Framtidens färdigheter

Barn = medarbetare
Förälder = chef

Ja, så tänker jag faktiskt att det är. Mina föreläsningar, kurser och texter handlar i grund och botten inte om relationer mellan barn och föräldrar, de handlar om relationer mellan människor. Barn och föräldrar är liksom inte olika arter. De är båda människor, bara i lite olika storlek.

Därför gläder det mig väldigt mycket när deltagarna på mina föräldrakurser säger: ”Jag har kommit på att det jag lärt mig här, har jag lika stor användning för på min arbetsplats.” Sedan uppskattar jag förstås också fortsättningen: ”Du måste komma till mitt jobb och prata med mina kollegor! De behöver också lära sig om hur man kan lösa konflikter utan att kränka någon, att man kan lyssna bortom orden som människor säger och att de allra flesta människor vill bete sig bra och om de inte gör det så beror det på att något hindrar dem.” Detta är uppdrag som jag fått mer av under de senaste åren och som jag gärna tackar ja till.

Några som också ser likheterna mellan föräldraskap och ledarskap är Futurion, TCO-förbundens tankesmedja. De bjöd in mig till sin podd, som handlar om framtidens arbetsliv. Automatiseringen förändrar oundvikligen detta och gör att behovet av vissa färdigheter minskar och försvinner, samtidigt som behovet av andra – tex empati och kommunikation – ökar. Jag tycker att det blev ett väldigt bra samtal!

Vill du lyssna kan du göra det här –>
Du kan också läsa en sammanfattning av samtalet här –>

Blev du nyfiken på mina föräldrakurser kan du läsa mer om dem här –>
Om du vill komma i kontakt med mig för att boka utbildning på din arbetsplats: Ring mig på 0704-298991 eller mejla på info(at)petrakrantzlindgren.se

Petra Krantz Lindgren gästar Per Lagerström och Ann-Therese Enarsson i ett avsnitt av podden Framtidens färdigheter.

Läs mer 3 Kommentarer

”Det finns ingen anledning att bli så upprörd!” (Skärmkonflikter med barn, del 5)

– Nu är det dags att lägga undan paddan, borsta tänderna och hoppa i säng.
– Nej, inte redan!
– Jo, nu. Klockan är åtta.
– Fan också! Jag vill inte sluta spela nu. Ilsken gråt.
– Det måste du i alla fall. Och det finns ingen anledning att bli så upprörd. Du vet att speltiden är slut klockan åtta. Det gäller varje kväll.

Ja, det vet barnet förmodligen. Det är inte information och förebråelser som hon behöver just nu. Det hon behöver är respekt för sina känslor. Det borde heller inte vara för mycket begärt, kan man tycka. Om du vill att barnet skall respektera ditt beslut att stänga av paddan kan väl du respektera hennes besvikelse inför ditt beslut?

– Nu är det dags att lägga undan paddan, borsta tänderna och hoppa i säng.
– Nej, inte redan!
– Jo, klockan är tyvärr redan åtta. Den går alltid för fort när man håller på med något roligt, eller hur!?
– Men jag vill spela mer!
– Jag vet, älskling.

Barn kan och bör inte alltid få sin vilja fram, men de kan och bör alltid få sin känsla fram. Dels för att alla människor mår bra av att få respekt för sina känslor, dels för att det ökar chansen till samarbete. Vem fungerar du själv bäst ihop med: en person som låter dig känna det du känner eller en person som kritiserar och ifrågasätter dina känslomässiga reaktioner?

Länk till samtliga delar i artikelserien om skärmkonflikter med barn:
Förebygga och hantera skärmkonflikter med barn (del 1)
Engagera dig i barnets skärmanvändande! (del 2)
Visa respekt för barnets sociala relation på nätet (del 3)
Det största misstaget som föräldrar gör (del 4)
Det finns ingen anledning att bli så upprörd! (del 5)

Föräldrakurs! Den 16 februari startar jag nästa föräldrakurs i Stockholm. Läs mer om den här –>

Nyfiken på min bok, Med känsla för barns självkänsla? Just nu säljer Adlibris den för endast 79 kronor!

