Jag litade mer på Anna Wahlgren än på mig själv

När jag fick barn för snart tio år sedan tog jag mig an min nya roll och mitt nya ansvar på samma sätt som jag tagit mig an allt annat tidigare i livet. Ambitiöst och hängivet. Skall man göra något, skall man göra det bra! Det har alltid varit min övertygelse. Om man inte anstränger sig till max kan man lika gärna avstå helt. Den inställningen har givit mig höga betyg, en doktorsgrad och stressrelaterade sjukdomar.

Min första åtgärd var förstås att läsa in mig på litteraturen på området. Jag läste allt jag kom över om barns sociala, emotionella och språkliga utveckling. Jag läste om anknytning, kommunikation och konflikthantering med barn. Jag läste om ”nära föräldraskap”, ”positivt föräldraskap” och ”aktivt föräldraskap”. Jag läste om hur barnen kan bli blöjfria vid tre månaders ålder, lära sig läsa när de är två år och laga middag till en hel familj innan de ens fyllt sju. Jag kände mig överväldigad. Det var så mycket att ta in. Så mycket att lära sig. Så mycket att ta ställning till. Det var verkligen utmanande att vara en bra mamma!

Jag minns än idag vilken lättnad jag upplevde när jag hittade en bok som tycktes innehålla nästan alla svar. På nästan alla frågor. Jag hittade Barnaboken av Anna Wahlgren. Efter ett tag upptäckte jag också Annas forum på internet där Anna, och andra föräldrar som anammat barnaboksfilosofin, svarade på frågor. Vilken guldgruva! Plötsligt kände jag mig inte lika vilsen längre. Trygghet! Tydlighet! Det fanns inte bara svar på varje fråga. Jag upplevde att det fanns ett svar på varje fråga.


Med förnyat självförtroende tog jag mig an mitt föräldraskap. I enlighet med Barnaboken införde jag schema för våra dagar där allt från mat och sömn till ensamlek, social delaktighet och utevistelse fanns inplanerat på en kvart när. Schemat klistrades upp på kylskåpsdörren, som en manifestation av mitt nya, trygga föräldraskap. Jag var frälst och lycklig. Barnaboken och forumet var mina heliga skrifter. Anna min Gud. Att vi var många som delade tron gjorde inte saken sämre. Tvärtom. Det var härligt att hitta en social gemenskap i det annars ganska ensamma livet som hemmavarande mamma. Vi träffades både på nätet och ”i verkliga livet”. Utbytte erfarenheter och ondgjorde oss över dem som ännu kommit till insikt om det rätta sättet att fostra barn. (Jag pratade väldigt tyst om att jag själv lät mina barn sova på rygg – på tvärs mot Annas idéer.)

Så en dag kom en inbjudan till en föräldrakurs i min hand. Jag såg det som ett utmärkt tillfälle att putsa bort de sista skönhetsfläckarna på mitt, vid det här laget, snarast perfekta föräldraskap. Vilken käftsmäll den här kursen blev när jag plötsligt insåg hur låg min tilltro var till mig själv som förälder. Och hur hög den var till Anna Wahlgren. Nästan varje gång som jag hade mött ett problem i mitt föräldraskap hade jag satt barnen framför videon medan jag loggade in på nätet eller slog upp i Barnaboken för att leta efter Annas svar – det rätta svaret – på hur jag borde agera.

Kursen uppmuntrade mig att ta ställning till vad som var viktigt för mig i mitt föräldraskap. Vilka mål hade jag med mina barn? Hur ville jag vara som förälder? Vilka värderingar stod jag för? Och vilka ville jag slänga på sophögen? Det var ett långt och smärtsamt arbete där jag omvärderade mycket, översköljdes av både skuld och skamkänslor i relation till en del saker jag hade gjort och många gånger förtvivlade över att det inte längre fanns ett rätt svar, utan att det alltid fanns ”å ena sidan och å andra sidan” – en massa ställningstaganden att göra.

