Försök förstå!

– Min dotter vägrar somna ensam och springer upp en miljon gånger varje kväll fastän hon vet att hon inte får det. Har du några tips på hur man får henne att ligga kvar och somna ensam?
– Min son vägrar göra sina läxor. Hur hanterar man det?
– En elev i min klass stör ofta på lektionerna genom att sitta och prata och kasta suddgummi. Vad gör man åt sådana barn?

När jag träffar föräldrar och pedagoger i föreläsnings- och kurssammanhang får jag ofta frågor som dessa. Det finns en stor längtan efter lösningar på barnens ”problembeteenden”. Hur får man barnen att upphöra med sina negativa beteenden? Hur får man dem att bete sig bra?

Jag svarar nästan alltid med en motfråga:

Vilket behov tror du att barnet försöker tillgodose genom att göra som hon gör?

Jag tror inte att barnen gör som de gör för att ”jäklas”. Jag tror inte att barnen gör som de gör för att de är trögtänkta och inte begriper bättre. Jag tror att barnen gör som de gör för att de försöker tillgodose grundläggande mänskliga behov. Med det menar jag sådant som alla människor längtar efter och behöver: kärlek, acceptans, närhet, empati, omtanke, självbestämmande, respekt – för att bara nämna några av alla behov som vi har. Det är min övertygelse att allt som vi människor gör, oavsett om vi är barn eller vuxna, syftar till att tillgodose behov som vi har.

Barnet som inte vill somna ensam kanske försöker tillgodose sitt behov av trygghet? Barnet som ”vägrar” göra sin läxa kanske protesterar mot förälderns vilja att bestämma och försöker tillgodose sitt behov av att själv ta ansvar för saker som rör honom? Barnet som stör i klassrummet kanske hoppas att det skall hjälpa henne att bli sedd och ge henne en upplevelse av gemenskap i gruppen?

Om vuxna skiftar fokus
– från att titta på barnets beteenden som problem som måste åtgärdas
– till att titta på barnets beteenden som barnets försök att åtgärda problem som hon upplever

ändras också förhållningssättet
– från ett som åtgärdar barns problembeteenden
– till ett som hjälper barn att hitta konstruktiva sätt (både för dem själva och andra) att tillgodose sina behov.

Då blir inte frågan ”hur får jag mitt barn att ligga kvar i sin säng och somna själv?” utan ”vilka behov försöker mitt barn tillgodose genom att komma upp efter läggningen och hur kan jag hjälpa henne att tillgodose de behoven på sätt som är bra för oss båda?”

Då blir inte frågan ”hur hanterar jag att mitt barn vägrar göra sin läxa?” utan ”hjälp mig att förstå vilka behov som mitt barn försöker tillgodose genom att avstå från att göra sin läxa. Hjälp mig också att se hur jag kan ge mitt barn stöd i att tillgodose de behoven på mer konstruktiva sätt. ”

Då blir inte frågan ”vad gör jag åt ett barn som stör i klassrummet?” utan ”jag vill försöka förstå vilka behov barnet som pratar på lektionen försöker tillgodose! Därefter vill jag stötta henne i att få de behoven tillgodosedda på sätt som gagnar både henne och övriga klassen.”

(Läs också gärna mina inlägg om grunderna i konflikthantering och vuxnas tendens att informera barnen om sådant de redan vet – två inlägg som också berör min tanke om att allt beteende syftar till att tillgodose grundläggande behov.)

Nyfiken på min bok? Du kan köpa den hos Adlibris och Bokus .

Taggar:, , , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (8)

  • Avatar

    Tant Grön

    |

    Precis. Fokus är för ofta på en själv och därför glömmer många barnet (eller den vuxna). vi tänker allt för ofta ”gud va jobbigt det här är för MIG, istället för att ställa frågan ”varför gör personen det hen gör och vad kan jag göra för att hjälpa”

    Reply

  • Avatar

    Katti

    |

    Men vad är då svaret på sista frågan? Jag river mitt hår och hittar inget bra sätt!

    Reply

    • Avatar

      petrakrantzlindgren

      |

      Lite osäker på vilken fråga du menar Katti. Undrar du hur man som lärare hjälper ett barn att bli sedd på ett positivt sätt och bli en del av klassens gemenskap?

      Reply

  • Avatar

    Karro

    |

    Mitt i prick!

    Reply

  • Avatar

    Mariette

    |

    Det Slutogena tankesättet. Vi är så fostrade med att se problem och att lösa dem att vi glömmer av att sätta precis som du beskriver en människas, här ett barns behov, i ett sammanhang.

    Mycket klokt skrivet. Det är ju just det som får alla människor att gå framåt. När vi ser till behoven och finner hur vi kan stötta. Det är alltid enklast att se vad det är som inte fungerra, det vet vi. Men den riktiga utmaningen ligger i att se, vad, hur hittar vi en lösning som får individen att växa.

    Tack för din kloka tankar, Mariette

    Reply

  • Avatar

    Emma

    |

    Det finns ett tyngdtäcke som heter Fibertäcket. Det är tungt och omslutande, som en omfamning. Det är ett medicintekniskt hjälpmedel, alltså beprövat. Det hjälper många till bättre sömn! http://www.fibertacket.se

    Reply

Lämna en kommentar