Vill du verkligen ha ärliga svar – från alla barn – och vad gör du om du får det?

Nästa vecka börjar barnen skolan igen efter sommarlovet. Många av dem kommer, i någon version, att få frågan från vuxna i skolan: Hur har ditt sommarlov varit?

– Jag hoppas att du haft ett härligt lov?
– Har du haft det bra i sommar?
– Har du ätit massor av glass och badat i sommar?
– Vad har du gjort på sommarlovet?

Många barn har haft en toppensommar och vill gärna berätta om hur de hälsat på mormor och morfar på landet, seglat, tältat, ätit glass och jordgubbar, lärt sig dyka, hoppat studsmatta och plockat svamp.

Men det finns också barn som haft en riktig skitsommar. Vad skall de svara?

– Min mamma har druckit en massa vin och varit konstig.
– Mamma och pappa har arbetat hela sommaren och jag har tagit hand om mina småsyskon.
– Jag har varit hungrig nästan hela lovet, för vi har inte haft pengar till mat.
– Jag har varit rädd nästan hela sommaren. Pappa har slagit mig flera gånger.
– Jag har inte kunnat hänga med mina kompisar när de gått på bio eller käkat pizza. Min mamma har inte ens nog med pengar för att ge mig en glass.

Handen på hjärtat, kära pedagog, tror du att alla barn i din klass känner sig trygga nog, med dig och med sina klasskamrater, för att ärligt besvara frågan hur just hens sommar har varit eller finns det barn som kommer att svara undvikande och hitta på? Kan barnets klasskamrater hantera svar, som de jag ovan givit exempel på, på ett respektfullt sätt? Och har du beredskap och förmåga att möta ett barn som ger något av dessa svar?

Hur var ditt sommarlov? Frågan är lätt att ställa. Jag ber dig, som arbetar i skolans värld, att också tänka igenom hur den är för dina elever att besvara. Vill du verkligen ha ärliga svar – från alla barn – och vad gör du om du får det?

—-

STORPOCKET

Nu finns min bok, Med känsla för barns självkänsla, som storpocket. Adlibris –> och Bokus –> säljer den för endast 99 kronor!

Taggar:

Spåra från din sida.

Kommentarer (9)

  • Avatar

    Charlotta

    |

    Stort TACK! För att du vågar adressera detta! Jag är en av dessa föräldrar som vet att mina barn inte har några solskenshistorier att berätta efter sommarlovet. Loven är alltid extremt tuffa ekonomiskt, och även fast vi gör vad vi kan för att barnen inte ska märka så är det klart dom gör det ändå – dom är långt ifrån lättlurade. Vi kan inte ta ledigt över sommaren, inte ens några dagar, och har absolut inte råd att åka någonstans. Vi älskar våra barn precis lika mycket som föräldrarna som bor på en soptipp i Gahna älskar sina. Lika mycket som kejsaren i Japan älskar sina barn. Vi vill ge dom allt men har inte ens råd med det grundläggande. Jag gråter för mina barn när dom behöver förklara och hitta på undanflykter för att passa in. Så igen, jag tackar dig av hela mitt hjärta för att du uppmärksammar detta!

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Tack för dina ord, Charlotta! Jag hoppas att min text kan väcka tanken hos några pedagoger att det finns viktigare och bättre frågor att ställa.

      Reply

  • Avatar

    Margareta

    |

    Fantastiskt bra reflektion! Något vi alla borde tänka på i alla lägen.

    Reply

  • Avatar

    Alma

    |

    Ja det måste vara tufft för de barn som inte har en underbar sommarlov som vissa barn! Men jag kan inte sluta undra om det alltid är så negativt som många får det att låta att prata sommarlov/minnen? Jag undrar varför det ska vara en tabu grej att prata om i skolan? Jag menar mest att dessa barns upplevelser inte kommer att försvinna eller att förändras bara för att maninte tar upp det? Jag tror nämlingen innerligt på att lärare är skickliga nog att uppmärksamma alla barn och deras upplevelser och för att inte nämna deras skyldigheter i frågan. Jag tror på att lärare är beredda och bemöta de tuffa svaren och även godta ifall någon inte vill dela med sig av sin sommar. Barn pratar sinsemellan om hur de har haft det över sommarlovet och många gånger sker detta bakom ryggen på läraren. De blir ofta lämnade att få bemöta kompisar som skryter på egen hand vilket jag kan tycka är orättvist. Nya kläder, exotiska resor, nya leksaker m.m. de jämför och delar med sig vilket kan vara tufft för en som inte har samma möjligheter. Just av den anledningen tänker jag att det blir viktigt att prata om detta, avdramatisera och visa att skolan värdesätter andra kvaliteter hos våra barn. Det finns ju också olika sätt att diskutera sommarlovsminnen med utan att fokusera på tex det materiella och liknande. Tänker jag fel eller..?

    Reply

    • Avatar

      Ellinor

      |

      Väldigt intressant reflektion!

      Reply

    • Avatar

      Anna-Karin

      |

      Tack Alma. Precis min tanke.

      Reply

  • Avatar

    anna

    |

    Mina barn tillhör en lycklig grupp som inte är utsatta på något sätt.

    Vad har de gjort i sommar? Lånat böcker på biblioteket, läst i sängen, på gräsmattan och under köksbordet, ritat med bläckpenna på skrivarpapper, samlat pinnar och målat dem till trollstavar med en gammal halvtorkad tub glitterlim, varit på lekplatsen nära vårt hus och den som ligger lite längre bort, lekt med kompisar, bråkat med varandra, varit på biblioteket igen, läst fler böcker, tittat på sommarlov på tv och blåst maskrosbollar. Inte för att vi inte har råd att åka över halva världen och köpa allehanda grejer, utan för att det är sånt de vill göra. Och det spelar ingen roll att de har målarböcker, kritor och tuschpennor, det är ändå skrivarpapper och en reklambläckpenna de hämtar.  De har ett härligt sommarlov, och det mesta av det är tillgängligt för alla barn, oavsett ekonomiska förutsättningar. Det gäller bara för vuxenvärlden att värdera det minst lika högt som exotiska resmål och dyra semestrar.

    Kanske man skulle fokusera på att lyfta den sortens aktiviteter inför loven också, så att de som behöver får tips på saker de kan göra även om de inte har samma förutsättningar som andra.

    Sen undrar jag. De som inte har råd att sätta mat på bordet hemma, det måste väl vara samma hela året, inte bara på sommaren? Hur löser man det under resten av året?

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Jag tror att skollunchen, frukost och mellis på fritids hjälper en hel del.

      Reply

    • Avatar

      Alma

      |

      Tack! Låter ungefär som mina barns sommar 😊. Jag hoppas och tror på lärarnas/pedagogernas kompetens i frågan och att de klarar av att hantera de väldiga sociala/kulturella/ekonomiska m.m. skillnader hos alla våra barn. Att de skapar relation till de och visar ett genuint intresse och engagemang.

      Reply

Lämna en kommentar