Därför säger jag upp mig från jobbet som förebild!

Det började som en svag irritation men har stegrats till en stor frustration inom mig. Det handlar om en viss typ av kommentarer som jag får på bloggen, facebook och i meddelanden. I den här texten skall jag försöka sätta ord på vilka tankar som finns bakom mina irriterade och frustrerade känslor och vad som är viktigt för mig när jag skriver och föreläser om föräldraskap. Låt mig börja med ett tankeexperiment:

Tänk dig att du är näringsfysiolog med ett stort intresse för näringsrik mat. Du har en facebooksida tillsammans med en vän där ni vill inspirera och ge tips och råd till familjer som vill laga näringsrik mat från grunden. Idag fick ni en kommentar från en läsare:

”Jag är en ensamstående trebarnspappa och jag har inte tid och ork att laga den mat ni skriver om: Rawfoodtårta med ekologiska dadlar? Hemkokt grönsakssoppa? Varje gång jag läser era inlägg får jag jättedåligt samvete!!! Varför skriver ni aldrig något förlåtande och förstående om att servera Findus fiskpinnar, Delifalukorv och köttfärssås på tub? Eftersom ni är en stor sida tycker jag att ni behöver tänka på att ni är en förebild och har ett ansvar och därför inte bidra till att föräldrars (sedan tidigare redan) dåliga samvete ökar!”

Vad skulle du och din vän säga till varandra? Kanske något om att ni ju inte alls försöker skuldbelägga någon, att ni helt enkelt bara skriver om det som ni är intresserade av och har kunskap om (näringsrik mat lagad från grunden)? Att ni inte gillar att bli tillskrivna ett ansvar (som ni inte bett om eller aspirerat på)? Att varje läsare får ta ansvar för sig själv? Att läsaren ifråga kanske hellre skall läsa på någon annan facebooksida om han får dåligt samvete av att läsa det ni skriver?

Jag vet förstås inte vad ni tänker, men jag kan berätta att det är ungefär så här jag tänker när jag får liknande kommentarer på min blogg och facebooksida. För det får jag! Det sägs att jag är en förebild och att det jag skriver blir skuldbeläggande för föräldrar som inte ”når upp” till det. Att jag borde vara mer medmänsklig, skriva mer lättsamt, med större humor och att jag borde uttrycka förståelse för dem som har många barn, stressade liv eller kämpar med att tillgodose basalbehov som mat och sömn.

Vet ni, jag har förståelse för det! Jag dömer ingen för att hen inte mäktar med. Jag säger aldrig att en förälder är dålig. Jag är säker på att föräldrar, precis som barn, gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar. Jag drömmer om en värld där varje unge får växa upp och veta att hon är värdefull – precis som hon är. Jag skriver om hur jag tror att vi kan nå dit genom att utveckla ett förhållningssätt till barn, som är respektfullt och likvärdigt. Jag driver alltså ingen allmän peppsida för föräldrar, ingen samlingsplats för dem som behöver beklaga sig över föräldraskapets vedermödor och få empati, inget forum för utbyte av knep och metoder för att få vardagspusslet i stressade familjer att gå ihop. Jag förstår att föräldrar kan behöva detta också och jag tror och hoppas att det finns andra sidor som kan komplettera min sida, så att alla behov blir tillgodosedda. (På samma sätt som du kanske inte hittar alla ingredienser för en lyckad fest på Ica, utan också vill ta en sväng förbi fiskaffären och Systembolaget.) Det har aldrig varit min ambition att driva en sida där alla föräldrar får alla sina behov tillgodosedda. Jag skriver om det jag brinner för! Saknar du något perspektiv? Leta efter fler sidor och bloggar att följa! Eller starta en egen.

Känns det förhållningssätt jag skriver om omöjligt för dig, utifrån dina förutsättningar just nu? Då kanske du faktiskt skall avstå från att läsa det jag skriver?! På samma sätt som du förmodligen avstår från att läsa tips för att laga näringsrik mat från grunden när du bara har tid och ork för köpepizza och burkravioli.

Tycker du att jag borde tänka på vad jag skriver eftersom jag är en förebild? Jag har aldrig bett om att få vara någons förebild! Jag ogillar starkt att höra påståenden som att jag, eftersom jag är en förebild som föräldrar lyssnar på, uppmuntrar till spelberoende när jag skriver att barn och unga kan lära sig viktiga färdigheter med hjälp av datorn. Jag har tröttnat på att höra kritik mot vilka pronomen jag använder (han, hon eller hen) med hänvisning till att jag har så många läsare och därför borde betänka mitt inflytande på språkutvecklingen i samhället. Jag är less på att bli korrigerad när jag skriver om föräldrar! Skriver jag ”mamma” tar någon illa upp eftersom att han är pappa. Skriver jag ”mamma och pappa” blir jag påmind om att det minsann finns ensamma föräldrar, som kan bli ledsna. Eller att alla familjer inte är heteronormativa och att jag verkligen borde bidra till att synliggöra dem som avviker från normen. Hur jag än skriver har jag rumpan bak… Men framför allt: Jag är utled på att läsa kommentarer som påstår att jag ger ”vanliga, hårt kämpande och stressade föräldrar” dåligt samvete, eftersom jag är en förebild och föräldrar vill leva upp till det jag säger, men saknar tid och ork.

Lika lite som de som skriver om matlagning från grunden, maratonlöpning eller att renovera gamla hus vill skuldbelägga alla som inte delar ambitionen eller saknar förutsättningar att leva efter de förhållningssätt och beteenden som beskrivs, lika lite vill jag skuldbelägga någon. Om det jag skriver uppfattas som skuldbeläggande för att människor väljer att se mig som förebild säger jag här och nu upp mig från jobbet som jag aldrig sökt eller önskat. Jag vill inte vara en förebild! Det jag vill är att väcka funderingar och utmana etablerade föreställningar. Jag vill uppmuntra var och en som läser det jag skriver att reflektera och hitta fram till sina egna värderingar och vägar för att nå dit! Som jag skriver i inledningskapitlet i min bok, Med känsla för barns självkänsla:

Min förhoppning är att du läser det jag skriver med nyfikenhet, att du gör dig öppen för att testa mina idéer och samtidigt frågar dig själv:

– Håller jag med om det här?
– Varför håller jag med om det här?
– Vad tycker jag är viktigt?
– Hur vill jag göra?

Om någon behöver en förebild vill jag att hon eller han skall titta sig i spegeln och se förebilden där.

Läs också:
Jag litade mer på Anna Wahlgren än på mig själv
Till dig

shutterstock_172370342

Nyfiken på min bok? Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus .

