\n<\/em>– Du kan f\u00e5 hj\u00e4lpa mig att g\u00f6ra frukost!
\n<\/em>– Vilka fina fl\u00e4tor du har idag!<\/em><\/p>\n
Och varje morgon, utan undantag, i lite mer \u00e4n ett \u00e5r anstr\u00e4ngde jag mig f\u00f6r att s\u00e4tta ord p\u00e5 de k\u00e4nslor som jag antog fanns bakom den f\u00f6rtvivlade gr\u00e5ten. Jag hade ju g\u00e5tt min egen kurs och visste hur det l\u00e5ter n\u00e4r man bekr\u00e4ftar barnens k\u00e4nslor (L\u00e4s tex mitt inl\u00e4gg om varf\u00f6r barnen aldrig blir n\u00f6jda <\/a>och mitt inl\u00e4gg om k\u00e4nslorna bortom orden<\/a>).<\/p>\n – Du \u00e4r ledsen gumman? Problemet, kan jag f\u00f6rst\u00e5 s\u00e5 h\u00e4r i efterhand, var att varken jag eller de v\u00e4lmenande pedagogerna respekterade min flickas k\u00e4nslor. Vi \u00f6nskade hett och innerligt att hon skulle sluta vara ledsen och med gl\u00e4dje, iver och entusiasm springa in till de andra barnen p\u00e5 avdelningen. I hemlighet \u00f6nskade jag till och med att hon skulle tindra med \u00f6gonen vid blotta omn\u00e4mnandet av dagis, s\u00e5 d\u00e4r som jag h\u00f6rt talas om att det fanns andra barn som gjorde.<\/p>\n S\u00e5 en morgon fick jag en ingivelse och fr\u00e5gade min dotter:<\/p>\n – \u00c4r det s\u00e5 att du vill<\/span> vara ledsen n\u00e4r jag l\u00e4mnar dig p\u00e5 dagis? Och sedan tillade hon:<\/p>\n \u00a0<\/em>– Problemet \u00e4r ju bara att jag inte f\u00e5r vara ledsen ifred p\u00e5 dagis.<\/em><\/p>\n Hennes svar \u00e4ndrade n\u00e5got i mig. Pl\u00f6tsligt var det inte alls viktigt f\u00f6r mig att hon var glad n\u00e4r jag l\u00e4mnade henne p\u00e5 f\u00f6rskolan. Jag ville att hon skulle f\u00e5 ha sin sorg! Jag hade ju faktiskt ocks\u00e5 en liten sorg n\u00e4r vi skiljdes \u00e5t.<\/p>\n Tillsammans med f\u00f6rskolepedagogerna pratade vi om hur hon ville ha det n\u00e4r hon var ledsen p\u00e5 dagis. Hon ber\u00e4ttade att hon ville sitta i en speciell stol, i ett speciellt rum d\u00e4r hon fick vara ensam. Hon ville ha tillg\u00e5ng till papper och pennor s\u00e5 hon kunde rita lite samtidigt som hon var ledsen. Sj\u00e4lvfallet fick hon det precis som hon ville.<\/p>\n Ett par dagar senare l\u00e4mnade jag, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 lite mer \u00e4n ett \u00e5r, inte en vilt gr\u00e5tande fem\u00e5ring i kapprummet utan en\u00a0lugn och stillsamt sorgsen. Ytterligare n\u00e5gra dagar senare fick jag bara en hastig puss p\u00e5 kinden innan hon sprang direkt in till de andra barnen med ett leende p\u00e5 l\u00e4pparna.<\/p>\n Den eftermiddagen n\u00e4r vi gick hem fr\u00e5n f\u00f6rskolan sa hon helt spontant:<\/p>\n – Idag var jag inte ledsen n\u00e4r du l\u00e4mnade mig mamma. Jag har kommit p\u00e5 att jag kan sakna dig och vara glad samtidigt.<\/em><\/p>\n Jag t\u00e4nker att n\u00e4r hon \u00e4ntligen, efter mer \u00e4n ett \u00e5r, fick respekt f\u00f6r sin saknad och sin sorg d\u00e5 kunde hon ocks\u00e5 komma i kontakt med alla sina andra k\u00e4nslor. Men s\u00e5 l\u00e4nge vi, b\u00e5de jag och hennes pedagoger, inte l\u00e4mnade henne ifred med sin k\u00e4nsla s\u00e5 kunde hon inte heller bli f\u00e4rdig med den.<\/p>\n F\u00f6r mig kom hela den h\u00e4r historien att inneb\u00e4ra en otroligt viktig l\u00e4rdom. Jag f\u00f6rstod, f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 riktigt, att det inte finns k\u00e4nslor som \u00e4r \u201dbra\u201d och k\u00e4nslor som \u00e4r \u201dd\u00e5liga\u201d. Alla k\u00e4nslor \u00e4r lika viktiga och beh\u00f6ver lika mycket respekt. Det \u00e4r f\u00f6rst n\u00e4r vi l\u00e5ter barnen f\u00e5 utrymme att k\u00e4nna alla sina k\u00e4nslor som de ocks\u00e5 \u00e4r fria att k\u00e4nna verklig gl\u00e4dje.<\/p>\n —<\/p>\n Mer l\u00e4sning:<\/strong> Det g\u00f6r ont i oss n\u00e4r v\u00e5ra barn \u00e4r sorgsna och ledsna. \u201d\u00c4lskade fantastiska ungar! Ni \u00e4r v\u00e4rda all gl\u00e4dje, all lycka! Far \u00e5t pipsv\u00e4ngen sm\u00e4rta och sorg, oro och r\u00e4dsla!\u201d Att f\u00f6r\u00e4ldrar t\u00e4nker s\u00e5 h\u00e4r tror jag \u00e4r helt naturligt. Vi \u00e4lskar ju v\u00e5ra barn! Men n\u00e4r vi agerar f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka justera verkligheten […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":7525,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[46],"tags":[48,55,56,57,58,62,63],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/petrakrantzlindgren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1117"}],"collection":[{"href":"https:\/\/petrakrantzlindgren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/petrakrantzlindgren.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/petrakrantzlindgren.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/petrakrantzlindgren.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1117"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/petrakrantzlindgren.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1117\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/petrakrantzlindgren.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/7525"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/petrakrantzlindgren.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1117"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/petrakrantzlindgren.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1117"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/petrakrantzlindgren.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1117"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n<\/em>– \u00c4r det jobbigt f\u00f6r dig idag?
\n<\/em>– Du saknar mig n\u00e4r vi inte \u00e4r tillsammans, \u00e4r det s\u00e5?<\/em><\/p>\n![\"\"](\"\/wp-content\/uploads\/2011\/09\/mamma-trc3b6star1.jpg\" "\\"mother")
<\/a><\/p>\n
\n<\/em>– Ja, jag saknar ju dig mamma.
\n<\/em>– Skulle du \u00f6nska att du inte saknade mig?
\n<\/em>– Nej, jag vill<\/span> sakna dig n\u00e4r vi inte \u00e4r tillsammans. <\/em><\/p>\n
\nMin bok, Med k\u00e4nsla f\u00f6r barns sj\u00e4lvk\u00e4nsla<\/em>, finns nu som pocket. K\u00f6p den hos Adlibris –><\/span><\/strong><\/a> , Bokus –><\/span><\/strong><\/span><\/a> eller i din n\u00e4rmaste bokhandel.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"