Poster taggade ‘gränser’

Känner sig ditt barn mer älskat av dig när hon är glad?

”Min kärlek till dig påverkas av vilka känslor du uttrycker.” Nej, så säger nog ingen förälder, men en del tydliggör ändå inför sina barn just det villkoret för kärlek. Det kan vara ett negativt villkor: ”Gå till ditt rum om du skall gråta så där!” eller ”Jag bryr mig inte om dig när du är ledsen”. Det kan också vara ett ”positivt villkor”: ”Sluta gråta nu och kom hit så får du en kram!” eller ”Jag tycker så mycket om att vara med dig nu när du är glad igen!”

Oavsett om villkoret är positivt eller negativt finns ett underliggande budskap som handlar om att vissa känslor är fel att uttrycka. Ett budskap som barn förstås uppfattar.

Forskarna Guy Roth och Avi Assor vid Ben Gurion Universitetet i Israel var intresserade av vilka effekter den här typen av villkorad kärlek har på barns empati. För att ta reda på det genomförde de intervjuer med barn mellan 5 och 6 år där de fick se en bild på ett ledset barn av samma kön som de själva. De fick frågor inom tre områden: 1) Hur tror du att det här barnet känner sig? 2) Känner du så här ibland? Kan du ge några exempel när du känt så? 3) Hur skulle du känna om du såg ett barn som såg ut så här? Vad skulle du göra? De bad också båda föräldrarna fylla i en enkät med frågor om hur de brukar bemöta barnet när det är ledset.

När man jämförde barn vars föräldrar använde negativt villkorad kärlek med barn vars föräldrar inte gjorde det visade det sig att de med negativa villkor i lägre grad:

– kunde identifiera att ett annat barn var ledset
– var medvetna om ledsna känslor hos sig själva
– hade en empatisk respons inför andra barns ledsna känslor

Hur var det då med de barn vars föräldrar använde positivt villkorad kärlek? Som gav barnet extra mycket tillgivenhet och positiv uppmärksamhet när barnet avstod från att visa sig ledset? Att ge barn extra mycket uppmärksamhet och beröm när de ”gör rätt” framhålls ibland som en snällare och bättre form av föräldraskap än att dra undan sin kärlek upp när de ”gör fel”. Resultaten visade sig dock vara desamma för den här gruppen. De barn vars föräldrar använde positivt villkorad kärlek var sämre på att identifiera att ett annat barn var ledsen, var mindre medvetna om ledsna känslor hos sig själva och hade en mindre empatisk respons när de såg andra barn som var ledsna.

Slutsatsen är alltså att när föräldrar villkorar sig uppmärksamhet och signalerar att kärleken till barnet är beroende av i huruvida barnet visar ledsna känslor då påverkar det barnets förmåga att förstå och svara på ledsna känslor, både hos sig själv och hos omgivningen.

Så vad skall man göra istället när barnet är ledsen? Det har den här studien inte tittat på, men mitt svar är givet: Agera på samma sätt som du vill att din omgivning skall agera gentemot dig när du är ledsen – med förståelse, respekt och omtanke.

Läs merInga kommentarer

För barnens bästa – the movie

Över 6 000 personer har under det senaste halvåret sett och hört Mattias Ribbing och mig live. Tack alla ni som delat de här kvällarna med oss! Många har hört av sig och undrat om vi inte kan filma en föreställning så att de som inte kunde få barnvakt och de som bor på andra orter också kan se. Vi tog förslaget på allvar! Den 21 november, på Intiman i Stockholm, hade därför vi proffsiga Per Bifrost på plats för att filma. Resultatet finns nu tillgängligt på Vimeo. Kolla in trailern här:

Var köper jag filmen? Du köper den på Vimeos sida, här –>

Vilket alternativ skall jag välja? Om du är privatperson och skall se filmen hemma väljer du alternativet ”standard”, för 195 kr. Om du vill köpa filmen till din arbetsplats, förening eller annan typ av organisation väljer du det alternativ som stämmer bäst, beroende på hur många som skall se filmen. Filmen är lite mer än 2 timmar lång. (Den är alltså inte 6 timmar och 9 minuter som man kan få ett intryck av när man är på startsidan.)

Hur köper jag filmen? När du klickat på ”köp” ombeds du först skapa ett konto, därefter får du betala.

Hur många gånger kan jag se filmen? När du har betalat för filmen är den din för alltid och du kan se den hur många gånger du vill.

