Det är viktigt att föräldrar är konskekventa! Eller?

När jag pratar med föräldrar om vad som är viktigt i föräldraskapet är det ett uttyck som återkommer i nästan alla samtal: ”bara man är konsekvent…” Uppfattningen att det är viktigt att vara konsekvent tycks vara alla föräldrars minsta gemensamma nämnare. Man må vara oeniga om läggtider, matbordsregler och principer för datoranvändade, men vikten av att vara konsekvent – att hålla fast vid uppsatta regler och att aldrig låta ett svar förvandlas till ett annat – tycks så gott som alla föräldrar vara eniga om. Det är liksom ett kondensat av den stora föräldrauppgiften, en föräldraskapets gyllene regel. Jag tycker att det är på tiden att den regeln blir ifrågasatt.

Visst finns det positiva effekter av att vara konsekvent. Om jag som förälder alltid gör som jag brukar, alltid håller mitt ord och aldrig ger efter för tjat blir vardagen tydlig och förutsägbar för mitt barn. För egen del kommer jag också så småningom att få barn som slutar tjata och förhandla, eftersom de vet att jag ändå inte kommer att ändra mig. Som Hanne Kjöller skriver i sin bok I huvudet på en mamma:

Barn är inte dumma i huvudet. De tjatar lika lite som vuxna om det de aldrig får. Säg den vuxne som ständigt förvägras sex av sin partner och som till sist inte slutar fråga.
Det sägs att en gång är ingen gång. Det gäller inte barn och deras önskningar. Där är en gång en möjlighet till en gång till. Där hittar du fyraåringen som lägger sig på golvet i affären och skriker för att han inte får en glass. Inte bland dem som aldrig fått en.

Hanne Kjöller har förstås alldeles rätt i sak och slutsatsen kan tyckas ligga nära till hands: säg aldrig någonsin ja, så behöver du så småningom heller aldrig säga nej!

Ett problem med det här förhållningssättet, åtminstone för mig, är att jag ibland faktiskt vill säga ja! Det finns tillfällen när jag vill ha sex med min partner. Likaså finns det tillfällen när jag vill ge mina barn en glass. Jag är en föränderlig varelse. Mina känslor, mina behov, min längtan och min lust varierar från en dag till en annan, från en situation till en annan. I den mån jag strävar efter att vara konsekvent tvingas jag samtidigt göra våld på mig själv och låtsas som om jag vore oföränderlig. Priset för att vara konsekvent (och därigenom slippa frågor och tjat) betalas med äkthet och ärlighet.

För mig finns ytterligare ett problem med konsekvensen som upphöjd föräldraprincip. Jag tror att barn gör som vi vuxna gör och att de drar slutsatser om hur världen fungerar (eller borde fungera) genom att observera sina föräldrar och andra vuxna. Jag är orolig för vilka slutsatser barnen drar och vilka levnadsregler de utvecklar genom att leva med vuxna som strävar efter att vara konsekventa. Jag gissar att det här är några av dem:

* Har du sagt ”ja” så är det ”ja”, även om du sedan känner ”nej”.
* Goda argument tjänar ingenting till. Det är ingen idé att du försöker påverka beslut som berör dig.
* Ta inte hänsyn till vad någon annan vill när du väl har bestämt dig för vad du själv vill.

Jag tänker på min så småningom fjortonåriga dotter. I ett läge när hon lovat sin två år äldre pojkvän att de skall ha samlag, men hon sedan ångrar sig – då vill jag hellre att hon skall känna sig fri att ändra uppfattning än vara konsekvent.

Jag tänker på min son som har för vana att ifrågasätta beslut som han uppfattar som orättfärdiga. Jag erkänner gärna att det kan vara påfrestande ibland. Samtidigt önskar jag av hela mitt hjärta att han behåller sin övertygelse att hans argument har potential att påverka. Att människor kan ändra sig.

Att vara konsekvent är ingen viktig princip för mig. Jag värdesätter ärlighet. Och är jag ärlig så kan det mycket väl hända att det som var okej för mig igår inte är okej för mig idag. Och tvärtom. Jag är en föränderlig varelse.

Nyfiken på min bok? Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus .

Taggar:, ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (13)

  • Avatar

    Anna W

    |

    Hej Petra!

    Tack för din text, jag tycker dina synpunkter är viktiga. Jag tycker att det är det viktigt att sträva efter att vara konsekvent, frågan för mig är vad jag är konsekvent med. Konsekvent ärlig, konsekvent med tider eller konsekvent med när man äter glass? Kan vara helt olika saker. O varför? Finns det inget bra varför funkar det inte att vara konsekvent för mig, då vacklar jag hit o dit. Svårast för mig är regler och konsekvens kring datorspel etc, för där finns så mycket olika argument om hur bra, dåligt eller t o m farligt det är.

