma sätt och vid samma tidpunkt – skulle några säkert klara sig okej, men andra skulle vissna och somliga förmodligen dö.

På samma sätt som om jag vände mig till trädgårdsmästare blir min kommunikation till dig som förälder därför med nödvändighet generell och lite vag när det gäller vad som behöver göras. Alla barn är olika och behöver bli mötta och omhändertagna utifrån just sina förutsättningar. Vad vore jag för trädgårdsexpert om jag gav specifika råd om trädgårdsodling, utan kunskap om trädgården och växterna i den?! Hur oprofessionellt vore det inte om jag gav specifika råd om hur föräldrar skall göra i specifika situationer, utan kunskap om barnet och barnets miljö?

Titta på ditt unika barn, titta på miljön runt ditt barn. Vad tror du, utifrån detta, att ditt barn behöver för att trivas och utvecklas?

Läs mer2 Kommentarer