Men ändå! Till slut. Ett eget förhållningssätt! Jag behövde inte längre logga in på nätet för att hitta svaren. Jag kunde logga in i mig själv och hitta svaren där. Det kändes stort och äkta och jag upplevde att jag blev ”hel”. Det fanns inte längre någon disharmoni i mig som det gjort innan. En disharmoni som säkerligen hade försökt berätta för mig att jag ibland gick emot det jag trodde på. Och inte heller samma otillräcklighetskänsla som jag upplevt tidigare när jag ”misslyckades” – när barnen inte sov stipulerad tid eller ensamlekte lika länge som andra ”Barnaboksbarn”. För nu var det jag som satte målen, det var mina förväntningar och förhoppningar – grundade i samvaron med mina barn – som gällde.

– Jag älskar allt du skriver!
– Du är min guru!
– Jag är frälst på det du förmedlar!

På slutet har jag fått fler och fler kommentarer av den här typen, både här på bloggen och i andra sammanhang. Det är förstås alldeles underbart att veta att det jag skriver och pratar om gör intryck och bidrar till andra människor! Det är ju för att jag vill bidra, inspirera och påverka som jag skriver och föreläser. Jag känner samtidigt ett stygn av oro när jag möts av uttalanden som dessa. Jag vill inte vara någons guru. Jag vill inte frälsa. Jag vill inte att någon förälder skall tro att jag sitter inne med de ”rätta” svaren. För det som är rätt för mig, är ju inte med självklarhet rätt för dig! Vi är olika.

Det jag vill är att inspirera och ge föräldrar stöd i att söka sina, egna svar. I sig själva.

– Vilken sorts barn vill du fostra? Vilka egenskaper vill du stötta just dina barn i att utveckla?
– Vad tycker du är viktigt i mellanmänskliga relationer?
– Hur vill du uppfattas och vara som förälder?

Jag tror att det är mot bakgrund av svaren på dessa och liknande frågor som varje förälder hittar just sina egna ”rätta” svar. På sina egna utmaningar och funderingar.

Vill du ha hjälp att hitta svaren på hur just din familj samarbetar bäst? Min nästa föräldrakurs startar den 20 oktober och det finns några platser kvar. Läs mer här –>

Taggar:, , , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (39)

  • Avatar

    Elisabeth

    |

    Tack! Jag blir så glad för att du flaggar för att vi faktiskt också måste lita på oss själva och inte bara köpa rakt av vad ”barnexperter” säger i olika sammanhang. Och det är insiktsfullt av dig att inte låta dig svepas med i den boost som verkar finnas runt dig just nu, utan bolla tillbaks ansvaret dit där hör hemma, dvs. hos oss föräldrar.

    För det föder så mycket onödig stress att hela tiden delta i tävlingen ”Bäst På Att Vara Föräldrar”, och det behövs ju ingen mer stress än den som redan finns i vardagen.

    Bättre då att plocka lite här och där och se vad som funkar för just min familj. Då blir vi mer avslappnade, närvarande och troligtvis också bättre föräldrar. Bättre en avslappnad förälder som inte gör allt by-the-book (dessutom finns det ju så många böcker…) än en stissig och sönderstressad dito som försöker göra allt rätt.

    Reply

  • Avatar

    Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

    |

    Fast det är precis det jag anser att du gör. Bollar tillbaka frågan till oss föräldrar. Att vi ska tänka själva.

    Du och Jesper Juul har ”frälst” mig på det sättet att ni får mig att tänka själv. Hur vill jag bli bemött, och så bör jag också bemöta mitt barn.

    Reply

  • Avatar

    Jes

    |

    Ett klokt inlägg! Och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.