 

Läs mer 6 Kommentarer

Det största misstaget som föräldrar gör (Skärmkonflikter med barn, del 4)

Jag hörde talas om en arbetsplats där ledningen nyligen låtit meddela att de gemensamma morgonmötena skulle avskaffas. Enligt ledningen dracks det för mycket kaffe på dessa tillställningar – kaffe är ju, som alla vet, väldigt onyttigt – och stillasittandet som var förenat med mötena var inte heller bra. Personalen har naturligtvis frågat vad det skall göra istället, den första kvarten av arbetsdagen, men fått svar som det inte riktigt begriper:

– Ni kan väl läsa katekesen? Det gjorde vi vår på tid!
– Ni kommer nog på något, när ni tröttnat på att ha tråkigt.
– Gör något! Vad som helst, bara ni inte sitter och dricker kaffe!

Fatta vilken uppförsbacke för ledningen att lyckas genomföra önskade förändringar! Att ta bort något som personalen gillar och ersätta det med… Ja vadå? Tydligen är nästan vad som helst bättre än kaffestunderna, som personalen uppskattat så mycket och som de upplevt bidragit till trivseln?

Nej, så går det förstås inte till på seriösa arbetsplatser där man vill förändra rutiner. Ändå är det ungefär så här det går till i många familjer när det gäller barnens skärmar. Gång på gång får barnen höra att användandet av deras digitala prylar – ofta i strid med barnens egna upplevelser – är skadligt och bör tidsbegränsas och när de frågar vad de skall göra istället får de svar som det upplever som irrelevanta och obegripliga.

– Sitter du med en skärm nu igen!? Nu är det dags att göra något annat en stund!
– Vad skall jag göra istället då?
– Hoppa studsmatta? Läs en bok?
– Jag vill inte vara ensam på studsmattan och jag hatar att läsa.
– Städa på ditt rum då!
– As if…!
– Gör vad du vill, men nu blir det ingen mer skärm förrän ikväll efter maten.

Jag föreslår att föräldrar låter sig inspireras av framgångsrika chefer. De lägger inte massa tid på att argumentera för varför något inte skall göras. Istället tar de fram och förankrar tydliga mål och diskuterar möjliga åtgärder för att nå målen. På samma sätt behöver föräldrar vara tydliga med vad som är viktigt för dem:

– Jag skulle vilja prata med dig om en grej. Har du tid?
– Okej. Vad är det?
– Jag älskar dig och jag är mån om att du mår bra och att vi har det bra tillsammans. Jag skulle vilja snacka med dig om hur vi kan få till det i vår familj.
– Jaha?
– Jag har läst på en del och det verkar som att för att må bra så behöver vi människor röra på oss varje dag. Vi behöver vara ute i dagsljus. Vi behöver äta nyttigt och på regelbundna tider och vi behöver ordentligt med sömn.
– Skall du börja tjata om träning nu igen?
– Nä, jag tycker inte om att tjata. Jag vill att vi skall hitta en lösning som känns bra för både dig och mig.
– Hur då, om jag får fråga?
– Det vet jag inte. Jag tänkte att vi skulle komma på det tillsammans. Jag har också tänkt på att vi ofta bråkar om dina läxor. Och så skulle jag vilja snacka om hur vi kan hitta tid att umgås. Jag skulle gilla att vara mer tillsammans än vi varit på sistone. Sedan så gissar jag att det finns grejer som är viktiga för dig, som du också vill att vi tar med när vi pratar?

I det här samtalet tar föräldern utgångspunkt i vad som är viktigt för henne: Att barnet mår bra, att hitta fungerande rutiner för tex läxor, mat och sömn, och att få gemenskap. Hon visar också att hon vill lyssna på vad som är viktigt för barnet och slutligen öppnar hon för att de tillsammans skall hitta lösningar som tar bådas behov i beaktande. Jag är övertygad om att hon i det här läget har oändligt mycket bättre förutsättningar för kontakt och samarbete med sitt barn än om hon inleder med att prata om vad hon vill att barnet inte skall göra (hålla på med en skärm).