    För mig är det också viktigt att jag också låter mig vara människa med fel och brister och inte kräver av mig själv att jag konsekvent gör ”rätt”. Jag strävar efter att vara konsekvent men förlåter mig själv när jag inte lyckas. Jag litar på att det räcker. 🙂

    Reply

  • Avatar

    Jenny H

    |

    För mig är det nog att vara konsekvent i 70-80 % av fallen så jag kan vara flexibel i resten. (eller så tror jag bara att det är så, kanske är jag bara konsekvent i 40 % och vajar runt som bara den på resten). Som en stig jag oftast går på, men som jag kan göra avstickare från, för att jag ser något annat vid sidan av.

    Reply

  • Avatar

    Rebecka

    |

    I verkligheten är det ju faktiskt så att man kan komma rätt långt med att tjata, så jag tycker absolut att man ska visa för barn att världen inte alltid är så himla konsekvent (även om det såklart blir bekvämare för föräldern kortsiktigt). Själv har jag enträget tjatat mig till studentbostad med noll väntetid i en stad som anses som ”omöjlig” att få studentbostad i, senare kommit in på en bra utbildning utomlands genom att ligga på med entusiasm och argument trots missad anmälningsdag. Idag är jag framgångsrik 30+ och på mitt senaste utvecklingssamtal med min chef fick jag höra att en av mina främsta styrkor var att jag aldrig tog ett hinder eller ett nej som slutgiltigt (och sa ”det är omöjligt”) utan tog det som en utmaning att komma på hur jag kan ta mig över, under eller runt det. Och nej, jag är inte en jobbig telefonsäljare 😉

    Reply

  • Avatar

    Irene Larsson

    |

    Hej,

    konsekvent kan uppfattas på flera sätt tycker jag. Det måste inte betyda att man alltid ger samma svar. Det kan vara ok att säga nej till glassen, och att nästa gång säga ja.
    Det enda jag anser att man ska vara konsekvent med är att oavsett om man sagt ja eller nej, just när frågan ställs, så håller man sig till det man sagt, just där och då. Det ska inte löna sig att lägga sig på golvet i butiken och skrika, det tror jag de flesta av oss är överens om. Att däremot variera sina svar, men så fast vid vad man svarat tycker jag är en bättre ide.

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Jag vill inte heller ändra mig för att mina barn lägger sig ner och skriker. Däremot är jag ofta villig att ändra mitt beslut även i stunden om barnen kommer med argument som övertygar mig.

      Reply

  • Avatar

    Irene Larsson

    |

    Glömde säga, att alla frågor och önskemål inte alls måste ha ett definitivt svar varje gång. Glassen när man är i butiken, där är det ja eller nej på direkten. Men det kan vara andra frågor som dyker upp, där man kan diskutera med barnet/barnen innan man ger ett svar. Det betyder ju inte att man är inkonsekvent.

    Reply

  • Avatar

    Kajsa

    |

    Vilket bra självförtroende det måste ge ett barn som argumenterar för sin sak och lyckas få rätt. Där gäller det att föräldrar kan lägga bort prestigen

    Reply

  • Avatar

    madelene bäckström

    |

    att vara konsekvent är inte jag strävar efter. Jag tycker om att mina barn förhandlar sig fram till saker. Jag försöker att lära mina barn samspelet och att lyssna på varandra. Jag brukar säga att om du lyssnar på mig så lyssnar jag på dig. Säger jag nej till en glass först så kan det mycket väl vara ett ja. Det kan leda till att jag känner mig som en dålig förälder inte för att jag själv tycker att jag är det utan för att samhället ställer krav på en som förälder att vara konsekvent mot sitt barn. Den här texten kommer jag att ta med mig att nej! Det kanske inte ska vara så att jag ska känna mig dum som inte är konsekvent utan det kanske även kan bidra till att mina barn får förmågan att kunna förhandla och lyssna på mig om jag lyssnar på dem och framför allt vill jag att dem ska känna sig viktiga

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      🙂

      Reply

  • Avatar

    Åsa Aretorn

    |

    Jag tänker att det kanske någonstans på vägen blev ihopblandat detta med konsekvent och pålitlig…. Kanske har det under årens lopp mellan raderna uttytts att en konsekvent vuxen skulle betyda en trygghet för barnet eftersom barnet då vet vad det har att vänta sig. MEN som du, Petra, så bra beskriver det kan barnet få en bättre, ärligare och mer långsiktig trygghet i att veta att den vuxne är ärlig och därmed pålitlig.

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Håller med dig Åsa! Tror många blandar ihop ”konsekvent” och ”pålitlig”.

      Reply

  • Avatar

    Katalin

    |

    Jag är ofta inkonsekvent med hur jag håller mig till det vi har bestämt. Ibland jag yrkar på det för varje pris ibland låter jag barnet övertyga mig.
    Du har nu övertalat mig, om att ärliget och känslor är viktigare än envis konsekvens.
    Tack för att du delat av dig!

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      🙂

      Reply

Lämna en kommentar