    Reply

  • Avatar

    Mariel

    |

    Vad fantastiskt skrivet! Det kanske inte framkommer så tydligt, men jag personligen tar alltid till mig det som passar MIG bäst. Det är aldrig jag kopierar någon annan rakt i tron om att någon annan har de rätta svaren! Det var länge jag tänkte att Barnaboken var helt bra, för jag hade inte ens reflekterat över att jag ratat de flesta metoder!

    Med det sagt så älskar jag typ allt du skriver! Av det du hittills skrivit så är det åtminstone 99 % som jag tycker matchar MITT sätt att vara förälder. Jag har redan hittat mitt sätt att vara förälder på, och jag blir så glad varje gång du lyckas sätta ord på en del av mitt föräldraskap.

    Men självklart finns den skeptiska sidan där, om du skulle säga ”hoppa!” så hoppar jag inte bara därför.

    Tack för din blogg iaf! 🙂

    Reply

  • Avatar

    Jenny / Ekomamma i stan

    |

    Vilket tänkvärt inlägg. För det är svårt att sålla bland all information och råd man får som nybliven förälder.

    Jag försöker att ha ett par bloggar och personer där jag frågar om råd, men intressant är också att jag följer många som tycker olika och där gäller det verkligen att tänka till – vilka råd vill jag ta till mig och vilka råd passar inte oss.

    Visst vill jag göra rätt, men många gånger tänker jag att det viktigaste är att bara överösa mitt barn med kärlek, så kommer resten att komma på köpet.

    Reply

  • Avatar

    Sonja

    |

    Tack för en jättebra blogg! Jag tycker du skriver många bra saker som sätter igång tankar och funderingar kring föräldraskap. Jag håller med om mycket du skriver, men inte allt. Jag använder din blogg som inspiraitonskälla och ett sätt att få nya infallsvinklar på ett problem.
    Jag tror man ska akta sig för att ha en guru, eller följa någon annans regler när det gäller föräldraskap. Vi är alla olika, olika barn, olika föräldrar, olika familjesituationer. Jag håller öron och ögon öppna för tips, funderingar, andras erfarenheter MEN till syvende och sist är det JAG som är förälder till just mina barn och jag väljer att ta fasta på det som kan tänkas passa oss och vår familj. Ibland får man omvalidera. Ibland går det bra. Ibland går det mindre bra. Inget är statiskt, många faktorer kan förändras under resans gång.
    Jag är så glad att jag hittade din blogg, den har gett mig många aha-upplevelser och nya infallsvinklar i mitt föräldraskap. Framför allt hjälpt mig att se saker från barnens sida lite mer än jag gjorde tidigare. Jag har börjat ställa mig själv lite andra frågor än tidigare, fundera lite längre och lite djupare. Och det känns bra! Jag känner större tilltro till mig själv som förälder när jag ger mig själv tid att reflektera. Föräldraskapet och relationen med barnen blir mer mångfacetterad.
    Detta vill jag tacka dig för Petra!

    Reply

  • Avatar

    Millan Hansson

    |

    Så härligt och så rätt! Tänk om fler kunde lita på sin egen förmåga att vara en bra mamma!!!
    Jag hade turen att få en fantastisk sköterska på BVC när jag gick dit med mitt första barn. Varje gång jag undrade något frågade hon mig hur jag tänkte om det och hur jag skulle gjort om jag inte haft någon att fråga. Hon peppade mig att lita på min egen förmåga.
    Kasta allt vad metoder och scheman all världens väg och gå på känsla, alla barn och alla föräldrar är olika!!!