Lämna gärna feedback! När du har sett filmen får du gärna lämna en kommentar här på min sida eller på Vimeo och berätta vad du tyckte! Så här säger några av dem som sett oss live:

– Tack för en toppenbra föreläsning! Jag blev väldigt inspirerad att försöka bli en ännu bättre förälder :).
– Vi hade en toppenkväll igår med många nyttiga tankar och idéer med hem.
– Tack! Jag tycker att det här är något för alla föräldrar/blivande föräldrar och pedagoger – eller egentligen alla som har med barn att göra borde gå! Så skönt med konkreta tips. Och jag som endast var bekant med Petra och hennes bok tyckte även att Mattias del var mycket intressant och givande!”
– Tack för en jättebra föreläsning, mycket givande!
– Tack till er! Så bra! Rekommenderar starkt alla att läsa Petras bok, den är verkligen helt FANTASTISKT bra!! Mattias var också mycket inspirerande! Allt för barnens bästa!
– Så fantastiskt inspirerande och lärorikt. Även oerhört berörande <3. Petra och Mattias – perfekt kombo. Uppfylld! Mina varmaste rekommendationer till alla att gå och lyssna.
– De gav mig många saker att reflektera över. Återigen stort tack <3 <3 <3
– Tack för ett kanonbra evenemang!

Läs merInga kommentarer

Nya filmklipp!

I höstas spelade jag in ett gäng korta filmer för UR. Nu finns två av dem publicerade, en om syskonbråk och en om att sätta gränser. Det går att titta på dem här nedan, genom att klicka på bilderna på mig. Jag hoppas att ni gillar filmerna!

För barnens bästa – från tjat och skärmbråk till samarbete

Mattias Ribbings och min föreläsningsturné under hösten blev mycket uppskattad och tom. utsåld på ett flertal orter! I vår föreläser vi på fyra orter:

Stockholm 3 mars
Malmö 11 mars
Umeå 18 mars
Göteborg 24 mars

Läs mer och boka biljetter på www.barnens-basta.se

Läs mer2 Kommentarer

Du säger bara vad man inte skall göra, Petra!

– Du säger ofta vad man inte skall göra, Petra, men vad skall man göra istället?

Det stämmer att jag sällan säger vad en förälder skall göra. Förklaringen är att alla individer och alla relationer är olika. Jag känner inte dig och ditt barn. Att försöka säga hur just ni skall lösa era problem och utmaningar vore synnerligen oprofessionellt av mig. Då skulle jag behöva anta en massa saker om er, eller låtsas som att jag vet saker om er, som jag faktiskt inte vet.

Att säga vad man inte skall göra är lättare, för det finns vissa sätt att agera som alltid naggar på tilliten och respekten i en relation. Att hota. Att muta. Att uttala sig nedsättande. Att befalla. Att inte vilja lyssna på den andre. För att bara nämna några exempel.

Så vad skall du göra? På ett övergripande plan är svaret enkelt: Du skall göra det som är bra för relationen mellan dig och barnet. Vad, mer exakt, det är, det vet du och ditt barn allra bäst själva.

– Men, säger en del föräldrar, om jag gör det som är bra för relationen mellan mig och mitt barn, då kommer min son att vara uppe tills han stupar på kvällen och aldrig städa upp sina saker? Tycker du verkligen att barnen skall få göra vad som helst?!

Jag svarar med en motfråga: Är det verkligen bra för relationen att du låter ditt barn göra som han vill? Det tror inte jag. Jag tror att om du låter ditt barn göra som han vill så kommer det samtidigt att innebära att du ger upp på dina egna behov, tex behovet av att ha omsorg om ditt barn och behovet av ordning. Att ge upp på sina egna behov gagnar inte relationen. Tvärtom. Efter ett tag kommer du att känna dig frustrerad och så småningom bitter. ”Det är då själve f-n att man aldrig får vara ifred och måste göra allt själv här hemma…”. Dina känslor märks. Barnet blir osäkert och illa till mods. Ju längre tiden går desto mer frustrerad blir du. Till slut rinner bägaren över och du blir förbannad. Troligen över något som egentligen är en skitsak, men som är droppen.

Så vad är bra för relationen? Att du tar ansvar för dina behov, att du stöttar ditt barn i att lära känna sig själv och sina behov och att du bjuder in till att hitta lösningar som funkar – för både barnet och dig.

FÖRELÄSNINGAR:
FÖR BARNENS BÄSTA – FRÅN TJAT OCH SKÄRMBRÅK TILL SAMARBETE

Mattias Ribbing och jag håller vår uppskattade föreläsning även i vår.

Göteborg, 22 januari
Stockholm, 3 mars
Malmö, 11 mars
Umeå, 18 mars

Biljetter bokas på www.barnens-basta.se.

Läs merInga kommentarer

Tre tips för att slippa gnälliga och missnöjda barn på julafton

– Jag fick ju inget Minecraftlego!
– Jag vill ha mer paket!
– Hon fick många fler paket än mig!

Känner du igen dem? De där kommentarerna från barnen, som sticker som små (eller ibland stora) nålar, rakt in i julmyset. Känslan av bitterhet som följer: ”Här har jag sprungit som ett skållat troll för att fixa en fin jul och så blir det här tacken? Liiite mindre gnäll och missnöje skulle sitta fint!”