Taggar:, , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (94)

  • Avatar

    Klaudia

    |

    Hej Petra!
    VIll ge dig positiv feedback på att vi är många som inte skuldbelägger oss själva på ett negativt sätt eller tolkar dina inlägg som ”tunga” och svåra. Tvärt om tycker jag du alltid med dina reflektioner lyckas ta fram det som är skillnaden mellan bättre och sämre påverkan, oavsett var jag själv befinner mig som förälder. Tummen upp för ditt jobb och alltid så kloka reflekterande!
    Klaudia

    Reply

    • Avatar

      Malin

      |

      Fast det är väl just där skon klämmer, att det görs jämförelser mellan ”bättre” och ”sämre”, alltså en värdering av olika typer av föräldraskap, som jag tror kan göra att föräldrar i svåra situationer som kanske inte har orken att alltid göra det ”bättre” känner sig anklagade och skuldbelagda av. Jag har läst boken och gillar den skarpt och har använt den som inspiration i mitt eget föräldraskap. Just för att den är inspirerande, varm och med en syn på barn som jag verkligen delar. Däremot kan jag förstå om man inte alltid uppfattar FB-inläggen så, eftersom det där mer handlar om ”rätt” och ”fel”. Om man jämför med ex renoveringsbloggar som Petra nämner, så skulle de ju i såfall skriva typ ”plastspik och murkna bräder till bygget, eller kvalitetsnubb och äkta furu – för mig är valet självklart”, vilket de ju sällan gör, utan de skriver om det positiva med just sina val. Bara en tanke.

      Reply

      • Avatar

        Mariell

        |

        Fast jo det gör renoveringsbloggar visst. Pratar ofta om olika produkter och vad man ska välja och vad man ska se upp för att välja pga diverse konsekvenser.

        Reply

      • Avatar

        Marie

        |

        Det finns massor med föräldrar som känner sig anklagade och skuldbelagda när de läser olika saker, vare sig det handlar om Petras blogg/fb eller ngt annat. Men det kan aldrig bli någon annans ansvar än föräldrarna själva hur de reagerar. Varje enskild individ måste ta ansvar för sina egna känslor och reaktioner.

        Reply

  • Avatar

    Sara

    |

    Vet du, det där var fanimej absolut jäkligt bra skrivet!!
    Jag följer o läser det du skriver, tar till mej ibland, känner igen mej ibland, dissar vissa saker, provar andra o kommenterar aldrig (förutom idag).
    All kärlek till dej som kan konsten att ryta ifrån!

    Reply

    • Avatar

      Gunilla

      |

      Håller med! Så himla bra skrivet. Har heller aldrig kommenterat (förrän idag), men det du gör är så viktigt, så jag vill verkligen tycka till.
      Sluta aldrig med ditt jobb som tankeväckare! Du är en inspiration för så många, och du har gett mig och min son ett bättre liv tillsammans!
      Tack!

      Reply

  • Avatar

    Harry

    |

    Petra, jag är extremt tacksam att du tar den tiden och energin det säkert kräver för dig att skapa och dela med dig inlägg som min familj uppskattar extremet mycket. Kör på – du bidrar till en bättre värld!

    Reply

  • Avatar

    Linda

    |

    Finns inga ord, du skriver så jäkla bra👍😊

    Reply

  • Avatar

    Cecilia

    |

    Jag ser din blogg som en otrolig inspirationskälla. Ibland får jag aha-upplevelser när jag läser. Det enda jag kan känna ibland när jag läst är ”Hur gör man då för att nå dit?”.

    Igår fick jag din bok ”en känsla för barns självkänsla” i födelsedagspresent och ska bli spännande att läsa.

    Om man inte tycker om det du skriver kan man ju välja att inte läsa istället för syrliga kommentarer. Tråkigt att du får så många sådana kommentarer.

    Reply

  • Avatar

    Sabina Ahlbeck

    |

    Hej Petra! Tack för din tankeväckande inspiration, i dina inlägg. ❤

    Reply

  • Avatar

    Johanna

    |

    Väl rutet och väl formulerat! 🙂

    Reply

  • Avatar

    Sofie

    |

    Tråkigt att du ska behöva läsa sådana tråkiga kommentarer. Jag söker inspiration för att utveckla mitt föräldraskap och skulle aldrig anklaga en blogg eller sida där jag läser för att ge mig dåligt samvete, slut läs då hälsa jag alla föräldrar med dåligt samvete! Håller fullständigt med dig, vi är många som inspireras, utvecklas och får härliga utmaningar genom dina inlägg. Keep up the good work! Vi finns här för dig och jag gillar alla dina inlägg!

    Reply

  • Avatar

    Anneli

    |

    Bra att du sätter ner foten och beskriver hur det är för dig och ditt perspektiv! Tyvärr finns det en offermentalitet på många håll i samhället och det du beskriver visar på fler håll. Jag tycker det du skriver är underbart, att du bidrar med sunda perspektiv som hjälper till att skifta perspektiv från den på många håll rådande ”barnuppfostran” med grunder från svunna generationer. Barn förtjänar att bli lyssnade på och behandlade med respekt, vilket jag tycker att du skriver och andas. Låt dem inte hindra dig eller ta ifrån dig din glöd. Den behövs i världen! Och många är vi som inspireras av dig istället för att lägga på sig än mer skuld. Hejja dig!

    Reply

  • Avatar

    Hilma

    |

    Heja dig! Förstår din frustration och har alltid tyckt det är ett märkligt fenomen att kalla någon för dålig förebild när man inte håller med om något. Det verkar som att dessa självutvalda riddare tror att folk inte kan bilda sig en egen uppfattning och använda sitt sunda förnuft utan måste ”skyddas” mot allt som inte kan tänkas passa alla. Själv läser jag dina inlägg med stort intresse men tar till mig det som jag tycker känns bra för vår familj. Tack för att du delar med dig av dina tankar kring föräldraskapet!

    Reply

  • Avatar

    Tina

    |

    Så jättebra skrivet!
    Jag är enbart tacksam att jag har hittat din blogg och din bok.

    Tack!

    Reply

  • Avatar

    Anna

    |

    Hej Petra!
    Jag brukar inte kommentera men däremot läsa vad du skriver. Ibland håller jag med dig, ibland inte. Ibland blir jag provocerad och får ta mig en funderare varför ibland känner jag igen mig och blir bekräftad. Vad du skriver idag håller jag dock fullständigt med om. Att alltid lägga ansvaret på någon annan är det minsta vi behöver förmedla till våra barn och ändå är det något som väldigt många vuxna lägger sin energi på!! Fortsätt inspirera!!

    Reply

  • Avatar

    Lena Ljunggren

    |

    Hej! jag vill börja med att säga att du har skrivit ett mycket bra inlägg, som alltid. Det är helt rätt allt du skriver och jag kan bara hålla med. Det är som när föräldrar eller andra klagar på klädeskedjorna att de har utmanande kläder för barn, eller att det är dåliga program på tv. Köp inte det som upplevs som utmanande då blir det ingen efterfrågan, stäng tv´n eller titta på något annat. Jag och en kollega har en kommunblogg och vi har ofta refererat till din bok och till denna sidan som jag tycker är super precis som den är, en inspirationssida för vuxna som kan vara föräldrar eller som kan vara mor-farföräldrar. Tack för en inspirerande sida och bok. Ha en riktigt trevlig sommar.