    Reply

  • Jo, men visst! » Länkkärlek

    |

    […] skriver om Anna Wahlgren och om att hitta självförtroende som nybliven förälder. Väldigt läsvärt tycker jag! För hur hittar man egentligen sin egen föräldraroll som nybliven […]

    Reply

  • Avatar

    Lisa

    |

    Åh så sant det är. Det finns väl knappast något så djupt personligt som det egna föräldraskapet. Det är ju en relation som skapas, en som aldrig tidigare funnits och som måste återskapas i varje möte – sånt går ju inte att sätta upp universala regler till, utöver de mänskliga rättigheter vi alla har som individer.
    Jag har aldrig varit något högproducerande pluggtyp och kanske hjälpte det mig att vara bara den människa jag redan är med mina barn. Men jag minns också hur jag tvingade mig själv att sluta läsa bloggar de första månaderna att de hindrade mig från att lyssna inåt. Men det var innan jag hittat din eminenta blogg!

    Reply

  • Avatar

    Sara B

    |

    Hej Petra,

    Jag är en av dem som finner mycket hjälp både i Barnaboken och på Anna Wahlgrens forum. Men jag läser även annat, bl a din blogg, som jag följt ett tag nu, och tycker att du gör ett kanonjobb. Du skriver bra, tydligt och utan pekpinnar. Jag brukar inte kommentera på din blogg, även om jag många gånger suttit och nickat instämmande framför min skärm. Det är lite tråkigt att min första kommentar blir en protest mot vad du skriver och att jag framstår som att jag skulle vara ”emot” dig (vilket jag verkligen inte är och vilket jag känner mig tvingad att skriva i klartext då jag sett alltför många exempel på nätdiskussioner där många har problem med gråskalor och helst ser allt i svart och vitt).

    Vad jag vill ha sagt är att Anna Wahlgren fått ett oförtjänt rykte som besserwisser. ”Det fanns inte bara svar på varje fråga. Det fanns ett svar på varje fråga.” skriver du i ditt inlägg. Det är inte sant. Att du sällar dig till AW-kritikerna gör mig besviken. De inledande raderna i Barnaboken (s 19 i nya utgåvan) verkar helt ha missats av alla som säger att Anna Wahlgren hävdar att hon sitter inne med alla dessa unika svar, vad frågan än må vara. ”När du läser i min bok vill jag att du ska reagera som du alltid gjort: jag, din mor, träder fram så tydligt jag kan, som den jag är, med det jag står för. Du tar del. Du behåller det du kan använda. Du förkastar det du inte vill ha.”

    ”Du förkastar det du inte vill ha.” Det är nyckeln. Vad man än läser, vilka råd man än får (och idag är det väl ingen förälder som skulle kunna klaga på brist på råd), så är det alltid upp till en själv att ta till sig det som är i samklang med det man själv står för och vill förmedla till sina barn. Det är jag som förälder som fostrar mina barn. Inte Anna Wahlgren.

    Anna Wahlgren särskiljer sig i mängden av ”guruer” genom att våga vara konkret i sina råd och det är modigt med tanke på den kritik hon får utstå, om och om igen. För oss som lidit av upphackade nätter så är en bok som ”Internationella Sova Hela Natten” värd sin vikt i guld.
    En viktig orsak till Anna Wahlgrens oförtjänta rykte är att hennes handfasta råd alltför ofta tas ur sitt sammanhang och kritiseras på ett orättvist sätt. Dessa råd bottnar i en grundmurad filosofi om barn och föräldraskap. Att SHN-kurens grundstenar är Lugn, Säkerhet och Njutning är bara ett av Anna Wahlgrens budskap som försvunnit i berget av bajsblöjor och jag vet inte allt.
    Om den filosofi som Anna Wahlgren förespråkar inte känns rätt så ”fungerar” inte de handfasta råden. För de är bara lackeringen av ett grundmurat bygge av ens föräldraskap.

    För mig är Barnaboken och Anna Wahlgrens forum en källa till glädje och en mycket viktig del i mitt föräldraskap. Utan henne skulle jag aldrig vågat drömma om tre små barn relativt tätt. Och jag njuter av mitt liv som mamma.

