Vardag igen! Om morgonstress och förskoleinskolning

Det går fort. Plötsligt känns de lata och fria dagarna som ett avlägset minne. Över en natt skall vi ställa om till rutiner, tidspassning och planering. Vänja oss vid att säga hej då varje morgon. För många är allt det här liktydigt med stress. Värst är den under den där morgontimmen: Inget bröd i skafferiet?! Borsta tänder. Packa väskan. Hur var det med extrakläder på hyllan? Behövs gummistövlar idag? Just sjutton! Det var visst någon lapp som skulle fyllas i!?

För dig som behöver lite hjälp att styra upp mornarna vill jag tipsa om den här intervjun med mig på Familjeliv.se -> På bilden längst ner i det här inlägget bjuder jag också på en utökad ”felsökningsguide” vid morgonstress.

Kanske är det också dags för inskolning? Första gången på förskola? Ny avdelning? Börja skolan? Eller kanske behövs det en återinskolning efter ledigheten? Ibland går inskolningen som en dans och både barn och föräldrar är tillfreds. Men för en del barn (och föräldrar) är avskeden varje morgon svåra. Hur kan man som förälder och pedagog stötta barnet i de situationerna? För flera år sedan skrev jag ett inlägg om min egen dotters förskoleinskolning och vad hon lärde mig då. Inlägget är ett av de mest lästa på bloggen och, tycker jag själv, ett av de allra viktigaste. Dela det gärna vidare om du tror att det kan hjälpa andra föräldrar och pedagoger!

Hösten. För min del väntar mängder av föreläsningar ett par kurser. Det skall bli sååå roligt att komma ut och träffa engagerade föräldrar och pedagoger runt om i landet igen! Föreläsningar som är öppna för allmänheten lägger jag efterhand ut under fliken ”Aktuellt” här på bloggen. Först ut är Skåne! Den 16 september föreläser jag i Vellinge. Jag ser också fram emot att prata om min bok på bokmässan i Göteborg och att lansera den i Norge och Danmark!

Du vet väl att jag har en sida på facebook där jag delar med mig av tankar, tips och råd kring föräldraskap? Tyvärr visar inte facebook allt jag skriver i ditt flöde, även om du valt att ”gilla” min sida. Gör så här om du vill vara säker på att ta del av allt jag skriver:

1. Gå till min sida (och gilla den om du inte redan gör det).
2. Klicka på den lilla pilen till höger om ”gillar”.
2. Bocka för ”Ta emot aviseringar”.
3. Se till att ”Följer” är ikryssat bredvid ”Gillar”.

 

felsokning morgonstress

 

 

Läs mer 2 Kommentarer

Sommarlov!

Nu tar bloggen och jag semester efter en intensiv och rolig vår med bokutgivning, mängder av föreläsningar, kurser och en hel del intervjuer i tidningar, radio och tv.

sommarbild2Vila, avkoppling och familjegemenskap står närmast på agendan. Till hösten ser jag fram emot nya spännande uppdrag! Riktigt roligt skall det bli att vara med på bokmässan i Göteborg. Många föreläsningar är också inbokade. Jag kommer att lägga upp datum efter hand under fliken ”Aktuellt” här på bloggen, men jag vill redan nu flagga för att jag äntligen har en öppen föreläsning i Skåne! Jag kommer förstås också att hålla fler kurser för dig som vill fördjupa dig i din egen familjs utmaningar och utvecklingsmöjligheter. Mer information om kursens innehåll, datum, tider osv hittar du här –>

Här nedan bjuder jag på ett kollage av de mest populära ”tankeväckarna” jag delat på facebook under våren. Lämna gärna en kommentar och berätta vilken som är din favorit! (Kolla lite extra på de fina handmålade bilderna, tex den ovan, som jag fått låna från Marie Essen. Marie säljer barntavlor (perfekt dop- och födelsedagspresent!) på www.minmidesign.se.)

En riktigt härlig sommar önskar jag dig! Jag hoppas att vi möts här igen i augusti.