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Hej Lena, vad roligt att ni gillar min bok och väljer att referera till den. Tack!

      Reply

  • Avatar

    Stina

    |

    Jag upplever dig som en väldigt klok människa och är tacksam för att du delar med dig av dina funderingar! Din bok är välläst 🙂 Till alla de som orkar störa sig, avsäg er prenumerationen på breven – och om ni känner er stressade och utpekade som dåliga föräldrar för att ni inte hinner/orkar leva upp till – då är väl alternativet att sluta följa en blogg (som ändå retar upp en) ett bra tips = lite mer tid för annat, ex. barn

    Reply

  • Avatar

    Per

    |

    Mycket bra skrivet Petra!

    Om man får dåligt samvete så det ens eget ansvar. Finns många alternativ att göra förutom att gnälla på budbäraren: Du kan sluta läsa, skriva en bättre blogg själv, gå i terapi, reflektera över vad som ger dig dåligt samvete och gör något åt saken, sluta skylla ifrån sig på brist på tid och ork och istället agera för att skapa tid och ork. Om du är oförmögen eller inte vill göra något av ovanstående, tråkigt för dig, det är fortfarande ditt ansvar.

    Reply

  • Avatar

    Sara

    |

    Snälla fortsätt på precis som du gör! Dina tankar och förhållningssätt är så viktiga. Att inte falla i fällan med hot, mutor, skäll och skuldbeläggande är en ständig kamp men den är allt värd. Stort tack!

    Reply

  • Avatar

    Supermamsen

    |

    Mycket bra skrivet! 👍 ❤
    Förstår din frustration!

    Jag lever ett ”annorlunda” familjeliv med tre barn varav ett som har asperger och hemmasittarproblematik. Jag är själv sjukskriven just nu för det har varit lite väl tufft.

    Dina texter ger mig mycket inspiration och tankar. Jag älskar att läsa dina inlägg som har ett så fint barnperspektiv. Jag gör mitt allra bästa som mamma varje dag. Precis som jag tror alla föräldrar gör.

    Ibland orkar jag inte vara som jag skulle önska. Ibland skuldbelägger jag mina barn, ibland skriker jag på dem… Så är livet. Ingen är perfekt.

    Jag ska titta i spegeln och se min förebild och jag ska ha dina tankar i bakhuvudet när jag tittar där!

    Tack och kram! ❤

    Reply

  • Avatar

    My

    |

    Hej Petra
    Tydligt och bra skrivet! Din jämförelser är som vanligt mycket bra. Tack för all din inspiration till mitt föräldraskap!
    Ha en fin sommar ☺
    Hälsningar My

    Reply

  • Avatar

    Helena

    |

    Hej, Petra! Tråkigt att du har drabbats av haters i sociala medier. Tyvärr är det så det ser ut i många kommentarsfält, kanske beroende på korttänkthet, frustration och avundsjuka. Ta inte åt dig! Jag har följt dig från början och att ta till mig av din kunskap har förbättrat min relation till mina barn på ett livsavgörande sätt. Den har blivit mer respektfull, starkare och äkta. Jag hoppas du fortsätter med ditt värdefulla arbete!

    Reply

  • Avatar

    Liv Thalén

    |

    Äsch, så trist att du fått negativ feedback. Jag är övertygad om att de flesta som läser/följer dig – liksom jag – uppskattar väldigt mycket det du skriver!

    Reply

  • Avatar

    Anna

    |

    Dina inlägg är så träffsäkra och tydliga. Jag uppskattar dem verkligen! Stort tack ❤️

    Reply

  • Avatar

    Michaela

    |

    Hej, här är en liten mall du kan kopiera och klistra in:
    ”Tack för din åsikt. Det är din åsikt. Detta är min blogg.”

    Reply

    • Avatar

      Zara

      |

      Bra skrivet Michaela! Och om det går att göra ett kortkommando av den också.

      Reply

  • Avatar

    Robert

    |

    Hej! Det kommer alltid finnas de som försöker hantera sina problem genom att angripa sin omgivning. Det är ofta lättare än att se på sig själv och förstå att jag är en del i varje problem jag har i relationen till mina barn. Jag hämtar inspiration från det du skriver, både i mitt föräldraskap och i mitt förhållande till mig själv. Ditt sätt att beskriva och fokusera på de enkla men viktiga delarna i äventyret att vara förälder gör dig till en förebild på flera sätt. Jag önskar att du fortsätter så, oavsett om andra inte orkar.

    Reply

  • Avatar

    Susanne

    |

    Bra skrivet!
    Man får fundera på varför så många känner sig hotade av och tvugna till att kommentera sin uppfattning om att de känner sig som dåliga föräldrar för att de inte följer en, enligt deras uppfattning, ‘perfekt mall för uppfostran’. Perfektion existerar överhuvudtaget inte i den mänskliga världen, så det är ju bara att glömma. Sen är det väl så inom allt, att man är bra på vissa saker inom vissa områden, och lite sämre på andra bitar? Inget ont i det. Det man är sämre på kan man behöva jobba på, och kanske se det som en utmaning istället för en personlig kränkning mot ens roll som förälder. Jag, som jobbar med träning och hälsa äter OCKSÅ godis ibland, tänka sig, och även min dotter, HUA!! Det händer också att vi äter ost och kex till middag, istället för hemodlade grönsaker och tofu. Gör det mig till en dålig mamma, (fyll i eget pronomen här) eller till en sämre människa överlag? Knappast. Ta till er det ni vill, lämna det andra åt sidan istället för att gå i taket. Det man reagerar mest över är nog sånt som man behöver jobba på, kanske, och istället för att bli upprörd, kan man fundera på om det ligger nån sanning i det. Och snälla, vi är alla människor, kan vi inte, tillsammans bara vara trevliga mot varandra? Respekt kommer man längre med än ilska. Det betyder inte att man håller med alla om allt, men let’s agree to disagree om det är så och lämna de sårande kommentarerna därhän.

    Reply

  • Avatar

    Claudia

    |

    Jag uppskattar dina texter jättemycket! Tack!!! (Jag undrar verkligen varför det finns folk som tar sin tid för att kommentera negativt. Sånt hjälper ju ingen – inte den som skriver, inte den som får kommentaren…) Jag tackar i alla fall!!!

    Reply

  • Avatar

    Sanna

    |

    Petra! Fantastiskt inlägg! Visst, Jag känner mig högst otillräcklig ofta, främst pga bristande sömn och ork. Då är det underbart att ha dig som en fyr i mörkret! Inte tänker jag då att du gör något fel! Felkoppling, någon psykolog kanske kan benämna detta fenomen som överföring, att man gärna lastar på någon annan sina egna tillkortakommanden, istället för att vara ansvarsfull. Förstår inte hur dina tydliga budskap kan bli så förvanskade! Men det blir dem och jag förstår att det är jobbigt för dig att ta sånt s**t. Kram och fortsätt! Vi är många som inspireraras av dig och gillar dig för precis den du är! Hoppas det väger tyngre!

    Reply

  • Avatar

    Sofie

    |

    Mycket bra skrivet! (som alltid) Du ger som inspiration och skriver så bra! sluta aldrig att vara den du är och inspirera till nya infallsvinklar så vi får ett bättre samspel mellan vuxna och barn. Tack!

    Reply

  • Avatar

    Theréze

    |

    Så bra skrivet Petra! Du är en fantastisk inspirationskälla och det arbete du gör för barnen är beundransvärt. Vi har alla vårt egna ansvar för vad vi säger och gör och hur vi är mot våra barn så det är tråkigt att läsa att vissa projicerar sina brister och försöker lägga över ansvaret på dig. Trots allt är vi nog fler som blir inspirerade av dig till att utvecklas i vårt föräldraskap.
    Tack för allt du gör och ha en fantastisk sommar!

    Reply

  • Avatar

    Ingrid

    |

    Kommunikationen mellan oss människor är komplex.
    Vi är inte perfekta och uppträder ibland onyanserat och aningslöst.
    Vissa strider endast för att strida oavsett vad det gäller.
    Att föra intressanta samtal som rör våra relationer tillsammans, tar inte slut trots vissa människors tillkortakommanden i dialogen.
    Vi kan försöka – så gott det går – att vara goda människor nu när 65 miljoner människor tvingas leva på flykt från sina hem och 63 miljoner barn riskerar att gå
    under när det saknas vatten och mat.
    Kram på Er!!!

    Reply

  • Avatar

    Angela

    |

    Petra,
    Klockren jämförelse. Jag blir så arg och ledsen när jag läser det du skriver. Att det finns vuxna människor som inte kan hålla tyst om de inte har något trevligt att säga.
    Det dåliga samvetet får de ansvara för själva, precis som du skrev. Att de skriver att de inte orkar …. säger mer om dem än om dig!
    Jag har sagt det till dig förut men jag säger det med stolthet igen,
    Du har, genom din kurs gett mig det vertyg som jag behöver för att vara vara den föräldern jag vill vara för mina barn. Jag tar ansvar för mina val och mitt föräldraskap! Jag vågar, vill och orkar vara den förälder mina barn behöver och förtjänar för en trygg uppväxt där de kan, vill och vågar vara självständiga individer.
    Fortsätt skriva och lära ut om det du brinner för <3

    Reply

  • Avatar

    Annika

    |

    Å, vad ledsen jag blir att du får negativa kommentarer…
    Själv är jag så otroligt tacksam att jag hittade din fantastiska blogg och senare bok som leder mig vidare i min personliga utveckling som medmänniska, vare sig det handlar om stora eller små juveler som jag möter i min vardag.
    Jag sällar mig till gänget ovan och tackar för alla kloka ord och inspiration. Att vissa reagerar visar på att du sätter fart på tankarna… Du ska se att det händer något i dessa människor också fast de skriker högljutt för att det är jobbigt med förändring… 😉
    Stort tack & styrkekramar! <3

    Reply

  • Avatar

    Ida

    |

    Hejja dig!! 👏👏👍👊

    Jag vill tacka för att du delar med dig av din klokhet! Egentligen borde det du skriver vara en självklarhet men för mig krävdes det att hitta din blogg å läs din bok för att äntligen börja inse, förstå och förändra.

    Jag är uppväxt i ett hem där mitt värde var utifrån min prestationer. Jag har inte ens ett enda gott minne av där jag gör något tillsammans med mina föräldrar som inte är i samband med en prestation. Tragiskt! Detta gjorde oxå att Jg förknippat mitt värde som människa utifrån vilka prestationer jag kunde klara av. Duktig på allt=nöjd. Men när jag misslyckades, begick fel kände jag mig värdelös. Min självkänsla var botten. Genomgick en kris 2013 och fick med hjälp av terapeut insikt i hur illa det var med mig.

    Hittade du och tack! De misstag mina föräldrar gjorde med mig vill jag inte utsätta mina barn för! Jag vill inte vara en närvarande frånvarande förälder. Jag vill och är en närvarande förälder som verkligen engagerar mig i mina barn utan att jag bedömer dom. Jag vill släppas in i deras fantastiska värld vilket jag med hjälp av tips och råd från dig har gjort! Så tack!!!

    Mitt äldsta barn är ett explosivt barn och där har dina tips och tankar verkligen varit till hjälp! Tack!

    Dina jämförelser du gör mellan barn-föräldrar och par relationer är geniala! Det blir så tydligt! Tack!

    Du är min förebild oavsett om du bett om det eller inte. Men det innebär inte att jag håller med dig i allt eller att du inte tillåts göra misstag och inte alltid lever som du lär. Du är ju människa som alla vi andra😊

    Men tack Petra. Från djupet av mitt hjärta- Tack för att du delar med dig. Jag är dig evigt tacksam och du kommer nog aldrig förstå hur stor skillnad du gör för vår familj. All kärlek till dig och din familj❤

    Reply

  • Avatar

    Josta Forméus

    |

    Det finns alltid människor som tycker och tyvärr så står man maktlös.
    Alla är vi olika med vad vi tycker, men jag kan tycka det är konstigt att ogilla det du skriver. Förmodligen för att jag ÄLSKAR det du skriver och håller med till fullo.
    Fortsätt att skriva för du behövs 🙂
    De som skriver nedvärderande om ditt sätt att tänka, har dåligt samvete och de kan de ha. Det är varje människas skyldighet att se till att de barn de har skaffat ska ”sättas i första rummet”, ALLTID! <3

    Reply

  • Avatar

    Sofie

    |

    Heja Petra!👏👏👏

    Reply

  • Avatar

    Lina

    |

    Vill bara säga att jag och min man tycker du är helt fantastiskt bra! Jag rekommenderar din bok så ofta jag kan till de som känns intresserade av att utveckla sitt föräldraskap, ja senast igår på lek och buslandet ) 🙂 fortsätt ditt viktiga jobb

    Reply

  • Avatar

    Ingrid

    |

    Vill varmt rekommendera en bok med Guy Corneau – Kärlekskriget
    Varför startar striderna i våra relationer som par och människor?
    Går det att leva tillsammans?
    Ja, genom medveten bearbetning kan vi förstå oss själva och våra medmänniskor och det ökar empatin och medkänslan.
    Vänligen Ingrid

    Reply

  • Avatar

    kerstin

    |

    BRA, MYCKET BRA PETRA,!!!☺

    Reply

  • Avatar

    Magdalena

    |

    Hej, tack för ett bra inlägg!
    Jag gillar både din bok och det du inspirerar mig med genom bloggen. Gör som du brukar, det är toppen!

