Med känsla för barns självkänsla

Äntligen! Nu finns den att köpa: min bok Med känsla för barns självkänsla. I nästan två år har den bott i mitt huvud. Nu skickar jag ut den till er läsare, inte i förhoppning om att den skall flytta in i era huvuden, men att den skall besöka många av er och lämna spår efter sig i form av inspiration och eftertanke. (Du hittar boken i en bokhandel nära dig, hos Adlibris och Bokus.)

Hur viktigt är det egentligen att barn har självkänsla? Jag fick frågan av en journalist häromdagen. Jag tänker att det är en fråga som varje förälder själv måste besvara. Jag för min del tycker att det är otroligt viktigt! Jag vill av hela mitt hjärta att både mina och alla andra ungar skall växa upp och veta att de är värdefulla och viktiga – precis som de är! Jag vill att de skall lyssna på sina egna – och andras – känslor och behov, att de skall våga gå sina egna vägar i livet, att de skall ta ansvar för sina misstag och våga utsätta sig för risken att misslyckas (trygga i förvissningen om att misstag och misslyckanden inte gör dem mindre värdefulla som människor). Jag vill att de skall veta att de duger även om de inte får höra att de är duktiga och jag vill att de skall kunna ta emot kritik på ett konstruktivt sätt.

De två sista punkterna – att veta att man duger även om ingen berömmer ens prestationer och att kunna ta kritik på ett konstruktivt sätt – ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Jag har själv vuxit upp i tron att mitt värde ligger i andra människors bedömningar av mina prestationer, att kritik betyder att man är misslyckad och att beröm är livets mening. Länge ansträngde jag mig till mitt yttersta i nästan alla sammanhang jag befann mig och sökte ständigt bekräftelse på att jag var duktig. När en professor på universitetet där jag studerade sade att jag hade ”potential” och uppmanade mig att söka till forskarutbildningen blev jag därför överlycklig. Det kändes som en skön bekräftelse på min kompetens och jag såg en möjlighet att få ännu mer bekräftelse om jag faktiskt blev antagen och skrev en doktorsavhandling.

Så kom det sig att jag spenderade sex år av mitt liv i ett litet rum på universitetet, skrivandes på en bok i ett ämne som jag i ärlighetens namn inte hade något intresse för. Nästan varje dag mådde jag dåligt. Varje dag berättade min inre röst för mig att jag hade helt andra drömmar och mål för mig själv. Varje dag sade jag åt den att hålla tyst, för om jag inte skrev klart min bok, om jag inte var duktig, vad var jag då?

Vore det inte underbart om våra barn växte upp och lärde sig lyssna inåt? Om de hade modet att följa sin egen längtan och förverkliga sina egna drömmar? Om de visste att deras värde inte ligger i hur många gånger på en dag som de får höra från andra människor att de är duktiga eller presterar bra? Den längtan har varit min drivkraft att skriva den här boken, att samla alla de tankar och idéer om hur självkänsla får näring i mänskliga relationer, som jag genom åren har utvecklat och delat med mig av på föreläsningar, kurser och i samtal med föräldrar.

För ett tag sedan hade jag ett samtal med min dotter, som då var 8 år. Hon frågade mig vad ”uppfostran” betyder. Jag svarade att det är ett ord som vuxna använder när de pratar om vad de vill lära barn, för att barnen skall må bra och klara sig i livet. Sedan blev jag nyfiken och frågade henne vad hon tyckte att föräldrar skall lära sina barn. Hon svarade:

– Jag tror att en del föräldrar försöker lära sina barn att bli perfekta, men det tycker inte jag att de skall lära barnen. Jag tycker att föräldrar skall lära sina barn att de duger som de är.

Älskade unge, jag håller med dig och den här boken har jag skrivit till alla föräldrar och vuxna som också gör det och som längtar efter stöd och inspiration på vägen.

händerhjärta

Taggar:, , , ,

Spåra från din sida.

Kommentarer (29)

  • Avatar

    Johanna

    |

    Jag har inga barn med jag läser din blogg ändå för jag tycker den är så intressant!

    Jag känner jättemycket igen mig i det här som du skrev att du var förut, att man lever för beröm av andra och att kritik betyder att man är misslyckad. Jag är ofta rädd för att göra andra besvikna eller att misslyckas på något annat sätt. Jag vet inte om det har att göra med att jag ganska ofta under min uppväxt fick höra att jag var så duktig (för jag var väldigt duktig på de flesta ämnen i skolan osv).

    Så ja.. jag undrar helt enkelt om du har några tips på hur man sluta tänka såhär? Hur gjorde du? 🙂

    Reply

  • Avatar

    Vibeke Garrod

    |

    Gleder meg til å lese boka!

    Reply

  • Avatar

    Christel

    |

    Hej Petra!

    Jag har beställt din bok och idag fått besked om att den är på väg. Ska bli spännande att läsa.

