”Gör så här!” En viktig del i det vuxna ledarskapet är att vägleda barnen genom att berätta vad de skall göra och hur de skall göra det. För att öka chansen att barnen lyckas bör vuxnas instruktioner vara tydliga. Det är lättare att följa en instruktion som är tydlig, än en som är otydlig, eller hur?
Det kan låta självklart och enkelt, att ge tydliga instruktioner, men i praktiken är det många som har svårt för det. Ett misstag som många vuxna gör är att inte säga vad barnet skall göra, utan istället säga vad barnet inte skall göra eller vad barnet skall sluta göra.
”Låt inte pastan koka för länge.”
Chansen att pastakoket blir lyckat ökar om föräldern säger hur länge pastan skall koka.
”Det går nog bättre med läxan om du inte håller på med mobilen samtidigt som du gör den.”
För barnet skulle det förmodligen vara mer hjälpsamt om föräldern stöttade i vad hon kan göra för att lyckas med läxan, i stället för att bara berätta vad hon inte skall göra.
”Du måste sluta lägga dina nycklar på köksbänken.”
Var skall barnet lägga dem i stället? Det finns ju en uppsjö av alternativ och risken är överhängande att barnet väljer ”fel” och kommer att få ytterligare tillsägelser av föräldern. Det är troligare att barnet lyckas göra rätt och tillmötesgå förälderns önskemål om föräldern säger var barnet skall lägga nycklarna.
På mina föräldrakurser händer det att deltagarna undrar om de exempel jag givit inte är lite överdrivna. Så där säger väl föräldrar ändå inte!? Jag brukar lämna frågan öppen och uppmuntrar deltagarna att under kommande veckor göra sig själva uppmärksamma på sina egna instruktioner till sina barn. Många kommer tillbaka till nästföljande kurstillfälle och skrattar lite självmedvetet över allt de hört sig själva säga till sina barn. ”Spring inte i trappan”, ”Du måste sluta göra dina läxor på söndag kväll”, ”Vispa inte grädden för hårt”.
Ett första tips för att ge tydliga instruktioner är således att berätta vad barnet skall göra, i stället för att berätta vad barnet inte skall göra. Ett andra tips är att vara så konkret som möjligt och ge tillräckligt mycket information för att barnet skall slippa gissa vad det som sägs faktiskt betyder.
”Du måste hålla ordning på dina grejer.”
Barnet skulle förmodligen vara mer hjälpt av att föräldern berättar vilka grejer det är som hon måste hålla ordning på och tips på hur man, rent konkret, kan göra för att hålla ordning på dem.
”Koncentrera dig!”
Vad betyder ens det? Och hur gör man när man koncentrerar sig?
”Den här gången får du packa din grejer själv inför semestern.”
Vad menas med ”grejer inför semestern”? Är det kläder som avses? Leksaker? Förmodligen behöver barnet veta mer: Vilket väder kan man räkna med? Hur mycket kläder är rimligt att ta med för en vecka? Skall det hända något särskilt under veckan, som behöver särskilda grejer? Chansen att barnet faktiskt lyckas med uppdraget att packa sina grejer ökar om barnet får tydlig information.
Apropå att ge tillräckligt tydlig information drar jag mig till minnes ett tillfälle när min son var liten, kanske sju år. Han skulle åka slalom för första gången någonsin. Efter ett par gemensamma åk, där jag hållit honom framför mig och han stått mellan mina ben, var det dags för honom att försöka åka själv. Till en början gick det bra, men efter hand ökade hans fart och han åkte rakt ner för backen. Jag höll mig strax bakom och ropade ”Sväng!”. Inget hände. Jag upprepade: ”Du måste svänga!” Sonen fortsatte i störtloppsstil. (Vi befann oss, tack och lov, i barnbacken.)
Färden slutade i ett orangefärgat nät, som var uppspänt längst ner i backen. När jag hade kollat av att sonen var okej och hjälpt honom komma loss med armar, ben, stavar och skidor frågade jag: ”Varför svängde du inte, älskling? Hörde du inte att jag ropade?” ”Jo, jag hörde”, svarade han och tillade: ”Men mamma, du var inte tillräckligt tydlig, för du sa inte åt vilket håll jag skulle svänga!”
Sammanfattningsvis: Om ditt barn inte gör som du vill kan det bero på att det faktiskt inte är tydligt vad du vill. Tänk på att berätta vad barnet skall göra, i stället för vad barnet inte skall göra, och försök vara så konkret som möjligt.
Lyssningstips: Relatera mera, avsnitt 26: Hur får vi barn att göra som vi vill?
Lästips: Hur svårt kan det egentligen vara att berätta vad man vill?!
Tack så insiktsfullt! Jag är mer orolig att barna inte reflekterar själva, att det blir styrda av våra krav och uppmaningar mm.. den nya generationen har blivit tillräckligt styrda av massmedia och skolan att de vet varken in eller ut.. så många uppmaningar att jag som vuxen när jag tänker hur livet är utifrån ett barns perspektiv .. blir spyfärdig och vill flyt till skogen!
Så mycket som ska tänkas på och så många krav ett barn ska tänka på idag.
Att de ska nu lyssna på våra uppmaningar eller hur saker ska ske gör mig mindre motiverad att säga nåt… men jag gör det ända. vet inte om det jag säger är begripligt men förhoppningsvis.