    Reply

    • Avatar

      Åsa

      |

      Bra rutet, härligt med denna uppriktighet!
      Man kan ju se de reaktioner som du får som en mänsklig reaktion på det infotäta samhälle vi lever i. Håller inte med de kommentarer här som ropar på mer personligt ansvar. Alla har eget ansvar, alltid. Men det finns anledningar till att inte kunna/”vilja” ta det. Känner helt enkelt med både dig Petra som blir måltavla, och människor som upplever (befogat eller ej, det är inte min sak att döma) samhället, sociala media, reklam mm som krävande. Detta är vår verklighet just nu. Vissa kommer känna mer sorg och frustration än andra, precis som att vissa lättare kommer drabbas av stressreaktioner i ett tufft arbetsklimat. Mänskligt.

      Reply

  • Avatar

    Christin

    |

    Hej!

    Toppenbra skrivit! Som sagt man kan omöjligt göra alla nöjda, så länge man själv gör det som är rätt för en själv så är det bara att fortsätta. Fortsätt med det du är duktig på, de som blir inspirerade av dina texter och böcker, kul! De andra som blir stressade eller anser att du ska skriva si eller så, det får stå för dom. Har du bara fått en person att börja se sig själv utifrån och kanske ifrågasätta gamla invanda mönster och börjar hitta egna vägar som passar alla i familjen, då är väl allt vunnet.
    Fortsätt vara en den du är och gör det du gör, sen är det upp till oss andra att se genom texten och läsa den så det passar sin egen tanke på hur det skulle vara. En text får ju väldigt konstigt flow om man ska börja ta hänsyn till allas reaktioner på hur det ska skrivas. Mamma, Pappa, ensam eller inte, tvillingar, trillingar, eller åtta syskon, han, hon eller hen… Ja listan kan bli lång. :):):)

    ha en bra sommar 🙂

    Reply

  • Avatar

    MB

    |

    Bra skrivet!
    Jag brukar inte kommentera, men vill bara säga ett stort tack för all inspiration som du bjudit på! Vi är många icke-perfekta föräldrar här som inspireras av dina tankar och funderingar. Alla har en möjlighet att bli en bättre version av sig själv oavsett om det gäller smått eller stort. Man får själv göra en bedömning av om/när/vad man själv vill, kan och orkar utvecklas kring, och för mig ser jag dina tankar och funderingar som ett hjälpmedel och inspiration till min egen utveckling.
    Tack!

    Reply

  • Avatar

    Josefine

    |

    Jag läser bloggen ibland, har läsa din bok och en annan av Lars H. Gustavsson. Jag gillar dig (och honom) för att ni lyfter fram barnets perspektiv och ger tips och lyfter frågor som är väl värda att reflektera över som förälder. Barn är viktiga och förtjänar att behandlas därefter. Jag har gjort och gör fel ibland men jag försöker verkligen och vill verkligen vara en lyhörd, kärleksfull och närvarande mamma. Du bl.a. hjälper mig med det så tack!

    Reply

  • Avatar

    Elin

    |

    Jag läser din blogg lite till o från, periodvis kan man påstå men inte för att jag får dåligt samvete o slutar lösa utan för att jag inte hinner. Men detta läste jag o håller så med dig. Bra skrivet! Om jag skulle få kommentarer på min blogg när jag lägger ut min virkade blå elefant så är kommentarer som ”det vore roligare o se en grön duk” fullkomligt överflödiga.

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      🙂

      Reply

  • Avatar

    Sofia

    |

    Bra skrivet!

    Själv är jag trött på alla föräldrar som får skuldkänslor för det ena o andra. Så fort det skrivs nåt om att det t ex är bäst för barn med korta timmar på dagis där föräldrarna jobbar deltid så är det också massa som gnäller för att dem inte har råd el möjlighet. Det ändrar ju inte faktumet vad barnen mår bäst av… Och på samma sätt blir det när du skriver vissa saker, det finns föräldrar som säkert vill göra som du föreslår men inte kan av olika anledningar och istället mår de dåligt, men samma sak här, det ändrar ju inte faktumet vad barnen mår bäst av…

    Jag är otroligt tacksam för allt du skriver då det har fått mig att tänka till kring mitt föräldraskap, jag hade garanterat kört på ”duktig flicka” uppfostran med mkt beröm o mutor samt hot. Tack vare dig så vet jag nu bättre (även om jag inte alltid lyckas). Sen är det som med allt att man plockar guldkornen och väljer det som funkar för sin egna familj.

    Mina döttrar kommer förhoppningsvis ha en bättre självkänsla och känna bra egenvärde tack vare allt du skriver, så stort tack till dig Petra!

    Reply

  • Avatar

    Petra

    |

    TACK för alla kommentarer, för allt stöd, alla hejjarop och berättelser jag fått ta del av! Det ni skrivit värmer och berör mig djupt.

    Reply

  • Avatar

    Ve

    |

    Oerhört uppfriskande läsning! Framför allt sista meningen träffade mitt i prick. Heja och ha en skön, avslappnande sommar!

    Reply

  • Avatar

    Emma

    |

    Jag läser inte din bok eller dina boggposter för att bli en bättre förälder, än mindre söker jag lösningar för att få mina barn att göra som jag vill. Nej, dina texter får mej att reflektera över mej själv, vem jag är och vad jag förmedlar i relation med andra människor. Jag tänker att om jag lär mej mer om mej själv finns förutsättningar för fina relationer. Min familj består av min man och mina två barn. Om jag kan vara sann mot mej själv är jag också den bästa mamman för mina barn och den fru min man älskar. Visst händer det att vi bråkar och är osams, ibland vill jag vara för mej själv men relationen är respektfull mellan oss. Tack Petra, dina kloka tankar får mej att bli en bättre människa!

    Reply

  • Avatar

    Helena Sahl

    |

    Kommer sakna din blogg! För mig har den fått mig att tänka till och reflektera över ens förhållningssätt till sina och andras barn. Det kan givetvis vara smärtsamt att möta sig själv och inse att man inte alltid tacklar alla vardagens situationer på bästa sätt, men ack så lärorikt. För att inte hamna i skuld behöver vi vara ödmjuka inför vårt föräldrar-uppdrag. Det vill säga att vi oftast är ” good enough”, men att vi ibland behöver bli utmanade av sådana som du Petra. Tack!!

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Jag kommer inte sluta skriva, Helena! 🙂 Inlägget handlar mer om att jag vill vara tydlig med vad jag skriver och varför jag gör det. Så jag hoppas att du vill fortsätta läsa.