    Reply

    • Avatar

      petrakrantzlindgren

      |

      Hej Sara,

      Jag känner mig besviken när jag förstår att jag inte skrivit så tydligt som jag ville – att mitt inlägg tolkas som kritik mot Anna Wahlgren. Det var inte syftet med mitt inlägg. Jag ville beskriva hur ”Barnabokslivet” blev för mig. Att det i mångt och mycket blev ett fängelse och en fasad – snarare än ett grundmurat bygge – är inget jag lastar Anna för. Det var förstås mitt alldeles eget ansvar.

      //Petra

      Reply

  • Avatar

    Sara B

    |

    Hej igen Petra och tack för ditt svar. Jo, jag förstod att din tanke inte var att kritisera just Anna Wahlgren (mycket av det du står för är ju för övrigt väldigt ”barnabokigt”), utan att framhäva vikten av att som förälder tänka själv. Det jag reagerade på var att ditt inlägg spär på bilden av Anna som en allsmäktig guru vars adepter blint följer hennes råd, vilket är fullständigt fel. Sällan har jag sett sâ självständiga människor som på Annas forum.
    Allt gott till dig och grattis till att bloggen växer och frodas. Det är väl förtjänat.
    /Sara

    Reply

  • Avatar

    Kairi

    |

    Hej Petra! Känner igen mig i det som du skriver. Har nog ”vandrat” ungefär samma väg som du genom Barnaboken, Aktivt Föräldraskap, Jesper Juul, NVC osv och till slut, eller snarare tack vare, landat i mig själv. Jag är glad och tacksam för alla dessa steg jag har ”vandrat” och undrar om jag verkligen hade kunnat komma någon vart med enbart tillit till mig själv och genom att lyssna inåt….Jag var ung och oerfaren vad gällde att ta hand om barn och självklart helt nybörjare i föräldraskapet. Jag behövde det första raka beskedet som Barnaboken gav mig för att sedan hitta vidare till min egna svar. Så tänker jag när jag minns SHN, schema och sånt:)
    Tack för att du sätter ord på mycket jag delar! Hälsningar Kairi

    Reply

  • Avatar

    Anneli Larsson

    |

    Åh, jag känner så väl igen mig! Jag läste Barnaboken under min första graviditet och det gav mig en väldig trygghet eftersom AW var den enda som gav konkreta råd om exakt hur man skulle göra. Sen kom barnet och efter hand hittade jag mitt eget sätt att vara förälder. Det jag tagit till mig är att så långt det är möjligt låta världen vara utan hinder för det lilla barnet. Resten: scheman, metoder, ja just alla de väldigt konkreta råden, som gjorde mig så trygg under graviditeten, förkastade jag. Så exakta instruktioner kan inte fungera på olika barn, inte ens på ett barn hela tiden. Så statiska är inte människor. Det är min erfarenhet.

    Reply

  • Avatar

    BE

    |

    Sara B

    Det finns ingenting i Petras inlägg som spär på AW’s bild som allsmäktig guru, dina kommentarer gör det däremot.
    Det är inte bara ett mycket grundlöst påhopp du kommer med utan även obehagligt. För vad som än skrivs där AW nämns så dyker det upp en (oftast flera) anhängare till AW/hennes råd/metoder som på det mest märkliga sätt hittar tolkningar som ingen annan gör och anklagar skribenterna att dem förtalar AW och/eller ökar på hennes dåliga rykte.

    För övrigt så räcker det att läsa runt en stund på AW’s forum för att ‘sticka hål’ på ditt påstående om att ‘adepterna’ inte blint följer hennes råd (mer eller mindre). Av alla blint följande ‘adepter’ så hittade jag tom ngt så ‘galet’ som att en mamma loggade in på AW’s forum för att fråga om hon skulle byta blöja på sitt sovande barn för hen hade bajsat (byte av blöjor på kurande/sovande barn har ofta väckt onåd hos både AW och dem som ‘arbetar’ för forumet).

    Försök att faktiskt läsa och ta till dig det Petra skriver i sitt inlägg och även i svaret du fick av henne.