    Jag har en fråga om en en sak som gnager lite. Jag har en underbar dotter på tre år. Jag och hennes pappa ger henne bekräftelse på massor av sätt utan att nämna ordet duktig. Vi är båda uppvuxna med den sortens bekräftelse. Det funkar ganska bra trots att vi så klart ibland glömmer oss. En dag sa dottern när hon klädde på sig själv; mamma jag är duktig. Sen sa hon att förskolans personal sagt så. Det har även kommit vid andra tillfällen. Jag får en aning dåligt samvete eftersom jag upplever att hon ville att hennes mamma också skulle säga att hon var duktig. Vi dessa tillfällen möter jag det och svarar med; ja det är du eller ja, det var duktigt. Hur hade du gjort?

    hälsar

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Jag skulle kanske säga:

      ”Jag gissar att du är nöjd med att du klarade att klä på dig själv?”
      ”Ja, grattis! Du fick på dig kläderna alldeles på egen hand!”

      Hur låter det för dig?

      Reply

  • Avatar

    Susanne

    |

    Läser den oxå just nu. Diskussionerna går ”heta” här hemma. Väldigt bra bok 🙂

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      🙂

      Reply

  • Avatar

    Monika

    |

    Hej Petra
    Finns det några planer på att översätta din bok till andra språk? Jag bor i Nya Zeeland och försöker ofta berätta om allt bra jag läser på din blogg för mina NZ vänner men det känns som mycket blir ”lost in translation”.

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Det hade ju varit riktigt kul att få den översatt Monika, men tyvärr, det finns inga sådana planer (just nu).

      Reply

  • Avatar

    Anna

    |

    Jag har precis börjat läsa din bok och ser verkligen fram emot fortsättningen. Jag har dock en fundering nu efter första kapitlet. Jag är mycket som du beskriver dig själv. Bra självförtroende i många sammanhang men usel självkänsla. Lever för mina prestationer och beröm. Jag vill inte att min dotter ska bli en ”duktig flicka” som mig utan jag vill att hon ska vara fri.

    Har du lyckats ändra dig själv så att du har bättre självkänsla, eller upplever du att det går att förmedla en god självkänsla till sitt barn utan att själv ha det?

    Tips! Jag köpte din bok digitalt på dito.se och läser den på paddan eller i mobilen. Tycker det är supersmidigt att kunna läsa lite när man får några minuter över i vardagspusslet med småbarn hemma. Mobilen är alltid med oavsett om man väntar på ett jobbmöte, sitter på tåget eller har nattat ett oroligt barn som man inte riktigt vill lämna ännu även om hen sover.

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Hej Anna,

      jag vi är nog många, alldeles för många, duktiga flickor (och pojkar) i det här landet…

      Jag har med tiden kommit att ändra min inställning till mig själv. Är idag mycket mer förlåtande mot mig själv och lyssnar mer inåt, på vad jag själv vill, vad som är viktigt för mig och vad jag står för. Och kommunicerar det. Jag har varit väldigt hjälpt av Non-violent Communication i den processen. Nvc handlar mycket om att försöka förstå sina egna, och andra människors behov och att sedan också kommunicera kring dem. Att säga: det är viktigt för mig att kunna lita på andra människor/att bli lyssnad på/att ha lugn och ro/att uppleva mening i det jag gör osv, osv. Jag skriver mycket om nvc i senare kapitel i boken. Vill man veta mer om nvc så kan jag verkligen rekommendera boken Nonviolent communication. Ett språk för livet av Marshall Rosenberg.

      //Petra

      Reply

  • Avatar

    Lovisa

    |

    Kommer boken i pocket? Tycker om att läsa i pocketformat…

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Förmodligen, men det dröjer.

      Reply

  • Avatar

    Jessica

    |

    Jag beställde boken igår, blev överlycklig när du först gick ut och berättade att den var på gång. Överlycklig för att jag funnit så mycket som stärkt mig på din blogg. Jag känner mig så mycket mer medveten sen jag hittade ”dig”, på alla plan, medveten om mig själv och mina behov och känslor och att våga stå för dem, medveten om ”misstag” jag fick uppleva i min egen uppväxt av föräldrar som inte visste bättre, och framför allt medveten om vad mina handlingar och mitt ordval får för konsekvenser för mitt barn! Att liksom stanna upp och tänka, vad är det egentligen jag vill förmedla liksom. Sen är jag ju inte mer än människa, ibland blir det fel ändå, men vem vill/kan/bör vara perfekt..? Men då tar jag ansvar för mina misstag eller ”besvärliga” känslor. Jag kan ju aldrig förvänta mig något av mitt barn om jag inte gör det själv, så självklart egentligen.
    Jag hade så önskat att någon satt den här boken i handen på mig på BVC, eller kanske till och med redan på MVC (fast då är det svårt för många att tänka förbi förlossningen, så kanske BVC trots allt). Är det inget du skulle kunna jobba för? Tänk om kommuner/landsting kunde köpa in den och skicka med den med alla nyblivna föräldrar, vore det inte fantastiskt?!
    Du har haft en sån otrolig påverkan på mig som människa och som förälder, tack för att du finns och sprider så mycket gott! Känns lite märkligt att vilja krama någon man aldrig träffat, men så är det!