Att börja i den här änden är förstås inget ljug från förälderns sida. Det finns uppriktiga behov hos oss föräldrar, som ligger till grund för varför vi vill att barnen inte bara skall sitta med sina skärmar. Det är ju inget självändamål att barnet inte använder skärmen (även om det ibland kan låta så när en del föräldrar pratar med sina barn). Därför gäller det att söka bortom sina instinktiva aversioner och besvara frågan: Vad är det som är viktigt för mig, som gör att jag vill att barnet skall lägga undan skärmen? Det är i svaret på den frågan som samtalet med barnet bör ta sin utgångspunkt.

För att sammanfatta: Istället för att fokusera på att barnet inte skall hålla på med en skärm mer än en given tidsrymd varje dag, fokusera på vad mer barnet behöver göra för att må bra och på vad som behövs för att ni skall må bra tillsammans. Om barnet därutöver väljer att ägna sig åt skärmanvändande kan du slappna av. Du vet ju att både hon och du får era övriga behov tillgodosedda.

Länk till samtliga delar i artikelserien om skärmkonflikter med barn:
Förebygga och hantera skärmkonflikter med barn (del 1)
Engagera dig i barnets skärmanvändande! (del 2)
Visa respekt för barnets sociala relation på nätet (del 3)
Det största misstaget som föräldrar gör (del 4)
Det finns ingen anledning att bli så upprörd! (del 5)

Föräldrakurs! Den 16 februari startar jag nästa föräldrakurs i Stockholm. Läs mer om den här –>

Nyfiken på min bok, Med känsla för barns självkänsla? Just nu säljer Adlibris den för endast 79 kronor!

Läs mer 2 Kommentarer

Visa respekt för barnets sociala relationer på nätet! (Skärmkonflikter med barn, del 3)

Det står 28-28 efter full tid i basketmatchen som din dotter deltar i. Domaren meddelar att det blir förlängning. Nerverna ligger utanpå. Det är mycket som står på spel. Vinst innebär att tjejerna går vidare i cupen. Förlust att de åker ur.

När laget står uppställt för uppkast efter den korta pausen kommer en pappa in på planen, går fram till  sin dotter, lagets bästa målgörare, och tar henne i armen. ”Det är dags att sluta spela nu! Mamma har snart middagen färdig därhemma.” Flickan protesterar men pappan förhåller sig kallsinnig: ”Klockan är halv åtta. Vi äter alltid klockan åtta. Det vet du!” Lagkamraterna tittar med gapande munnar på pappan och flickan. Sedan blåser domaren igång matchen och de får göra sitt bästa, utan sin lagkompis. En stund senare är matchen avgjord. Det blev förlust.

Hur tror ni det låter i omklädningsrummet efteråt? I skolan dagen efter? Vilken spelare får bära hundhuvudet? Frågan som diskuteras av gänget på Kik just nu: laguttagningen inför nästa match. Är det säkert att ha den här tjejen med, eller är det bättre att satsa på en mer stabil spelare, en som inte bangar ur mitt i slutstriden?

Om jag frågade föräldrarna till de barn som stannade och spelade klart matchen tror jag ingen av dem skulle tycka att pappan gjorde rätt som tog hem dottern innan matchen var färdigspelad. Man skulle prata om vikten av laganda, att ta hänsyn till gruppen och fullfölja påbörjade insatser.

För egen del tycker jag det är otroligt fascinerande att det som tycks oss så självklart på basketplanen, ofta är som bortblåst när matchen utspelas online. Då är pappan som springer in från sidlinjen och plockar bort barnet från planen mitt i matchen inget udda undantag. Det händer hela tiden att föräldrar gör just så: lyfter bort barnet från skärmen, drar ur datorsladden eller kopplar ner wifit. Hur svårt kan det vara att fatta att det (också) får negativa sociala konsekvenser för barnet?!

En förälder som sätter gränser kring barnets skärmanvändande – och samtidigt respekterar barnets sociala relationer på nätet – har rimligen större chans att nå till fungerande och ömsesidigt accepterade lösningar med barnet än en förälder som inte visar sådan respekt. Eller vad tror du?

