{"id":4099,"date":"2015-06-25T17:08:13","date_gmt":"2015-06-25T15:08:13","guid":{"rendered":"http:\/\/petrakrantzlindgren.se\/?p=4099"},"modified":"2015-08-25T15:25:23","modified_gmt":"2015-08-25T13:25:23","slug":"vi-ar-manga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/petrakrantzlindgren.se\/2015\/06\/25\/vi-ar-manga\/","title":{"rendered":"Vi \u00e4r m\u00e5nga!"},"content":{"rendered":"
En kv\u00e4ll f\u00f6r ungef\u00e4r tre \u00e5r sedan n\u00e4r jag nattade min d\u00e5 sju\u00e5riga dotter, hade vi ett speciellt samtal p\u00e5 s\u00e4ngkanten. Hon sa: ”Jag \u00e4lskar dig mamma. Och jag kommer alltid att \u00e4lska dig.” Jag svarade, som jag tror att de allra flesta f\u00f6r\u00e4ldrar skulle g\u00f6ra: ”Jag \u00e4lskar dig ocks\u00e5 och jag kommer alltid att \u00e4lska dig.” Sedan blev jag nyfiken och fr\u00e5gade: ”\u00c4lskar du dig sj\u00e4lv?” Hon svarade eftert\u00e4nksamt: ”Mm, oftast g\u00f6r jag det, men n\u00e4r du sk\u00e4ller p\u00e5 mig, mamma, d\u00e5 \u00e4r det sv\u00e5rt f\u00f6r mig att \u00e4lska mig sj\u00e4lv.”<\/p>\n
Efter\u00e5t skrev jag ner det d\u00e4r samtalet, f\u00f6r det gick verkligen rakt in i hj\u00e4rtat p\u00e5 mig och jag var m\u00e5n om att minnas det min flicka sagt. Dagen d\u00e4rp\u00e5 fr\u00e5gade jag henne om jag fick dela med mig av det p\u00e5 min blogg, f\u00f6r jag t\u00e4nkte att det kanske kunde ber\u00f6ra och inspirera andra f\u00f6r\u00e4ldrar ocks\u00e5. Hon svarade att jag fick det. (Du kan l\u00e4sa hela inl\u00e4gget h\u00e4r –><\/a>)<\/p>\n Jag hade aldrig kunnat f\u00f6rbereda mig p\u00e5 responsen! P\u00e5 tv\u00e5 dagar hade inl\u00e4gget mer \u00e4n 260 000 visningar och hundratals kommentarer. M\u00e5ngdubbelt mer \u00e4n n\u00e5got annat jag skrivit b\u00e5de f\u00f6re och efter detta. F\u00f6rklaringen tror jag \u00e4r att de d\u00e4r orden \u2013 \u201dN\u00e4r du sk\u00e4ller p\u00e5 mig, mamma, \u00e4r det sv\u00e5rt f\u00f6r mig att \u00e4lska mig sj\u00e4lv\u201d – verkligen ber\u00f6r. Vi \u00e4lskar ju v\u00e5ra ungar! Sj\u00e4lvklart vill i att de skall \u00e4lska sig sj\u00e4lva ocks\u00e5. Att de skall veta att de \u00e4r v\u00e4rdefulla och fantastiska. Tanken p\u00e5 att de skulle tvivla p\u00e5 det k\u00e4nns sorglig och blir direkt sm\u00e4rtsam n\u00e4r vi p\u00e5minns om att v\u00e5rt s\u00e4tt att m\u00f6ta v\u00e5ra barn p\u00e5verkar vad de tycker och t\u00e4nker om sig sj\u00e4lva. F\u00f6r s\u00e5 \u00e4r det ju! Vad vi f\u00f6r\u00e4ldrar s\u00e4ger och g\u00f6r har betydelse f\u00f6r hur v\u00e5ra barn ser p\u00e5 och k\u00e4nner inf\u00f6r sig sj\u00e4lva, vilken l\u00e4ngtan och vilka dr\u00f6mmar de b\u00e4r i sina hj\u00e4rtan.<\/p>\n Den d\u00e4r bloggposten och responsen p\u00e5 den blev startskottet f\u00f6r mitt arbete med att skriva en bok om barns sj\u00e4lvk\u00e4nsla. F\u00f6r det blev tydligt f\u00f6r mig att det \u00e4r s\u00e5\u00e5\u00e5 m\u00e5nga f\u00f6r\u00e4ldrar som delar l\u00e4ngtan att barn skall v\u00e4xa upp och veta att de duger och \u00e4r v\u00e4rdefulla. Men hur kan man hj\u00e4lpa barn med det? Det \u00e4r l\u00e4tt att k\u00e4nna sig otillr\u00e4cklig som f\u00f6r\u00e4ldrar n\u00e4r man vet vad man vill, men inte hur man skall g\u00f6ra f\u00f6r att n\u00e5 det. S\u00e5 jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att samla alla de tankar och id\u00e9er om sj\u00e4lvk\u00e4nsla som jag under flera \u00e5r hade utvecklat och delat med mig av p\u00e5 f\u00f6rel\u00e4sningar, kurser och i samtal med f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n