Petra

Häromdagen delade jag ett klipp där jag pratar om sådant som vi föräldrar säger som riskerar att väcka skuld- och skamkänslor i våra barn. Ett par exempel: ”Nu har du gjort mig besviken””Du är lat””Du förtjänar inte att följa med på utflykten när du beter dig så här.” Men, frågade några följare, är det inte bra om barn känner skuld

I slutet av augusti släpptes min nya bok, Kramar och ramar på bokförlaget Bonnier Fakta. Jag har fått en hel del frågor om den. Här har jag sammanställt frågor och svar, för dig som också undrar. Vad handlar boken om? Boken vänder sig till vuxna som vill ha en nära relation till barn och som vill att barn ska: –

En av föräldraskapets stora utmaningar uppstår i mötet mellan barns behov av att bestämma över sig själva och deras otillräckliga förmågor att göra just det. För vi vill stötta våra barns utveckling. Samtidigt som vi också känner ett ansvar att skydda dem. Så hur sjutton ska man göra? Vad är egentligen bäst för barnen? I den här texten är det

Jag vill ha en nära relation till mitt barn och att mitt barn mår bra. Jag vill också att hon lär sig att uppföra sig på ett sätt som funkar i sociala sammanhang och att hon fattar att det är viktigt att ”tänka längre än näsan räcker” och att inte bara göra det som är kul, enkelt och lustfyllt i

De allra flesta föräldrar jag möter har – när de tänker på det – åtminstone fyra mål i sitt föräldraskap. De vill: – ha en fin relation till sitt barn: ”Jag vill att mitt barn ska lita på mig, känna att jag lyssnar och bryr mig och att hon vill umgås med mig. I alla fall ibland.”– att barnet mår

Häromdagen fick jag och min nya bok, Kramar och ramar, besöka Morgonstudion i SVT. Jag fick bland annat frågan vad som är viktigast, kramarna eller ramarna? Vad tror du att jag svarade? Här kan du se inslaget. Blir du nyfiken och vill läsa boken? Den finns (förhoppningsvis) på ditt bibliotek och i din lokala bokhandel. Den finns också hos Adlibris

– Men lägg av! Du har INTE önskat dig den i fem år! Jag rycker till av pappans, i mitt tycke, hårda ton. Tittar på pojken som står vid leksakshyllan. Han ser ledsen ut. – Det har jag visst! Underläppen putar ut. – Du var sju år för fem år sedan. Du visste inte ens att den här sortens modellbyggen

”Elevinflytandet har gått överstyr!” Det budskapet har trummats ut från lärarnas fackförbund, Sveriges Lärare, den senaste tiden. Enligt en sk ”granskning” (som i själva verket var en självrekryterande enkät till lärare via ett nyhetsbrev) som gjorts av fackets egen tidning, Ämnesläraren, anser många lärare att elevinflytandet i skolan är ”för stort”. Skolminister Lotta Edholm har tagit del av ”granskningen” och

Pappan knuffar fart på gungan. Pojken som sitter på den skrattar så det kluckar ända ner i magen. – Mer! Pappan skrattar också och knuffar ny fart på gungan. Så fortsätter det en stund tills pappan går och sätter sig på bänken med sitt kaffe. Pojken protesterar: – Mer! Pappa? – Jag kan inte. – Mer pappa! – Nej, har jag