    Reply

  • Avatar

    andrea

    |

    Jag har nyligen hittat hit och måste först och främst berömma för massor av tänkvärda och inspirerande inlägg! Jag och min sambo har läst många av dina inlägg och sedan diskuterat och på så vis fattat våra egna beslut om vad vi tillsammans tycker känns rätt och bra. Saker som vi tidigare bara diskuterat som hastigast har kunnat bli timslånga kvällsdiskussioner om hur vi vill vara som föräldrar och i vilka frågor vi tycker olika. Jag har aldrig varit något fan av varken barnböcker eller diverse expertbloggar kring ämnet men din blogg har jag verkligen fastnat för. Här finns inga pekpinnar, bara tips och råd och utrymme för oss föräldrar att bilda vår egen uppfattning och fatta egna beslut.

    Reply

  • Trolldeg och läsning | MARIEL´s

    |

    […] och att som förälder förlita sig på andra uppfostrings – “experter” så skrev Petra Krantz Lindgren en bra text om att förhålla sig till sådana med sunt förnuft. Om att i slutändan lita på sig själv mer än någon annan. Jag svarade då henne att jag hade […]

    Reply

  • Avatar

    Marina

    |

    Hej Petra!
    Ett mycket tänkvärt inlägg – och en massa värmande självinsikt! Jag tycker du skriver bra och ofta sätter fingret på saker på ett väldigt bra och öppet sätt – ett sätt som inte serverar lösningen, utan hjälper mig att ställa mig själv frågor – och därigenom hitta svaret!

    Så, jag ser inte dig som en chaufför i mitt föräldrarskap – mer som en person som kan hålla fram kartan lite då och då 😉

    Reply

  • Avatar

    Peter

    |

    Hej Petra!

    Jag har lärt mig ett sätt som fungerar för mig. När jag upplever (läser, ser eller hör) något som fångar mitt intresse så tar jag in allt och smakar på det. Sedan spottar jag ut allt. Det som tillhör mig kommer tillbaks till mig. Ibland kan jag behöva upprepa processen för dagsformen avgör lite hur mottaglig jag är. Det låter kanske flummigt men det fungerar för mig 😉

    Reply

  • Avatar

    Stina

    |

    Jag känner också igen mig! Så otroligt väl! Allt detta sökande i början av ”mammakarriären” och alla dessa självutnämnda proffs. Kan minnas hur jag stod utanför sovrummet då lillan skulle sova middag och mantrade en dum ramsa: ”Nattinatti nu, sov så gott” Jag skulle göra det med en attityd av självklarthet för om jag gjorde det skulle det fungera. Men hela mitt inre skrek att detta kändes FEL för MIG! Men en Barnaboksexpert hade guidat mig i min övertrötthet som berodde på sömnbrist, som berodde på att lillan trasslade med att sova ordentligt. Kan tala om att det aldrig funkade och att jag mådde RIKTIGT dåligt av att hålla på så där. Men inte ifrågasatte jag detta då jag fått det förklarat att detta är den ENDA och den RÄTTA metoden och den fungerar på ALLA och funkar det inte för dig är det du som gör FEL. Jag borde ha slopa dessa goda råd och satt mig ner och funderat vad som skulle kunna kännas okej för mig OCH fungera.

    I dag åtta år senare plockar jag inspiration lite här och lite där när jag känner att jag söker i mitt föräldraskap. Även om man ibland kan vackla och känna sig både hjälplös och totalt nollställd har jag en annan trygghet och säkerhet som förälder…..men det är väl det som är utveckling. Från en grön liten mammaknopp till en och röd och vacker mammablomma 🙂

    Reply

  • Avatar

    petrakrantzlindgren

    |

    Kära läsare och kommentatorer :-),

    jag har valt att inte godkänna en del kommentarer i anslutning till det här inlägget.

    Här är fritt fram att tycka om både det ena och det andra. Däremot vill jag hålla min sida fri från personangrepp. Kommentarer som innehåller nedsättande etiketter eller negativa tolkningar om andra människors avsikters blir inte godkända eftersom jag är mån om alla människor blir respektfullt bemötta. Både barn och vuxna ;-).

    //Petra

    Reply

  • Avatar

    skadlig

    |

    Får lite känningar av filmen Life of Brian när Brian talar till folket
    – You are all individuells
    folket svarar i kör
    – Yes we are all individuells.
    En ensam ropar
    – I’m not!

    Jag håller dock givetvis med dig 😉

    Reply

  • Avatar

    Sara B

    |

    Bra, Petra, att du håller vakt om tonen i kommentatorsfältet på din blogg.

    BE – Jag är ledsen om du upplevde mitt inlägg som obehagligt och jag ber om ursäkt om jag bidragit till att piska upp en obehaglig stämning. Jag vill dock försvara mig lite, mitt inlägg var inte ett ”grundlöst påhopp”. Petra beskrev Barnaboken och Annas forum så här: ”Det fanns inte bara svar på varje fråga. Det fanns ett svar på varje fråga.” Det är tyvärr en vantolkning som blivit så vanlig att den blivit ”sann” och det var den jag vände mig emot.
    Petras inlägg var i övrigt lysande, som så ofta.

    Jag håller med Kairi i det hon skriver: «Har nog “vandrat” ungefär samma väg som du genom Barnaboken, Aktivt Föräldraskap, Jesper Juul, NVC osv och till slut, eller snarare tack vare, landat i mig själv. Jag är glad och tacksam för alla dessa steg jag har “vandrat” och undrar om jag verkligen hade kunnat komma någon vart med enbart tillit till mig själv och genom att lyssna inåt….» Så känner jag också, att bara lyssna inåt i början av mitt föräldraskap räckte inte. Jag behövde konkreta råd för att styra upp vardagen och det fick jag av Anna Wahlgren.

    Reply

  • Avatar

    Emma ö

    |

    Wow! vilket ärligt, modigt och bra blogginlägg!
    Hatten av till dig! <3

    Reply

  • Avatar

    iheartvous

    |

    När jag väntade Tyra bestämde jag mig för att inte hålla på & “söka svar“, som jag sett så många andra göra, ställa diagnoser med hjälp av Google eller tro att föräldrar på Familjeliv eller Minbebis sitter inne med rätta svar. Jag tror på att läsa av barnets signaler, vara lyhörd & att fokusera på att tillgodose barnets behov.

    Sen har jag, efter allt snack om Anna Wahlgrens egen barnuppfostran, varit inne & kikat på hemsidan & forumet på kul. Och jag blev mörkrädd. Alla dessa människor som säger sig “kura“ sina barn & lämna sina barn att gråta medan de läser någon sketen ramsa… Nej, då har det gått så snett det bara kan gå. Ett barn behöver kärlek, värme & närhet. Och så allt det primära, förstås!

    Reply

  • Avatar

    Jenny

    |

    iheartvous – istället för att bli mörkrädd kanske du skulle kunna läsa lite mer och se alla otroligt tacksamma föräldrar som faktiskt får konkreta råd och hjälp när de håller på att gå under av sömnlöshet. Som jag själv;-)

    Nu har jag inte varit inne och läst på många år men vad jag kommer ihåg kan jag hålla med om att det ibland inte lämnas öppet för egna varianter och tolkningar på AW-forumet, tyvärr. Som vilsen förälder kan det då självklart vara svårt att lita på sin egen känsla av vad som är rätt. Jag måste dock säga att jag tycker fördelarna med överväger! Det finns så många kloka, kärleksfulla människor som faktiskt törs ge konkreta råd på AW-forumet. Men var och en läser ju (ofta med sina förutfattade meningar, positiva eller negativa …) och tolkar på sitt sätt.

    Sen utvecklas och lär man sig ju hela tiden som förälder och i takt med det blir det nog enklare att plocka godbitarna från många olika teorier, böcker och forum. Jag har alltid läst mycket och haft förmånen att ha en nära syster att diskutera med vilket säkert gjort det lättare att lyssna på mig själv och använda ett förhållningssätt som jag kan stå för. Sen att det inte alltid är så lätt i vardagen att hålla sig till det är ju en annan sak;-)

    Jag tycker också att du, Petra skriver jättebra och nyanserade inlägg som gör att man tänker till och jag är så glad att jag hittat hit. Efter att ha varit på din föreläsning i tisdags insåg jag att vi nog hängde på AW-forumet ungefär samtidigt och jag kommer faktiskt ihåg att jag tyckte du skrev så bra och nyanserat redan då och att jag blev ledsen när du slutade med det. Så roligt att du får så mycket positiv uppmärksamhet nu och jag hoppas du kan bli den nya ”Malin Alfven” eller ”Louise Hallin” för det behövs verkligen!

    Reply

  • Avatar

    Åsa

    |

    blir ju supernyfikna på era signaturer nu =)

    Håller med dig Petra, helt plötsligt slutade jag ”hänga på forumet” jag hade liksom fått mitt råg i ryggen =)

    Du väcker så många tankar i dina texter, tusen tack för det!!!
    (”J och Å”, eller om det var ”Å och J”, ha ha va ett tag sen nu märker jag)

    Reply

  • Avatar

    Åsa

    |

    Jamenvisst =)

    Reply

  • Avatar

    maria

    |

    Apropå detta att vi har föräldraforum(jag är på AW-forumet och läser här så jag är inget undantag) och föräldrarådgivare tycke rjag i isig är intressant. När jag var barn på 70-talet och tonåring på 80-talet rynkade min mamma lite på näsan åt all denna rådgivning som var redan då kring föräldraskap.
    Själv läste jag med stor fascination en tidning som hette Barn och som propagerade för att föräldrar skulle vara med i hem och skola. Den kom gratis till mamma tror jag. Själv bläddrade hon inte iden. Jag tyckte också att det var fascinerande med alla broschyrer som dök upp om hur det var att ha en tonåring i huset. Jag härmade tonåringarna i broschyerna genom att också börja smälla i dörrarna.

    Reply

  • Avatar

    sara

    |

    Jag kan faktiskt inte förstå hur Anna Wahlgren nämns i samma andetag som Jesper Juul, jag tycker inte att de verkar ha mycket gemensamt. Jesper Juul är en klok man =)

    Reply

  • Avatar

    Anneli Wahrén

    |

    Sitter här med min lilla ‘Padda’,och letar efter lite inspiration om mammor.Hamnade då på den här Bloggen.Underbara tankar från Petra och andra.Vi fick själva barn -84 o -87 .Var och är nog fortfarande ‘lite ovanliga’,då vi valde att en av oss skulle vara hemma på heltid med barnen.Ett FANTASTISKT beslut,såhär 28 år senare! Många timmar,dagar av känslor som;Hur skall det gå,när ‘Alla andra’ väljer ett annat sätt,och vi så ‘tvärt om’?
    Det fungerade,och det har varit värt allt!Vår lilla bibel blev av en författare som vi föll pladask för.Tack vare att hon hade så enkla tips och råd,när vi kände att Nu…..veti 17 hur vi skall göra….Penlope Leach-Barn 0-5 år.När barnen blev lite äldre fanns även Jesper Juul-Ditt Kompetenta Barn på nattduksbordet:)
    Det har varit en underbar resa att få följa två underbara killar,fram till att de är vuxna trygga unga män.Än en gång Tack för att du/ni gav mig ngr minuter av härlig tillbakablick i mitt moderskap.Såhär på Mors Dag.:) Anneli

    Reply

Lämna en kommentar