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Tack Jessica för att du delar med dig! Om du visste hur mycket det betyder för mig att läsa det du skriver.
      Och jo, självklart tycker jag att min bok skall finnas på vartenda mvc/bvc ;-).
      Kram till dig med.

      Reply

  • Avatar

    Elisabeth Antonson

    |

    TACK för att du finns! Kram

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      🙂

      Reply

  • Avatar

    Carina

    |

    Jag läser din blogg och kommer absolut köpa boken. Min mamma har lagt grunden för min självkänsla och jag har alltid tyckt att jag duger precis som jag är och jag tycker om mig själv som person, detta är något som jag alltid kännt är den mest värdefulla gåva jag fått och det är oxå detta jag vill att min egen dotter ska känna om sig skälv 🙂 Tack för att du finns och får fler och fler att öppna ögonen inför hur vi ser på våra barn.

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Tack själv och grattis till dig och din mamma!

      Reply

  • Avatar

    Mia Abrahamsson

    |

    Åh Petra!!
    Stor grattis !!!
    Dina erfarenheter, dina ord o tankar inspirerar så!
    Din bok ska införskaffats här

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Tack för dina ord Mia!

      Reply

  • Avatar

    Gisan

    |

    Nu har jag beställt ett exemplar av din bok och jag längtar efter att få ta del av dina tankar och ord och förkovra i något av det viktigaste jag kan tänka mig…

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      🙂

      Reply

  • Avatar

    Jonn

    |

    Köpt! Allt du skriver gör det (ännu) roligare och mer utvecklande att vara förälder.

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      🙂

      Reply

  • Avatar

    A

    |

    Jag har snabbt läst igenom din bok av nyfikenhet o ska läsa den en gång till. Jag prövade redan följande dag med att få sonen att städa upp i sitt rum. Varje vecka samma tjat. O kors i taket men han städade efter endast en protest! Visserligen tog du upp det här i boken men jag kan ändå inte släppa det att OM han ändå städar för att jag inte ska vara irriterd över att alla saker ligger på golvet… Vår 3 åring är extremt sen i talutvecklingen o när jag testat att tala med henne på det sätt du skriver har hon kunnat svara ja el nej på mina frågor o vi har sluppit en massa utbrott! Jag får riktigt dåligt samvete för hon vi tolkat henne o hur hon kanske kännt sig det senaste halvåret då det varit som jobbigast.

    Reply

    • Avatar

      Petra

      |

      Och nu kan du vara riktigt stolt över att du hittat nya sätt att kommunicera som hjälper er att få kontakt! Jag tycker du skall fokusera på det! Du kan ändå inte ändra på det som varit. Men nu tar du ansvar för framtiden.

      Reply

  • Avatar

    Lina

    |

    Blev helt tårögd av din dotters tanke kring uppfostran.. Underbara barn!
    Väntar med spänning tills boken dimper ner i brevlådan! =)

    Reply

  • Avatar

    Susan

    |

    Hej Petra!
    Jag och maken har läst din bok!
    Jag har även läst jesper juul och lite andra föräldraböcker så jag känner att jag har rätt bra koll på hur man pratar med barn. Vi båda tyckte om din bok, och maken använder den flitigt 🙂

    Jag skulle bara vilja peka åt ett nytt håll med vissa saker.
    Tex Jag läste på flera ställen i boken om ordet ”dum” att säga ”Nu har du varit dum” eller liknande med ordet ”Dum” som du skrivit att vissa föräldrar använder när tålamodet tryter.

    För min del avskyr jag ordet ”Dum”, för mig och även i massa barnfilmer ( Tex Nalle puh -”Dumma gamla björn”) Så används det som personen är ”Korkad, osmart osv”. Därför skulle jag ALDRIG använda ordet dum till barnet för det är förvirrande antagligen om det varit elak eller korkad?

    Även mitt barns lärare säger att barnen varit ”dumma” som inte lyssnat eller slagits, Även om dom flesta är överens om att ordet kan användas både för osmart och för elakhet. Kanske man borde stryka ordet för att inte förvirra?

    Jag säger snarare ” Det var inte snällt sagt, eller snällt gjort”

    Jag försöker alltid benämna barnet positivt.

    Exempel.- ” Det var elakt av dig att slåss”

    Jag säger ” Det var inte snällt av dig att slåss”

    Exempel ” Jag blir så arg när du gör så dumma saker” (Återigen korkade saker? Elaka saker? Varför benämna barnets intelligens för? Men jag drar det som exempel)

    Jag säger – ” Jag blir inte glad om du gör elaka saker” Eller ”Jag blir inte glad när du behandlar andra så” ” Jag skulle bli tacksam om du behandlade andra med mer respekt”

    Hoppas jag förmedlat det jag vill och att om du någonsin ger ut en ny bok att det kanske innehåller dessa exempel med lite tur 🙂

    Mvh Susan

    Reply

Lämna en kommentar