För dig som vill undvika att det här scenariot realiseras (igen) i jul följer mina tre bästa tips:

Nöjdhet kan låta som missnöje

Häromdagen masserade min man mina trötta axlar. När han slutade sa jag, förmodligen med en lite gnällig röst: ”En minut till, snälla!” Var det för att jag var missnöjd med massagen? Nej, det var ju för att jag verkligen uppskattat och njutit av den. På samma sätt är det med största sannolikhet när barnet säger att hon vill ha fler paket. Det är inte ett uttryck för missnöje, utan för hur härlig hela upplevelsen varit.

Mitt tips: Försök att höra och svara på barnets nöjdhet, istället för på det du tolkar som missnöje.

– Jag vill ha mer paket!
– Det kan jag fatta! Jag såg hur roligt och spännande du tyckte det var att öppna dina julklappar.
– Va!? Är godiset redan slut?
– Ja det är det. Det var jättegott, eller hur? Jag skulle kunna käka minst tio bitar till om det fanns. Är det likadant för dig?

När du har bekräftat att du fattar hur mycket barnet gillade julklapparna/godiset/tomtens besök/lekarna kan du ge barnet en kärleksfull klapp på armen och sedan behöver du inte säga så mycket mer. Låt barnet i lugn och ro sörja att just det här ”braiga” är slut och samtidigt vila i att det finns en kärleksfull vuxen som såg och fattade hur nöjd hon var.

Barnets känslor behöver bli hörda och mötta med respekt

– Jag fick ju inget Minecraftlego!
– Nej, men du fick en massa andra fina presenter.

Ärligt talat. Vad är oddsen att barnet i det här läget säger: ”Det har du faktiskt rätt i. Tack för påminnelsen!” Nej, snarare är förälderns respons här en knuff djupare ner i känslan av besvikelse. Till besvikelsen över det uteblivna legot adderas en besvikelse över att föräldern inte tycks förstå. Därför fortsätter ordväxlingen utför:

– Men jag fick inget Minecraftlego. Jag hade önskat mig det!
– Önskat dig, ja. Kommer du ihåg att vi pratade om att det är en önskelista? Inte en beställningslista.
– Ja, ja!!! Sluta tjata!
– Men vad tar det åt dig?

Hyggligt trist utveckling av samtalet, eller hur?

Mitt tips: Bekräfta och respektera barnets känsla. Känslor som blir hörda och mötta med respekt exploderar sällan.

– Jag fick ju inget Minecraftlego!
– Du hade hoppats att du skulle få det och så fick du inte det.
– Nä…
– Ibland känner man sig besviken när det inte blir som man hade hoppats, eller hur?
– Mm.

Men skall man låta barnet lufta sin besvikelse så där, inför människor som lagt kraft och pengar på att tänka ut och köpa bra presenter? Är det inte viktigt att barn lär sig att visa tacksamhet? Jo, det tycker jag absolut är viktigt. Och det finns bättre tillfällen att lära barn det än just när de är överväldigade av starka känslor. När barnet står där med sin besvikelse är hon helt enkelt inte öppen för inlärning. Hon är upptagen av sin känsla. Därför måste känslan tas om hand först. Det sker genom att föräldern benämner, bekräftar och respekterar den. Därefter, om det verkar vara ett bra tillfälle, kan man föra ett samtal om tacksamhet och hur den kan uttryckas.

Lägg ansvaret där det hör hemma!

Oroar dig för vad omgivningen tänker om ditt barn när hon säger att hon vill ha fler paket? Tycker du att det är pinsamt att bekräfta ditt barns känsla, istället för att markera att ”så där säger man inte”? I hear you. Det är inte lätt att gå emot (föreställningar om) sociala normer.

Mitt tips: Det här är ditt problem. Inte barnets. Om du oroar dig för hur den vuxna omgivningen skall reagera på att ditt barn beter sig som det barn hon faktiskt är, då behöver du ta tag i dina egna känslor och omgivningens förväntningar. Prata med de vuxna omkring dig om varför du gör som du gör, vad som är viktigt för dig i relation till ditt barn, och kanske också vad du oroar dig för att de tänker och tycker om ditt agerande. Lägg ansvaret där det hör hemma, helt enkelt.

En riktigt God Jul önskar jag Dig och Din familj!

Ps. Du har väl inte missat att Mattias Ribbing och jag i vår håller ytterligare några föreläsningar på temat För barnens bästa – från tjat och skärmbråk till samarbete !?

Göteborg 22 januari
Stockholm 3 mars
Malmö 11 mars
Umeå 18 mars

Tipsa Tomten om att han kan boka biljetter på barnens-basta.se

Läs merInga kommentarer