      Reply

  • Avatar

    Sandra

    |

    Jag är så glad att jag har hittat din blogg. Den ger mig styrka att försöka förbättra mitt föräldraskap. När det är som tuffast så går jag in o läser lite granna.
    Jag har alltid känt mig ensam med mina tankar kring föräldraskap som går emot det auktioära sättet som de flesta har runt i min omgivning.
    Skönt att kunna se och läsa saker gör att jag funderar ännu mer kring föräldraskapet.
    Tack tack

    Reply

  • Avatar

    Mammalinda

    |

    Du har en underbar blogg, som sår många frön! Ibland frön till små plantor och ibland stora. Och vissa saker håller jag inte alls med om. Men det är alltid lika intressant att läsa det du skriver!! Man får ju välja själv vad man vill ta till sig! Fortsätt med ditt arbete, det hjälper och inspirerar många! Alla är ju fria att sluta följa din blogg (vilket är mycket bättre än att klaga på dig).
    Tack för en underbar blogg!!
    Mvh
    http://blogg.loppi.se/mammalinda/

    Reply

  • Avatar

    Brittis

    |

    Så jäkla bra skrivet!
    Läser ofta din blogg och förundras över hur klok du är. Försöker tänka mig för i relation till, inte bara barn, utan alla jag möter och bemöter. Det handlar om en positiv, och nyfiken tycker jag, människo- och barnsyn.
    Keep up the good work 🤗👍👊

    Reply

  • Avatar

    Mikaela

    |

    Hej! Tydligen är jag en sån som har ”offerkofta” och ”skyller på omvärlden” ( vilket jag aldrig har gjort). Det jag reagerat på -och främst i svar på kommentarer är att man bara alltid kan skärskåda sin egen reaktion eller tidsplanering bättre. Jag håller med om att man bara kan ändra på sig själv och att man kan förändra en situation osv. Men lite mera nyansrikt än så är ju ändå livet. Barn är olika, föräldrar är olika. Alla barn ger sig inte in i insiktsfulla konversationer. Det är din blogg och du kan förstås välja hur du bemöter kommentarer och frågor. Om du alls vill publicera dem. Men med tanke på det budskap om omsorg för andras känslor du vill sprida hoppas jag du kanske kan finna en lite mjukare inställning mot de som vill försöka, men inte alltid fonner vägen.

    Reply

    • Avatar

      Ammi

      |

      Jag är antagligen också en ”offerkofta”…. och en sådan som borde sluta läsa denna blogg. 🙁
      Jag tänker att om jag drev en stor blogg säg om t ex löpträning och jag ofta fick kommentarer i stil med ”men jag försöker springa och vill så gärna, men kommer inte in i det, hur ska jag göra?” då hoppas jag att jag skulle kunna ta en stund av mitt liv och skriva ett inlägg om ”såhär kommer du igång”. Eller om jag skriver om mindfulness och yoga och får många kommentarer från stressade människor som både verkligen vill och skulle behöva varva ner, men som inte vet hur de ska börja och hur de ska få till det, så hoppas jag att jag skulle ha ödmjukheten att ge dem ett ”back to basics”- inlägg, börja här, gör dessa små förändringar så kan ni ta de stora stegen sedan! Men det är klart, det är väl lättare att slippa dessa jobbiga läsare helt och hållet, så…
      För det är en sak att kommentera en blogg där man inte håller med om ett enda ord som sägs – där kan man verkligen behöva uppmana till att sluta läsa bloggen för allas skull. Men det är en helt annan sak med läsare som håller med om allt och som så brinnande gärna skulle vilja leva efter det som skrivs, men som känner sig rådlösa och kanske osäkra på om det de gör verkligen är tillräckligt. Skall de bemötas med frustration eller förståelse?

      Reply

      • Avatar

        Petra

        |

        Hej Ammi,

        är det jag som har skrivit något som du tolkar som att du borde sluta läsa denna blogg? Berätta gärna vad det är som jag skrivit som du tolkar så, i så fall.

        Jag är också nyfiken på om du uppfattar att jag inte svarar på frågor om hur man kommer igång fast man gärna vill? I så fall vill jag förstås gärna veta vad jag skrivit som du uppfattar så, för då har jag missat någonstans! Jag försöker svara på alla frågor där läsare uttryckligen ber om hjälp. (Om du däremot bara ville berätta hur du själv skulle driva en blogg, vill jag be dig att välja ett annat forum för att fortsätta utveckla dina tankar kring det.)

        Reply

      • Avatar

        Ammi

        |

        Nej, jag var otydlig och det ber jag om ursäkt för. Du har inte själv skrivit att man ska sluta läsa din blogg – däremot har väldigt, väldigt många av de som kommenterat gjort det och det är svårt att inte bli ledsen när jag läser det.
        Jag tänker att när man läser min kommentar ovan så kan man välja att se den på två sätt. Antingen kan man läsa den ordagrant och tolka den som en pekpinnig ”såhär tycker jag att du ska driva din blogg”-kommentar. Eller så kan man försöka se bakom orden och se vad det är för behov som egentligen uttrycks. Kanske kan man se att det finns ett behov av stöd och råd även om det behovet inte uttrycks i klara, exakta ordalag. Kanske kan man se analogi med löpning och yoga som försök att belysa vad en del av de kommentatorer du irriterat dig på kanske egentligen vill förmedla.
        Jag vet inte om jag bara gör saken värre med denna kommentar, för åtminstone hittills verkar jag inte riktigt ha gjort mig förstådd.

        Reply

    • Avatar

      Anni

      |

      Här håller jag faktiskt med. Jag älskar de budskap som Petra sprider och tycker att hennes röst är enormt viktig. Jag kan å ena sidan inte finna någon som gör det bättre än hon (har läst Lars G, Juul etc). Å andra sidan verkar Du Petra värna barns känslor och att man inte ska kritisera och skuldbelägga, därför blir det lite motsägelsefullt när själv sågar och kritiserar andra (vuxna). Jag hade önskat ett mjukare förhållningssätt även till vuxna. Därmed inte sagt att jag inte gärna läser bloggen.

      Reply

      • Avatar

        Petra

        |

        Hej Anni,

        jag vill gärna förstå och undrar vad det är jag har skrivit som du tolkar som att jag ”sågar och kritiserar” vuxna? Undrar också vad du hade önskat att jag skrev som du skulle tolka som ett ”mjukare” förhållningssätt till vuxna?

        //Petra

        Reply

  • Avatar

    Cecilia Engvall

    |

    Petra,
    Det du skriver är oerhört viktigt. Vi pratar om morgondagens vuxna och vilken typ av samhälle och medmänniskor vi får om vi kan hjälpas åt och ge barnen en grund av god självkänsla att luta sig emot när livet svajar.
    Att människor reagerar på detta sätt beror på den egna dåliga självkänslan gör sig påmind och rädslan av att inte duga som förälder.
    Höj dig över och fortsätt ditt otroligt viktiga arbete.
    Cecilia

    Reply

  • Avatar

    Mikaela

    |

    I stället för att svara den som inte har tid att göra raw food- bollar av dadlar till sina barn att det är bäst att sluta följa bloggen kanske den hälsomedvetna bloggaren kan ge tips om vilka tre enkla saker man kan prioritera i vardagen. Bara en tanke…

    Reply

  • Avatar

    Jenny

    |

    Tror du själv skrev någon gång att de som följer dig eller andra förmodligen tillhör den skaran av föräldrar som verkligen utvärderar sitt föräldraskap och vill utveckla sin relation och kommunikation till sina barn, och det kan väl aldrig vara dåligt oavsett?! Jag tycker du är grym, och du har verkligen hjälpt mig att tänka och reagera annorlunda i många situationer med min dotter. Tack!