//Petra

blogg2

 

blogg3

 

blogg11

 

Blogg4

 

blogg9

 

blogg5

 

Blogg1

 

Läs mer 6 Kommentarer

Sommarerbjudande för bloggvänner!

Jippi! Bokus har sommarlovserbjudande på min bok, Med känsla för barns självkänsla. Till och med fredag 13 juni säljer de boken med 30 kr rabatt! Bokens oslagbart låga pris blir därmed 147 kr. (ord pris 177 kr).

För att ta del av rabatten följer du den här länken och anger rabattkoden ”Petra” i steg 2 i beställningen. 

Bloggröster om boken:

Elaine Eksvärd: ”HELVETE VILKEN BRA BOK!!!!!! Eller himmel vilken bra bok kanske?”

Nina Ruthström: ”Med känsla för barns självkänsla av Petra Krantz Lindgren är en fantastisk bok som alla föräldrar borde läsa. Den innehåller BARA bra saker.”

Vimmelmamman Lotta Gray: ”De senaste åren har jag kommit i kontakt med beteendevetaren Petra Krantz Lindgren och hennes sätt att se på barn och vuxna och kommunikationen dem emellan. Petra går ju i Jesper Juuls fotspår och jag tycker mycket om deras  förhållande till barn.”

Emmas boktips: Många av Krantz Lindgrens tankar och förslag känner jag igen från Ross W. Greene (”Explosiva barn” – min bibel!!), ”How to talk so kids will listen and listen so kids will talk” av Adele Faber och Elaine Mazlish (finns inte på svenska), Lars H. Gustafsson (”Lotsa barn” och ”Växa – inte lyda”) och Jesper Juul (”Ditt kompetenta barn”). Krantz Lindgren skriver dock så lättläst och lätttillgängligt och formulerar sig på sitt eget sätt, att jag inte tvekar att rekommendera denna bok som ett komplement eller ingång till de övriga. Eller som enda bok för den utmattade förälder som inte har tid och ork att läsa någon annan.

Superquinnan: ”Bara det att hon skriver att jag som förälder ska ifrågasätta det hon skriver gör mig intresserad, detta är en bok för oss som är nyfikna och vill förändra för att hjälpa våra barn och det finns inga all-lösningar för det, bara handledning.
Upplever inte alls boken som en pekpinne vilket jag gjort med andra böcker som ska vara som stöd för oss föräldrar eller de som har barn i sin omgivning, denna bok får mig att tänka till och vilja förändra hur jag kommunicerar med mitt barn.”

JoS: ”En bok som jag kommer återkomma till när jag smält den en första gång. Känner att budskapet i boken tilltalar mig väldigt mycket och det är något jag vill få in i vår kommunikation med barnen. Men som sagt, helt enkelt är det inte.
Klart läsvärd och jag rekommenderar den varmt!”

 

Läs mer 5 Kommentarer

Så laddar ni gemenskapen i familjen

Satsa på att umgås ostört med barnen tio minuter om dagen. Det gör underverk för familjesammanhållningen, menar bokaktuella beteendevetaren Petra Kratz Lindgren.

Du har hämtat på förskolan, handlat mat, lagat middag och röjt undan i köket. Sedan är det tid för bad och nattning. Hur blev klockan plötsligt åtta? kanske du undrar medan du stoppar om barnen efter sagan.

Det är inte alltid så enkelt att få till de där familjestunderna med småprat och umgänge i vardagen. Ibland rymmer inte heller helgerna så mycket oplanerad tid mellan aktiviteter och besök hos vänner. ”Har vi en ledig dag tillsammans är vi i princip hemifrån från att vi vaknar tills barnen ska sova”, berättar en mamma på Familjeliv.

Beteendevetaren och bloggaren Petra Krantz Lindgren, aktuell med boken ”Med känsla för barns självkänsla”, träffar ofta föräldrar som upplever att de knappt har någon tid för umgänge med familjen.

- Många berättar om tidspressen. De har tolv minuter på sig att steka köttbullar och tre minuter att byta om innan de ska i väg med barnen till gympan. Andra tror att samvaro handlar om att gå på många arrangerade aktiviteter ihop. Men det är svårt att utveckla relationen i en biosalong eller i simhallen, menar hon.

