”Boken som redan blivit en klassiker.” Möjligen tar Bokus i liiite när de gör reklam för min bok, som de just nu säljer till rabatterat pris. Mer hur som helst, det är ett väldigt bra pris! 159 kr (ord pris 187 kr). Gäller till 30 november, så i år kan du passa på att köpa julklapparna tidigt. Farmor, morfar, förskolepedagogerna, fritidsledarna… Finns det någon som du vill passa på att ge boken till? (Klicka på bilden så kommer du till boken hos Bokus.)
5 svar
Hur get man den på ett fint sätt till förskolepedagogerna?
De skulle kunna ta till sig så mycket, men jag vill inte att det skall framstå som kritik (och därigenom inte läsas).
Ungefär så här har jag sagt när jag gett bort böcker till mina barns pedagoger:
”Det här är en bok som jag gillar och har fått massa nya tankar av att läsa. Jag vet ju hur intresserade och engagerade ni är och jag tror verkligen att ni också skulle gilla den här boken!”
Jag har upplevt att det landat som jag hoppats.
Hej Petra!
Jag fick veta om dig rätt nyligen och du är en så himla stor inspiration för mig. Nu har jag lite funderingar eftersom min son som är tre år kom till mig idag och tittade mig djupt i ögonen och frågade ”mamma, kan jag dö?” Han såg fundersam ut. Jag blev helt paff och undrar vad man svarar på en sån sak. Jag började ”när man blir gammal….” sen avbröts jag av hans pappa som sa ”nej du kan inte dö”. Men jag vill ju inte ljuga samtidigt som jag inte vill att han ska vara orolig.. vad svarar man om frågan kommer igen ? Han är så liten och jag vill inte ens att han ska tänka på sånt. Vet han vad döden innebär? Ja herregud nu blev det en hel del frågor.
Mvh Therese
Hej Therese, jag tror på att svara på barnens frågor. Dock inte med mer information än som efterfrågas. Man kan med fördel börja med att svara med en motfråga: ”Hur kommer det sig att du funderar på det?” På så sätt får du lite koll på hur hans tankar går och vad det är han undrar över.
Hjälp mig! Jag är helt på ditt spår men har verkligen kört fast. Hur hanterar jag vår nästan 2,5-åring som ännu inte pratar och har noll respekt för tillsägelser? Jag lyckas inte vara respektfull tillbaka när han inte är det!
Det största problemet är hans lättväckta lillasyster, hon sover så sällan och när hon väl sover är hon så lättväckt! Inte helt optimalt med en 2,5-åring. Hon vägrar också sova i egen säng så jag måste vaka över henne konstant när hon sover så hon inte ramlar ner från sängen.
Sonen är så omtänksam och snäll, men lyssnar inte minsta lilla på när vi faktiskt beordrar honom, att han inte lyder går alltså ut över lillasysters sömn vilket i sin tur går ut över oss föräldrar och sedan över honom, rejält. Vi har resonerat, försökt avleda och spendera mycket tid med honom och tillgodose behov när lillasyster är vaken. Inget fungerar. Det är enkla instruktioner och alternativ, lätt information. ”Lillasyster sover, nu ska man vara tyst och det ska vara mörkt, om du vill leka och busa ska du vara på lekrummet”. I delar, med alla delar tillsammans, faktan och tillsägelserna var för sig och inte, vi har testat allt.
I detta nu har han nyligen direkt kommit in och skrikit så högt han kan, för att… ja, han kan. Tänt lampan precis när hon somnat. Resultatet? Jag skriker på honom över hur oteolgir besviken och arg jag är på honom för att han inte lyssnar och respekterar mina regler och lillasysters sömn. Hon är vaken, kan inte somna om efter powernap:en på några minuter och är tjurig och gnällig av sömnbrist och jag är helt slut som mamma och människa. Pappan tar fullt ansvar när han är hemma.
Vi förstår att han antagligen har behov av konstant uppmärksamhet, men om man faktiskt inte kan eller vill ge det hela tiden då?! Hur hanterar vi hans respektlöshet mot oss övriga i familjen utan att det slutar i att vi är respektlösa tillbaka och skriker hur dum han är?!