    Reply

  • Avatar

    Monica

    |

    Tack Petra för all kunskap du sprider! 🙂
    Om alla vi som gillar det du gör, känner oss inspirerade och anväder det vi kan skulle kommentera också så skulle vi troligtvis vara en mycket överhängande majoritet! <3
    /En vanligen tyst följare 🙂

    Reply

  • Avatar

    Camilla J

    |

    Toppenbra poäng! Ett inlägg som är aktuellt för alla ”ofrivilligt” utsedda förebilder och dess läsare.

    Reply

  • Avatar

    Charlott

    |

    Heja dej Petra! Vill tacka dig för all inspiration jag fick med mig från föräldrar kursen i våras. Tack även för dina blogginlägg. Dom hjälper mig och min familj väldigt mycket! Dessa personer som vill ändra alla andra och har svårt att se sin del i saker kommer fortsätta hitta sina forum där dom får chansen att fortsätta med allt detta tills dom stupar. Jag önskar att vi alla tog eget ansvar för våra egna liv och det vi alla personligen tror på kan vi så också hålla oss till.
    Hoppas du finner kraft och kärlek från oss som gillar det du gör!

    Allt gott!
    Kram Charlott

    Reply

  • Avatar

    Maria

    |

    Hej!
    Jag tycker det är tragiskt att läsa detta då jag ser det du skriver om är inspiration och en tankeställare många gånger. Fortsätt med det du gör och jag tänker att de som känner sig anklagade har mycket att jobba på med sig själva. Alla människor borde inte skaffa barn. …superbra text . Man väljer själv vad man läser och prenumererar på. En varm peppande kram från positiv läsare.

    Reply

    • Avatar

      Ammi

      |

      Så jag som ibland känner mig otillräcklig i mitt föräldraskap och som undrar hur jag i alla lägen alltid ska kunna nå upp till allt det som Petra skriver om i sin blogg – jag borde inte ha skaffat barn? Menar du verkligen det? ;-(

      Reply

  • Avatar

    Kristina

    |

    Jag håller inte alltid med om det du skriver, men väljer då att inte läsa eller fortsätta, jag kommenterar inte och känner mig inte dålig som människa. Alla är vi olika. Att man väljer att kommentera dina inlägg är för att du är offentlig och skriver böcker om ditt tänk! Det är ju inte ofrivilligt du är ”förebild”, eller?

    Reply

    • Avatar

      Åsa

      |

      Klurigt det där. Gränsen mellan inspiratör, hjälpare, förebild, auktoritet.. Kanske är det mottagaren som definierar.

      Reply

  • Avatar

    Kicki

    |

    Hej Petra!

    Jag vill verkligen tacka dig.

    Blir glad ända in i hjärtat av att läsa dina tankar om föräldraskap och vad som är viktigt för en god relation människor emellan. Jag blir glad för att jag tycker att dina tankar genomsyras av en respekt för andra människor, deras tankar och individualitet, och visar på ett så bra sätt hur barn är precis lika viktiga att bemöta med denna respekt som en vuxen. TACK!

    Det har betytt jättemycket för mig att få ta del av din blogg och din bok ”med känsla för barns självkänsla”. Jag har fått många tankeväckande frågeställningar från dig som har hjälpt mig att se min roll i relationen till mina barn i ett ännu större perspektiv. Det har även varit en tillgång i relationen till mina elever i skolan, ja faktiskt i relationer i stort. Fortsätt sprida det du gör för det inspirerar så många!
    Allt gott till dig!
    /kicki

    Reply

  • Avatar

    Malin

    |

    Hej Petra,

    Jag har följt dig under en tid nu, men har aldrig skrivit en kommentar förut. Men nu känner jag att jag måste berätta att jag är så fruktansvärt enig med ditt inlägg och att jag hoppas att du inte tappar gnistan och lusten att inspirerar oss som faktiskt klarar av att ta dina inlägg på rätt sätt. Dina inlägg och din bok har varit till stor hjälp för oss och det skulle aldrig falla mig in att kritisera Dig för att Jag inte alltid klarar av att bemöta mina barn på rätt sätt.
    Heja Petra! 🙂
    Kram från Malin

    Reply

  • Avatar

    Ingrid

    |

    Kollektiv bestraffning kombinerat med aggressiv tystnad resulterar i att en stridande promille av omoget resonerande styr majoriteten av oss andra som nyanserat resonerar och diskuterar.
    För debatten vidare Petra, och sluta påta Dig rollen som förebild.

    Reply

  • Avatar

    Hannah

    |

    Bra skrivet!
    Känns som om så många gömmer sig bakom sina skärmar och lägger skuld på författaren istället för att ta tag i sina egna skuldkänslor. Folk måste ta ansvar över sina egna liv och passar inte det du, bloggaren, författaren eller någon annan skriver/säger så behöver man faktiskt inte läsa eller följa.
    Jag är tacksam för dina reflektioner och det första steget mot det nya är ofta det jobbiga. Jag tänker och ifrågasätter saker och mig själv efter att ha läst vissa stycken i dina texter och det är jag glad för – Tack!

    Reply

  • Avatar

    Maria

    |

    Hejja Petra, vill jag bara säga.
    Pepp till dig, jag hoppas verkligen inte att detta ska hindra dig från att fortsätta skriva! Tolkar man dina texter på dessa sätt som du beskriver har man ju bara dåligt självförtroende, och delar med sig av detta i sin tur till dig genom att klaga och ställa dig till svars för sagda dåliga samvete.
    Tack för en mycket tänkvärd bok och en lysande blogg hälsar en mycket nöjd och inspirerad läsare!

    Reply

  • Avatar

    Matilda Carlsson

    |

    Så himla bra skrivet!! Jag är så imponerad av dina tankar och ditt sätt att uttrycka dig och förmedla det du vill dela med dig av på ett så absolut icke-anklagande sätt!! Att folk tar åt sig och får dåligt samvete handlar ju snarast om vart de står i livet och om deras obalans i tillvaron.

    Fortsätt skriv om det du tycker är intressant och som du är så otroligt kunnig om. Du är en stor inspirationskälla för mig! Hoppas folk respekterar dig i fortsättningen och förstår att läsa och ta till sig om de vill, och bara förkasta det de inte håller med om…eller ännu bättre, reflektera över varför de inte håller med…och slutar anklaga dig för saker!!

    Reply

  • Avatar

    Ingrid

    |

    Petras frustration har slagit rekord i kommentarer – 78 stycken hittills.
    Vad hände med barnens behov av mogna vuxna som intresserar sig för deras utsatthet i vår vardag och värld?
    Debatten och reflexionerna som är syftet med Petras intention att lyfta fram barnens behov, har nu förminskats av de vuxnas upptagenhet av Petras frustration kring vissa provocerande kommentarer.
    Det är inte ett moget agerande.
    Nu tackar jag för mig och lämnar denna blogg och önskar Petra fortsatt utveckling på sin resa i sitt eget inre att bli en mogen ansvarstagande vuxen.