Läs hela artikeln på Familjeliv.se –>

united hands

Läs mer Inga kommentarer

Förälder: Bli fri från ditt dåliga samvete genom att lyssna på vad det har att säga!

Jag var på Liseberg i helgen. När min son och jag körde den klassiska tävlingen om vem som kunde banka ner flest grodor i hål gjorde jag en association. Jag kom att tänka på att det är ungefär likadant som många föräldrar gör med sitt dåliga samvete – bankar ner det. Trycker bort det.

Jag tycker mig märka en allmänt spridd uppfattning om att dåligt samvete hos föräldrar inte bara är jobbigt, utan dessutom både onödigt och olämpligt:

- Föräldrar skall inte behöva ha dåligt samvete. Att vara förälder är världens svåraste jobb. Det är synd om dagens föräldrar som kämpar och sliter för sina små telningars skull. Det finns ingen vettig anledning till att de dessutom skall plåga sig själva med skuld och skam.

- Föräldrar bör inte ha dåligt samvete. Det är inte bra för barnen eftersom de märker av det och kan få för sig att det är de som orsakar sina föräldrar lidande. Dessutom bör föräldrar inte slösa bort den värdefulla tid de tillbringar tillsammans med sina barn på att vara dystra! Barn är mer betjänta av föräldrar som är tillfreds och nöjda.

Se där, det tycks finnas flera goda skäl att dunka ner det dåliga samvetet så fort det sticker upp sitt fula tryne! Problemet är att det inte funkar på lång sikt. Det blir som ett evighetsspel. Grodorna fortsätter ploppa upp sina huvuden i olika hål tills den som slår är helt utmattad och inte orkar längre. Det dåliga samvetet försvinner helt enkelt inte för att vi gång på gång säger till oss själva att det är fel att ha det.

Ett viktigt budskap

Jag tycker att vi skall göra tvärtom! Sluta trycka ner det dåliga samvetet och börja lyssna på vad det har att säga. Jag är nämligen övertygad om att det dåliga samvetet bär med sig ett viktigt och värdefullt budskap. Det är därför det inte ger upp sitt pockande på uppmärksamhet. Vilket budskapet är? Enkelt uttryckt: ”Du har missat att ta hand om något som är viktigt för dig!” När man drabbas av dåligt samvete är det ett tecken på att en inre konflikt pågår. Man har tillgodosett, eller försökt tillgodose, några behov, på bekostnad av något eller några andra. Det dåliga samvetet vill påminna om det finns behov som inte blir (riskerar att inte bli) tillgodosedda.

Anta att du har en röst som gnatar i bakhuvudet: ”Du är en dålig förälder. Du stressar jämt. Du är för lite med barnen och när du väl är med dem är du ofokuserad!” Förmodligen kommer snart en annan röst till ditt försvar: ”Men du är ändå bättre än många andra föräldrar! Du hämtar redan kl. fyra på dagis, det finns de som inte hämtar förrän vid femtiden … Och vad är förresten alternativet!? Du måste ju för sjutton jobba, tvätta, städa och laga mat! Det är ju inte precis som att du sitter och latar dig istället för att vara tillsammans med barnen.”

Om du inte vill låta ordkriget fortgå i huvudet ( = slå ner grodan med enda resultat att den dyker upp i ett nytt hål) föreslår jag att du lyssnar på och försöker förstå båda rösterna. Vad är det som är viktigt för var och en av dem? Om vi börjar med den skuldbeläggande rösten så antar jag att den, bortom orden som sägs, vill påminna om hur mycket du gillar att prata med dina barn. Att du verkligen är mån om att ha en förtrolig och tillitsfull kontakt med dem. Försvarsrösten erinrar om ett annat behov. Kanske vill den göra dig uppmärksam på ditt behov av mer handfast omsorg om barnen? Att det är viktigt ställa mat på bordet och se till att det finns kläder att ta på.

