Det lär finnas ett amerikanskt ursprungsfolk där man hälsar på människor man möter med orden: Jag är en annan du. Jag gillar det! En påminnelse om att vi alla innerst inne är väldigt lika. Att det är mer som förenar än som skiljer. Vi delar alla samma känslor (även om det kanske är olika saker som triggar dem). Vi har alla samma behov av tex näring, trygghet, kärlek, gemenskap, meningsfullhet och självbestämmande.
Jag är en annan du. Jag har en otroligt stark längtan efter att vi skall möta våra barn utifrån det perspektivet! Barn tillhör ingen annan art. De är människor, precis som du och jag. De har samma känslor och samma grundläggande behov. Det kan låta självklart, men jag tycker mig se många vuxna som glömmer bort det i jakten på ”verktyg och metoder som fungerar på barnen”.
Föreställ dig den arbetsplats där chefen utropar ilskna ”nej” och ”fy” och sätter de anställda på skämspall när de gjort något fel (”hur många gånger skall jag behöva säga till dig att inte argumentera emot mig på personalmötena?!”). Föreställ dig det ålderdomshem där personalen ignorerar de gamla om de ”tjatar” om kaffe och belönar dem med glaskulor om de klär på sig själva (”snart har du tio kulor Bengt! Då får du en extra bingobricka på fredag!”). Tanken förefaller absurd, eller hur? Säkerligen skulle inte heller invändningarna och kritiken låta vänta på sig. Rop om bristande respekt, värdighet och värde skulle (med all rätt förstås) ljuda vida omkring.
Mitt barn är en annan jag. Varför skulle jag bemöta henne på ett annat sätt än jag vill bemöta vuxna människor? Varför skulle jag bemöta henne på ett annat sätt än jag själv vill bli bemött?
Få en pdf
Vill du ha en pdf med spännande material av mig?!
Det enda du behöver göra är att skriva din mailadress nedan, så sätts du upp på mitt nyhetsbrev (om den inte redan finns där) och jag skickar en länk till pdf:en!