    Reply

  • Avatar

    Heléne Johannesson

    |

    Bra skrivet, det behövs rytas ifrån ibland när människor inte kan ta sitt eget ansvar för sina handlingar. Det kräver både mod och erfarenhet att skriva som du gör och vad människor tar till sig och reagerar på är ju faktiskt deras eget ansvar men negativa kommentarer kan de ju behålla för sig själva om det inte kommer något kreativt eller produktivt ut av det.
    Vi lever i ett samhället där vi kan dela med oss av våra erfarenheter på ett respektfullt och lärorikt sätt, de som inte kan förstå detta bör, som du säger, vända sin kritik någon annanstans där de kan få utlopp för sin frustration och otillräcklighet – eller kanske välja att ta till sig BARA det som ger dem energi.

    Reply

  • Avatar

    Katja

    |

    Tack för din klokhet både i denna och övriga artiklar! Jag blir glad av det du skriver och kan ofta ta det till mig på ett praktiskt sätt.
    Fortsätt!

    Reply

  • Avatar

    Anni Björkskog

    |

    Du har inte bett om att vara förebild, men du tar gladeligen emot betalt (böcker, föreläsningar, media, sponsrad hemsida (?)) för att få ut ditt budskap. Visst framstår du som någon med dignitet och därmed som förebild.
    Vill du inte bli kritiserad så kanske detta är fel forum eller så framförs budskapet på ett sätt som känns hårt.
    Själv har jag aldrig blivit stressad av ditt budskap trots attrahera gör många ”fel”.
    Men bloggare som vägrar ta ansvar men gärna tar plats ser Hag som någon som vill äta kakan och samtidigt behålla den.

    Reply

  • Avatar

    ByHistrand

    |

    Första gången jag besöker din blogg idag då jag läste ett tips om din bok. Dina tankar och text fångar mig verkligen. Konkreta jämförelser för att underlätta till förståelse. Blir dock ledsen över att du som lägger din tid och energi på att vilja engagera och inspirera ska behöva ta emot andras dåliga energi och ikke insikt om sig själv och sin situation. Önskar fler kunde se ditt syfte klart och tydligt och välja att ta emot det för vad det är eller annars inte söka sig hit.
    Sänder över lite pepp och hopp om framtiden 🙂

    Reply

  • Avatar

    Cecilia

    |

    Hej Petra! Jag vill blrha med stt TACKA dug för att du skrivit din bok ”Med känsla för barns självkänsla” Den har hjälpt, och hjäper mig varje dag i mitt föräldraskap! Det du skriver har fått mig att öppna ögonen och se mina barn som medmänniskor, med samma känslor som jag, och med egna viljor som självklar ska respekteras på samma sätt som för vilken människa dom helst! Så, bra att du avsäger dig att vara en förebild, och uppmanar oss ALLA föräldrar till att vara just det, för våra barn, och alla andra barn som vi mäter i vår vardag.
    Allt gott och tack för inspirationen!

    Reply

  • Avatar

    Tina

    |

    Jag älskar att läsa dina inlägg, påminnas vad jag borde veta men behöver påminnas om för att bli en bättre förälder. Bra att du ryter till. Försök att inte ta åt dig av andras kritik, den handlar inte om hur du är den handlar om hur de ser på dig och det är två väldigt olika saker. Lycka till och ge för allt i världen inte upp att dela dina tankar med alla oss som vill läsa!

    Reply

  • Avatar

    Ingrid

    |

    Hälsning till Er som engagerat kommenterat och bekräftat Petras behov av stöd när hennes egen frustration ockuperat hjärnan alltför mycket.
    Engagera Er i barnen och fortsätt debattera föräldraskapet tillsammans med andra föräldrar på dagis, skola, föreningsliv och grannar m.m.
    Det finns gott om faktaböcker skrivna av erfarna familjeterapeuter, psykologer och pedagoger som ni kan lära av.
    Barnen behöver engagerade, närvarande och kärleksfulla föräldrar som utvecklas tillsammans med barnen – sina egna och andras barn.
    Att bli utsatt för kritik och konfronterande tillhör våra liv både som barn och vuxna.
    Hälsar Ingrid mamma till dotter 43 år och son 33 år – barnbarn 2 år o 7 månader
    Familjeterapeut/Socialarbetare

    Reply

  • Avatar

    Therese

    |

    Hej Petra!
    Tummen upp för ett väldigt välskrivet, klart och tydligt samt YTTERST befogat inlägg! Jag hoppas att du kommer fortsätta med bloggen och med det du brinner för!

    Vänliga hälsningar
    Therese

    Reply

  • Avatar

    Christina

    |

    Hej Petra!

    Jag har foljt dig under ett par ar efter att jag hade last din bok (som jag fortfarande OFTA refererar till). Jag alskar dina inlagg. Dem ger mig en tankestallare, nagot att fundera over och jag haller med dig! Visst, allt kanske inte passar mig och oss, men jag laser med stort intresse och respekterar dig for dina tankar och ar glad att du vagar dela med dig. Jag har last kommentarer nagon gang och tycker ibland att det gar for lang. Varfor lasa om det inte passar en? Varfor ta sig tid att klanka pa nagon som ger av sig sjalv och sina ideer. jag forstar att du kanner dig ledsen. Men vi ar manga har ute som laser dina texter med stor respekt och ar tacksam att du delar med dig och tar upp detta.
    Jag forstar att manga journalister blir pa ett eller annat satt ”trakasserade” for sina texter, och det blir ofta en stor grej av nagot som inte behover bli det. Helt enkelt nagon som delar med sig av sina tankar och varderingar och vacker intresse hos andra.
    jag hoppas och onskar att du kommer fortsatta. Du har gett mig och min familj mycket vagledning och stod over de sista tva aren.
    Tack!
    Christina

    Reply

  • Avatar

    Robban

    |

    Wow, vilka kanoninlägg du gör och med vilken kvalitét! Du inte bara upplyser om problem utan även kommer med konstruktiva lösningar. Majoriteten av bloggare bara skriver om problem och klagar på andra, medans du hittar problem och lägger fram förslag på lösningar. Förstår inte vissa negativa kommentarer om att du har fel och skuldbelägger. Alla barn och familjer är unika och allt passar inte alla, men det är inte det det handlar om. Det handlar ju om att du vill ge tips när man kört fast. Jag själv känner att jag kört fast lite i mitt föräldraskap och tack vare denna blogg och några böcker jag hittat har jag fått hjälp som ser ut att fungera. En blogg som bara bekräftar att vi föräldrar är bäst hade i mitt fall inte hjälpt. Pikar och kommentarer från släkt och vänner har inte hjälpt alls så är tacksam.

    Reply

  • Avatar

    Ulrika

    |

    Jättebra skrivet. 💪 Tack för allt du skriver 👍

    Reply

  • Avatar

    Louise

    |

    Men käre tid. Kan inte begripa att folk inte förstår. Bra skrivet. Och Kudos till dig.

    Reply

Lämna en kommentar