Att släppa det dåliga samvetet

När du förstått vilka behov de båda rösterna vill påminna om blir konfliktlösning nästa steg. Kanske säger du ungefär så här till dig själv:

”Jag har kommit på att jag haft stort fokus på se till att barnen får mat och annan viktig omsorg och missat att ta hand om behovet av kontakt i den utsträckning som vi mår bra av. Jag vill fundera på om det finns något jag kan göra framöver för att ta hand om båda de här behoven!”

Kanske hittar du lösningar som möjliggör för dig att få mer av det som är viktigt. Kanske blir svaret att ingen lösning syns just nu. I det sistnämnda fallet tror jag att det är viktigt att uppmärksamma och erkänna det för sig själv och tillåta sig att känna efter hur det känns. (”Jag känner mig ledsen eftersom jag inte ser hur vi kan tillgodose behovet av kontakt och förtrolighet i vår familj just nu.”) När behovet uppmärksammas och accepteras behöver det inte längre ta sig uttryck i form av självkritik för att nå medvetandet.

Men det kan också vara så att en noggrann och medveten granskning resulterar i en insikt om att båda behoven faktiskt blir väl tillgodosedda. Jag tänker på en mamma som gick en av mina kurser. Hon berättade att hon hade dåligt samvete för att hon och hennes man oftast åt middag efter att barnen somnat på kvällen. Hon längtade efter familjemiddagar fyllda av förtroliga samtal, men när verklighetens middagar mer handlade om att skydda sig själv från kletiga ketchuphänder och torka upp utspilld mjölk hade hon och sambon bestämt sig för att låta barnen äta middag tidigare på kvällen. Den här mamman uttryckte stor lättnad när hon insåg att det inte alls innebar att de var dåliga föräldrar. Tvärtom hade de faktiskt tagit hand om familjens behov på ett mycket bra sätt. Varje kväll hade de en lång nattningsstund med barnen där de pratade om bra och dåliga saker under dagen och på mornarna satt en förälder en stund i soffan och myste och pratade med barnen. Behoven av samtal och förtrolighet blev faktiskt fyllda, insåg hon. De blev det bara på ett annat sätt än i många andra familjer.

Den här insikten och den efterföljande lättnaden kunde mamman inte uppleva förrän hon verkligen mötte och lyssnade på sitt dåliga samvete. Dessförinnan hade hon omväxlande använt olika rutinmässiga argument mot det dåliga samvetet (”vi är ändå ’good enough’ som föräldrar, ”det kanske funkar för andra att äta ihop, men de har inte lika livliga barn som vi”, ”alla har dåligt samvete för något”) och kritiserat sig själv för att hon inte var bra nog och verkligen borde äta tillsammans med barnen.

Föräldrars dåliga samvete är alltid befogat!

Jag hör ofta påståendet att föräldrar bär på en massa obefogat dåligt samvete. Att man inte skall grotta ner sig. Att man skall tänka att man är good enough. Jag tror tvärtom! Föräldrars dåliga samvete är alltid befogat, i bemärkelsen ”värt att lyssna på”. Det bär på budskap från ditt inre och vill berätta för dig att det finns risk att du håller på att missa något som egentligen är väldigt viktigt för dig. Man kan jämföra det dåliga samvetet med signalen från en brandvarnare. ”Tut, tut! Möjligt problem identifierat!” Att strunta i tjutet från brandvarnaren kan få allvarliga konsekvenser och därför gör också de flesta av oss bedömningen att det är värt att reagera. Att inte lyssna på sitt dåliga samvete, att istället trycka undan det med hänvisning till att ”alla har dåligt samvete för något” eller ”jag gör så gott jag kan”, är lite som att plocka bort batteriet ur brandvarnaren när den tjuter – utan att först ha försäkrat sig om att det inte brinner.

Nyfiken på min bok? Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus .

Vill du köpa flera böcker? Kanske ge den som sommarpresent till ditt barns pedagoger? Missa inte Bokus fina mängdrabatt just nu! Läs mer om den här –>

Vill du lära ännu mer om dåligt samvete och hur du kan lyssna på det istället för att trycka bort det? Då rekommenderar jag Liv Larssons bok Ilska, skuld och skam.

Läs mer 13 Kommentarer