Länk till samtliga delar i artikelserien om skärmkonflikter med barn:
Förebygga och hantera skärmkonflikter med barn (del 1)
Engagera dig i barnets skärmanvändande! (del 2)
Visa respekt för barnets sociala relation på nätet (del 3)
Det största misstaget som föräldrar gör (del 4)
Det finns ingen anledning att bli så upprörd! (del 5)

Föräldrakurs! Den 16 februari startar jag nästa föräldrakurs i Stockholm. Läs mer om den här –>

Nyfiken på min bok, Med känsla för barns självkänsla? Just nu säljer Adlibris den för endast 79 kronor!

Läs mer 2 Kommentarer

Engagera dig i barnets skärmanvändande! (Skärmkonflikter med barn, del 2)

När min dotter berättar att hon läser en spännande bok frågar jag vad den handlar om. Kanske hjälper jag henne att leta upp andra böcker på samma tema och det är möjligt att jag köper någon av böckerna hon lockas av. När min son blivit utvald att spela i en flöjtensamble gratulerar jag honom och köper biljetter till konserten där de skall spela. Jag gissar att du gör ungefär likadant? De flesta av oss engagerar oss och intresserar oss för det som är viktigt för våra barn – om det sker utanför skärmen. Men när barnen gör något med hjälp av en skärm tycks det, för en del föräldrar, bli fullständigt, komplett, nattsvart, ointressant. Inga frågor. Inga hejarop. Inget. Varför?!

En förklaring är förstås att vi föräldrar inte riktigt förstår vad barnet håller på med. Böcker, instrument, idrott, det fanns när vi var unga och det kan vi relatera till. Men det där som ungarna gör med hjälp av en skräm, det är lite främmande och kräver därför mer engagemang för att bli begripligt. En annan förklaring, som jag hört från en del föräldrar, är att ett eventuellt intresse från deras sida liksom ”legitimerar” barnets skärmanvändande. De tror att om de intresserar sig för och engagerar sig i det som barnet sysslar med vid skärmen, så får de inte samma tyngd i sitt gränssättande kring den. Naturligtvis är det inte så! En förälders engagerade uppmärksamhet för sitt barns aktivitet minskar inte barnets acceptans för uppsatta gränser. Förmodligen är det precis tvärtom: att en förälders engagemang kring det barnet gör ökar barnets förtroende för föräldern och därmed också barnets villighet att bry sig om dennes gränser.

Tänk på yogaexemplet igen (se gårdagens inlägg). Visst skulle det vara lättare att ta hänsyn till din partners önskemål om att du skulle avstå från yogaträningen en kväll, om han hade för vana att ställa intresserade frågor kring den, än om han verkade komplett ointresserad av vad du sysslade med? Barn är likadana. De uppskattar också att människor som finns nära dem bryr sig om och intresserar sig för det de sysslar med.

– Det där spelet du spelar så mycket nu, Overwatch. Jag har kikat lite när jag kommit in i ditt rum, men jag fattar ingenting. Har du lust att visa det för mig och förklara vad det handlar om?
– Jag är nyfiken! Vilka olika grejer använder du mobilen till? Är du villig att berätta?
– Jag tror inte riktigt jag har fattat poängen med Snap. Kan inte du visa mig?

Ur engagerade samtal om det som är viktigt för barnet uppstår en känsla av gemenskap. Den känslan utgör en viktig del i det fundament på vilket samarbete mellan vuxen och barn byggs.

Länk till samtliga delar i artikelserien om skärmkonflikter med barn:
Förebygga och hantera skärmkonflikter med barn (del 1)
Engagera dig i barnets skärmanvändande! (del 2)
Visa respekt för barnets sociala relation på nätet (del 3)
Det största misstaget som föräldrar gör (del 4)
Det finns ingen anledning att bli så upprörd! (del 5)

Föräldrakurs! Den 16 februari startar jag nästa föräldrakurs i Stockholm. Läs mer om den här –>

Nyfiken på min bok, Med känsla för barns självkänsla? Just nu säljer Adlibris den för endast 79 kronor!

Läs mer 2 Kommentarer