”Det finns ingen anledning att bli så upprörd!” (Skärmkonflikter med barn, del 5)

– Nu är det dags att lägga undan paddan, borsta tänderna och hoppa i säng.
– Nej, inte redan!
– Jo, nu. Klockan är åtta.
– Fan också! Jag vill inte sluta spela nu. Ilsken gråt.
– Det måste du i alla fall. Och det finns ingen anledning att bli så upprörd. Du vet att speltiden är slut klockan åtta. Det gäller varje kväll.

Ja, det vet barnet förmodligen. Det är inte information och förebråelser som hon behöver just nu. Det hon behöver är respekt för sina känslor. Det borde heller inte vara för mycket begärt, kan man tycka. Om du vill att barnet skall respektera ditt beslut att stänga av paddan kan väl du respektera hennes besvikelse inför ditt beslut?

– Nu är det dags att lägga undan paddan, borsta tänderna och hoppa i säng.
– Nej, inte redan!
– Jo, klockan är tyvärr redan åtta. Den går alltid för fort när man håller på med något roligt, eller hur!?
– Men jag vill spela mer!
– Jag vet, älskling.

Barn kan och bör inte alltid få sin vilja fram, men de kan och bör alltid få sin känsla fram. Dels för att alla människor mår bra av att få respekt för sina känslor, dels för att det ökar chansen till samarbete. Vem fungerar du själv bäst ihop med: en person som låter dig känna det du känner eller en person som kritiserar och ifrågasätter dina känslomässiga reaktioner?

Länk till samtliga delar i artikelserien om skärmkonflikter med barn:
Förebygga och hantera skärmkonflikter med barn (del 1)
Engagera dig i barnets skärmanvändande! (del 2)
Visa respekt för barnets sociala relation på nätet (del 3)
Det största misstaget som föräldrar gör (del 4)
Det finns ingen anledning att bli så upprörd! (del 5)

Föräldrakurs! Den 16 februari startar jag nästa föräldrakurs i Stockholm. Läs mer om den här –>

Nyfiken på min bok, Med känsla för barns självkänsla? Just nu säljer Adlibris den för endast 79 kronor!

 

Dela på facebook
Facebook
Dela på email
Email
Subscribe
Notify of
guest
8 Comments
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Hanne
Hanne
3 years ago

Hej,
Jag har följt dina fem råd och håller med om klokheten i dem alla och har väl egentligen redan sedan tidigare bemött barnen så. Problemet med dina råd är att de slutar där det svåra tar vid.
I vårt hem följs en besviken eller arg känsla hos barnen ofta av ett aggresivt och utåtagerande beteende. Alltså är det inte helt problemfritt att låta barnet ”ha sin känsla”. Hur gör jag på bästa sätt för att stävja det aggresiva och ändå låta barnet få fram sin känsla? Jag brukar upprepa som ett mantra ’du får bli arg men du får inte slåss’ och såklart hindra dem från att slå (oss vuxna eller varandra beroende på vad som triggat den arga känslan) men upplever inte att det hjälper våra barn att hitta andra verktyg för att uttrycka sin besvikelse eller ilska.

Mvh /Hanne

Hanne
Hanne
3 years ago

Hej och tack för ditt svar.
Vi försöker prata mycket med våra barn om just de saker du beskriver och som du tror jag att nyckeln ligger där…men ibland misströstar jag och tänker att vi når ingenvart…
Jag vill bara förtydliga att det är det utåtagerande beteendet jag bemöter med ett mantra, inte känslan av besvikelse eller ilska. Den gör jag så gott jag kan för att bekräfta. Vi är pålästa på lågaffektivt bemötande och jobbar med det vilket oftast hjälper våra barn att komma ur affekt och lugna sig ganska snabbt hemma. Men ibland upplever jag att det hjälper i stunden men inte heller ger dem verktyg för framtiden. Ett av mina barn har nu börjat få problem med att han inte klarar av att bli tillsagd (åthutad?) i skolan (han går i åk 1). Hur förbereder jag dem för en värld där andra vuxna inte bemöter dem lågaffektivt eller respekterar deras känslor?
Båda mina barn har diagnoser (ast och adhd) som såklart spelar in i deras svårigheter att hantera sina känslor. Samtidigt vill jag inte se det som en ursäkt för vårt misslyckade – eftersom de har extra svårt är det ju också extra viktigt att vi föräldrar hjälper dem att hitta verktyg.
Du nämner att man bör prata om konstruktiva sätt att uttrycka sin ilska och besvikelse. Har du några konkreta exempel på sådana konstruktiva sätt som kan fungera för barn?

Mvh /Hanne

Supermamsen
3 years ago

Egentligen så självklart att även barns känslor ska tas på allvar och ändå glömmer vi det ibland i ren stress och frustration.

Jag har tre barn med olika diagnoser och med 8-åringen som har ADHD gäller det att vara kreativ.

Jag hittar ofta stöd i din blogg.
Har skrivit lite om hur jag försöker göra:
https://supermamsen.com/2017/02/08/att-undvika-maktkamp/
Tack för dina inlägg!

Susanne
Susanne
3 years ago

Jag och min sambo följer sin råd . Men speciellt som någon frågat vad gör jag åt all denna ilska och besvikelse som barnen visar. Förklarar såklart och de får svara hur de känner men de kan inte ta in ok eller vill inte ta in vad vi säger. Känns som de stänger av.
Samma visa varje kväll.
Hjälp föräldrar till en 7 och 4 åring.

Sök på blogginlägg
Prenumerera på bloggen
via e-post

Antal aktiva prenumeranter: 10 171

Köp min bok!
Podd för föräldrar och pedagoger!
Populära inlägg: